The Project Gutenberg EBook of Det Nya Riket, by August Strindberg

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net


Title: Det Nya Riket
       Skildringar frn attentatens och jubelfesternas tidevarv

Author: August Strindberg

Release Date: November 21, 2009 [EBook #30525]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK DET NYA RIKET ***




Produced by Projekt Runeberg and Ronnie Sahlberg




Transcribers note:

This e-text was produced from Project Runeberg's
digital facsimile edition of
  Samlade Verk #10: Det Nya Riket
printed in 1914 and available at http://runeberg.org/strindbg/nyariket/

Text that was s p a c e d - o u t in the original text has been
changed to use _italics_.

Project Runeberg publishes free digital editions of Nordic literature.
Learn more at =http://runeberg.org/=




SAMLADE SKRIFTER

AV

AUGUST STRINDBERG

TIONDE DELEN

DET NYA RIKET

STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FRLAG




DET NYA RIKET

SKILDRINGAR FRN ATTENTATENS
OCH JUBELFESTERNAS TIDEVARV

AV

AUGUST STRINDBERG

    Mr Pickwick gick ngra steg bort frn
    de kringstende, och sedan han vinkat sin
    vn till sig, gav han honom en forskande
    blick och yttrade i en dmpad, men tydlig
    och eftertrycklig ton fljande
    anmrkningsvrda ord:

    Ni r en humbug, sir!

    Vad fr slag? sade mr Winkle och
    ryckte hftigt till!

    En humbug, sir. Jag skall tala tydligare
    om ni nskar det. En bedragare, sir.

    Med dessa ord vnde sig mr Pickwick
    lngsamt om p klacken och gick tillbaka
    till sina vnner.
                           (CHARLES DICKENS.)

STOCKHOLM
ALBERT BONNIERS FRLAG




_Copyright. Albert Bonnier 1913._

STOCKHOLM 1913
A.-B. FAHLCRANTZ' BOKTRYCKERI




_Fr frsta gngen hlsar jag i dag den unga Svea. Jag gr det med
vemod, ty jag lskade hennes moder, som i gr jordades, och under vars
medeltidsdrkt ett svenskt, ett ungdomsfriskt hjrta alltid klappade. Jag
gr det med oro, kanhnda drfr att jag icke knner henne s vl som jag
knde den gamla. I alla hndelser r hon ung; kanske skola hennes frsta
steg bliva stapplande; det r d vr plikt att stdja henne, och vi skola
gra det krleksfullt; kanske behver hon nnu en uppfostran; det r d
vr plikt att giva henne den, och vi skola gra det mt, men allvarligt,
s att hon en gng fr vra efterkommande m bliva vad den hdangngna
varit fr oss, att hon m bliva, icke blott lskad som den gamla, utan
ven ssom hon lycklig, stark och fri._

                                        _(HENNING HAMILTON 1865.)_

_Ja, mina herrar, penningen r verkligen en makt, och jag kan grna
tillgga, en av de kraftigaste hvstngerna i ett samhlle._

                                      _(F. A. CEDERSCHILD 1865.)_

_Jag anser mig pliktig endast frklara, att jag, efter noggrann prvning
av frslaget, befann detsamma omkullstrta det bestende, utan att frm
skapa ngot hllbart nytt, och att det slunda skall fr ett lskat
fdernesland medfra ofred och olycka._

                                             _(ARVID POSSE 1865.)_




Illusionernas dagar.


Var det verkligen varmare p frsta maj fr tjugo r sen eller
frefaller det oss blott s, drfr att vi voro yngre! Den ljusa,
breda Storgatan, med dess fond av Skogsinstitutets vackra parktrn, har
kltt sig i festskrud, fnstren ro uppslagna, damer i teatertoaletter
ta apelsiner och titta i elfenbenskikare p en ensam frbivandrande
officer, vilken alls icke knner sig brydd av uppmrksamheten utan gr
halt och front samt tager den livliga gruppen i betraktande genom sin
lornjett eller, om han fljt med tiden, sin pincenez. Det kan hnda att
han fr handen till mssan, men det kan ocks hnda att han ger en
frstulen nick och fortstter sin vg; det finns s mnga olika stt
att hlsa, p Storgatan. Trottoarerna fyllas med en vandrande folkstrm,
som sakta vltar fram t Djurgrdsbron. Det r p eftermiddagen och man
vntar de kungliga nr som helst. Spridda hyrvagnar med familjer rulla
framt gatan; en och annan civil kavalkad kommer som frbud fr
frtrupperna -- vita rockar p svarta hingstar, det r Upplands
dragoner; man ser inga ansikten under de stora kaskarna, men det kan
ocks vara detsamma; drp komma tjnstemnnen i det finaste
mbetsverk nationen bestr sin konung, de hava bla klder, damasker p
huvudet och flaggor i hnderna, det r livvakten (livvaktsexamen r
den svraste nst bergsexamen, ty till den fordras introduktion p
Riddarhuset och 6,000 kronors rnta); fotvakterna, som varken hava
hstar eller vagnar, f icke deltaga i promenaden, ty man promenerar icke
till fots p frsta maj. Drp komma rikets herrar. Vilka ro rikets
herrar? Konungens informatorer och faddrar, konungens studentkamrater,
tionde gradens frimurare, frre kronprinsens adjutanter, kammarherrar och
frsta tenorer. I frsta vagnen ker rikets frnmsta herre, dlingen
utan fruktan och tadel. Han r den finaste statsman Sverige haft p
hundra r. Hans yttre r mycket enkelt, och hans ansikte uttrycker intet
ovanligt verskott av frstnd, pannan r smal och lg, de frn Oscar I:s
tid hrstammande husarlockarna krypa fram bakifrn ronen och ro
ngot fr lnga -- som hartassar. Han knner alla statskonstens
hemligheter, diplomatiens djup har ingen lodat som han, sina frsta
studier gjorde han vid Karlberg, vilket lroverk han genomgick med heder;
han fullkomnade sig sedan som statsman i kronprinsens (Oscar I:s)
sllskap under dennes studier i Paris och Vichy, dr han hade ran att
dagligen se Napoleon III, vilket skall hava haft ett avgrande inflytande
p hans senare statsmannaliv. Hemkommen genomgick han Marieberg och
kallades ret drp till ecklesiastikminister. Vid Oscar I:s dd
kallades han samtidigt till utrikesminister i Petersburg, biskop i
Linkping och verstthllare i Stockholm, varfrutom han icke kunde
avsga sig ngra hedrande uppdrag i egenskap av ordfrande i
Kreditbanken, revisor i Kropps stenkolsbolag samt landshvding i
Skne. Var och en av dessa sysslor skulle ha tagit en vanlig mnniskas
hela arbetskraft i ansprk, men vr statsman gde ovanliga arbetskrafter.
Han r fr tillfllet icke srdeles populr hos folket, emedan han
rstar mot det vilande representationsfrslaget, men hos konungen, som
ocks r emot frslaget (det kungliga!), r han i fortfarande
frtroende. Vi lta honom nu emellertid passera i sin statsvagn bland
andra storheter som nu gtt till skuggorna. S komma rikets fruntimmer. Om
dem kunna vi icke yttra oss, ehuru de st i statskalendern och som
sdana skulle kunna hava ngot inflytande p det offentliga livet.

Folket hurrar hela gatan efter, det rr sig som i en myrstack, fnsterna
fyllas, halsar och kikare strckas fram; en trupp livgardister utkldda
till Carl XII:s bussar rida fram och se ngot brydda ut ver den roll de
ftt sig lagd; folket hurrar men ser icke ut att vara vervldigat. S
kommer kungen, han ser icke heller vervldigad ut, ty han skrattar hgt,
ppet, hjrtligt, med den upplyste skeptikerns skratt, som vet huru litet
kan roa barn, och han lter s grna andra roa sig, ty han vill ha roligt
sjlv. Skall han hlsa uppt fnsterna? Ja visst! Han hlsar alla
fruntimmer, unga och gamla, hga och lga, och vad den ensamma officeren
icke vgade, det vgar han, han nickar bekant upp till det dr fnstret
och fr samtidigt handen till mssan; han r strre statsman n den dr
med vita hret som kte i vagnen, ty hri vet hur folket vill ha det, och
den nya tidens statskonst har han genast antagit: uppriktighet, brutal
uppriktighet. Folket tror inte p humbugen lngre, nvl, vi kungar visa
folket, att vi inte heller ro s dumma att tro p den; vi mste nu en
gng finnas, efter ni vill s ha det; se hr ha ni oss sdana vi ro. Vad
mer? Hr har ni Carl XII:s drabanter! Inte tror jag p dem och inte ni
heller, men de ro roliga att se p! Se p dem d! Hr ha'n I mina goda
vnner, rikets herrar! De frst sig p en god middag och sga inte nej
fr ett glas! Hr har ni piprensarn i rd mssa! Jag har upptagit honom i
min omgivning och satt honom bland rikets herrar! Tycker ni inte han ser
livad ut? ndlsa hurrarop fr piprensarn!

Men vid konungens vnstra sida rider en ung man. En blekhet som antyder
stora passioner vilar ver de verkligt fina dragen, ett par utskta
mustascher beslja lagom en mun med ett skeptiskt, men icke cyniskt
leende, gonen fladdra som gaslgor, ty de hava nnu icke bestmt sig fr
ngot visst uttryck, men man ser att de ska vila fr att i lugn f
genomtrnga denna orediga massa av hjrnor som krla fram p trottoarerna
och p vilkas tankar om saken man icke kan vara sker.

Det r gunstlingen. Han har en lysande bana fr sig, r adjutant hos
konungen, kapten vid gardet, och vntar nr som helst ett regn av
utnmningar. Han knner kungens tankar, men delar dem icke fullstndigt.
Han r ocks skeptiker, men han knner en gryende pliktknsla, som bjuder
honom vara ngot annat. Han vet att kungen tnker s hr, nu d han rider
fram p Djurgrdsbron:

Ni hurrar t mig, drfr att ni tror jag skall sknka er en ny fri
frfattning, men jag kan inte sknka er ngon frihet, och sannerligen jag
ville det heller, t ett sdant sllskap som hurrar t min piprensare,
och ro s okunniga i rikets grundlagar att de tro jag har makt att
sknka ngot; ni hurrar t kungen, drfr att ni ser han inte r dum,
utan kan skratta med t kungligheten, d han lter spela Menelaus p
nationalteatern. Brd och skdespel! Brd har jag inte, men skdespel ger
jag, som ni f betala sjlva! Ni vill ha humbug! Hr har ni den!

Gunstlingen har sedan en tid oroats av aningar om att det icke r fullt
moraliskt att understdja den nya stormakten humbug, ty fr det frsta r
det icke s avgjort att alla vilja hylla den, och fr det andra finns det
svaga huvuden som icke frst ironi.

Men nu dnar musiken frn Blporten, folkmassans blickar ska den
omtyckte monarken och gunstlingen knner sig fr en stund vrmd av de
korseldar som g frbi honom till hans hge granne.

                  *       *       *       *       *

Dagen drp kunna vi ska upp gunstlingen, greven och adjutanten i en
studiekammare lngt uppe p Regeringsgatan. Han har insett att hans
bildning icke rcker fr de strider som frest, han knner huru
genomfuskade hans skolr varit och han har beslutit gra om alltsammans.
Han har skt upp sin gamle lrare och sitter nu p dennes skinnsoffa
insvept i ett moln frn dennes tobakspipa. Hr r det bara min kra Johan
och rektorn och resolvera Cornelius, ty greven har insett att utan
klassiska studier, dem han frsummat, kan man varken frst eller gra
sig frstdd p Riddarhuset, dr han har ste och stmma. Han r
visserligen nog upplyst att inse romarsprkets brist p egentligt vrde
fr sig, men han knner ocks ndvndigheten av att icke kunna mindre n
de andra.

Han inser humbugen, men han knner dess bindande makt; glosor och
deklinationer tuggar han som den sjuke i ett slags hjltemodigt trots
tuggar sina piller, emedan han tror p deras inneboende kraft. Vilka
sjlsmarter fr en ung sjlvverkande sjl, som i sin mannalders kraft
knde alstringsfrmgan hmmas genom denna instuvning av frmmande gods,
som icke alls kunde f ngra berringspunkter med hans egna avsikter. Men
nr han fick en bra fras, lade han den sido fr att ha till hands i det
stora slaget, s att han till slut hade en hel liten vapensamling av vae
victis, etiam si omnes, ego non, timeo Danaos et dona ferentes,
plus esse quam videri, ille faciet, varmed de lrde officerarne p
Riddarhuset brukade beskjuta varandra. Nr han gick uppfr trapporna till
lektionen knde han sig frdmjukad, rdd som en skolgosse fr sin lxa,
och han tnkte mngen gng kasta av den besvrliga och som han stundom
tyckte falska rollen och vnda om, men han hll ut; hela hans stllning i
livet var ju s falsk!

Och han hll ut!

                  *       *       *       *       *

Den stora dagen var inne. Aldrig hade man sett s mycket adelsmn samlade
p Riddarhuset. Stora och sm statsmn, hgre och lgre officerare, unga
relystna extraordinarier, som nu skulle skaffa sig ett par billiga
sporrar. S mycket smrja hr pratades, s mycken frfalskad svensk
historia, s mycken chauvinism, sabelskrammel, uppgrvningar,
trumvirvlar. Leipzig och Ltzen, till och med Pultava, Hannibal och Carl
XII, Gustav II Adolf och Epaminondas, Tocqueville och Guizot, Bostrms
statslra, Sturar och Vasar, men frst och sist: Svenska Folket. Huru
mycken lysande okunnighet, huru mnga glosor och verser ur Virgilius,
Esaias Tegnr, Horatius, Homer. Nr ngon yttrade ett frstndigt ord
blev han nedtystad. Knslostrngar vrderades mest. Gamla ruinerade
regementsofficerare lade upp sig som oxar p slaktbnken, erbjdo sina
hjrtan p fosterlandets altare, frbannade sig p att fosterlandet
skulle strta samman med dem; inbitna stockaristokrater blevo rabulister
som talade mot konung och regering; gamla syndare blevo religisa p nytt
och bitar ur gamla och nya testamentet haglade. Vrst voro vltalarne.
Vr Herre sker mnniskan p mnga vgar! Kanske skall frn det stora,
lojala, i fred t sig sjlvt (det r: t landshvdingarne!) lmnade
folket genom oss, dess frmsta sner (o blygsamhet!), ett ngestrop
trnga fram till tronen; kanske lser konungen redan druppe i
hganloftssal domen ver edert frslag i samma eldskrift som vi se lga
p dessa murar (karlen var nu faktiskt galen!): Mene, mene thekel
upharsin, jag haver vgt dig p ena vg och funnit dig fr ltt. Denne
man ansgs vara bland de styvaste.

Somliga svepte sig i svenska riksbaneret och fllo framstupa med 25
dolkstyng framfr lantmarskalken, andra kastade sig p kn och gjorde bn
vid Carl XII:s stvlar, men de aldra mest patriotiska framrto sin
passionerade krlek till fosterlandet som lgar i brunsttiden. Den som
hrde allt detta kunde i sanning frga sig den obesvarade frgan: tro de
p vad de sga? Eller ro de besatta! De voro nog besatta, ty det blir
mnniskan d hennes heligaste intressen sttas p spel: de egna.

Vr unge greve, som tyst hrt detta ovntade vrvel, gjorde den
anmrkningen, som man s ofta fr gra, att utlnningarne voro de strsta
patrioterna och mest hemma i svenska historien: han hrde slunda sina
gamla wirakamrater, greve Hotch-Potch av Hotch-Potch, baron de la Patrie,
baronerna Fibelhausen, Pffefferkorn, von Snabelstiefel och Mhlenburg
bita omkring sig som hungriga vargar, dem man bervar sitt byte. Nr den
frrumlade ryttmstar Pott frklarade sig vara amicus Plato, d fll
sista illusionen fr vr unge statsman. Han hade sitt tal utarbetat och
inlrt, men innan han fick ordet, hade hela svrmar av vltalare sagt
allt vad han mnade sga, begagnat nstan samma uttryck, anvnt alla hans
latinska citat, alla hans svenska versar; alla regentlngderna voro
tgngna, s att det bara fanns ngra stackare kvar som voro obrukbara
ssom Johan III, Sigismund och Carl XIII. Detta bragte honom p underliga
tankar. Hur kunde alla dessa hjrnor just 'komma p samma id som han.
Kanske det inte var ngra ider? Mycket mjligt. Var det ord d? Ja, det
var det! Det var ord!

Efter en smnls natt, under vilken han genomtnkt sin stllning och
funnit den falsk, skrev han om sitt tal. Enkelt, ansprkslst, p sak.
Men nr han genomlste det, befann han sig nyo i en falsk stllning,
gent emot den kungliga vnnen, ty han hade talat fr det frslag, som
denne ogillade, och han talade fr det med vertygelsens hela styrka.
Hans hjrta kmpade ut sin strid, han rddade sin sjl och gick upp att
begra ordet. Det var ett gonblick, som kunde ha haft stor betydelse, om
det s velat. Han brjade med att granska sklen till motstndarnes
farhgor fr det nya frslaget. Han fann den befarade demokratien icke
allenast ofarlig, utan nskvrd: att folket med de inom detsamma
levande, i civilisationens tjnst arbetande krafter skulle bliva
hrskande och styrande, dri frestllde han sig, skulle ridderskapet
och adeln desto mindre finna ngot lyte hos frslaget, som r. o. a.,
med aristokratien p sin fana, alltid frfktat, att det bsta inom
samhllet skulle vara hrskande, och ngot bttre n folkvldet i nyss
angiven mening torde svrligen kunna uppstllas; vartill kommer det p en
gng livande och strkande och med klokhetens fordringar verensstmmande
i att omfatta de intressen och tendenser, som ga en framtid, och
folkvldet r ett intresse och en tendens, som ger framtid!

Det var ett mene thekel, det, p vggen, men det sg ingen, icke en gng
den rasande galningen! Det skulle ha slagit blixtar fr gonen p gamla
och unga, men de voro blinda, och sdana ord p Riddarhuset hade man
aldrig hrt och drfr satt man och gapade och teg. Men han gick p.
Frslagets motstndare, som dragit frskinn ver sina rvplsar, hade
beklagat (med utbrnda hjrnors drpliga slutledningsfrmga) att
valcensus till andra kammaren vore fr hg och att detta missfrhllande
skulle skapa en klass uteslutna, vilka kunde bli farliga! Greven
(lmnande frplsarne opiskade) ansg att dessa uteslutna icke nu voro
angelgna om delaktighet i representationen, men skulle frhllandet i
detta avseende frndras, s kvarstr ju alltid mjligheten att nedstta
eller ock alldeles borttaga denna census, en tgrd, som jag fr min
ringa del och frn min stndpunkt skulle med gldje hlsa.

Hava vi skrivit de orden i guld, hava vi hllit den mannens minne och ra
i helgd? Vad ha vi gjort, vi demokrater, som aldrig kunna hlla ihop!
Ingenting, ty vi lska icke att kanonisera -- sdana!

Han slutade sitt anfrande utan att ha sagt ett ord p latin, eller lst
upp ngon vers, blott med uttalande av den vertygelsen, att
konungamakten skulle genom en innerligare anslutning till folkviljan,
vinna i frmga att fra landet framt. Hans tal mottogs med tystnad,
tminstone bevarar icke det tryckta protokollet ngot minne om bifall
eller missnje.

                  *       *       *       *       *

Klockorna ringa frstgngen i Jakobs kyrka, en vacker sndagsmorgon i
maj. Karl XIII:s torg vimlar av unga och gamla, kvinnor och barn. En
trumvirvel hres frn stra alln, en till, och snart stiger frn torgets
alla hrn virvel p virvel, det spinnande ljudet har ett egendomligt
inflytande p de oordnade massorna; det ser ut som varje trumma vore en
spinnrock, vilken samlade ndar frn den orediga totten, drog ihop dem
och lade dem upp p tenen! Uniformerna draga sig ut frn de civila
massorna och samla sig kring varje trumma, frst i en svart massa, i
vilken man nnu ser hr och dr en instucken vrklnning eller tyllhatt,
vilken dock snart frnskiljes, d de svarta uniformerna ordna sig p
rader. Det r Stockholms frivilliga skarpskyttar, 2,000 man av de 40,000,
som nationen sjlv satt upp. En folklig arm p 40,000 man, som icke str
under krigsartiklarna! Vilken stormakt mitt i staten, lika stor som hela
indelta och vrvade armn tillsammans! Det var dock en id! Knde vi det
s livligt d? Och varfr trttnade vi? Dansade vi fr mycket, sjngo vi,
drucko vi fr mycket punsch! Vi ledsnade, icke fr grinets skull, utan
drfr att vi trttades med onyttig paradexercis; vi kurtiserades nog och
fingo st vakt utanfr slottet, nr garden voro p manver, men vi fingo
aldrig skjuta annat n med lsa patroner. Kanske det fanns djupare
orsaker. Insgo vi det tomma i sysselsttningen; funno vi humbugen,
upptckte vi, att det hela var lrt p ngra timmar, som yrkesmilitren
begagnade r till, och nd icke blevo fullkomliga, ty det kan man aldrig
bli i den saken, vilken r den enda p jorden, dr man begr
fullkomlighet. Eller upptckte vi ngra dolda motiv? Gud vet, men
trttnade gjorde vi, det gra vi nu s ofta. ro vi gamla, mnne, och
lngta till ro? Lrde vi ngot? Ja, en stor sak, att allmnna vrnplikten
var ett attentat mot folkfriheten, att den var en lmsk frrdare, som
under frihetens lnade fana ville lgga ett folk i trldom; det lrde vi,
och drfr voro vi beredde, nr den gjorde sina frsta anlopp; vi kunde
svara dem, att vi ej trodde p det fosterlndska i deras tv rs
kasernering, d vi visste att deras skrp kunde s ltt inlras p lediga
stunder.

Emellertid, vra kompanier st uppstllda; slktingar och vnner nicka
avsked och terseende till grdet[A] r det det nya statsskicket eller
representationsfrslaget, som vllar denna demokratiska anordning? Hr
str lektorn bredvid gymnasisten, grosshandlaren bredvid drngen,
fabrikren vid gesllen. Studenter, unga mbetsmn (dock hgst f!),
artistelever, smedsgossar, kontorister, skolungdom rkades hr i en
brokig blandning. Stndsskillnaden var d verkligen upphvd? Ja, till en
tid! Vad vi voro demokratiska, entusiasmerade, frhoppningsfulla! Sjlva
militren, den mest aristokratiska, den mest hatade och fruktade var ju
faktiskt nedsatt, d vi visade, att vi knde alla deras hemligheter; vi
hade ju till bataljonschefer officerare frn konungens egna livgarden,
kaptener och majorer i riktiga uniformer med guld och silver. Ja, men vi
ha ocks en bataljonschef, som icke br konungens livr. Dr rider han,
hg, nedltande och allvarlig, allvarligare n d vi sgo honom vid
konungens sida den frsta maj fr ett r sedan. Greven har tagit avsked,
avlagt bottmoller och vapenrock med guldtrnsar. Han r ikldd den enkla,
svarta skarpskytterocken och de fula blmelerade bojbyxorna; hans brst
ser friare ut sedan de blanka knapparne och de lysande ordnarne ro
borta; han andas lttare och br huvudet hgre; det glada leendet har
frsvunnit, men blickarne ro lugnare, ty de ha funnit ett ml. Vad har
hnt? Det vet man icke! Ty skvallret och lgnen ro syskon! Att han
kommit i ond, det r tillrckligt! Han har nedlagt sin militr- och
hovsyssla, ingtt i en bankdirektion och r ledamot av den nyvalda andra
kammaren, det har man sett! Man har ocks sett huru kungen mottagit en
million i nationalbelning fr den erhllna friheten.

Och nu r han bataljonschef vid skarpskyttarne. r han intim med dem,
sker han deras gunst! Han tyckes snarare erbjuda dem sin tjnst och r
medveten om att de st i skuld till honom. Behver han dem? Nej, icke han
dem.

Men hatet kallar honom demagog!

Klockan ringer igen i Jakob. Trummorna rras, kompanierna stta sig i
rrelse t Ladugrdslandet till, slktingarne bilda eftertrupp och tycka
att stegen ro s ltta nr trumman gr. Och p grdet! Nya bekantskaper
vid frukosten, erfarenheter under berring med andra samhllsklasser, som
man aldrig trffar annars inom stadens murar; hr r s hgt i tak, hr
kan jag gmd bakom uniformernas skyddande likhet tala med min skomakare
om annat n rkningen, hr kan gymnasisten se att lektorn r en mnniska
och icke en kvarn, bokhllarn upptcka att patron ocks tycker om en sup.
Och denna knsla av frihet frn kyrkotukten. Man hr alla stadens klockor
kalla till den officiella gudstjnsten, men vi hava dispens, vi f bryta
sabbaten som Frlsaren, drfr att det r en plikt vi fylla, en plikt,
som r erknd av samhlle, stat och kyrka! Och nr vi hlla vr korta
gudstjnst i den stora fyrkantiga kyrkan, vars vggar utgras av dubbla
led med levande mnniskor och vars tak r en vrhimmel, d ro vi
uppriktigt andktiga; och nr vr korpral stiger fram och lser sin
lovsng till den Evige utan att nmna namnet p ngon mnniska, han m ha
varit aldrig s stor, d knna vi oss som separatister, vilka flytt frn
statskyrkan, vars hgmodiga kupoler vi kunna se ver hustaken; vi kunna
gra vr gudstjnst, vi 2,000 medborgare, utan prst. Samma drm som att
vi en gng skulle kunna frsvara oss (icke gra krig!) utan militr.

Det var drmmar, det r sant, men man drmmer endast om morgonen; nu ha
vi vnt oss mot vggen och snarka som om natten aldrig skulle bli morgon
mer.

                  *       *       *       *       *

Tidningen Aftonbladet innehll en afton fljande ledare under rubrik: _En
ny tid randas!_ Det nya statsskicket, som alltid hade sin varmaste
frsvarare i oss, har redan visat sina hlsosamma frukter p alla
samhllslivets omrden. Vr industri och vrt affrsliv, som p tjugu r
icke visat ngra livstecken, har pltsligt vaknat och som genom ett
trollslag hava hundratals bolag uppsttt, dessa vldiga hvstnger i
civilisationens tjnst, vilka med kapitalens frenade krafter funnit den
Arkimedespunkt, varmed jorden kan rras. Tusentals idoga arbetare hava
genom dem ftt ett lttvunnet brd och vra sm kapitalister ett gott
intresse p sina pengar.

Sjlva modernringen jordbruket tyckes liksom andas lttare och skrdarne
gunga sina gyllene ax under de nya friskare politiska vindar, som nu
blsa ver riket, s att hans rter mga drypa; fett och hannog fldar ur
lantmannens korn, sedan genom de nyinrttade landstingen (ett upplivande
av vra urgamla landskapsting) sjlvstyrelsen blivit en verklighet och
sedan de nyppnade jrnvgskommunikationerna underlttat samfrdseln.

Men icke blott de materiella intressena utan ven de andliga hava varit
freml fr vra nya lagstiftares omsorg; slunda har folkundervisningen,
som hittills varit ett styvbarn, blivit upptagen bland sktebarnen,
srskilt veta vi huru som huvudstadens folkskolor blivit omorganiserade,
s att lrarne numera hava 800 kronor, varigenom denna ganska betydliga
kr erhllit rstrtt till riksdagens andra kammare ... o. s. v. Ett
nyvaknat intresse fr det politiska livet sprjes frn alla hll
o. s. v.

                  *       *       *       *       *

Utdrag ur protokollet hllet vid taxeringskommittns sammantrde i femte
taxeringsdistriktet d. 0:e i 0:e 0000.

Byggmstaren Husberg ansg fr sin del, att mureriarbetarnes stllning
genom det frndrade statsskicket och drmed frbttrade konjunkturer
blivit sdan, att man med full skerhet kunde uppskatta deras inkomster
till 800 kronor.

Bryggaren Maltholm var vertygad om att lutkrarne, vilka med
frbttrade villkor, en fljd av de uppblomstrande nringarne, numera
kunde med all skerhet prkna en rlig inkomst av 1,000 kronor eller
allra minst 800 kronor.

Brdhandlaren Srgren instmde vice versa med bryggar Maltholm rrande de
800 kronornas tilllmplighet ven p kransgare med dagspenning.

Rektorn fr stadens folkskolor avlmnade en av honom egenhndigt
upprttad lista ver lrarne med uppgift p deras lnefrmner.

                  *       *       *       *       *

Byggmstar Husberg r chef fr nittonde skarpskyttekompaniet.
Skarpskyttarne ro numera en erknd stormakt. De ha ftt statsanslag;
kungen rider ut och skrattar t dem ibland, och en gng tog han dem med
sig p en stor manver till Drottningholm, dr de fingo marschera hela
natten och ro kanonprmar fljande dag, varp de lades i en skog, dr
varken hrdes hund eller hane; utan mat eller dryck blevo de hr i
regnvder liggande till eftermiddagen, d de fingo upplysning om, att
striden var avgjord och slut. Ledsnade de nd? Nej, intresset levde och
levde upp med ett alldeles spritt nytt liv.

Byggmstar Husberg sitter vid sin kaffefrukost en vrmorgon och lser i
bladet, att skarpskyttarne skola rycka ut p grdet nstkommande sndag.

Korpralen p nittonde kompaniet, verkmstar Hagberg, som ocks lst
morgonbladet, har skyndat till chefen fr att f order.

-- Gud bevare herr kompanichefen!

-- God morgon, korpral!

-- r det ngra order?

-- Jo, vi ska rycka ut om sndag!

-- Gr inte!

-- Varfr det d?

-- De tusan djvlarna (han ansersig ha rtt att svra som militr) ha
satt bort sina uniformer.

-- Hos pantlnarn?

-- Jo skert. Det har varit en svr vinter fr murarn och fjolret var
inte det bsta i sin helhet; de sga att de inte frtjnte mer n hgst
600 kronor.

-- , hll mun! Jag vet vad de frtjnte, jag, fr jag sitter i
taxeringen. Tag ut paltorna emellertid! Vad kostar det?

-- Ja, Jag vet inte vad de ha ftt, men nog gr det till pengar. Det
vrsta r att gevren ocks ...

-- Gevren? Som de ha lnat av kronan. Hagberg gr genast omkring och br
upp alla pantsedlarne, kallar hela surven till stllning ner p Klara
materialgrd sndag morgon klockan sju och sger till att uniformerna
vnta dem p stllet.

-- P stllet?

-- Ja, de f kl sig p grden! Jag lmnar inte ut uniformerna annars. Se
s! Marsch!

                  *       *       *       *       *

Hagberg gr, men kommer igen p middagen. Hn r trtt och arg.

-- N?

-- , de sga att de ge fan alltihop, fr det r inte trevligt lngre.

-- Har Hagberg tagit ut uniformerna?

-- Ja, s mnga det fanns sedlar p. De d--a hade gtt och slt sedlarne
ocks!

-- N, men varfr vill de inte komma, de andra d?

-- De tycka det r odorvigt att g ut i hettan och slita skodon utan att
f en bit mat till frukost.

Chefens ansikte klarnar.

-- Hagberg! Tag en droska och k omkring till de lymlarna och sg att jag
bjuder dem p frukost till Ladugrdsgrdet om sndag kl. 11, men att
samlingen sker i torget med uniform. De som sakna uniform f ta bara
mssa.

-- Ja, men de ha gtt och murat i mssan.

-- N s kp ett par dussin mssor! Men g frst till fru Lorentz och
bestll frukost. Frstr Hagberg sig p det?

-- ja, s dr!

-- Lskokta gg, krftor, pannkakor, l och brnnvin. r det klart? Hger
om marsch!

Underligt var det, men nog var nittonde kompaniet fulltaligt i torget om
sndagsmorgonen.

Efter frukosten beredde chefen sitt kompani en verraskning. En
hyrkalesch inneslutande chefens maka, barn och pigor anlnde till
lgerplatsen i Fgelbacken. En korg med portvin och ett hundra femtio
glas lyftes ur vagnen. Chefen knner sig uppmanad att hlla ett tal till
kompaniet. Talet mste vara politiskt. Det nya statsskicket hade gjort
en oblodig revolution; det fanns inga samhllsklasser numera;
arbetsgivare och arbetstagare voro fria medborgare, jmbrdingar, ty de
gde bda samma politiska rttigheter, de heligaste rttigheter en nation
kunde ga; talaren hlsade drfr sina kamrater, ty de voro kamrater bde
i militriskt och politiskt avseende och hoppades att de skulle som
politiska personer visa samma nit och intresse som militra; talaren sg
detta senare nit dagalagt genom den fulltalighet som kompaniet i dag
gjort gllande p ett stt som intet kompani och han hoppades att se dem
lika fulltaliga och nitiska d de snart skulle samlas till valurnorna.

-- Vad r det fr rttigheter? frgade murar Pettersson sin granne.

-- Det s--r jag i, sade denne och ppnade kurtis med sin kamrats
huspiga, varver frun och dottern blevo galna och lto kra hem till
stan.

Vid nsta prvningskommitt inlmnades 500 klagoml frn Stockholms
mureriarbetare ver fr hg uppskattning. Med siffror skte de gra
troligt att ingen enda frtjnat mer n 600 kronor. Besvren ogillades,
emedan de dels kommit in fr sent, dels voro behftade med formfel.

Om hsten valdes byggmstar Husberg till ledamot av riksdagens andra
kammare. Hans politiska verksamhet utmrker sig fr en strngt
konservativ riktning och han tl inga ondiga nyheter, allra minst i
grundlagen, vilken han finner vara fullkomlig. Han har talat en gng i
kammaren; det var mot allmnna rstrtten. Han hade med egna gon sett
huru politiskt omyndiga de arbetande klasserna voro och han kunde se huru
de, begvade med rstrtt, skulle fsas som djur till valurnorna,
liggande i hnderna p politiska vinglare. Byggmstar Husberg blev p
grund drav invald i konstitutionsutskottet och erhll Vasaorden vid
sista jubelfesten.

Men mureriarbetarne erhllo vid nsta taxering nedsttning p sina
kontributioner, s att de numera endast behva skatta fr 500 kronor,
varver de blevo mycket glada. Nittonde kompaniet upplstes, sedan den
allmnna vrnplikten gjort skarpskytterrelsen ondig, efter vad
byggmstar Husberg frklarade vid upplsningssexan.

                  *       *       *       *       *

Men vr unge greve? Han fick aldrig se det nya statsskickets frukter, de
goda tiderna, industriens blomstring, bolagens vlsignelse,
vxelrrelsens omfng, folkskolans vrd, religionsfrihetens utstrckning
och den unga Sveas uppfostran av de gamla dlingarne utan fruktan och
tadel; han fick aldrig se det nya riket, ty han dog i sin ungdom, med
sina vackra frhoppningar och fasta tro. Han fick aldrig se huru vra
unga frhoppningar jordades, han fick aldrig se ngerns dagar, d
folkhjltarne, hans gamla vnner, som stigit p arbetarnes axlar till en
politisk stllning och 1,200 kronors inkomst, lmnade dessa arbetare i
sticket och skte generalkonsulat, han slapp se huru framtskridandets
nyliberala parti blevo ngerkpta och trstade sig med kommendrsband
ver frsummade tillfllen, och det var kanske lyckligt fr honom.

Men bar det nya statsskicket dliga frukter?

Troligen icke! Att rikets fyra miljoner jordbrukare ftt vervikt ver
dess halva miljon stadsbor, det r ingen dlig frukt. Att stdernas frn
det stora moderlandet lsbrutna kommuner, med lsbrutna, frmmande och
underordnade intressen kommit i strid med landets sannskyldiga besittare
och brukare, det r icke annat n en naturlig fljd av en ojmn
utbildning hos innevnarne i stad och p landet, och den striden kan
endast lsas genom att stderna underordna sig eller lsgra sig.

Det var nog icke statsskicket, som gjorde det nya riket; det var kanske
ngot annat. En epidemi, en rubbning i den politisk-ekonomiska jmvikten,
en ventyrarlusta, kommen frn oknda hll, mjligheterna att strafflst
gra ortt vinst p laglig vg, snopenhet efter uppfyllda nskningar,
trtthet i rttsknslan, dliga fredmen, understd uppifrn. Gud vet
allt vad det var, men det var ngonting, det r skert.

-----
  [A]  Hr mste jag begagna tillfllet upplysa alla
       sprkforskande bnder, att en stockholmare aldrig sger
       gelet fr grdet, vilket dremot alltid sges av
       resande vstgtar och smlnningar, som befolka vra
       hamnbryggor och vilka visst icke vilja rkna sig som
       stockholmare, Gud bevars.




Svenska Folket.


Det ansprkslsa, frsynta och hyggliga Svenska Folket r troligen det
mest representerade av alla folk; det upptrder numera, sedan regeringen
frklarat den folkvalda representationen sitt hga missnje, och
uppfunnit de ambulatoriska riksdagarne i stationshus vid dukade bord,
mest i landshvdings- och banvaktsuniformer, men kan ven synas i bara
frackar och benor i nacken p galaspektaklen, i djup sorgdrkt vid
likbrar, isynnerhet alla kungliga, i studentmssor vid jubelfester, och
fr vrigt vid alla stora middagar dr det finns tre sorters vin och en
Vasaorden.

Hans majestt skall inviga en ny bibana uppe i Kolbottens bergslag; det
r visserligen bara en enskild smalsprig banbit, men den har statsanslag
och grundlagarne lgga som bekant konungen att vervaka all hushllning
med statsanslag. Ryktet sprider sig som en elektrisk gnista och Svenska
Folket skyndar att infinna sig efter spann i landshvdingemssa, i
kalesch och landssekreteraruniform, p krra i lnsmansornat, till fot i
prstkappa och p dressin i banvaktsmundering; chefen fr Kolbottens
militrdistrikt med stab kommer ridande, de indelta soldaterna omringa
stationshuset och banvakterna bilda en overskdlig och entusiasmerad
folkmassa bakom dessa.

Kungen kommer. Smrgsbordet angripes. Soppan serveras. Korkarne smlla.
Fgeln r uppten. Champagne! Tal! -- En ny pulsder r ppnad (= en ny
derltning)! Nytt blod (= pengar) skall strmma genom den svenska
statskroppen, vars hjrta ligger p Slottsbacken; nationen (d. v. s.
jrnbruksbolaget Kolbotten) skall andas lttare, d nya syremngder
tillfras. Talaren knner sig lycklig och rrd av den hyllning som hans
trogna folk (de otrogna synas icke!) visat honom! Hjer sitt horn (=
champagneglas) fr Kolbotten, en urgammal hrd fr svenskmannatrohet.
(Obs.: alla nya jrnvgsstationer ro sdana hrdar.)

Fanfarer; folket (banvakterna) sjunger Ur svenska hjrtan.

Landshvdingen har ordet. Svenska Folket har alltid lskat sina konungar
(ssom Erik av Pommern, Albrecht av Mecklenburg, Christian II), och
stridit och bltt fr dem (mycket sant!); Svenska Folket, vars
representanter talaren ser samlade hr (talaren tror sig se riksdagsmn
genom champagneglaset), har alltid varit troget sina konungar (ssom Erik
av Pommern, Erik XIV, Gustav III, Gustav IV) och skall alltid frbli s.
Jrnvgarne ro en bild av denna trohet, ty de frena konung och folk med
jrnband, svenska jrnband (gjorda i England). Detta band skall alltid
(genom lttade trupptransporter) sammanhlla konungafamiljen och folket,
lttare kunna s att sga umgs med varandra och de skola lra knna
varandra i botten (p glaset). Vi ha sett ett yrvaket barbariskt folk
nyligen bra hand p en del furste och tilltit sig ett nesligt mord
(avrttning); Svenska Folket har aldrig burit hand p ngon konung (utom
de sju som vrktes i en brunn vid Mula ting och utom Carl XII, Gustav III
och Gustav IV) och drfr r ocks Svenska Folket det lyckligaste i
Europa (vilken lycka r s stor att den icke kan bras hr hemma, utan
mste njutas i ett annat land, Amerika).

Fanfarer! Omigen Ur svenska hjrtan!

Landshvdingen blir kommendr. Byggnadschefen fr vasen och banvakterna
brnnvin!

Militrdistriktets chef anser i ett bildrikt tal att jrnvgarne skola
bidraga till folkupplysningen, (den _sanna_ folkupplysningen nmligen)
genom vilken allenast vrt folk kan lyckliggras med den allmnna
livbevringen, vilken  sin sida skall stta nytt liv i nationen, hmma
utvandringen (betala officerarnas skulder) och borttaga den sista rest av
rhet (= sjlvknsla) som nnu kan finnas frn frgngna tider (genom det
bildande umgnget med beflet).

Kyrkoherden tror att jrnvgarne (till Kolbotten) skola stadfsta den
sanna religionen (det finns bara en sdan!), att den rena lran
(Augsburgska beknnelsen) skall tervinna de frlorade och att tronen
skall f ett skrare std.

Vagnarne rassla fram. En folkskolelrare upplser p perrongen ett
versstycke frn de djupa lederna till konungahuset. Han blir p stllet
utnmnd till seminarierektor, oaktat hans protester (tysta) att han icke
vill vergiva detta folk, som han lskar s hgt, och den ringa plats han
valt fr sin del.

Tget avgr. Indelta armn hurrar icke, ty man har glmt ge dem
brnnvin. Den overskdliga folkmassan (banvakterna) hurrar.

Skott. Regementsmusik. Flaggor.

                  *       *       *       *       *

Men ute p kern gr bonden bakom sina oxar och kr i trdan. Vad den
jorden r hrd; kokorna rulla som stenar ner frn frornas ryggar, oxarna
spjrna i leran s att man hr hur det knakar i deras halsar;
eftermiddagssolen brnner hett som ovett p bondens rygg; hans bruna hand
hller plogskaftet som ett roder; svettdropparna prla frn hans panna
och falla s tyst i den ppnade jorden.

Han stannar, ty han hr ett buller som han icke knner; oxarna stta
mularne i vdret som om de ville lyssna med nsborrarne; nu dnar det
uppe i skogen, dn och rassel, rassel och dn. Oxarne stta svansen i
vdret, plogen ryckes ur sin bana, bonden slpper taget och nu br det av
ver trdan, in i hstrgen, dr en lng gata, rt som en jrnbana,
drages ut.

En kammarherre, som haft den lyckan att frst f syn p det roliga
upptrdet, mste fsta sina grannars uppmrksamhet p detsamma. Synen r
fr befngd och vcker allmnt bifall.

Gapskrattet dr i en vacker granitskrning, men bondens frbannelser, de
d icke!

Men tget brusar fram igen och lmnar efter sig en svartbl rkstrimma av
stenkol och havannatobak.

-- Det r ett vackert land, vi ha, herr landshvding!

Landshvdingen saknar strre vattendrag, ty han r fdd vid kusten.

-- Vad sger verintendenten ver Svenska Folkets oljefrgstavlor och
akvareller?

verintendenten anser att krarne stra tavlan (ssom tavla).

De stra verkligen, ty de st s torra, s torra. Vr Herre har icke
givit regn p sex veckor och landshvdingen kommer icke med sin
femrsberttelse frrn om tre r, s att det kan nu icke hjlpas.

Men druckna gon hava icke mrkt, att ett moln stigit upp i vindsidan.
Det r icke strre n en hand, men det r en stor svart hand som lgger
sig tung ver solen, och snart ser himlen ut som en stenkolsrk. En blixt
ppnar en sluss, och nu hller regnet ner i de ppna festvagnarne. Inga
paraplyn! Hovmarskalken r i frtvivlan! Signalera lokomotivfraren! Han
hr inte! Regnet piskar ner sotet p gula band och bl och grna.
Plymagerna lgga sig som vta hns p hattarne, uniformsguldet blir
grnt, ty det r bara 8 karat, sablarne rosta, havannacigarrerna slckas,
trafikchefen springer ver barriren fr att stoppa, men fastnar i
koltendern. Tget rusar fram, fram och verrstar kammarherrarnes
frbannelser. Men ute p kern str bonden med mssan i hand och
vlsignar himmelen som gav honom ett vlsignat regn.

                  *       *       *       *       *

Ett bland de mest obehagliga och oftast frekommande ligganden Svenska
Folket har, r att srja vid likbrar. Svenska Folket str srjande vid
hans likbr, och detta oaktat brarne redan fr 50 r sen utbyttes mot
likvagnar. Att det nu skall st vid alla kungliga likbrar, det r dess
frdmda skyldighet, ehuru vid sdana tillfllen dess tjnstgring tages
av en annan mycket anlitad person, en viss Svea, om vilken man fr vrigt
ingenting knner. Men dr en aktrsstrunt som rkat propsa sig till
sextusen kronor och huvudrollerna, d mste Svenska Folket fram; dr
ngon som har gjort mnga versstycken, mlat oljefrgstavlor eller
modellerat, s mste folket fram och st och srja.

Det var en gng en ung student som hade sina anledningar att lmna
Uppsala. P nedresan till Stockholm erinrade han sig att han hade
sngrst, varfr han beslt att vlja operan i stllet fr
handelskontoret. Efter en grundlig sngkurs p tv mnader debuterade han
vid operan och vann damerna fullstndigt genom sina starkt utvecklade
ben. Hans lycka var gjord och nr barytonen reste utrikes intog han
dennes plats. I tjugo rs tid tjurhll han alla barytonpartier och man
hrde ofta den anmrkningen gras, att i Sverige det var en sdan
mrkvrdig brist p barytoner att operan bara hade en enda sdan, utan
att ngon kom att tnka p orsaken. Vr sngare satt nmligen p
rollerna och tillt aldrig ngon att f dem. Efter tio rs upptrdande i
huvudpartier hade publiken vant sig vid hans medelmttiga rst, efter
femton r var han publikens gunstling och efter tjugo frklarades han
oersttlig. D var det frdigt! Att han under tiden avgtt fem gnger,
gjort utrikes studieresor med avsked och terkommit vart tredje r och
firade sitt tjugorsjubileum med en kolossal recett, det var nu givet.

En hrlig ung baryton, som lyckades komma s lngt som till debut,
misslyckades, emedan publikens gunstling hade alla sina vnner p
debuten och dessa ansgo det minst sagt ofrskmt, att han vgade
upptrda i Vilhelm Tell, en roll som publikens gunstling hade skapat,
det vill sga gjort av intet, ty kompositren kan naturligtvis inte skapa
ngot.

Vr numera store vn blomstrade hrligt, gav kttet sitt, ldrades sakta,
uppdrev sin ln, t middagar och dog under ganska triviala
omstndigheter. Nu slogs larm; svenska konsten hade naturligtvis gjort en
oersttlig frlust, nationalteatern en nnu strre och Svenska Folket
stod srjande vid hans br. I liktalet frklarades att han sktt sin
tempeltjnst i helgedomen vid Gustav Adolfs torg, Gustav III:s skapelse
hotades med undergng; det var en jmmer, som slutades med en gemensam
sexa. Av Svenska Folket, som nu ftt sorg, fanns fyra miljoner som aldrig
sett honom; hrt honom hade blott f, ty hans svaga rst hrdes inte p
raderna, men betalt hans ln hade alla. Ja, men hans grningar, hans
livsgrning fr all del, den skulle verka frdlande p slkten efter
slkten, och hr var skedd en oersttlig frlust. Varfr oersttlig?
Drfr att ingen ftt erstta honom.

tta dagar efter debuterade en ny baryton och lyckades. Men d revs den
oersttlige ur mullen och hans skugga, nej hans store ande krossade den
nye, som frst om tjugo r kan bli oersttlig och d mste Svenska Folket
fram igen till en likbr.

                  *       *       *       *       *

Att vga hysa den meningen att Svenska Folkets historia r en annan n
konungarnes straffas med frlusten av medborgerligt frtroende p
obestmd, men mycket lng tid, vilket straff dock kan f frvandlas i
landsflykt.

Som frfattaren redan emottagit sitt straff, har han drmed
tillknnagivit att han erknt domens befogenhet. Ett bland de sknaste
uppdrag Svenska Folket ftt, r att figurera i historien ssom borgensmn
fr sina lskade konungahus. Hur sttlig r icke Svenska Folkets historia
under en sdan regent som Erik av Pommern. Engelbrekt och Erik XIII! En
jmfrelse vrdig att bli prismne i Svenska akademien.

Ett av frfattarens tidigaste intryck av svenska historien r fljande.
En dalkulla, som sktte trdgrden, kom en gng och frgade frun vad
detta skulle vara som hon lrt sig i skolan hemma i Leksand; hon
upprepade drp fljande ramsa, sedan hon antytt som sin mening att det
kunde vara en almanacka eller en bn frn katolska tiden: Oden, Thor, (!)
Yngve Frej, Fjolner, Svegder, Vanland, Visbur, Domalder, Domar, Dyggve,
Dag, Agne, Alrik, och Erik o. s. v.

Frun, som icke var ngot lrt fruntimmer, kunde dock genast svara: Kra
barn, det r ju svenska historien!

Vilket lysande bevis fr att den bermda satsen nedtrngt i
folkmedvetandet (genom kungliga lrobokskommissioner); hon, den enkla
fbohyddans okonstlade dotter, kunde framstamma namnen p lskade
konungar innan hon visste ngot om deras lysande bedrifter, ssom att
drunkna i mjdkar, slss med betsel, g in i stenar och dylikt.

Vilket drpande argument fr vra dagars mest snillrika och djrva
historiska sats: det personliga r det hgsta i historien! (Det
personliga kan ven ha en mycket ful betydelse, ssom d man kallar en
kritik, ett angrepp, en satir personlig.) I regeringens nu gllande
lrobok i svenska historien hava vi nyss sett den djrva satsens
hlsosamma frukter i tillmpningen. Slunda brjar Carl XV:s, det vill
sga: Svenska Folkets historia 1859--1872 p fljande uttrycksfulla stt:
Konung Carl XV, som vid 33 rs lder besteg Sveriges tron, var till det
yttre en hgrest, kraftfull gestalt med skna manliga anletsdrag. Detta
r det personliga i historien; detta r det hgsta! Ja, i sanning, hgre
kan man icke komma. Vi hava haft tillflle att se manuskriptet till en ny
lrobok i svenska historien, dr den banbrytande iden om det personliga
blivit genomfrd med hnsynsls konsekvens och totalt brutit med den
gamla sikten att Svenska Folkets historia r dess konungars.
Frfattaren, som r dd (han dog av frskrckelse d han lste genom sitt
manuskript) och icke lmnar ngra barn efter sig, som kunna f umglla
hans brott, hyste den meningen att Sveriges storhet daterar sig frn Carl
XII:s dd. Han drog icke i betnkande att uttala vissa bekanta
sakfrhllanden ssom att Carl XII flydde frn Pultava (i en frfrlig
motsats till poembckerna som pst att han icke kunde vika); vidare
pstr han bestmt att samme konung var feg, d han aldrig vgade st fr
sina dliga handlingar, ssom d han anklagar Lewenhaupt infr domstol
ssom orsaken till sitt nederlag vid Pultava; han var feg, sger samma
avlidne frfattare, d han behandlar Sverige som ett ervrat fiendeland,
men skjuter fram Grtz som ansvaring; han var kommunard d han upphvde
gandertten, men har var icke kommunard d han slog falskt mynt eller
tillgrep enskildes tillhrigheter. Nr vi lsa sdant, gamla knda saker,
frsts, men som icke ftt sin rtta belysning, s frvnas vi icke ver
att frfattaren tog den utvgen att g hdan; vi veta alla att det r
sant vad han sger, men man fr icke sga sdant! Hans id r emellertid
fruktbringande och vi skola se att sanningen en gng skall krypa fram nr
vi brja p att p skarpen leta fram det personliga i historien, utan
fruktan fr att rka in p personligheter, och d skall intet tvivel mera
rda om Svenska Folkets historia r dess konungars och alla gamla ovnner
skola falla i varandras armar, och det skall bli frid p jorden.

                  *       *       *       *       *

Hans majestt hade genom en fr vrigt srdeles lyckad jrnvgsinvigning
dragit sig en envis magkatarr, varfr han mste begagna en brunnskur,
vilken hade den lyckliga verkan att sjukdomen hvdes. En ljusfabrikr
bland stadsfullmktige tog sina fem svgrar med sig och beslt att
Svenska Folket skulle illuminera rikets huvudstad. Frste hovmarskalken
skickade en order till nationalteatern att den skulle med en italiensk
opera giva ett uttryck t Svenska Folkets inneboende gldje ver det hga
tillfrisknandet. Som ett par tyska sngare fr tillfllet uppehllo sig i
huvudstaden, mtte hans befallning inga svrigheter. Ett galaspektakel
bestr egentligen i att man ger en gammal opera, tnder armstakarna p
raderna och lser upp ett versstycke. Som det icke fanns ngon opera p
repertoaren, som kunde ha ngon tillmpning p en magkatarr, bestmmer
man sig fr Don Juan. Versstycket bestlles av hovmarskalken samtidigt
med frfriskningarne av vederbrande hovleverantr och effektueras med
ackuratess.

Svenska Folket str naturligtvis i k utanfr biljettluckan, och nr den
ppnas ro alla biljetterna utslda.

P aftonen r nd Svenska Folket samlat i teatersalongen. P frsta
parkettbnken str blomman av nationen; lga pannor, hga skjortkragar,
fina frackar. De hava ett eget stt att sitta p orkesterns skrank s att
det ser ut som de skulle st. Underliga blommor!

Lngre upp p parkett stater och krer och p amfiteatern sitter den
Svenska Kvinnan urringad och med solfjdrar dljande vad som r mnat att
ses i fgelperspektiv frn raderna.

P frsta raden: corps diplomatique, en brokig samling frn det bildade
Europas stater, vilka skola vaka ver att icke det krigiska Svenska
Folket begr ngra ofrsiktigheter. P andra raden sitta stater och
krer, p tredje raden stater och krer, p fjrde raden hovbetjningen
och p femte -- ja det vet ingen.

Det r en lysande frsamling och man kan vara stolt ver ett sdant folk.
S skulle nationen alltid vara representerad!

Emellertid sjunges Ur svenska hjrtan (corps diplomatique deltar ej i
sngen) och drp framtrder publikens gunstling frn dramatiska
nationalteatern, eller ocks den kungliga nationalintendenten fr
teaterpjserna. Han (frfattaren nmligen) brjar naturligtvis med den
sedvanliga frklaringen, att han icke lrt att smickra, men att han nd
skall gra s gott han kan.

Drp framfr han en vrdsam hlsning frn Svenska Folket, som han
trffade vid en middag p Hasselbacken, och berttar att han fann det
mycket lyckligt och beltet samt att det bad hlsa att det alltid skulle
vara troget och beskedligt. Sedan ger han sig ut p de egna djupen, dr
de stora fiskarne g; tervnder smningom till konungahuset, undviker
med skicklighet att nmna sjukdomens opoetiska namn och bugar sig
slutligen p Svenska Folkets vgnar.

Ridn gr upp till Don Juan. De tyska sngarne sjunga s mycket tygena
hlla fr att giva ett sant uttryck t Svenska Folkets gldje ver
tillfrisknandet.

Vad som str i Posttidningen kvllen drp? Ack, inte behva vi upprepa
vad som r s upprepat; men att Svenska Folket har skrivit det, det r
skert!




De nyadlige.


Den gamle hade rtt besynnerliga sikter i statslran. -- Min son,
brukade han sga, samhllet bestr av slktingar, vnner och bekanta;
samhllet r ett kotteri, eller rttare en samling kotterier, vilka alla
regeras av det kungliga kotteriet. Du tror att kastvsendet tillhr
Indien. Det tillhr Gamla Vrlden. Mnniskorna hava ftt fr sig den
villfarelsen att utveckling bestr i att lra det onyttiga, att bildning
bestr i att kunna vad andra icke kunna, sak samma vad det r. En bildad
person, d. v. s. en som vet nr Carl XIII dog, kan icke lta sina barn
umgs med sdana barn, vilkas frldrar icke veta nr Carl XIII dog. En
mbetsmans barn kunna icke bli hantverkare, de skulle tvina bort och d
av sorg ver hmmad utveckling, urartning eller tergng, vad det nu
kallas. Drfr, min son, vill jag att du skall bli hantverkare och d som
hederlig karl utan att veta nr Carl XIII dog.

Men sonen svarade:

-- Varfr fr jag icke, som de andra, veta nr Carl XIII dog?

-- Drfr att d vill du ocks veta nr Carl XIV dog och sen finns det
inga grnser. Roten till kunskapens trd heter hgfrd. Nr jag lg i
Uppsala, fll det en student in att studera mandschuriska sprket.
Drigenom rkade han kunna ngot som de andra icke kunde. Fljden blev
den att alla skulle studera mandschuriska, ty man kunde icke lida att en
ensam gde mandschuriskan. P detta stt hava en hop vetenskaper
uppsttt.

Men sonen svarade:

-- Jag vill bli detsamma som pappa!

-- En obefordrad mbetsman! Son! Du fredrager att vara ett tjnstehjon,
att taga ett liv som en trl i stllet fr att vara en fri arbetare. r
du arbetare, s byter du husbonde nr du blir missnjd med honom, r du
mbetsman, har du honom fr livet. Statens tjnster ro fideikommisser;
de tillhra kotterier, slktingar, vnner och bekanta. Statenstjnster
ro pensioner, som hlla mbetsadelns slkter uppe. Min far var hkare
och jag skulle frdla rasen. Sedan jag vid gymnasium frstrt det lilla
far gde, frstrde jag i Uppsala vad mor och systrar gde. Sedan
frstrde jag som extra ordinarie i Stockholm vad fastrar och kusiner
gde och nnu hller jag p att frstra vad jag aldrig gt. Ty jag r
femtiofem r och har aldrig frtjnat mitt brd. Vad sger du om det?

-- Men 1809 rs regeringsform stadgar ju att skicklighet och frtjnst
ro de enda befordringsgrunderna,

-- Regeringsformer ro som alla former livlsa och kunna som alla lagar
bli freml fr tolkningar. Vet du vad tolkning r? Nr den ena inte vill
frst vad den andra sger, s skaffar han en tolk, vilken gr en
tolkning. Hr p! I det verk jag som extraordinarie tillhr eller
departementet fr Sveriges boskap, vilket har att hlla rkning och fra
bcker ver all Sveriges boskap, hnde nyligen att chefen dog. Hur gick
det d? Verket hll p att g snder, ty det fanns ingen som knde
skillnaden p en springgumse och en bock, ingen som visste huru mnga
kalvar lades p i Vstergtland, ingen som visste nr grisarne skulle
mantalsskrivas.

Jo, det fanns en! Det finns i varje verk ett faktotum, ett slags hgre
vaktmstare, som vet allt vad de andra icke veta och som gr allas
tjnst. Det r vanligen en mindre ansedd person, med klen ekonomi och
utan utsikt att bli befordrad; det r just honom 1809 rs regeringsform
utsett till chef, emedan han r den dugligaste, men kunglig majestt och
regeringsformen ro icke goda vnner och i de flesta verk ro duglighet
och frtjnst ganska farliga egenskaper fr innehavaren, svida han icke
genast intager sin roll som faktotum.

Fr tillfllet var jag nu den dugligaste. Den som var chefen nrmast blev
tillfrordnad chef, men drfr var han icke den blivande chefen, och han
blev det icke heller, ty han var icke ngot chefsmne. Med chefsmne
menas ngot mycket obestmt; ibland menas en person, som fr det frsta
har ett frdelaktigt utseende och stark skggvxt, r fullmlig, det vill
sga hller minst sex fot, har rd att bra verkets uniform, ger en
eller ett par utlndska ordnar, s att han kan visas i deputation p
slottet, har ett namn, som icke slutar p son eller berg eller lund, med
ett ord r en presentabel karl. Det r mrkvrdigt att se huru ett
chefsmne alltid knner med sig att han r fdd till chef; han uppfr sig
redan p lgre tjnstegraden som chef, behandlar kamrater med
verlgsenhet och vaktmstare med frakt; han skter sin tjnst illa,
stter fr andra arbete, klandrar allas granden och gr ingenting sjlv,
ty, sger tjnstemannainstruktionen, en chef fr icke deltaga i de
lpande gromlen utan verskda det hela. Och han verskdar det hela.
Han verskdar posten nr den kommer och ser efter vad tjnstemnnen
mottaga fr brev, han lser alla brevkort, hller reda p alla
befordringar och utnmningar i alla verk. En dag mottog jag ett brev med
folkbankens stmpel utanp. Chefsmnet hade sett det och han rapporterar
till chefen att jag hade dliga affrer. Det har jag ocks, men det
brevet innehll en kallelse till bolagsstmma, ty min syster har en aktie
i bolaget. En dag emottog en kamrat (utan dliga affrer) en
middagsbjudning frn en kanslist i verstthllarmbetet, vilken varit
nog ofrsiktig att begagna mbetets kuvert. Chefsmnet inberttar att
kamraten ftt ett utslag p halsen. Ett sdant livligt intresse fr
verket kunde icke i lngden bli obelnat, men denna gng drjde det litet
lngre n eljest.

Det var en morgon tv mnader efter chefens dd. Man hade varit ovanligt
hvlig mot mig under denna tid, ty jag skulle utreda och stda efter den
avlidne. Chefsmnet, som icke ftt frordnande, var vid dligt lynne, och
skte sin vanliga skledare: diariet. Han slog upp ngra lngder p
oringade svin och anbefallde fem tals anstllande. Drp utfrdade han
ngra hotelsebrev fr olaga slaktning. Men hans sinne blev icke lttare.
Dova rykten gingo omkring i rummen och slutligen kom en notarie fram med
den upplysningen, att varken chefsmnet eller den tillfrordnade skulle
bli utnmnda, utan en helt annan, en frmling.

Det var ett slag! Frmlingen hade brjat som akademiker, fortsatt som
litteratr, bolagsman och boktryckare, tjnstgjort vid riksdagens kansli
och slutligen blivit en politisk person med dliga affrer, det vill sga
skrivit i tidningarne t regeringen och skulle nu belnas. Men chefsmnet
och den tillfrordnade skulle trstas. Regeringen kastar in en
proposition till riksdagen om tv nya platsers tillsttande i
boskapsdepartementet, vilkas blivande innehavare skulle f titel av
underchefer och erhlla Nordstjrnan, varfrutom chefsmnet blev nmnd
till kammarjunkare, som gav honom rang fre chefen och vita plymager i
hatten. Riksdagen kunde naturligtvis icke annat n med tacksamhet erknna
regeringens omtanke om boskapen och platserna blevo till och blevo
besatta.

Men nu blev ett nytt bekymmer. Tv platser blevo lediga efter de
uppflyttade och nu blev ett skande. Till en av de lgsta skulle jag vara
sjlvskriven, helst jag sktt verket i s mnga r, men nu frklaras att
sjlvskrivenhet icke fanns och att endast skicklighet och frtjnst voro
befordringsgrunder.

Den nye chefen, som gde en brorson i departementet fr grdan och en
systerson i departementet fr fisket, befordrade dessa p grund av
skicklighet och frtjnst. Jag stod p frslaget men kunde icke
befordras emedan jag var fr gammal och emedan jag hade dliga
affrer.

Sonen sade:

-- Men chefen hade ju ocks dliga affrer?

-- Det var ju just drfr han ocks blev befordrad.

-- Men huru kom det sig frn brjan att du aldrig kom fram?

-- Det kom sig av flera orsaker. Jag skrev in mig i sex verk. I det
frsta var chefen stgte och han befordrade av princip endast stgtar;
det r en lmning av den gamla frbundsfrfattningen; i det andra var
chefen lsare och jag ville icke st och hnga utanfr hans bnk i
Beskowska kyrkan; i det tredje, som var ett dmande verk, hade jag ngot
utsikt, men en ofrklarlig lusta fr det rtta vllade min olycka. De
gamle domarne dmde en dag i bakrus en stattorpare till sex mnaders
straffarbete fr att han lagat en plog p sndagen. Jag erinrade de gamle
om en nyss tillkommen kunglig frordning, som upphvde straffbestmmelsen
om fngelse fr sabbatsbrott. Frst frnekade de frordningens tillvaro,
och d jag lmnade fram det tryckta exemplaret, ja, s blev jag
obefordrad. I det fjrde verket, som var ett granskande verk ver
mbetsmnnens rkenskaper, bestod min ln i provision p de fel jag
upptckte. En dag upptckte jag att man under loppet av mnga r upptagit
skoning t armns vakanta hstar. Med triumferande min bar jag fram min
upptckt till chefen, som tackade mig med ett bittert leende och lade
undan handlingarne. Jag tersg aldrig de handlingarne mer och aldrig
ngra andra heller, och s var jag frn den banan.

Sonen:

-- Men det var ju din syssla att upptcka fel?

-- Fel, ja, men icke brister!

-- Vilka upptcka brister d?

-- De upptckas icke! Drfr har man chefernas rsberttelser att allting
r som det skall vara! Drfr har man tidningar som sga att svenska
mbetsmannakren r den bsta i Europa, drfr har man festtalen som sga
att den svenske mbetsmannen r ett mnster av samvetsgrannhet, och
drfr har man Nordstjrnan som nian fr nr man varit befordrad i tio r
och icke blivit beslagen.

Min son! Din farfar var hkare, jag fick aldrig Nordstjrnan; lt oss
terg till vr bestmmelse; vi ro icke fdda till jarlar, lt oss
fortfara att vara trlar och vara lyckliga; snart kommer nog trlarnes
tid och d r kanske gott att icke vara jarl.

                  *       *       *       *       *

Om mnniskorna av somliga indelas i civila och militra, s indelas
terigen militrerna i ljtnanter och icke-ljtnanter. Det finns intet
streck p hela den sociala skalan som r s overstigligt som det mellan
underofficeren och ljtnanten. En skomakares son kan bli professor, en
bonde minister, en ljtnant biskop, men en underofficer blir ljtnant
frst d han vid gravens rand lmnat tjnsten och givit skriftlig
frbindelse p att hri aldrig skall begagna uniformen. En soldat kan
befordras -- till korpral, sergeant och fanjunkare, men en underofficer
kan aldrig befordras frrn som sagt i sin ddsstund, och d r det s
dags. En ljtnant kan vara frtrolig med en soldat, men aldrig med en
underofficer. Soldaten har ngot av grodd i sig, det finns hopp om
utveckling, men en underofficer br ngot desdigert, oundvikligt,
hmmande i sig och r drfr sllan lycklig.

Styckjunkar Lundqvist p Stockholms kanonregemente knde sig aldrig
lycklig. S lnge han var sergeant gde han nnu hoppet att bli
styckjunkare och var tmligen njd med sin lott; men nr han utbytte
sergeantens gullackerade cartoucherem mot styckjunkarens stickade
yllerem, vilken p avstnd liknade guld, blev halvheten i hans lycka
honom besvrlig. Han kunde i mrkret f en skyldring av en vaktpost, men
vid dagsljus fick han aldrig annat n i armen gevr. Han ville icke umgs
med sergeanter och fick icke umgs med ljtnanter. Han hade rvt ngot
pengar och sg med en viss tillfredsstllelse de magra ljtnanternas
bekymmerfulla ansikten under det hans egen hydda antog storartade mtt.
Men han hade en son, en enda, och han hade redan vid dennes fdelse
bestmt honom till att fullflja sin hmmade utveckling; han skulle
sprnga slagbommen, stta ver graven och intrda i de utvaldes skara,
frdla rasen och giva ra t namnet. Denna tanke, som ven delades av
modern och systern, gav hans liv en ngot ljusare frg; ty sjlviskheten
r icke uteslutande riktad p individens vl utan p slktets och har
drfr ngot berttigat i sig.

Men fadern hade ven iakttagit att mnskorna indelas i studenter och
icke-studenter. Han hade sett huru det fanns ngot som sjlva
ljtnanterna undveko att komma fr nra, det var studentmssan. Han
beslt allts att sonen frst skulle bli student och sedan ljtnant.

Sonen var en allvarsam och tnkande yngling, som snart genomskdade hela
det sociala bedrgeriet med kasterna och intogs tidigt av ett djupt
frakt fr det militra yrket. Han sg mycket hyggligt folk bland dem
och nr de voro civila kunde han lida dem vl, men s snart de fingo
uniformen p sig voro de ej sig lika. Nr han tagit studentexamen och
vistats en termin i Uppsala gav han, ehuru efter lngt motstnd, vika fr
frldrarnes samfllta bner att g in vid Karlberg.

Vid gymnasium hade en viss jmlikhet och frihet varit rdande, ja, i
sdan grad att verkliga vnskapsfrbindelser mellan rike mannens och
Lazari son kunnat uppst. I Uppsala hade han smakat friheten i hgre
grad, knt sig som medborgare och gjort ngra erfarenheter som pskyndade
manbarhetens intrdande. P Karlberg frgades frst: Vad heter han? och
sedan: Vad r hans far? Svaren p dessa frgor voro nycklarne till
livet.

Efter att vara vl inskriven, klipptes hans lnga vackra hr, och han
ifrdes fngdrkten. Det smrtade honom djupt att lgga av studentmssan,
vilken varit honom ett fribrev frn skolfngelset och satt honom utom de
omyndiges krets. Krnkt i sitt innersta av detta vld p sin person och
skamsen ver sitt snpliga utseende intrdde han i klassen, ledsagad av
en officer som slppte honom med ett grin vid drren, oaktat Lundqvist
bett honom presentera sig fr kamraterna. En besynnerlig samling av
pojkar, alla lika kldda, med glmiga gon och finniga hakor, mottogo
honom hr med frcka gonkast.

Den lngste och frckaste gick fram till honom, stllde sig bredbent och
frgade:

-- Vad heter du?

-- Jag heter Lundqvist.

-- Fy fan! svarade den lngste och svaret hlsades med bifallsskratt.
Uppmuntrad hrav fortfor han:

-- Vad r din far?

Lundqvist, som nu frst erinrade sig det ofrskmda i att en student
kallades du, utom sjlva frgornas nrgngenhet och frnvaron av
presentation, flammade nu upp och svarade:

-- Med vem har jag den ran att tala?

En rfil blev svaret och frgan upprepades:

-- Vad r din far?

-- Det rr dig inte, din lymmel, svarade Lundqvist och fll ur rollen.

Den lnge spottade honom i ansiktet, vilket mtte ha varit ngon
militrisk signal till anfall, ty i ett var Lundqvist omringad.

-- Vet ni inte att jag r student, man slr inte en fri student! Jag r
akademisk medborgare! ropade han, men lg snart genompryglad p ett bord
av femtio icke-studenter.

Han knde sig ssom tillbakavrkt frn en hjd, som han med mda
bestigit, och hans lidanden under den treriga fngelsetiden har han
aldrig haft mod att upprepa, knappast fr sig sjlv.

Han knde sig som en opersonlig liten del i en maskin. Hans borgerliga
namn upphvdes och han blev ett nummer i en samling. Allting var s
omnskligt. Befallningar och meddelanden skedde mest med trumslag,
ihliga, dda, oartikulerade ljud. De evigt terkommande kommandoorden
tycktes komma frn en maskin och gjorde genom vanan hans hjrnverksamhet
verfldig. Att ta, stiga upp, g och lgga sig, exercera, gra bn,
allt gjordes till sist som av sig sjlv av hans muskler. Bland det
vrsta var fr honom att stiga fram och lsa bner i gudars namn, vilka
hri upphrt att dyrka. Sina lediga stunder tillbragte han p Solna
kyrkogrd, dr han studerade sina nya filosofer, vilka ppnade fr honom
frgrdar till ett nytt andligt liv i frihet.

Han avlade en vacker utgngsexamen. D han skulle vlja regemente
uppstod, i anledning av svaren p de tv livsfrgorna: Vad heter herrn?
och: Vad r herrns far, nya svrigheter. Guvernren anbefallde Jmtlands
fltjgare eller Vstmanlands regemente ssom havande den bsta turen
(det vill sga voro lngst avlgsna frn huvudstaden och frn Karlberg),
men Lundqvist hade underkastat sig de tre fngelseren endast och
allenast fr att komma in p Svea artilleri, och han stod fast. Detta
regementes officerskr tillfrgades, om den ville mottaga den nye
officeren. Sedan de tv livsfrgorna nyo blivit framstllda blev han med
en rsts vervikt mottagen. Denna rst skall ha tillhrt en
regementsofficer, som knt gossen och hans far frn barndomen och lrt
vrdera bda.

Faderns gldje var grnsls, nr han kom in i vaktrummet om morgnarne och
fick stanna vid drren samt tilltala sin son med namnet ljtnanten, och
sonen infr truppen ropade upp styckjunkar Lundqvist. Men sonens gldje
var icke oblandad. Kamraterna mste upptaga honom ibland sig drfr att
regementsofficerarne mottagit honom, men de umgingos aldrig med honom,
knappast de dagar d han fick skriva p borgen eller lna ut kontant, ty
det fick han ordentligt. Att kunna frlta honom en sdan taktlshet, som
att ha gtt in p det regemente, dr fadern var underofficer, det kunde
de aldrig.

Snart insg han det falska i sin stllning till livet och sin person. Han
gnade sin verksamhet t ngot som icke var en verksamhet. Han och hans
trupp hade lrt sig p tv dagar att stoppa in en patron, rikta och fyra
av en kanon. Vad mer? Varfr skulle de fortstta att i ratal lra
varandra vad de redan kunde? Det var ju ett gyckelspel; hans livsuppgift
var ju bara att ladda, rikta och fyra av en kanon! Var det ngon
uppgift.

Men s kom ett nytt uppslag. Fr att kunna bli befordrad mste han i tre
r p Marieberg lra att p ett vetenskapligt stt ladda, rikta och fyra
av en kanon, som han redan kunde p ett ovetenskapligt, det vill sga,
mycket enklare stt. Vad ville detta betyda? Han brjade till
intrdesexamen att rita av en kanon med alla dess delar, framlnges och
baklnges. Som en kanon bestr av ett rr, som r ppet i ena och slutet
i andra ndan, s blevo ritningarne bra enformiga och detta stt att gra
vetenskap cklade honom.

Emellertid dog fadern och uppmanade i sin ddsstund sonen att bliva
regementsofficer, s skulle de med gldje mtas i himlen.

Men nu, nr sonen fick hand om den lilla frmgenheten, och faderns
dagliga nrvaro icke lade de sonliga plikterna s ppet fr honom,
fattades han av starka tvivel om han verkligen uppfyllde sin bestmmelse
att frdla rasen Lundqvist, och fullflja en hmmad utveckling. Han
knde ju sjlv att hans personlighet gick tillbaka, och det var bestmt
icke ngon utveckling att f flera stjrnor p kragen, bli befordrad, f
lnefrhjning och pension. Hans sjl slets snder under dessa tvivel och
han skte upp gamla kamrater, som icke voro militrer: unga litteratrer
utan svarta hattar, unga artister, som icke to middag, och unga
mbetsmn, som frdlade rasen; och han trivdes med dem och knde sig som
mnniska. Men snart skulle han erfara att han icke var en enskild person,
utan att han med liv och sjl var sld till en korporation, en klubb,
vars livr han bar och som han icke fick flcka.

Resultatet blev en kallelse till majoren, dr ett frberedande frhr
anstlldes.

-- Ljtnanten umgs med sluskar?

-- Nej!

-- Man pstr s?

-- Det ljuger man!

-- Ljtnanten har tv dygns arrest. Vad r det fr folk han umgs med?

-- Det r unga artister och litteratrer.

-- Vad heta de? Knner jag deras namn?

-- Nej, det tror jag inte!

-- N, se dr; en artist, som icke har ngot namn, r en slusk!

-- Jag trodde jag fick vlja mitt umgnge sjlv.

-- Fem dygns arrest! Nej, det fr inte ljtnanten! Man har skyldigheter
mot den uniform man br! Varfr umgs icke ljtnanten med sina kamrater?

Det kunde han icke svara nu p och icke heller efter att ha hllit sig
inne i fem dygn.

Han fortsatte det gamla umgnget; fraktade att avrita seldon och
hstskor, frstrde sina pengar, sin mors pengar och sin systers pengar.
Stmdes fr en borgen, blev uppmanad att ska avsked. Men d roade det
honom att tredskas. Man vgade icke ge honom avsked, ty man ville icke
skmma ut officerskren.

Nr han ledsnat p detta upptg reste han till Paris. Man skrev till
honom och bnfll att han skulle vara s ndig och begra avsked; man
kunde stlla honom fr krigsrtt, emedan han vergivit sin fana, men man
ville icke skmma ut officerskren. Nej, detta var hans hmnd mot denna
kr, som icke ville upptaga honom, oaktat han var den skickligaste och
mest frtjnte.

Resande landsmn bertta att de p den avlgsna Rue Monceau i quartier
Latin funnit ett levande skelett i en sng. Saknande gngklder hade han
tillbragt ett halvt r i denna sng, studerande Darwins lra om arternas
hrledning och utvecklingsteorien, och hade efter anstlld jmfrelse
mellan sig och sin starka fader kommit till det resultat, att han hade
urartat genom uppfostran, och genom densamma blivit urstndsatt att
fortstta kampen fr tillvaron.

Landsmnnens mera populra frklaring, att han var ett offer fr
hgfrden, sin slkts och sina kamraters, vann mera anslutning.




Vra entreprenrer.


I sm samhllen och hos utlevade nationer, vilka frlorat
fretagsamhetens gva, uppstr ltt ett missfrhllande, som r noga
bekant under namnet entreprenadsystemet; det behves blott att en herre
med ngot litet relationer stiger fram, viker av en stol och sger: det
r min, hans vnner instmma genast och sga: det r hans, och det r
hans p livstid. Ve den som vgar titta t den stolen.

I Sverige, som nu faktiskt r ett litet samhlle, har detta
missfrhllande varit bestndigt, och just genom detsamma har den odygd,
vilken eljest r gemensam fr hela mnskligheten, avunden, rkat att
synas mer hos svensken n hos andra (efter vad man psttt).

Emellertid!

Efter Argus-Johansson, vilken som bekant vertog Sverige strax efter
1809, hade riket legat fr ffot i ngra och tjugu r, d Gregorius
Ballhorn hade hunnit fdas och vxa upp till yngling.

ldre stockholmare minnas nog en besynnerlig tingest, som tecknade sig
ver Skinnarviksbergens bryn och som var synlig frn alla Norrmalms
grnder som ppna en utsikt t Mlaren; det var en kvarn med sex vingar,
vilken bar namnet av gagnet och kallades benmjlskvarn. Vid foten av
denna tingest, p hjden av Sdermalm fddes Gregorius Ballhorn. Detta
kunde nu vara ganska likgiltigt, d det rr en sdan utmrkt person som
Ballhorn, men vi veta av den nyare filosofien, huru stort inflytande
barndomens intryck kunna utva p en blivande stor man. I det lilla
samhllet p Skinnarviksbergen bestmdes Gregorius tidigt att av fem
brder lggas p till familjerans uppehllande och rasens frdling. De
fem brderna blevo mjlnardrngar, men Gregorius fick g i skola. Tre
omstndigheter, till utseendet obetydliga, gvo nu sin riktning t det
unga sinnet. Genom att umgs med mjlnardrngar, som icke visste att
mensa betyder bord, lrde sig Gregorius snart att behandla alla mnniskor
som mjlnardrngar, helst dessa hans anfrvanter med aldrig svikande
vrdnad och beundran sgo upp till honom, som skulle frbttra deras
stackars ras.

Genom att dagligen hava fr gonen skdespelet av huru sdana bortkastade
ting som gamla urkokta ben kunde leda till nytta och fda en familj med
sex pojkar, frdes den unges tankar tidigt in p en strt, som genom sin
ensidighet skulle bringa mannen in i stupiditetens avgrunder. Han fann
nmligen snart att allt som var bortkastat gde vrde och drifrn var
han snart inne p att det bortkastade var det bsta. Man borde sledes
samla allt bortkastat och drmed var samlaren fdd. Gregorius travade
omkring i alla tobaksland i Mariatrakten och samlade porslinsbitar; som
de mest voro olika varandra, uppstod verkligen snart en samling. Hade en
skrva legat ver tv r i jorden s att glasyren angripits, d var det
ett mycket gammalt porslin. Varfr skulle det vara mycket gammalt? Jo,
fr att f strre vrde fr garen. Hrmed var han inne p
antikvitetsvurmeriet. Brderna, som icke ville anse dessa porslinsbitar
med vederbrlig aktning, blevo behandlade med vanvrdnad. En yngre bror,
vars samlingslusta hrav vcktes, tog sig fr att samla sardinldor,
vilka som bekant frekomma i alla tobaksland, men denna samling vann icke
broderns bifall, lika litet som d han senare samlade ostronskal och
tyglappar.

En tredje biomstndighet, som skulle bli olycksbringande fr Gregorius,
var den hga synpunkt varifrn han vandes att se ner p samhllet; nr
han nmligen stod p kvarnbacken sg han alltid Stockholm under sina
ftter och Stockholm det var naturligtvis hela Sverige fr honom. Det var
under sdana hga vyers inflytande den tanken fddes hos honom att han
skulle bli Argus-Johanssons eftertrdare och verta gamla Sverige. Han
sg det ju dagligen ligga vid sina ftter och liksom blicka bedjande upp
till honom: tag upp mig.

Vi gra nu ett sprng ver utvecklingens mindre betydelsefulla skeden och
kasta oss genast in i Uppsala. Med Gregorius' invanda hga vyer frn
kvarnbacken, mste han genast betrakta Uppsala som en smstadshla och
studenterna som mjlnardrngar. Drigenom vann han snart en aktad
stllning i studentkren och erhll i Estetiska freningen uppmaning att
hlla fredrag. Gregorius r idealist, behva vi anmrka det, och som
sdan r han naturligtvis beundrare av alla Sveriges idealistiska kungar,
och sledes mest Carl XII. Han beslutar slunda att hlla ett fredrag om
Carl XII, men fr att avvinna honom ett nytt intresse och erinrande sig
benmjlskvarnen, tar han ett sdant ben som icke frr varit malt p. Carl
XII som filosof, matematiker, nationalekonom, artilleriofficer, det var
gammalt, nej, Carl XII som estetiker, det var nytt. Saken var den, att
Carl en gng under vistelsen i Lund blev angripen av en magkomma och av
misstag rkade springa in p en frelsningssal. Olyckan ville att
professorn lste estetik. Carl, som icke ville somna offentligt, tog upp
sin kniv och karvade i bordet precis som andra akademiska medborgare.
Frelsningen rrde borghesiska fktarn. Carl som icke knde borghesiska
fktarn, hrde icke p, utan skar ut ett par ridstvlar i bordet. Efter
frelsningens slut kom professorn fram till kungen och ville tala
estetik, men denne sparkade honom i ndan p sitt vanliga rttframma
stt, vilket tillvann honom alla studenternas hjrtan. Kungen blev ocks
genast vald till hedersledamot av Estetiska freningen och bordet
infrlivades med konstmuseum i Lund.

Nu gllde det att f ngot ut av allt detta, och det fick Ballhorn genom
att gra utdrag ur Estetiska freningens matrikel dr kungens namn stod,
och med det namnet kunde man kra lngt. Sedan fanns ett brev ibland Carl
XII:s utgivna brev, dr Carl anhller att gonblickligen f ritningar
till en kasern. Aha! Han frstod arkitektur! Avhandlingen, som
beledsagades av ett faksimile av stvlarne, dagalade fullstndigt att
Carl XII icke, ssom man hittills inbillat sig, var uteslutande
officer, utan att han var en mycket framstende estetiker, och srskilt
intresserade sig fr arkitekturen, brukade (!) bevista frelsningarne i
Lund och var en tecknare av frsta rangen som med ngot mera utbildning
kunnat f en hg plats i vr tyvrr oskrivna konsthistoria. Efter denna
framgng var det som Ballhorn utvecklade sin benmjlnarverksamhet i stor
skala. Han slpade fram ur kldstnd och vindar gamla papperslappar, som
det var skrivet p. Hr kommo nu intrycken frn tobakslanden fram och
skapade en sats som icke kunde utsgas utan att rja sin dumhet, men vl
tillmpas. Allt som var skrivet p vers i frra rhundradet var poesi;
icke medelmttig poesi, utan den allra hrligaste poesi och just drfr
var glmd, men som nu skulle ges ut och de glmdes namn inskrivas i
litteraturhistorien. Ballhorn fick statsanslag att utgiva Sveriges
klassiska frfattare.

De elndigaste rimmare, som aldrig drmt om ran att bli tryckta, grvdes
nu upp och i den nya upplagan av skolornas litteraturhistoria infrdes en
hop glada eller melankoliska bruksbokhllare och prstgrdsmamseller som
haft den lyckan att skriva vers fr hundra r sen och -- glmmen icke det
-- haft den ran att upptckas av Gregorius Ballhorn. Denna senare
omstndighet synes hava varit den viktigaste, ty i litteraturhistorien
stod nu utgiven av Gregorius Ballhorn p varenda sida. Men att denna
sista omstndighet, nmligen att Ballhorn upptckt dem, var av den
strsta vikt fr de fossila frfattarne, framgick alldeles tydligt, d
en hel kista med vers frn frra rhundradet hittats p en herrgrdsvind
och understlldes Ballhorns granskning, varvid denne fann dem allesammans
vrdelsa. (Nu mste vi fr de mindre bokkunnige upplysa om meningen med
de tv stora orden. Upptcka r lika med: lna ur ett bibliotek, och
utgiva lika med: lsa korrektur p.)

Ballhorn hade vertagit svenska litteraturen p entreprenad. Hdanefter
voro alla upptckter som fr all framtid kommo att gras av andra n
Ballhorn frklarade vrdelsa!

Nr nu dessa oskyldiga poeter gtt till oddligheten genom Gregorius
Ballhorn, och inga fler fingo upptckas, tyckte Gregorius att
litteraturen var en honom tillerknd och numera omistlig ervring. Nya
oupptckta lnder vinkade i fjrran och benmjlsintrycken verkade
mktigt. Ballhorn hade snart gjort en ny upptckt som genom sin skenbara
orimlighet skulle sl vrlden med hpnad: Det var icke i bckerna vi
skulle lsa mnniskans historia, ty sprket var som bekant tillkommet fr
att dlja mnniskans tankar, nej, det var utanp dessa bcker, dr den p
naturens omedvetna stndpunkt sig befinnande konstarbetaren oreflekterat
tryckt tidevarvets stmpel i fr den andligt skumgde, visserligen
olsliga, men fr den seende, s vltaliga hieroglyfer. Bokbinderiets
historia r mnsklighetens -- in nuce (i en nt). Denna djrva hypotes
som skulle hava behandlats med lje om den kommit frn ngon annan n
Ballhorn, mottogs med jubel, och snart lstes inga hftade bcker i den
lrda vrlden; man bara samlade bundna och dem lste man icke lngre,
utan man betraktade deras prmar genom loupe. Man sg i pergamentbanden
(icke det skinntorra, utan) det hgre djurlivets varmblodiga omhlje, p
vilket mnniskohanden (mssingsstmpeln) tryckt sina fotspr (!) under
vandringen genom odlingens nio vrldar, under det pappbanden med det
lgre vxtlivets vvnader icke kunde giva samma levande uttryck.

Man frvnades ver sdana hrliga upptckter ssom att band frn
renssansens tidevarv voro prydda med renssansornament och band frn
rokokon i rokokoornament. Nu behvde man icke lngre rka i tvivel om en
boks lder, ty nu hade den nya vetenskapen skingrat allt mrker. Frut
hade man nmligen mst sl upp boken och lsa p tryckret, nu behvde
man bara se p prmarna. Gregorius Ballhorn hade nu faktiskt vertagit
Svenska Bokbinderiets historia -- p entreprenad, och han fann snart
formeln fr denna sin verksamhet: Svenska Folkets historia r dess
bokbindares.

Men frn ljusare rymder kom snart p susande vingar en och annan liten
fgel och viskade i Ballhorns ra om andra jaktmarker, dem ingen svensk
nnu vgat avdriva. Att Ballhorn var idealist hava vi ovan frklarat
ondigt att anmrka; med sin idealistiska riktning frenade han en stor
krlek fr det liderliga, ty sdana motsgelser kunna vi rka p i det
outrannsakliga mnniskohjrtat. Men han hade en viss urskillning
hrvidlag. Allt som rrde knsfrhllanden och var skrivet fre r 1850,
det var humor; men med smuts (som idealist lskade han ordet smuts)
menade han alla angrepp (efter 1850) p konungar, drottningar,
serafimerriddare, generaldirektrer, kommendrer, litteraturhistorici och
samlare. Nu beslt Ballhorn att visa svenskarne vilka dolda skatter av
humor de gde, och han anstllde en djupgrvning i gamla visor tryckta i
r, hmtade ur minnet alla oanstndiga historier han hrt p krogar och i
idealistkotteriet, plockade ut otryckta bitar ur klassiska frfattare,
utgav dessa under den humoristiska titeln: Geranier plockade vid
Parnassens fot. Som det mesta var vers, mottogs det av idealisterna med
upprckta hnder, men justitiekansleren som var en arg realist, det vill
sga lt saken glla fr vad den var, konfiskerade upplagan, som sedan
blev en stende raritet p de bttre bokauktionerna. Som justitiekanslern
var kommendr, vgade icke idealisterna gra larm, utan saken nedtystades
genom ngra andra kommendrers bemedling. Ballhorn hade emellertid
vertagit Sveriges humoristiska litteratur, och senare frsk, ehuru i en
bttre riktning, hava av honom blivit hnsynslst frfljda.

Nu hade tjugufem r frflutit. Hela nationen hade vntat p Ballhorns
Svenska konsthistoria, som nnu tyvrr var oskriven. Ingen hade vgat
offentliggra sina anteckningar eller samlingar; professorerna i
konsthistorien hade icke vgat tnka p ngot sdant s lnge Ballhorns
Svenska konsthistoria bebdades en gng om ret. En gng anmldes till
och med och recenserades den outgivna konsthistorien i ett litterrt
Pskblad, dr Ballhorn var avritad under rubriken Det unga Sverige,
vilket av mnga togs som ett grovt skmt, fastn det var det oskyldigaste
allvar. Emellertid skulle berget till att fda; det fdde en liten bok om
hundra sidor, vilken olst anmldes dagen fre utkomsten i alla
idealisttidningar; en lucka i svenska litteraturen var fylld, Ballhorns
konsthistoria var utkommen. Man kpte och skar upp. Lste titeln: Allmn
konsthistoria, utgiven av Gregorius Ballhorn. Allmn, det vill sga hela
vrldens alla konster! Och detta p hundra sidor! Kolossalt! Men s stod
ett tillgg, bearbetad efter professor Schinderhannes tyska
Kunstgeschichte! D hrdes ett och annat ! Men de som lste frordet,
i vilket tillknnagavs att Ballhorns bearbetning var en bearbetning av
en mamsell Piffendorfs bearbetning av Schinderhannes Kunstgeschichte, de
kunde icke terhlla ett utrop, som skulle artikulerat kunna tergivas s
hr: humbug! Men saken tystades ner, ty idealisterna hava en oerhrd
frmga i att tysta ner -- somliga saker. -- Svenska konsthistoriens
skrivande hade blivit uppskjutet i tjugufem r! Se dr verkningarne av
entreprenadsystemet! Och fljden! Jo, tv mnader drefter utkom frsta
hftet av en annan frfattares sedan mnga r hoparbetade Svenska
konsthistoria. Ballhorn slog ner som en blixt, skrev varningar (ny form
av anmlning) i alla idealisttidningar, hans vnner tjto ver att
arbetet, p vilket man vntat s lnge, rkat i sdana orena hnder, d
mannen var given; ngra kallade det inbrottsstld, frrderi
o. s. v.; arbetet avstannade med frsta hftet, frlggaren frlorade
20,000 kronor och frfattarens framtid var frstrd.

Nu vgar icke ngon svensk konsthistoria vxa upp frrn mullen grnskar
p Ballhorns grav.

Frid ver ditt stoft, gamle benmjlare!

                  *       *       *       *       *

Nra beslktade med renhllningsentreprenrerna ro de som tagit den
svenska osedligheten p entreprenad. De hava ett ganska lrorikt men
obehagligt gra. De skola lsa alla osedliga bcker som utkomma och, vad
vrre r, recensera (eller varna) fr desamma, de skola beska alla
oanstndiga varietfrestllningar, varigenom de aldrig f tid att se en
god pjs p nationalteatern; de skola se p alla oanstndiga
fotografier, som sljas p gator och i bodar; nr det icke spelas p
varietteatern skola de tillbringa aftonen p krogen, fr att hra p
ungkarlshistorier och se efter huru mycket punsch ungdomen dricker; vilja
de sedan vara nitiska, mste de g ut p illa knda gator och antasta
prostituerade kvinnor, fr att f reda p detaljerna i deras hemliga
yrke.

det, som har sina grymma nycker ibland, hade till versteentreprenr fr
detta vlgrande sllskap utsett en person som aldrig drmt om en sdan
ra. Han hade efter en vild ungdom under rens lopp och genom
slktfrbindelser tillskansat sig en lrareplats vid en anstalt, dr unga
damer tnjto undervisning och vilka mste betala hans ynnest med sin
ynnest. D och d hrdes ett hotande mummel, men vr entreprenr var
frimurare och saken tystades alltid ner. Nr nu en tidig, kanske alltfr
tidig lderdom intrdde, och den gamle mannen, den vrdade lraren, var
trtt och mtt och lngtade till ro, stego ngra dunkla aningar om en
viss ostraffad brottslighet fram, och den annalkande dden ledde hans
tankar in p allvarliga mnen. Han tog avsked frn sin lrarebefattning,
vilken givit honom s mnga ljuva, dock nu s bittra minnen; vid
avskedet, som tfljdes av en middag med vers och ordensutnmning, hade
mngen som knde den allbekante kurtisrens framfarna dagar svrt att
hlla sig allvarsam, d tidningarne pbrdade honom dygder, dem han sjlv
aldrig drmt sig ga. Efter avskedet kastade han sig in p religion och
vlgrenhet och greps gonblickligen av de vlgrande fruarne, vilka just
nyss avslutat leveranskontrakt med osedlighetsentreprenrerna. Vilka
helvetiskt uttnkta belgenheter den arme syndaren nu rkade i, vilka
kval fr den arme, d han en dag befinner sig som verste fr
osedlighetsentreprenrerna. Hans sista r voro ett helvete sdant endast
en Dante kunnat uttnka det t sin vrsta ovn.

Han vaknar om morgonen efter en orolig natt, ty han har mst lsa Zolas
sista roman i svensk versttning.

Det vntar ngon i mottagningsrummet.

Det r en vlgrande fru, som r mycket rik, men icke skms att tigga
offentligt i tidningarne. (Sedan polisen frbjudit fattigt folk att
tigga, hava de rika i stllet ostraffat slagit sig p den nringen.)

-- Har ni sett uselheten? utropar hon och tager upp en packe fotografier
och andliga skrifter.

Direktren har icke sett; men nu mste han se. O, vad hans gamla syndiga
nerver skaka; han vnder bort sitt ansikte!

-- Men det r frfrligt, utbrister han och hans askgra ansikte rycker
av sinnesrrelse.

-- Man skulle kunna rodna, sger frun, om man icke hade det etiska
momentet i sitt sjlvmedvetande.

-- Dem renom r allting rent, sger direktren och sorterar korten p ett
stt, som antyder en stor frdighet att handskas med kort.

-- Var ni p varietteatern i gr?

-- Nej, jag lste Zola. Vilken bottenls dy, vilka skndligheter han
pdiktar den vlgrande kejsaren och den dygdiga kejsarinnan.

(Hr mste anmrkas att osedlighetsentreprenrerna ssom sannskyldiga
entreprenrer icke tillta ngon annan att rra i dynghgarne; det vilja
de gra sjlva! Drfr lida de icke Zola.)

Det ringer igen hos vr direktr. En ung flicka, som skulle kunna vara en
Perowska vad entusiasmen och hnsynslsheten betrffar, erhller
fretrde:

-- Har direktren lst sista avhandlingen om rftlig syfilis i The
Lancet?

-- Nej, jag har hllit p med en uppsats om Zola.

-- N, d mste ni lsa den, ty styrelsen har genom mig uppdragit t
direktren att skriva om rftlig syfilis.

Direktren, den gamle grnade skrlevnadsmannen, rodnar svagt p de delar
av kinden dr han fretrdesvis brukar lgga sminket, men han bleknar
genast och blir likvit.

Varfr bleknade han? Lg det ngot lik i skpet, som den unga Perowska
knt lukten av? Hans blickar ska ett hl p golvet, en lnndrr p
vggen, en hiss genom taket, fr att slppa honom ut ur detta rum dr han
icke kan fortstta sin tillvaro utan att brinna ner infr dessa blickar,
som betrakta honom.

-- Ni lovar att skriva, herr direktr?

-- Jag lovar! Och han rcker handen till avsked.

Han blir ensam. Ngra minuter str han frsjunken i sina tankar, drp
tar han sin nyckelknippa, ppnar chiffonjklaffen, drar ut en av
smldorna. Hans ga drjer ofrivilligt p de granna banden och de
lysande stjrnorna. Dr ligger Nordstjrnans svarta band, svart som
mbetsmannens allvar, svart som sorgen ver utebliven befordran till det
bla bandet; och stjrnan strlar s vnligt nescit occasum, han kan
icke avsttas, en erinran om att garen lyckats hlla sig vid sin syssla
oaktat det smygande missnjet; dr ligger franska Hederslegionen; rtt
som en blodflck lyser bandet pminnande om de blodiga bragder som gav
den sitt upphov och om den fredliga (den att tillgna sin
doktorsavhandling till kejsar Napoleon), som frskaffade garen densamma;
turkiska Medjidieorden, som han fick fr att han hjlpte Portens sndebud
att ta upp en middag p Hasselbacken, italienska Kronorden, som han
mottog i Civita Vecchia, drfr att han lyckats vara uppbrdslkare p
ett svenskt rlogsfartyg som gick i Medelhavet, ryska Stanislaiorden, som
han fick i utbyte mot den Vasaorden hans hustru kunde skaffa den ryske
brnnvinsbrnnaren och verklige statsrdet under dess vistelse i
Stockholm.

Han beskdade hrligheten med dystra blickar. Hur litet den betyder fr
garen och hur mycket fr den som icke ger den! Han drar ut ldan och
stller den p klaffen. Drp trder han in handen och fr ut en
lnnlda. Hr har han trott sig begrava ngra minnen av ungdomens
frvillelser, men de hava dykt upp igen och gtt igen; han tmmer ldan
p dess innehll, en samling fransyska fotografier, och han kastar dem i
kakelugnen dr en brinnande eld frvandlar dem till aska. De rulla sig
som ormar under den frtrande branden, alla dessa fresterskor med
svllande former, och han tycker sig i kakelugnsppningen skda upptrden
ur Dantes helvete och Ehrenstrahls yttersta dom.

ntligen ro de frsvunna, de vllustiga och uppskakande bilderna. Han
andas lttare och gr till fnstret fr att vila sitt ga vid dagsljuset.
Vad var det? De dda hava sttt upp! Ligga icke en hel hr av dessa
synderskor p hans skrivbord? Jo! -- Den vlgrande frun hade glmt dem!
N, det betyder ju ingenting, ty hon knde icke vad som lg i chiffonjn
bakom ordnarne. Han samlar ihop korten och lgger dem i sin
skrivbordslda; de sldes i gr utanfr teatern av en fattig gosse, vars
mor ligger p lasarettet, och i vermorgon skall gossen i polisen och d
skola fotografierna vittna.

Drp stter han sig vid sin toalett. Han knner sig orakad. Hm! Det r
en underlig knsla den dr att knna sig orakad. Ansiktet r otrevligt,
man erfar intryck av att man icke r snygg, de finare linjerna i huden
ro igengrodda, sm skuggor g fram hr och dr och gra att man ser
frstrd ut. Rakborsten far ver hakan och kinderna, den mjuka
tvllddern vrmer och smeker som en fin liten hand, en svag mandeldoft
vcker minnen som av sammet, grvsvinshren stryka ut som hartassen p
griffeltavlan, och nr man ser sig i spegeln, kan man icke se hur gammal
man r; det r som snn d han faller p hstsmutsen. Och s kommer
kniven som raderar ut allt och lmnar huden s frisk och ny som p en
yngling! Hans panna ljusnar nr han betraktar sitt nyfrvrvade ansikte i
spegeln, och d han stiger upp och knyter sin halsduk, har han tervunnit
sig sjlv. Han r ter inne i sin roll, hedersmannens, den vrdade
lrarens, riddarens av alla de ordnarne som ligga i ldan framfr
fotografierna ... nej, de ro uppbrnda nu!

Han tar det omnmnda hftet av The Lancet, betraktar det med likgiltiga
blickar som man betraktar varje annan tidskrift av vilken man just icke
vntar sig varken nje eller lrdom. Han lser om rftlig syfilis som om
han lste om gdselvattning i lantbruksakademiens tidskrift -- det rrde
honom inte. Och nr han slutat lsa, tar han en penna och brjar skriva.
Och han brjar s hr:

Av alla de fljder osedligheten medfr torde ingen vara av en s
orovckande och farlig natur som (hr stannade pennan ett gonblick, ty
han fruktade att hra dess skrande rst p papperet) rftlig syfilis.
Denna sjukdom kan med skl kallas fdernas missgrningar in p barnen
(hr stannade han igen, men snart var pennan i gng och gick sin bana
till slutet, vsande ver samvetslsa fder, gnisslande ver sedesls
ungdom och skriande ver kvinnors lttfrdighet).

Drp gick han till frukostbordet och drack en halv butelj rtt vin ssom
en sannskyldig nestor anstr. Varfr bleknade d den vrdade lraren
infr den unga kvinnan? Hade han ngot p samvetet som tvlen kunde
tvtta bort och rakkniven skrapa ut? Vem vet det?

Jo, han sjlv visste, att hans tankar i ett gonblick satte sig i en
lkardroska, kte uppfr Drottninggatan, togo av in p Rrstrandsgatan,
kte frbi cellfngelset, strvade uppfr Sabbatsbergs backe och gingo in
p sjukhuset, dr en ung man lg i sina sista andedrag umgllande med sin
dd en av fdernas missgrningar. Men vad rrde det vl hedersmannen och
riddaren av alla de ordnarne, som lgo i ldan framfr fotografierna? Den
sjuke bar ju icke hans namn? Nej! Men han skulle ha haft rtt att bra
det.

Och nestor, huru gde han mod att referera The Lancet? Kunde tvl och
kniv rena ett samvete? Eller var han en hycklare. Han var en
sjlvbedragare av allra vanligaste slag; han utfrde de roller samhllet
givit honom. Men samhllet, som knde honom, varfr log det icke, d det
sg hans namn i spetsen fr osedlighetsentreprenrerna, d det lste
festverserna och hrde om hans ordensutnmningar. Samhllet log icke,
drfr att det erknde samhllsfrdragets frsta grundlagsparagraf om den
offentliga lgnen.

                  *       *       *       *       *

Entreprenadsystemet visar sig ven p andra omrden. Att Svenska Folkets
historia bland annat r dess flintsakers och skerhetsnlars har nyss
blivit lett i bevis. Detta har blivit en ltt sak d svenska historien
sedan urminnes tider varit ett kungligt monopol, varigenom
historieskrivningen blivit verlmnad p entreprenad t ngra plitliga
och handfasta personer. Vga ett frsk att rita av en flintsak eller en
skerhetsnl och ni skall f se huru ni blir behandlad som en
inbrottstjuv. Det vgar drfr icke heller ngon.

Dessa entreprenrer hava utfrdat ett dekret: att alla handlingar som
komma att upptckas och vilka bevisa annat n att Karl XII, Gustav II
Adolf och Carl Michael Bellman voro fdda gudar, ro frfalskade. P
denna grund frklarades Gustav II Adolf hava frfalskat sin egen
namnteckning, d han i egenhndig skrift angivit orsaken till
trettioriga kriget vara politik, och man r betnkt p att vid nsta
jubelfest f hans obeflckade avlelse infrd i den augsburgska
beknnelsen. Om Carl Mikael Bellman borde aldrig den som har hustru och
barn yttra sig; kalla honom Sveriges frnmste vissngare och uteglm
bara epiteten gudaboren, oupphinlig o. s. v. och ni skall gra vl att
slja ert mblemang och kpa biljett till utrikes ort.

En gammal man, som vgat kalla Bellman aristokrat drfr att han
lovsjungit menedaren Gustav III:s statskupp, hade sdana erfarenheter av
saken att han p ddsbdden testamenterade detta rd till sin avhllne
son: Frneka Kristi gudom, gosse, det fr du, mantalskriv dig som
ateist, angrip det regerande konungahuset, men fr d--n rr aldrig vid
Carl Michael Bellman; vga aldrig hysa ngra andra n andras meningar om
honom; anfktas du av tvivel, s g ut i demarken, men tig, tig; sg att
han r nationalskald, skriv i tidningarne att det inte finns ngon svensk
bonde av de fyra miljonerna som icke lskar hans visor, som icke kan dem
utantill; har du rst som en korp, s lr dig sjunga Bellman; fr du en
son, s dp honom till Carl Michael, fr du en dotter s kristna henne
till Ulla, kper du en brnnvinsflaska, nr du skall stta bo en gng, s
rista hans namn p ena och Gustavs p den andra sidan. Jag, min son, var
nog olycklig att ha en annan mening n de andra; var r ve, var r sorg?
Vad var lsarnas ofrdragsamhet, franska skrckvldets hnsynslshet mot
den frfljelse som de frisinnade anstllde mot mig, samma frisinnade som
varje dag predikade tankefrihet och som kunde bli uppskakade av raseri,
d de sgo vld begs mot den heliga tanke- och yttrandefriheten;
fullblodiga demokrater blevo blinda av ilska och tyckte sig se en
demokrat i Bellman, i Bellman. Gudar! -- Vilka anstllde och ledde
Bellmansfrfljelsen tror du? Jo! Bellmansentreprenrerna! Min son,
uppfyll min sista nskan innan jag lgger igen gonen! Bliv entreprenr
-- och du skall bliva stor -- och lycklig!

Oaktat verdrifterna i dessa den dende mannens ord kunna vi icke frneka
dem en viss grad av sanning. Av erfarenhet kunna vi vara i stnd att giva
unga frfattare ett lika gott rd, som de icke bra underlta att
begagna. Om du r ung och nnu icke skrivit ngot egentligen, p sin hjd
ngra versstycken, som dock nnu icke utgra en julbok, om du vill
framt, men icke har tillrckligt stark kropp att du kan undvara en och
annan middag, om du stter vrde p en god cigarr och icke kan leva utan
mnniskors smicker, om du med ett ord vill komma fram utan ngot besvr
alls, s lt poussera dig, knuffa fram dig, av entreprenrerna, av
ryktbarheter, vilket fr vrigt kan bli dig ganska behagligt d dessa
dina beskyddare alla ro beskyddarinnor. Vr gamle vn som skriver
litteraturanmlningar i Den obesticklige erhll en dag ett
inbjudningskort till en litterr sance p Grand Hotel. Lockad av
inbjudarinnornas namn och i frhoppning om en god sup var han nog
obetnksam att infinna sig p platsen. Dr finner han samlade alla
Stockholmstidningars litteraturrecensenter, intrngda i fnstersmygar och
belgrade av beskyddarinnor, s att de icke hade ngon annan utvg till
flykt n att g ut genom fnstren. Frsiktigtvis hade entreprenrerna
tagit vningen tre trappor upp, s att varje tanke p flykt var omjlig,
helst drren var strngt bevakad av en tebricka. Teet serverades ocks
under bevakning s att vra litteraturanmlare mste pina i sig den fr
dem motbjudande drycken och doppa skorpor till p kpet. Efter teet
serverades en ung man med frdelaktigt utseende, vilken varit snll att
lova ett fredrag. Herr Lagerstrm, s hette han, var nog blygsam att
bedja om urskt innan han brjade en frelsning om Henrik Ibsen. Vilka
njutningsrika timmar, det var tv timmar, fr vra gamla bokanmlare att
f en liten repetitionskurs i Ibsens skrifter, och huru lrorikt att f
en ny synpunkt ver sakerna, helst denna synpunkt var delvis avvikande
frn deras egen! De vredo sig som trampade maskar, de kastade lngtande
blickar mot drrarne om icke ngon punschbricka skulle synas (om toddy
hade de vergivit allt hopp), de langade tobaksrullar bakom damernas
ryggar fr att motarbeta verkningarna av den fr dem ovana tedrycken. Nr
predikan var slut, mste de g fram och tacka den oknde ynglingen, mste
de svara charmangt nr beskyddarinnorna frgade dem om det icke var
bra. Drp gavs tecken till uppbrott. Supn d? Fanns ingen!

Men nnu terstod en angenm verraskning som damerna p sitt vanliga
lskvrda stt frst att anordna. Vid drren satt en vaktmstare med en
blyertspenna och en lista. Var det insamling ocks? Nej!

-- Tv kronor och femtio re, om jag fr be!

-- Fr vad?

-- Fr tesup, lokal, belysning och servis.

Motstnd hjlpte icke, frbannelser nnu mindre. Att behva betala dr
man borde haft betalt! Det var oerhrt. Men vad gjorde det. ndamlet
var ju vunnet. Den unge mannen var knd i den litterra vrlden.

Nedkomna p hamnbryggan svuro vra bokanmlare i mnens syn en dyr ed
att icke med ett ord i tidningarne nmna om hela upptrdet. Och de
erknde sig skyldiga att bli kastade i Norrstrm om de brto den eden.
Och de hllo sin ed.

Detta hindrade alls icke att de fljande dag fingo lsa, var och en i sin
tidning, de mest smickrande lovord om den unge mannens fredrag. De kloka
fruarne hade i tid iakttagit teets verkningar och vdrat tobaksrullarne
fr att lta en dyrbar tid g frlorad.

Herr Lagerstrm fortfor att lta sig bras p mjuka armar. Nr han
skrivit sin frsta enaktspjs, sammankallade de beskyddande fruarne
kungliga nationalteaterns artister och tidningarnes teaterrecensenter,
men aktade sig att bjuda ngra bokanmlare. Den frnmste skdespelaren
vid lilla nationalteatern mste lsa upp stycket, vilket lst av honom
mste gra lycka. Dagen efter lycknskades nationalteatern i tidningarne
till det nya stycket och den inhemska dramatiken till en ny frfattare.
Att stycket antogs efter den betan, det var givet.

Efter ett par r utan ngra umbranden eller missden var vr Lagerstrm
s stor frfattare, att han  sin sida brjat beskydda unga frfattare.
Han tillmpar drvid en grundsats som han har ur erfarenheten: det r ens
eget fel om en icke kan komma fram.

N, men de, vilka icke lta beskydda sig, eller de, vilka icke ro nog
lyckliga att falla de beskyddande damerna i smaken? De finnas icke till
fr dem. Frsta ren svara de att de icke hrt det namnet. Heter den
stackarn Petterman, s brja de p femte ret tala om en viss Pettersson
och frga om det r ngot med honom. P ttonde ret knna de till herr
Petterman, men de ha icke lst ngot av honom. Nr han p femtonde ret
icke kan frnekas, brja de ntligen erknna, att han r frfattare och
visa honom den ran att gnata p honom i sina tidskrifter. Nr han
slutligen blir versatt p tyska, tala de om honom under benmningen den
unge lovande frfattaren och det namnet fr han behlla till dddagar.

Chefen fr detta entreprenadbolag r ett mycket lrt fruntimmer. Hon kan
tjugusex sprk och har alltid med sig p ngbten en koptisk grammatika,
vilken hon icke frsummar att lgga uppslagen efter sig p akterdck. En
grosshandlare, som rest i sex somrar p samma ngbt och alltid gr och
tittar i den uppslagna boken, nr gumman gr under dck, r numera
vertygad om att koptiskan r det svraste sprk av alla, och han
frskrar sina vnner att man behver minst sex r fr att lra sig
detsamma.

Men hon tnjer sig icke med att beskydda unga oknda svenskar, hon
beskyddar ocks alla stora utlndska frfattare, till vilka hon skriver
brev och tackar fr deras sista arbete, dock alltid med en och annan
bifogad lrorik anmrkning, den hon icke kan terhlla, emedan hon har en
ppen natur.

Bolaget har ocks vertagit den svenska tonkonsten (tonkonsten i sin
helhet har redan sin beskyddare) och det har visat sig att unga sngare
och sngerskor sllan lyckats utan att ha lmnat sitt de i bolagets
hnder.

I ett samhlle, dr skyddssystemet r s utvecklat, skulle man ha rtt
att vnta sig mera lysande resultat n man i verkligheten finner. Tyvrr
har en upplyst samtid funnit entreprenadsystemet gammalmodigt och
hindrande fr utvecklingen, vilket haft till fljd att detsamma nd
varmare omhuldas av sina vnner och gynnare och synes hava en bttre
framtid att vnta n det frtjnar.




Vra idealister.


Varken mantalskommissarien, uppbrdsmannen eller statistiska byrn har
reda p ngra idealister; frgves hava vi efterhrt hos traktens
polisvaktkontor och frsamlingens prsterskap, men de hava inga sdana i
sina lngder, tminstone inte vad de veta; de ro verallt och
ingenstdes. Icke ssom icke idealister skulle betala kontribution, g i
kyrkan, beska polisvaktkontor eller s; de gra nog allt detta, men som
sagt, i adresskalendern och statskalendern fr man icke upp dem. De
tillhra sledes de tvivelaktiga existenserna, om vilkas tillvaro man
endast d och d pminnes. Avslja bara en humbug, och ni skall strax se
en idealist krypa fram och frsvara humbugen, kalla en som frfalskat en
vxel fr vxelfrfalskare, och en idealist skall visa sig och sga att
ni frlorat idealen; om ni frlorat pengarne, det vilja de icke tala om,
ty de bry sig icke om pengar, sga de; vnd p vilken social komposthg
som helst, och idealister skola krla som metmaskar fr att gmma sig ner
i jorden; men vill ni se dem i ansiktet, s bjud p en stor middag, och
ni skall se dem svrma som flugor, stora feta kttflugor; annonsera ett
statsstipendium, en pension, en syssla, och de skola komma fram som
grshoppor och de skola ofelbart hava stipendiet eller sysslan.

Vad som egentligen menas med idealist har nnu icke blivit klargjort och
som alla sjuka frgor har ven denna funnits lmplig att hllas
svvande.

Hkan Olsson tror att det r ett hemligt sllskap som har sina anhngare
i riksdagen. Dr utmrka de sig genom sitt livliga intresse fr alla
kulturfrgor. De upptrda alltid till biskopslnernas frsvar, tala
alltid fr anslaget till statens aktr- och balettkr, som de stta ver
alla andra bildningsfrgor, predika samvetstvng, yrka p skatternas
lggande p de fattiga, uttala ppet frakt fr de arbetande medlemmarne
i staten och anse timmerhuggare flja med skogskp. Fr vrigt pst de
vrlden nu hava ntt hjden av utveckling i konungariket Sverige och
varje rubbning av det bestende vara en tergng.

Anders Rindholm, student i Uppsala, menar att idealisterna ro ett
hemligt sllskap bland studenterna.

Carl Rydberg i Morgonbladet tror att det r ett jesuitersllskap bland
tidningsskrivarne.

Jag fr min ringa del vet inte vad jag skall tro. Jag har trffat dem
verallt, men icke egentligen ftt reda p dem. En gng delade jag deras
mening som ansgo dem vara ett jesuitersllskap, men jag vergav meningen
d jag sg en idealist full. En jesuit hade bestmt icke berusat sig. Att
de ro ett hemligt sllskap trodde jag en hel sommar, som jag tillbragte
i sllskap med en tidningsskrivare i Aftonbladet. Vi voro ense i alla
sociala och politiska frgor, trodde lika litet p Napoleon III som p
Kristi gudom, ansgo sanningen vara ofunnen men att spren voro funna, vi
voro med ett ord fullkomligt ense i alla huvudsaker. En dag frgades jag
av en bekant hur jag kunde trivas med den mannen.

-- Drfr att vi ro ense i de flesta frgor.

-- Ni? men han r ju idealist?

-- Hm! Vad vill det sga?

-- Har du inte lst Aftonbladet?

-- Nej! Jag lser aldrig Aftonbladet.

-- Ls den d, sade han med ett egendomligt uttryck mitt emellan hn och
medlidande.

Vid middagsbordet fllo mina gon alldeles ofrivilligt p en blgr
makulatur, som lg under brdkorgen. Jag framtog den frsiktigt, vecklade
ut den nd frsiktigare och mellan flckar av soja och senap upptckte
jag en rubrik som drog sig min uppmrksamhet. Artikeln var undertecknad
med min vns tmligen oknda signatur.

Jag hade trott mig knna vrlden och mnniskorna rtt bra, men efter den
lsningen ansg jag mig vara en duvunge. Signaturen visade sig nmligen i
sin skrivna artikel icke allenast sakna alla de vertygelser han
samtalsvis frfktade, utan ven vara i full besittning av alldeles
motsatta. Han var nu patetisk, moralisk, ofrdragsam, inskrnkt och
religis.

Jag torkade mina hnder p servetten och stoppade makulaturen bakom
islren.

Om aftonen trffade jag terigen idealisten och jag upptckte att han vid
klockkedjan bar en bronsmedalj med den nyss ddade prins Napoleons bild.
P min frga varfr han bar densamma, svarade han att han ftt den. Och
d jag frgade vad som menades med idealist, frgade han mig skrattande,
om jag ville dricka konjak.

Lngre kom jag icke den gngen i mina forskningar, och resultatet blev:
skratta och dricka konjak.

Idealister trffas bland alla samhllsklasser; jag har knt vinhandlare
och ngbtskaptener som varit idealister, men vari det besttt, det fick
jag aldrig reda p. Hos en ngbtskapten yttrade det sig i att han lste
ett kapitel ur bibeln var kvll. Ett kapitel skulle det vara. Men som han
var full var kvll, har ingen ftt reda p hur det gtt till. Hos
vinhandlaren tycktes det blott vara ett sjukligt tillstnd som tog sitt
uttryck i begagnandet av bilinervatten om morgnarne.

Yrkesidealisterna ter, vilka ro det hemliga sllskapets synliga ledare,
hava givit en mera bestmd form t det saknade innehllet. Det r
isynnerhet tv av ledarne, vilka framst genom sin oerhrda frmga att
idealisera. Den ena r skalden, den andra patrioten. Skalden tillhr den
lilla och lyckliga klass av mnniskor som kallas de omtyckta. De m bra
sig t huru bakvnt, klandervrt som helst, de ro nu en gng bland de
omtyckta, som f gra vad de vilja.

Han var omtyckt av lrarne i skolan fr sin vackra sammetsblus, han var
omtyckt d han skulle konfirmeras och kunde lgga en hundrakrona i
prstens hatt, han var omtyckt i studentexamen d han hll middag p
Hasselbacken. Han for utrikes och besg oljefrgstavlor, marmorstatyer
och kyrkor samt roade sig och lste poembcker. Nr han trttnade p det,
kom han hem och promoverades till filosofie doktor i poembckerna, vilket
tillgick s, att han skulle sga vad den examinerande professorn tnkte
om de och de poemen. Som han var god vn och du med honom s knde han
tmligen vl hans tankar; de andra, som icke voro du med professorn,
fingo g i mnga r innan de kunde utleta professorns tankar, som icke
stodo i ngra bcker. Vr vn blev naturligtvis frklarad som snille
efter han gick om kamraterna. Efter att nu ha lst s mnga poembcker,
s var det naturligtvis icke svrt att gra poem sjlv. Han gjorde ett
att brja med. Att hans framgng var fullstndig sger sig sjlvt; men
olyckligtvis rcker icke ett poem att gra en mnniska oddlig. Han
beslt allts att gra flera. Och han gjorde vid alla tillfllen. Hans
lrde vn hade nmligen lrt honom att det var frenat med mindre risk
att lsa upp sina poem n att trycka dem, och att denna vg var bde
behagligare och genare. Tillfllen saknades icke under jubelfesternas
tidevarv och vr vn valde kungsvgen. Det fanns ingen jubel- eller
invigningsmiddag d icke vr omtyckte poet vid desserten infr en rusig
hop herrar och damer lste upp sina poem, vilka mottogos med ndlst
jubel och avtrycktes med festreferaten i alla tidningar. Men nr han gtt
p med detta i tio rs tid, brjade hans lyra bli ostmd, utsatt som den
var fr temperatur- och vindvxlingar av alla slag, och han undgick icke
det de som drabbar alla stora frmgor, nmligen att bli utsatt fr
ljet. Skmtet dpte honom till krokanskalden, emedan han alltid fick
gudayran nr krokanen brts, och jmfrelsen mellan hans poem och en viss
dessert som kallas snmos anstlldes.

Lyckligtvis blste en ny konjunkturvind upp som skulle fylla skaldens
slappa segel.

En av vr tids lyckligaste ider var utan tvivel bolagsidens praktiska
tillmpning p poesien. Vi minnas alla poesiaktiebolaget D. Grundaren av
en poetisk tidskrift sg sina anstrngningar att f fart i tidskriften
stranda mot tidningarnes obengenhet att befordra densamma. Han ndrade
nu affren till ett bolag, i vilket alla recensenterna erhllo aktier --
se, nu var fretagets framgng tryggad. Vr vn, som alltid tyckte om det
solida och garanterade, tog sig nu en leverans av poemer att avlmnas
till varje hfte. Som han enligt bolagets stadgar garanterades berm fr
allt vad han skrev, blev han inom ret en bermd skald och nr han s
till julen samlade sina bitar, s blev det en versbok, som bands i bl
klot, passande till julklapp. Vad han skrev om? Ja, egentligen var det
ingenting. Hans poesi var en majstng, bestende av en naken stng
pkldd med blommor. Han var naturskald, men naturen var fr honom ett
orangeri och en trdgrd. Georginer, lvkojor, astrar, kronrtskockor,
meloner, sparris, alla odlade vxter som genom trdgrdsmstarens
idealisering kunde frjda de timliga lustarne, de voro freml fr
poesien. Andra ret, d leveranskontraktet skulle fullgras, brjade de
odlade vxterna att tryta. Han kastade sig d ver ogrsen, nsslor,
maskrosor, trampgrs och bolmrt. Den vilda floran hade han aldrig sett,
ty han blev mrkrdd i skogen och p ngen hade han aldrig ftt g fr
sin mamma, som var rdd fr ormar. Men efter att ha bermt i tv rs tid,
brjade recensenterna att ledsna p detta som just icke var
verensstmmande med deras lynne eller tillhrde deras verksamhet.
Bolaget sprack och vr naturskald stod dr vergiven. Men blida nornor
vakade ver honom. Han samlade alla sina dessertpoem i en stor julbok,
med den fljd att han invaldes i Svenska akademien och utnmndes till
hovpoet. Och nu hade han kommit p den plats, dit natur och begvning
kallat honom. Hans verksamhet som sdan knna vi i botten. Eller ha vi
icke lst hovmarskalkarnes redogrelser fr jubelfesterna.

  Kr.    Recitativ.    Kvartett,    Solo med kr.    Av W. C. D.

  Potage tortue       |                      |
     l'Indienne .... | Xeres............... | Oscar-Vals, Strauss.
  --------------------|                      |
  Rissoles d'Ecrvisas |                      | Svenska Folkvisor
     la Russe ...... | Chteau Lafitte 1844 |  av Geijer(!).
  --------------------|                      |
  Glaces, Comptes,   |                      |
    Dessert ......... | Champange Monopol    | Verser av W. C. D.

De hgstmda verserna gjorde ett gripande intryck och voro skrivna med
ovanlig talang av den skald till vars lskliga toner Svenska Folket
suttit lyssnande sedan en lngre tid tillbaka, sger hovmarskalksmbetet
i sitt referat.

Men tiden gr sina tunga steg och driver mnskobarnen fr sig i skaror.
Ve den som stannar! Fridens sommarvindar lgga sig till ro, det mulnar i
horisonten och det blir dovt i luften. Det mullrar i fjrran, verandans
kretonggardiner brja sl, cigarrken svvar orolig av och an, fnstren
stngas och spjllen skjutas. Det blir ska! Det hres en lng suck, ett
avlgset sus; en regndroppe, tung som ett blyhagel, slr p det belgiska
fnsterglaset, kanariefglarne skrika, stormen r hr! Han kncker
georginerna i frsta stten, bryter av de bleksiktiga sparrisstjlkarne,
ruskar p kronrtskockornas bruna peruker och gr en rtreva av lvkojor
och astrar; klhuvena trycka mot jorden som skrmda harar och mna lta
stormen g ver; men han gr icke ver, utan blddrar i deras blad som i
en kupongbok och han river ut vartenda ett och strr dem omkring som
agnar.

Giv akt, klhuven, nr det blir storm hrnst!

Vr vn sg sig en dag i spegeln och fann att de evigt upprepade
jubelmiddagarne givit honom ett apoplektiskt utseende. Han sg ju ut som
en grosshandlare och icke som en skald. Detta bragte honom p eftertanke.
Han brjade sova oroligt om ntterna och hrde i drmmen pistolskott; han
brjade i vaket tillstnd lukta krutrk. Som hovpoet hade han till
binring att hlla utkik. Han sg i fjrran oknda segel dyka upp,
flaggor, dem han icke terfann i regeringarnes flaggkartor, djrva
resningar och skarpa klar som han icke sett frr. Vad var det fr ena
friseglare? De funnos icke i milorna, allts fiender! Han rapporterade
frhllandet och blev genast utnmnd till litteraturfiskal. Denna syssla
skulle vara alldeles betydelsels, om icke svaga sjlar funnos, som tro
p de utnmnde. Detta blev ett nytt uppslag i skaldens verksamhet. I
hovtidningen frklarade han nu ppet, att allt vad alla andra skrev var
smrja, och att vad han sjlv skriver r det bsta, och det hans vnner
skriva, nst det bsta. Och varfr? Drfr att han har idealet! Vad r d
idealet? Det har han aldrig frklarat och drfr bevaras hemligheten. Att
dma av hans grningar tyckes idealet vara: Konung och rkebiskop,
Svenska akademien, Serafimerorden, vers, konjak  75 re glaset, 20,000
kronors rlig inkomst, bnknyckel, syrener, domkyrkor (med mlade
fnster), ett litet parti p Sllskapet. Men om man frgar honom, om han
anser detta vara idealet, s svarar han inte det, men han sger aldrig:
se hr r'et. Vad dremot icke r idealet, det kallar han smuts. Det
har hos honom utbildat sig en sjukdom att se smuts verallt, och denna
sjukdom, vars upphov tillskrives oordentligt levnadsstt och blivit en
frnm sjukdom, som smittat hans vnner, har redan ftt det grekiska
namnet: Kopromani. Med smuts menar han: all litteratur, som icke r
skriven p vers eller handlar om kungliga personer, syrener och
domkyrkor; vidare fattigdomen (all fattigdom r sjlvfrvllad!) tiggare
(tiggeri r i lag frbjudet!), trasiga barn, obotligt sjuka, (undantag:
apoplektiska), fallna kvinnor, dliga middagar; misslyckade (undantag:
misslyckade hovpoeter!) poeter, smutsfrfattare ro alla, som hckla
hovpoeter, som avslja lyckade humbugar, som ska orsakerna till det
mnskliga elndet, och som vnda p sophgar fr att mjligen finna
prlor. Av allt detta kan man ndock icke f fram hans ideal! Tnk om det
icke vore ngon id! Tnk om det icke vore ngonting alls! Tnk om det
bara vore en svart bonjour, som man har hngande och tar p sig nr man
gr bort! Tnk om det vore en annans namn som man skrivit sjlv! Tnk!!!

Men det finns en annan idealist som i sina verkningar skulle kunna vara
farligare n han r, om han icke vore s dum, det r patrioten.

Han r tre alnar lng, har stort skgg, begagnar enpk och stvlar med
skaft. Han r produkten av ett tidelag mellan studentmtena och
folkhgskolan. Han har gjort sin lycka i vrlden med ett gammalt
flintlsgevr, som han brukar knppa med. Han brjade knppa med det i
en folkhgskola t livbevringens vnner och har sedan knppt med det i
en stor tidning. Men flintan r sprucken och han har frgves hembjudit
bitarne t historiska museum; fnsket r vtt och krutet r unket. Nr
ingen trodde mer p hans gevr, till vilket han skrev dliga poem varje
r, tog han fram en sabel som han kpt i en lumpbod. Nu skramlar han
emellant med sabeln, men det lockar inte ngot folk!

Hans ideal ro naturligtvis Karl XII, svenska folkvisorna och frre
ecklesiastikministern. Hans religion r den antagna bnknyckelsreligionen,
och hans svenska historia r hans konungars; han tillhr historiska
polisen och gr beslag p alla ostmplade varor i den vgen.

Ett dumhuvud sjlv och misslyckad frfattare, har han en liten binring i
att frflja unga frfattare. Har ven frskt sig p hovbanan, men hans
enpk sttte fr hrt i parkettgolven och hans skaftstvlar revo hl p
mattorna. Anstlld numera som hovets reseombud i provinserna, dr han
hller fredrag i de svenska konungarnes historia och frstr
folkhgskoleidn. Fuskar i litet av varje fr att vinna rans lager och
gr falska vxlar i patriotism, vilket r det billigaste. Tror att
utvandringens orsaker ro en frsvagad konungamakt och avtagande
religiositet; menar att den kan hmmas genom skyddstullar och
livbevring; predikar lran om att det tusenriga riket har kommit till
Sverige och att utvecklingen ntt sin hjd och att Sverige r det
friaste, lyckligaste land p jorden. Fr vrigt bitrder han med
patriotiska tal vid invigningar av folkskolehus, ppnandet av
kreatursutstllningar, kanaler och slussar (jrnvgar fr han icke vara
med om) samt avtcker grna monument ver patrioter, utdelar patriotiska
sllskapets medalj t troget tjnstefolk, r ledamot av sllskapet fr
patriotsljdens befrmjande och arrangerar flaggningar i landsorterna.
Att han r krigisk r en fljd av studentmtena och det omnmnda
flintlsgevret.

Hans dagars tal ro dock numera rknade, emedan han r mycket gammal, och
man vntar stundligen hra om ngon olycka som hnt honom med det gamla
gevrsskrllet, vilket han sitter och skurar p. Vi hoppas dock att han
m f leva lnge och lra att det finns andra ider n Karl XII och
kreatursutstllningar, fastn de icke f rum i hans hjrna eller hlsas
med flaggningar i landsorterna.




Moses.


Det finnes icke ngot av den gamla vrldens folkslag, som omfattat den
svenska nationen med sdan uppriktig och ihllande vlvilja, man skulle
kunna sga krlek, som judarne, eller Moses, som de med sin vanliga humor
lska att kalla sig. -- Jak ticker s risligt micket om den svensken,
sade en gng en hrklippare under det han fick pisk av fstmannen till
den flicka vars fltor han klippt. -- Den man ger mik strik, fer att Jak
kept den flickens hr; men Jak ticker nd s risligt micket om den
svensken. Ett vackrare bevis p Moses' orubbliga hngivenhet kunna vi
icke uppleta. Vad Moses gjort fr Sverige, det kan nnu icke till fullo
uppmtas, men en tacksam eftervrld skall erknna att det var mycket. Han
har ocks  sin sida vunnit nationens odelade krlek och hgaktning, som
han frtjnar.

Det vackraste och mest tilltalande draget i Moses' karaktr r hans
orubbliga vrdnad fr sin urgamla religion; detta drag, som aldrig nog
ofta kan prisas, avsticker s mycket bjrtare mot svenskens ombytlighet,
som oupphrligt skall ska ett nytt och stlla till brk inom den gamla
statskyrkan. Moses, han hller vid sin gamla beprvade statskyrka, ty den
har frt honom genom knen, d han knde sig fr god att arbeta t
sdana okunnighetshjltar som de gamla Faraonerna; den hjlpte honom att
intaga det vl sktta Palestina och den har hjlpt baronerna Rothschild
till deras inflytelserika stllning i Europa.

Utan Jehova och Schabbis hade Moses icke varit den han r. Jehova knna
de flesta av mina lsare frn bibliska historien, Schabbis dremot icke.
Schabbis r en flkt gdda, kokad i persilja, violrot och smr, vilken
tes om fredagarne. Detta synes vara en smsak fr oss fritnkare, som
sakna vrdnaden fr det gamla, men fr Moses r det ingen smsak, ty hans
strsta och vackraste drag r krleken till det gamla. r hans krlek
riktigt brinnande, s har han p drrposten ett glasrr fyllt med
papperslappar och p vilket han fingrar d han gr ut och in under den
bekanta bnen: Allah ekbar barastrunt! Judehatarne, vilka dess bttre i
vrt Sverige icke ro mnga, kalla detta hedendom och anse dyrkandet av
termometrar vara frbjudet i grundlagen, men lyckligtvis betyder det
ingenting vad som str i grundlagen, ty det ndras s ofta.

Vr egen statskyrka, som r mindre tolerant n Moses', har ven ltit
frst, att Moses enligt samma grundlag icke skulle ha rttighet att bo i
Sverige, emedan han frnekar Gud, fr svitt Kristus var sann Gud, vilket
dock nnu icke r lett i bevis, varfr saken ftt falla.

Denna framstende vrdnad fr det gamla, som noga br skiljas frn
stillastende eller konservatism, har gjort Moses till en hgst
frtrfflig och laglydig medborgare. Krleken till det nya fosterlandet
tager ett vackert uttryck i krleken till konungahuset och vrdnaden fr
landets gamla tter, lagar och institutioner. Han r outtrttlig i att
visa kungliga familjen sm uppmrksamheter och vet alltid nr deras
landstigningsdagar, frsta nattvardsgngar, examensdagar, namns- och
fdelsedagar infalla, och d skall man alltid se Abraham, Isak och Jakob
st frst p inbjudningarne till sm uppmrksamheter. Vra gamla tter
aktar han hgt och han anser som en stor utmrkelse att f se ngon av
desamma i sitt hus, helst dock p sitt kontor, dr umgnget kan bli mera
frtroligt och icke stras av larmande barn eller lyssnande tjnare.

Moses r god patriot. Detta pstende synes strida mot hans visade
likgiltighet mot det gamla fderneslandet, men detta r blott en skenbar
motsgelse, ty som sitt fdernesland anser han, och det med rtta, det
land, dr han r fdd och dr han fr sl upp bod. Utan denna anmrkta
likgiltighet fr det gamla fderneslandet, vilken ven tyckes st i strid
mot hans krlek fr det gamla (vilket dock blott r skenbart), skulle
Moses aldrig ha kunnat s assimileras med svenska nationen.
Sammansmltningen r dock s fullstndig, att man skulle i hndelse av en
ofrmodad skilsmssa hava mycket svrt att skilja mitt och ditt. Han
sitter som domare och ser med fullkomligt lugn huru den anklagade
avlgger ed p nya testamentet; han lter promovera sig i en domkyrka,
sjunger luterska psalmer, hller hatten fr ansiktet under Fader vr,
knpper ihop hnderna under bnen, allt med den fullkomligaste
frdomsfrihet, vilken fr den kortsynte tyckes st i strid med hans
vrdnad fr sin fdernervda tro, men detta r blott skenbart. Ty hans
nationalitetsknsla, hans ansvarighetsmedvetande r strre, och det r
en dygd fr vilken vi icke bra klandra honom, och drfr blir aldrig
hans stllning falsk, ven om den skulle kunna tyckas s.

Rrande visade sig denna solidaritetsknsla vid sista jubelfesten i
Uppsala. En ung Moses anfrde en deputation till en gammal domprost som
versatt Luthers argaste postilla. Moses, som hll festtalet, erinrade (i
glmskan av det frflutna) om vad den gamle verkat fr det gemensamma
fosterlandet och dess upplysning. Han slutade med att nedkalla Guds
vlsignelse ver domprostens lderdom!

Drp anfrde han en deputation till finnarne, och i sin frltliga
patriotiska iver glmmande att han flyttat in i landet fr knappa femtio
r sen, erinrade han finnarne om, huru deras gemensamma frfder under
Gustav II Adolfs fanor slogos tillsammans p Leipzigs sltter emot
gemensamma fiender (trosfiender!).

Icke en rst hrdes uttrycka ngon frvning ver detta goda minne, s
naturligt frefll det.

Vid samma glada tillflle anfrde han ocks en deputation, som
verlmnade en hederskpp t en lrd, vilken var bermd fr sin kritik
ver Kristi gudom. Talaren erinrade om vad den lrde verkat fr det
gemensamma fderneslandet, fr dess upplysning (om att Kristus blott var
en jude) och uttalade den mening ssom hela deputationens, att Kristus
snart skulle vara frvisad till myterna liksom Jehova.

Ett sdant frisinnat ord hade man icke hrt i Uppsala p en manslder och
Moses blev chef fr de frisinnades parti.

Ngon, som i frsiktiga ordalag vgade framsmyga en antydan om det
motsgande i Moses' dubbla upptrdande hos domprosten och den lrde,
slogs genast till marken med den mycket berttigade och krossande frgan:
r icke Moses svensk? -- Varp det frdmjukande svaret mste bli ett
nedslaget: Jo!

Men Moses' patriotism yttrar sig icke blott i ord, d han anfr
deputationer, den kan yttra sig i storartad handling. Moses, som r en
tacksam natur, fster sig grna vid den plats dr han haft sin verksamhet
och vill grna gra ngot fr det samhlle som upptagit honom i sitt
hgn. Med sitt hgt utvecklade sknhetssinne vljer han alltid sdana
medel, som kunna genom yttre freteelse bde giva ett synligt uttryck t
hans tacksamhet och p samma gng bliva en prydnad fr samhllet. Aldrig
har jag i egenskap av stockholmare lst en tidningsnotis, som rrt min
kra fdelsestad, med mera intresse och uppmrksamhet, n den som
hromdagen stod infrd i en morgontidning under rubrik: _Storartad gva
till samhllet_. Direktren och riddaren Moses, vars frikostighet mot
Stockholms stad r vida bekant, har nyo sknkt huvudstaden en prydnad,
som i sanning kan kallas en folkegave, fr s vitt Sveriges huvudstad
nnu vgar anse sig som en folkets tillhrighet. Han har nmligen p den
skrpiga och avlgsna plats, som r vlbekant under namnet
Kungstrdgrden, ltit undanrja en mngd gamla ruckel och p den
alldeles vrdelsa tomten ltit uppfra ett palats, vars make man aldrig
frr sett och som tvlar i sknhet med vrldens frnmsta. Palatset, som
innehller 25 vningar och 17 handelsbutiker, vilka icke komma att f
uthyras, har kostat inemot en miljon och r endast avsett att vara en
prydnad fr huvudstaden. Det fosterlndska fretaget frtjnar den
strsta utmrkelse som kan tilldelas svensk man.

Beskrivning p palatset. Ritningarne ro gjorda av professor Mnchhausen
i Berlin; granitsocklarne i soubassemangen ro slipade av professorn och
riddaren v. Steinmetz i Stuttgart; jrnbalustraderna ro gjutna vid
kejserliga gjuteriet i Danzig, frgyllda i hovfrgylleriet i Weimar och
polerade i Dresden.

Taket krnes av en kolossal uppasserska lutad mot en punschbricka och med
Gta lejon vid ftterna. (En lycklig men skmtsam sinnebild bde av den
frikostige givarens sysselsttning och patriotiska sinnelag.) Figuren,
som r modellerad av Italiens frnmste bildhuggare, professorn och
senatorn Rossi, bildar en vrdig avslutning av torgets norra fasad p
samma gng den blir en saknad pendant till den s folkkre konungs
bildstod, som frgves skt fylla en plats i den ruskiga sandknen.

Rummen, vilka icke komma att bebos, ro det oaktat frsedda med
majolika-kakelugnar, infrskrivna frn den kungliga fabriken i Chelsea.

Det fosterlndska fretaget r verlmnat till Stockholms kommun med
villkor att det icke fr uthyras, vilket vl ocks svrligen skulle g
fr sig p en s avlgsen och illa knd plats.

Om man tnker sig vilken rad av frsakelser, umbranden, kroppsliga och
andliga, som denne fosterlandsvn hade utsttt innan han p en obetydlig
vrdshusrrelse kunnat sammanspara en hel miljon att handlst sknka
bort, skall man utan svrighet nedlgga varje tanke p att andra n de
dlaste bevekelsegrunder kunna framkalla stora handlingar.

Bland stende osanningar r vl ingen strre n den, att Moses med
frkrlek gnar sig t kpenskap och penningefrvrv. I Sverige r detta
s mycket mindre fallet, som han icke behver handla, emedan alla svenska
Moses ro rika. Han gnar i dess stlle grna sina krafter t det lskade
fosterlandets tjnst, antingen som mbetsman, eller ocks gnar han sig
t upphjlpandet av de skna konsterna, dels i egenskap av beskyddare,
dels i egenskap av utvare.

Har han tillrckligt med pengar gnar han sig t det allmnna. Att
frklara vad som i ett konstitutionellt samhlle menas med det allmnna
har sig icke s ltt, men nr Moses gnar sig t det, s kunna vi tro att
det r ngot frstndigt.

Sg ni aldrig p Stockholms gator en ensitsig droska, sdan som lkarne
bruka den, med en stark dragare fr, ila fram p de mest beskta gatorna!
Ni kanske icke observerade droskan, men s observerade ni tminstone det
stora hret! Icke det? D observerade ni icke heller den store mannen som
kte i den droskan och var ifrd det stora hret! Det var ett stort vitt
hr, erinrande om patriarkens i Lilla Dorrit (av Charles Dickens); det
vckte ovillkorligen lngtan efter en sax; man ville s grna se hur det
obetydliga ansiktet skulle ta sig ut bervat sin infattning!
Stockholmarne, som visste hans namn, upphrde ndock aldrig att frga:
vem r det? Uppgifterna voro s grnslst svvande att vi aldrig fingo
reda p vem det var? Att det var Moses, det sg man ju! Han blev tid
efter annan avritad i Illustrerad tidning, men oaktat frklarande text
medfljde gratis, fick man nd aldrig klart fr sig annat n att det var
Moses som arbetade i det allmnna, och att hans verksamhetsflt var ett
slags kommitter. Att han var en djvla man frskrades d och d av
sakkunnige, men vad han gjort, det var en gta, som han hll p att ta
med sig i graven. Lyckligtvis dog han under fr hans biograf srdeles
gynnsamma omstndigheter, nmligen p ett besk i sin fdelsestad
Norrkping, dr en landsman fick i uppdrag att per telegraf meddela hans
biografi till en i Stockholm utkommande tidning. Av telegrammet, som ju
mste hlla sig till huvudsaker, framgick, att Moses arbetat i det
allmnnas tjnst, gde Nordstjrneorden, hade ett angenmt hem, vitt
lngt hr och var en djvla man.

Nrmare upplysningar fingo vi aldrig om den store mannen, frrn lngt
eftert ngon av en hndelse omtalade, att han var bokhllare p ett
kontor och frfattat ett kommittbetnkande, som vann ngorlunda mycket
bifall av de sakkunnige. Vad det var fr ett betnkande, det fick man
inte reda p, men mera djupgende forskningar upplyste att det i
vsentlig mn var dvarande assessor Almqvists frtjnst (det knde inte
f--n ngon Almqvist, men vr store Moses, den knde vi).

Om den uppvxande kontorspersonalen ville gna sig litet mera t det
allmnnas tjnst, s skulle den kanske, vi sga kanske, kunna motse en
tryggad och rad lderdom i ett aktat hem samt litet oftare bli hugnad
med Nordstjrneorden n den under nuvarande frhllanden blir.

Nr Moses gnar sig t artistiska eller litterra vrv gr han det p
fullt allvar. Det finns ingen svensk som s gnat sig t svenska
litteraturen som Moses. Han har gnat sig t hela den klassiska
litteraturen; han har gnat sig t Bellman, Lidner, Lenngren, Stagnelius,
Nicander, Braun, Carln, han har gnat sig t Fltskrns berttelser,
Mellins historiska noveller, Jolins skrifter, Snoilskys dikter, Wirsns
poem och Bckstrms vers. Almqvist, Crusenstolpe, Aftonbladet, Litterrt
Album, Svea, Gta och Nore hava Moses till upphovsmn.

Moses' krlek till svenska litteraturen har ocks funnit sin rttvisa
belning, d Uppsala universitets nyligen avgngne kansler besatte de
tvenne lediga katedrarna i svenska litteraturens historia med tvenne unga
Moses, av vilkas frisinnade tnkestt man vntar sig det allra bsta fr
den svenska versproduktionen, vilken str under dessa katedrars
kontroll.

Moses' andliga begvning har aldrig blivit ifrgasatt, nr han gnar sig
t det artistiska. Vi ha sett nyligen ett grant exempel p huru en ldre
Moses, som gnat femtio r av sitt liv t ett aktat yrke, pltsligen
fattas av en artistisk lusta som bryter ut i oljefrgsmlning. Han
bestrk ngra kvadratrev duk p en otroligt kort tid, hngde upp dem i
konstfreningen och lyckades genast vinna Aftonbladets bifall, vilken
tidning endast kunde frklara saken som ett underverk, att en person utan
studier i mnet kunde p tre dagar frambringa tta rev och tv stnger
oljefrgsmlning, som eljest man behvde ett halvt liv till. Uppmuntrad
av bifallet fortsatte Moses med ohejdad fart, och inom tre veckor var han
professor vid Ritarakademien. Med vanlig frikostighet visade han sin
tacksamhet genom en storartad gva till Nationalmuseum, bestende i sex
av sina bsta tavlor, vilka mottogos med tacksamhet. Men nu var Moses'
regirighet vckt. Att f en tavla p Nationalmuseum anses av
urinnevnarne i Sverige som den strsta heder, men Moses, som redan ftt
in sina sex, ansg det var strre heder att f in en i Stockholms slott.
Detta var kinkigare, ty Hans Majestt hade i ett trontal frklarat, att
han icke tlde oljefrgsmlning. Men Moses, som var listigare n alla
djur p jorden, visste besked. Nr prinsen av Bohusln fick sin frsta
tand blev det ett jubelskri bland svenska folkets stater och krer. Och
man beslt att giva luft t sina knslor p mnga stt. Moses fann snart
sitt stt, och trkigt var det icke. Han hade nyss fullbordat en tavla;
duken upptog en fjrdedels hektar (nya mttet); mnet hette: Paraden
kommer. Som Moses ftt vder p att en ny riktning upptrtt i Paris, dr
man tog sina modeller ur verkligheten, ansg han sig berttigad och
skyldig att tillgodogra sig densamma. Nvl, paraden anfrdes av en
prins av blodet; i spetsen gick regementstrumslagaren Hermann; p en
trappa stodo fruarne Aronsson och Jakobsson; i fnstren syntes doktor
Isaksson med fru, grosshandlar Abramsson med fru, operasngare Labansson
med fru. Alla fruarne voro ifrda nya klnningar frn Valentin; p
trappan lg en matta frn Marcus; herrarne voro kldda i nya vrhabiter
frn Moritz Hirsch. Tavlans huvudmoment var gripande. En man har gtt ur
ledet och framlmnar frn versteljtnanten ett terbud till grosshandlar
Abramssons middag. Fru Abramsson svimmar i fru Isakssons armar och
nedsjunker halvdende p Marcus' brysselmatta. Doktor Isaksson skyndar
till med en termometer fr att underska fru Abramssons puls.

Stockholms damer, vilka enligt Sveriges officiella statistik utgra ett
antal av 93,559, sammankallades i lsesalongen vid Brunkeberg, den enda
lokal i Stockholm som kunde rymma en s stor samling, och beslto att
inkpa tavlan och verlmna densamma till tandgva t prinsen av
Bohusln. Som emellertid endast tjugufem damer infunnit sig, fattades det
beslut (under fru Isakssons ordfrandeskap) att de frnvarande fingo
rtta sig efter de nrvarandes beslut, varp tavlan verlmnades med
pskrift: Frn Stockholms damer.

Trffa vi ter Moses i mbetsmannens maktpliggande stllning, s r han
mera nitisk n, vi mste till vr blygd erknna det, vra egna. Vi sgo
till exempel honom som polismstare i Gteborg; hans medfdda hat mot
laster och brott av alla slag gav sig luft i en formlig frfljelse av
allt tyg; tjuvar och skkor darrade infr hans skarpa ga, och hans
krlek till sanningen var s stor, att han icke kunde hra ett nekande
svar infr domstolen utan att rka i raseri, s mycket mera ovntat som
den knda tlighet, varmed han i nittonhundra r lidit frfljelser,
eljest r ett karaktrsdrag hos honom.

Ssom mnniska i dagliga livet r Moses en mycket enkel, rttfram och
vinnande person, vilken enkelhet stundom antar den glada
burschikos-formen. Han hatar krus och ceremonier och skall genom sitt
verksamma fredme inverka gott och reformerande p vrt stela
sllskapsliv. Slunda har han redan gjort frberedande frsk att
infra de lskvrda sterlndska sederna att ej lyfta p hatten och icke
besvara brev. Vi hava sett en mycket omtyckt Moses, som personligen
gjort frsk med den behvliga reformen att intrda i salong med verrock
och brinnande cigarr; han anstllde de frsta frsken hos nkor och
mindre bemedlade familjer, och lyckades fullstndigt. Bland lovvrda
bordseder han infrt och vilka ro bde angenma och tidsbesparande r,
att ssom vrd ta sig sjlv frst, stdjande sig p Macbeths teori att
gsten r vrd i vrdens hus och drfr skall serveras sist.

Moses har ocks en annan dygd som urinnevnarne sakna; han lskar
sammanhllning mellan landsmn; aldrig ser man en Moses upptrda mot en
annan Moses infr domstol, och rkar han ngon gng ut fr polisen, s
skaffar alltid hans fredslskande lynne honom en frlikning. Han hatar
processer och lter hellre udda vara jmnt.

Vad vi utom alla hans andra dygder ha att lra av honom r hans
fullstndiga frakt fr titlar. Aldrig skall man se honom ska en
konsulsbefattning fr uniformens och ordnarnes skull; aldrig ser man
Moses helt frckt krna sin butiksdrr med svenska riksvapnet ver
hovleverantrstiteln; aldrig begagnar han sdana sm bakvgar till
Vasaorden som att, d han r handlande, lta inskriva sig i ngon
direktion fr en vlgrande stiftelse, och aldrig ser man Moses stta ut
den dumma doktorstiteln under sitt namn p ett bokomslag; dremot skall
man hra med vilken gladlynt naivitet som han gr gamla mbetsmn galna;
han titulerar Kunglig Majestts kanslister fr notarier, kungliga
bibliotekarier fr lektorer, nr han ngon gng begagnar titlar. Eljest
har han blott ett enda tilltalsord, och det lika enkelt som vackert; han
sger rtt och sltt: herrn och frun. Med greve- och friherretitlarna har
han gtt ett steg lngre n vr mest demokratiska tidning, ty han har
avlagt dem. Mjligen kan han av mma slktkonsiderationer frm sig
titulera sin mg greven och sin dotter grevinnan, men aldrig gr han det
med ngon annan, det mnde vara vem som helst.

Enkel och flrdls r han till sin natur; det har han med sig frn sitt
gamla ken- och bergland, dr han p kamelens kutiga rygg lrde sig
frsakelser av alla slag; han r drfr srdeles lmplig fr
acklimatisering i vrt steniga land, dr en ringa brgning r hans
frnjda sinne nog.

Sdan r vr Moses!

Kanske finner lsaren min hastiga skildring nog ljus. Har Moses inga fel?
r hans karaktr och hans vandel s alldeles utan skuggor? Jo, han har
ett fel, men det r icke hans och det kunde snart hjlpas, om det icke
vore fr sent. Han r litet bortskmd!

Moses skall vara snll mot de beskedliga urinnevnarne, ty de ha varit
snlla mot honom, nr han kom fattig och mauschlande och fick lov att
stta lien p de krar de brutit och bestt.




Om den offentliga lgnen, kanoniseringar och festtal.


Alldenstund samhllet r byggt p brutna verenskommelser, det vill sga
lgner, hava de ursprungligen enkla frhllandena blivit s invecklade,
att den offentliga lgnen blivit en stende ndvndighet, en slags tyst
samhllsverenskommelse, som icke utan sina stora vdor kan brytas.
Slunda ser man vilka frfrliga rubbningar ett i rttan tid uttalat sant
ord kan medfra, och det r icke p skmt man kallar en sdan indiskret
person samhllsvdlig. ro vi sjlva oskyldiga? Hava vi aldrig ljugit?
Jo, vi hava det alla, nda sedan vi voro barn! Hrmed mena vi icke det
frsynta frtigandet av obehagliga men likgiltiga saker, som icke kunna
gagna uttalade men ka trevnaden outsagda.

Vi brjade i strre skala, d vi vid altaret ljgo oss till rttigheten
att f betala skatt, exercera bevring, f syssla och bli statsrd. Vi
ljgo sedan med bertt mod och med ljet p lpparna, d vi p ett
latinskt lexikon (nr biblarna icke rckte till) avlade trohetseden infr
Akademiska Konsistorium.

Huru ofta ha vi icke sedan ljugit i tentamina! Professorn frgar: huru
mnga personer i gudomen? Vi svara tre, men mena p sin hjd en.
Professorn frgar om 1772 rs revolution var nyttig eller skadlig fr
Sverige. Vi svara nyttig, men ro bergskra p, att den var skadlig.

Professorn frgar oss om orsakerna till Sveriges deltagande i
trettioriga kriget. Vi svara religionsnit, men veta att det var politik
eller relystnad. Fr tio r sedan svarade vi p frgan, vilken den enda
frnuftiga representationen r: stndsrepresentationen; i dag svara vi:
tvkammarsystemet, ehuru vi icke anse ngondera frnuftig.

Nr vi trda ut i livet, r det frsta vi f lra oss: att tiga; frtiga
viktiga sanningar, som frtegna kunna skada medmnniskors och samhllets
vlfrd.

Hur mnga gnger man tegat, d man bort tala!

Vi bli ofta frtjusta i medmnniskor, d vi trffa dem i glada samkvm!
Varfr? De upphra att ljuga! De ro sanna! Man blir betagen i sin
bittraste ovn, drfr att man upptcker, att han icke menat vad han sagt
p fullt allvar, och vi frst, att omstndigheterna (samhllet) tvungit
honom att frfkta en dumhet. Han r kanske beredd att erknna det, om
han blir varm, och de vrsta kmpar kunna le mot varandra som augurer,
nr de rkas mellan skl och vgg -- blott man icke hller tal, ty d r
man inne p offentligheten och d mste ljugas.

I nrmaste sammanhang med den offentliga lgnen str kanoniseringen. Det
r en bland de avskyvrdaste yttringar av den civiliserade mnniskans
frfalsknings- och hrsklystnad. Nr hon nmligen icke sjlv frmr
tillfredsstlla sina onda begr, s uppfinner hon fetischer, helgon eller
i moderna tider: storheter. Broder Bartolomeus lter fl sig nda till
knvecken hellre n att falla p kn fr dumheten, och han blir freml
fr en eftervrlds beundran, Erik IX blir kallad helig drfr att han
sknkte efter orttfrdigt plagda skatter. Birgitta blev helgon drfr
att hon visat ett personligt mod vid upptrdandet mot en usel
regentfamilj, som ville frstra landet; men munkarne som utverkade
helighetsfrklaringen, de beundrade mindre, men berknade mer frdelarne
av att f ha ett eget helgon. Kristendomen, som helt frckt psts ha
nedslagit de gamla avgudarne, har tvrtom uppfunnit mnskodyrkan;
hedningarne dyrkade naturkrafter, de kristna dyrkade mnniskor, brjande
med Kristus. De gamla katolikerna dyrkade olyckan, modet,
sjlvfrsakelsen, motgngarnes dygder med ett ord; de nya katolikerna,
och vra kra protestanter ocks, dyrka framgngen, lyckan, succs'n
(till vad pris som helst!), den erknda framgngen.

I Uppsala domkyrka hade vra frfder bland mnga andra kapell ocks ett
t jungfru Maria, Jesu Kristi moder, en den olyckligaste av kvinnor, som
sg sin son frst vxa ifrn sig, s att absolut missfrstnd fr livet
uppstod, sedan framhrda i villfarelser (enligt hennes frstnd) och
slutligen avrttas under de mest upprrande omstndigheter. Mater
dolorosa mste bli alla mdrars vn, och den dyrkan som i den stilla
kyrkan gnades den olyckliga var icke farligare n den man i vra dagar
gnar en fet professors staty under ett fackeltg.

Men reformationen kom, hnsynsls, praktisk, materialistisk,
framgngsrik; avgudabilderna (som de kallades) blevo strtade och templet
rensat, isynnerhet p dla metaller, ty trtavlorna och trbilderna
fingo mngenstdes sitta kvar in p vra dagar, och sitta dr n. D blev
mater dolorosa ocks strtad -- och det var nog s rtt; hennes kapell
blev som de andra s naket som en farstu; Erik den heliges (han som
sknkte efter olaga skatter) blev ocks rensat; men fyrtio r eftert
brjar man reparera och ngra r drefter ligger ett nytt helgon (mellan
tre hustrur), just samme man som strtat bde Erik IX och jungfru Maria;
och han var den strste och obarmhrtigaste skattdrivare som Sverige
haft. Det gick dock an, ty han hade gjort en stor bedrift som lever, om
han ocks icke gjorde den ensam. Jungfru Marias kor stod lnge de. Man
hade litet frsyn fr den srjande modren. Men det kom en dag, d efter
ngra lyckade nappatag med katolikerna man icke lngre hade ngon frsyn
alls. Det vxte uti sdra Pommern en skn baron, som hette von
Schlippenbach von Feissenhausen; under ett dryckeslag rkade han piska
upp en prins av blodet, som p skmt spottat honom p hgra rlappen. Som
den regerande fursten av sdra Pommern befann sig i en tillfllig
penningfrlgenhet, dmdes den gripne baronen att mista sina gods.
Utblottad p allt, erinrade sig baronen, att det norrut bodde ett
beskedligt folk, som tyckte mycket om utlnningar. Folket kallades
svenskar och kungen hette -- ja det var inte s noga.

Baron Schlippenbach kom till Sverige, blev hovmarskalk och dog. Han
begrovs i Uppsala domkyrka, i jungfru Marias kor, och dr ligger han n.
Domkyrkovaktmstaren, som har s mycket att bertta om rkebiskop
Mennanders och Johan III:s lysande bedrifter, stannar stum infr baron
Schlippenbachs gravkor. Han har inte ett ord att sga!

I vra dagar har helgondyrkeriet antagit storartade dimensioner; nu
kanoniseras sngerskor, aktriser, modellrer, verspoeter,
trvaruhandlare, riksdagsmn, sdana som mla oljefrgstavlor, idealisera
brnnvin (brnnvinsfrdlare), resa, slja egendomar. Men allmnheten
slipper som oftast frn besvret, ty man gr det sjlv. Det enklaste
sttet r att bestlla sin byst; r man mindre bemedlad, s har man den
frdelen, att man samtidigt fr vara mecenat mot en elev, som genast
skyndar att stta in notis i tidningen, dr hans namn fr en gryende
glans vid sidan av det stora namnet. Bysten exponeras i konstfreningen,
recenseras i tidningen och stannar hemma i barnkammaren p ett linneskp.
Nrmare motsvarande medeltidens kanoniseringar ro vra uppgrvningar.
Ett universitet har icke haft ngon framstende frmga p femtio r; d
mste man verkstlla en uppgrvning fr att kunna f en fest, som alltid
verkar uppfriskande i en smstadshla.

En teater gr med dliga hus en lngre tid; man letar i en
teateralmanacka; alltid hittar man en fdelse- eller en ddsdag och man
anstaltar om en uppgrvning med prolog. Som alla stora dramaturger och
aktrer hava varit s frtnksamma att de kommit till vrlden och gtt
hdan under ssongen, s kan aldrig hnda s illa att en uppgrvning
behver verkstllas under den varma rstiden, d teatrarne ro stngda.

Kungliga lik, som ro balsamerade, f icke av allmnheten uppgrvas; man
inskrnker sig drfr att vrdsamt frammana deras skuggor. Detta gr
till p fljande stt. Man gr en mrk hstkvll med en fana och stller
sig utanfr Riddarholmskyrkan. P ett givet tecken infalla sngarne i en
hymn av Atterbom, d genast de hga fnstren fyllas med skuggor, som
hlla fr ronen och nicka beskyddande t det unga Sverige, ty det r
mest ungdomen, som av sina lrare uppmuntras att dyrka skuggor fr att de
icke skola taga en onyttig del i verklighetens brk.

Drp blottar snganfraren sitt huvud och sger: leve t. ex. konung
Fredrik den frste. Efter ett niofaldigt hurra avtgar ungdomen under
bevakning av traktens poliskonstaplar till Bahrs kaf, dr man dricker
punsch.

Snickarnes sngfrening ville ocks vara med om att mana fram kungliga
skuggor, men Historiska sllskapet, som har alla balsamerade p
entreprenad, avstyrkte snickarnes anhllan, emedan (pstods det) de icke
kunde ngon hymn av Atterbom.

Vra stora minnen, ja det r ocks en historia. Vrden av vra stora
minnen har som vi veta blivit verlmnad t en sjlvvald kommitt,
bestende av en hovintendent, Historiska sllskapet, vaktmstaren i
Riddarholmskyrkan, vaktmstaren i Historiska museum, redaktionen av
tidningen Aftonbladet och amanuensen Ballhorn.

Vi kunna med lugn mta kommande stormar d vi veta, att vra stora minnen
vrdas av sdana mn. De ro vaksamma, nyktra, ordentliga och ppassliga.
De hava alla p sina skrivbord en historisk kontorsalmanacka och veta
precis nr ett stort minne skall upplivas. De lsa alla tidningar och
tidskrifter och spra p lnga hll attentater mot vra stora minnen.

Vrt historiska museum r i sitt slag det enda i Europa. Det frvarar en
mngd historiska saker, som alla ro p ett eller annat stt frknippade
med vra stora minnen. Dr finns 2,000 stenyxor, som ro varandra s
precis lika, att om man lgger dem i en sck och skakar om dem aldrig s
vl, s skall inte fan sjlv kunna ta fram en som r olik den andra.
Denna kompletta likhet, som frefaller den oinvigde obegriplig, skulle
dock utgra ett av de starkaste bevisen fr nationens hrledning ur en
enda stam. Av dessa intressanta yxor, som upptaga nedre vningen, ro
tyvrr blott ett ftal avbildade i Sveriges historia, men de vriga ro
under utgivning mnade att utkomma i hften under loppet av 50 r. Andra
vningen upptages uteslutande av skerhetsnlar frn mssingsldern. De
ro ocks under utgivning. Tredje vningen upptages av jrnskrot, vilket
rubb och stubb r utgivet i tio starka band. Det mesta hrleder sig frn
guldldern. Lngre upp finns ett nlhus, som tillhrt mamsell Hagerman;
en sng i vilken Gustav IV Adolf r fdd (ktheten r dock ifrgasatt),
en bnk, p vilken Fredrik I sovit av sig ett rus samt Bernhard von
Beskows ordnar och blckhorn.

Stolligt kan i sanning kommittns upptrdande kallas, d hrom ret en
verklig attentatsepidemi rasade mot vra stora minnen. Hovmarskalken von
Beskows blckhorn, som frvaras under glas och nyckel i Historiska
museum, hade p ett obegripligt stt blivit fyllt med rter. Vad skulle
detta betyda? Ja, det var icke ltt att sga, men att det var ett
attentat, det var avgjort. Ngra vgade i all tysthet gissa, att det
skulle vara en skndlig anspelning p hans poesi (vilken i s fall
menades verka som okokta rter); men anspelningen var fr smutsig fr att
kunna vinna tro. Men larm slogs; Aftonbladets kommitterade blste upp i
stora oxhornet; amanuensen Ballhorn skriade i en kort artikel och
beklagade att bristande utrymme hindrade honom att sga allt vad han
ville; Svenska Folket fick en grundlig duvning fr att det icke hade mera
aktning fr vra stora minnen.

Det var en skrckens och jmmerns dagar. En bekant frfattare, som vgade
upptrda till Svenska Folkets frsvar och skjuta skulden till den
obetydliga frseelsen p museets vaktmstare, blev sliten i stycken.
En obetydlig frseelse! Ha! dr ser man frukten av de lror som vra s
kallade (alltid s kallade!) realister sprida! En obetydlig frseelse!
Ha! Att draga vra stora minnen i smutsen (alltid i smutsen!).
Aftonbladet slutade med att kalla polisen mot sdana frfattare. Men d
blev fan ls. Nr Dagbladet nmligen fick hra, att ngon annan vgade
ropa p polis, blev det alldeles utom sig. Stockholm var uppfyllt av
skrck. Den ofrsiktige frsvararen av Svenska Folket, som varit nog dum
att stta ut sitt namn, blev anklagad (i Aftonbladet!) fr en hel mngd
brott mot strafflagen, varver hans hustru och barn rkade i frtvivlan.
Familjebanden hotade att upplsas; fder straffade sina sner drfr att
de sgo p dem, att de icke trodde p von Beskow; personer som rkades p
gatan underskte varandra med gonen om de trodde p von Beskow eller
inte; den som teg i ett sllskap, dr von Beskow var samtalsmne, var
genast rjd och kastades ut; unga relystna studenter, som hade lukt p
vindkastens frdelar, skrevo artiklar i tidskrifterna och nu, nr de
vgade stta ut sina namn, blevo de stora litteraturhistorici och en blev
docent.

Resultatet: von Beskow kanoniserades till nationalskald, amanuensen
Ballhorn blev hedersdoktor och hedersledamot av alla lrda sllskap (till
och med det entomologiska), fick Svenska akademiens understd ssom'
vitter frfattare, varp han genast stiftade ett sllskap fr vrden av
vra stora minnen.

Men i all tysthet fick vaktmstaren i Historiska museum en enskild
skrapa, drfr att han glmt att taga ut rterna, nr han skljt von
Beskows blckhorn. Men det kom aldrig i Aftonbladet! Tycker ngon det!

                  *       *       *       *       *

Bittrare och vackrare har aldrig det srjande Svenska Folket uttryckt sin
trstlshet n d en gammal boktryckare dog hrom ret. Mannen, som skrev
versstycken, hade med ovanlig klokhet och takt frsttt att
tillfredsstlla bde folkets och de kungligas poetiska behov. Han hade
nmligen anvnt sin ungdom p det folkliga och nu gnade han sin
mannalder t det kungliga, varigenom han blev allas gunstling och
kommendr av Nordstjrneorden. Den senare delen av hans verksamhet hade
sjlvskrivit honom till oddligheten i Svenska akademien. Detta hindrade
honom likvl icke att d som vanliga mnniskor. Sorgen var grnsls. Och
Svenska Folket lades i Posttidningen att ha kungssorg. Han dog i
januari och som Svenska akademien icke hade sammankomst frrn i december
mste den olycklige, som p hgtidsdagen skulle p Svenska Folkets vgnar
begrta honom, hlla sorgen frisk i elva mnader. Det var mer n
mnskligt begrt. Den olycklige hade en den angenmaste sommar i en
vacker trakt vid vstkusten, han reste genom Europas intressantaste
stder, och nya vyer ver livet ppnade sig fr honom. Sorgen som hngde
ver honom som ett hotande moln skingrades, och nr han tervnde om
hsten frisk och rask hade han glmt bort alltihop. Men den 20 december
nalkades hotande och nu revos sren upp. Nr han steg i land vid
Skeppsbron och gick hem ver Stortorget, dr han sg stora brssalens
fnster, d vaknade minnet av den avlidne och sorgen kastade sig ver
honom med frdubblad kraft. Det lysande sllskapets handlingar bevara de
dyra orden, vilka dagalgga en sdan sann och rrande uppriktighet i
knslan fr den avlidne, att Svenska Folket skyndade i Posttidningen giva
sorgtalaren en tacksamhetsadress fr det hrliga stt p vilket han givit
luft t dess grnslsa sorg, varp frfattaren avgiver den blygsamma
frklaring att: talet r i hastighet p papperet kastat. Kanhnda har
det drigenom vunnit i helgjutenhet vad det frlorat i utfrlighet och
utarbetning. Orden ro fr dyrbara att icke vi skulle vilja pryda dessa
sidor med desamma, och sorgtalarens stil s lttlst, klar och
overtrffad, att vi icke frukta att trtta vra lsare.

Det r med knslan av en stor, en oersttlig frlust som vi detta
gonblick hr samlas. Denna knsla uppfyller s alla hjrtan, att jag ej
ens behver nmna dess anledning. Ltom oss tala med varandra om vr
gemensamma sorg! Denna betraktelse m vara vrdig den, t vilken den
gnas.

Man hr huru snyftningarne avbryta de eljest s lnga akademiska
perioderna.

Det hrer till sorgens vsende att ej vilja slppa sitt freml. Sjlv
vet hon ej av att detta freml frvandlar sig under hennes hnder. Detta
sker blott smningom, och r tidens verk; varfr han ock gller ssom den
bsta trstare. Detta r sant, ehuru i annan mening n den, vari
lttsinnigheten lter sig trstas. Den verkliga sorgen, som lever i sitt
freml, skjuter ifrn sig all den trst, som kunde hmtas av glmskan.
Denna sorg lever av sitt eget minne. Men minnet, som r hennes smrta,
blir tillika hennes trst. Knnare av mnniskohjrtat veta detta vl. De
veta, huru motbjudande frstrelsen (utrikes resor och vistelse p
badort!) r fr det srjande hjrtat. De frdjupa sig tvrtom med
detsamma i betraktelsen av det lskade fremlet. Sdant r det verkliga,
det sanna (icke det hycklade!) deltagandet; och under dess milda
inflytelse framgr ur sorgens egen natt det frklarade, det saliga
minnet, som sjlvt r en trstens ngel. Vid stora allmnna frluster
behver detta deltagande ej framkallas. (Hr!) Det kommer sjlvmant.
Ocks r det vid sdana tillfllen som den sanna sorgen bst visar hela
sin frdlande frmga.

Talaren hade nmligen under de elva mnaderna glmt att karlen var
utskriven d han dog, att hans skrifter voro genom boktryckarens frsorg
bevarade t eftervrlden och att sledes den avlidnes utslitna hydda var
tmligen obehvlig hr nere.

Emellertid skulle talaren enligt vanliga begrepp gtt ls p mnet efter
en s grundlig inledning, men sorgen r djup och hans knslostrngar
dallra:

Vore dess freml verkligen de frgngliga, var funnes d trst, om ej i
glmskans och frstrelsernas flod? Men det r ej s. Den sanna (!)
sorgen r fdslosmrtan av det evigas (den avlidne boktryckarens) uppgng
i sjlen. Vl r den lskade vnnen med tusen fibrer fstad vid det
srjande hjrtat, och alla dessa fibrer blda, d sammanvarons ljuva
lycka s pltsligt avbrytes; men egentligen avlgsnar sig blott fremlet
fr att trda framfr oss, uppver oss i egenskap av en blid, ledande
skyddsngel; och i den himmelska luft, vari han hjer sig, framlyser
frst hans sanna ovanskliga natur. Det visar sig, att han nu frst r och
verkligen lever sitt rtta liv, hjd ver jordlivets kvalm och tcken i
evig eter, ren och ung; att allt vad han p jorden verkat (skrivit
versstycken) nu framtrder i sitt rtta ljus, nu lyser i sin sanna
skepnad.

Den olyckliges sorg var icke uttmd med detta, ty han var ledamot av ett
okungligt poesisllskap, som fordrade att han tv mnader drefter skulle
srja den bortgngne om igen. Han kunde icke sga nej. Uppdraget var
grannlaga; de hftigaste knslorna hade lagt sig, festtalets rus hade
gtt om och nu blev det annat av.

Om icke handlingarne voro tryckta, skulle man ha rtt att kalla mig en
ljugare, men nu ro de tryckta och som realist hller jag mig till
verkligheten, vilken har mera ansprk n fantasien. Vr festtalare
skildrar i poesisllskapet sin frsta bekantskap med den avlidne. Hr!

Huru vi kommo till tals med varandra, minnes jag ej, men vl att vi
snart befunno oss i den hftigaste dispyt. Det gick s d, som alltid
sedermera. Vi ha aldrig samtalat utan att disputera, och d vi aldrig
kommit verens (Hr!), torde drav den slutsatsen ocks dragas, att vi i
sjlva verket aldrig frsttt varandra (jmfr ovan: 'samvarons ljuva
lycka', Men lskade vnnen', 'tusen fibrer'!). Vidare!

Jag erfor snart, att man med honom icke kunde fra ngot ordentligt
resonemang. Han vek av och undan och terkom stndigt; och man visste
lika litet gngen av hans tankar som solstrlens vg genom lven.

Egentligen upprepade han detsamma, fast med andra ord. -- -- -- Vid
varje frsk till en ordentlig slutledning vnde han sig t sidan fr att
ta lingon bredvid vgen ...

Efter dessa graverande anmrkningar kastar festtalaren ett blomsterregn
p ett par kvartsidor, rdd att ha sagt fr mycket; drp blir han
modigare igen och skjuter vnnen utan pardon i sank.

Ett fattades honom ... Fryngringsprocessen i historien var honom
frborgad. Han hade intet ga drfr, utan levde p motsatsen emellan det
nya och det gamla, varvid, i den mn han sjlv ldrades, det senare
(d. v. s. det gamla) tycktes f verhanden. (Och drfr srjdes han s
djupt).

Talaren skyndar att kasta en tunnsck frgtmigej p hans gravkulle och
slutar, glad att ha ftt sagt ett sant ord tminstone.

S dr ramla vra ideal vid nrmare pseende och vi behva i sanning
icke riva dem ner med vra oskra hnder. Men om festtalaren trodde sig ha
kommit ifrn saken med frgtmigejar, s har det vakande straffet
efter bda vnnernas dd lagat s, att, under intrycket av
personlighetspredikandet, tskilliga egenhndiga brev av festtalaren
kommit i ljuset, vari han yttrar sin verkliga mening p ett ganska
realistiskt stt. Han skriver nmligen till den srjde d levande
skalden och tackar honom fr det oddliga stycket konfirmanderna,
slunda:

Jag tycker mycket om dem, isynnerhet den idylliska inkldningen, som r
verkligen charmant. Jag hade blott nskat, att du slagit ihjl den gamle
prsten, sedan han lst vlsignelsen, och ltit barnen flja honom till
graven, s hade man ej blott ett didaktiskt utan ock ett poetiskt helt!

Tnk s vanvrdigt!

Men handlingarne (de frargliga handlingarne!) bevara ett annat brev frn
vr festtalare till ngra andra vnner, dri han beklagar sig, att den s
djupt srjde vnnen utspritt frklenande rykten om honom och en hans
utgivna skrift, vilken han skickat till den begrtne bortgngne jmte
ett ganska vnskapligt brev, och att jag tills dato ej frn honom haft
ett enda ord, ehuru han, ssom jag vet, skrivit drom till andra och
skmtat drver!

Vari bestod d samvarons ljuva lycka, den lskade vnnen, de tusen
fibrerna?

-- Humbug, sir? -- Oh yes!

Frbannelse ver festtalet och den offentliga lgnen!!




Claris majorum exemplis eller rftligheten utan moral.


Det var ovanligt livligt i den numera vergivna riddarhussalen. Tvenne
skurfruar gingo omkring och torkade damm, gammalt adeligt damm, som legat
kvar sedan 1865, d det skuddades av ftterna p de bifallsstampande
dlingarne, hggrevligt damm, som gnuggades av det bl kldet, nr rikets
herrar vredo sig i ngest p bnkarne, friherrligt damm av det finaste
uniformsklde; men dr lg ven ofrlse skrivardamm luggat av slitna
svarta bonjourer, fr att inte tala om det som lg p lktaren, ty dit
hade inte fruarne kommit n.

Lantmarskalkens elfenbensstol stod tom; p bordet lg klubban och ngra
upplagor av vapenboken; det sg ut som det varit auktion. Bakom stolen
stod Gustav Adolf (den 2:dre) och kastade tomma marmorblickar ut ver den
tomma salen nda uppt Ehrenstrahls takmlning.

Men solen lyste in genom fasadfnstren och sknkte en frnyande glans t
skldarne p norra sidan.

-- Det var ena roliga tapeter, sade den yngre frun, som nnu icke hade
sett mycket av livet.

-- , kra barn, det r deras skyltar, svarade den ldre frun, som hade
varit med om det gamla statsskicket.

-- , Jessus, r det skyltar?

-- Ja, det r vapenskyltar, vapen, frstr du?

-- Vapen? Som de ha sltts med?

-- Nej, nej, fr all del, sdana vapenskldar, som de gmma sig bakom d
de slss.

-- Och de ska hnga hr nu?

-- Ja, de ska ngonstans hnga; men det r frn forntiden allt det hr,
s att det har man inte reda p.

En ung herre med svart sammetsmssa och ett frgschatull i handen hade
intrtt och stannat p stora gngen. Han kastade ngra vanvrdiga blickar
omkring vggarne, lade huvudet bakut mellan skulderbladen, tittade uppt
takmlningen och ryckte p korsryggen ssom endast en artistelev kan
rycka p axlarne, d han ser ngot underhaltigt.

Drp gick han rakt mot fruarne och frgade var numro 806 hngde, adliga
tten numro 806.

Detta kunde fru Lundin upplysa om, s mycket mer som hon redan p
morgonen stllt fram stora kronstegen framfr numro 806. Saken var
nmligen den att en pltslagare hade trampat in taket, d han skulle
reparera dygderna till sista riksdan, vilket ter haft till fljd att det
regnat in p vinden och runnit ner genom trossbottnen samt sugit sig ner
genom gipstaket och starkt angripit en vapenskld, vilken just rkade
bra den nmnda nummern. Varfr just den bar den nummern, det berodde vl
av slumpen, men fruarne trodde att det nog fanns ngon som rdde ver
slumpen ocks. Det var en ful flck i taket; den sg ut som ett trsk,
men frn trsket krp en rdbrun orm nerfr vggen; den hade kunnat
strta sig ner p 805, 807, p vilken som helst av femtio nummer, men den
gick frbi dem, som om den vita ngeln hade satt sitt tecken p dem, och
den trffade sitt ml som en vlriktad pil. Det var icke ngot ovanligt
med det vapnet. Hjrtsklden var delad i tre silverflt, p vilka voro
tre hundhuvuden i guld; den var icke krnt med hjlm eller krona, utan
hade verst tre pfgelsfjdrar, p vilka gonen voro utfrda med en
ovanlig naturtrohet, s att de skdade omkring sig med vilda skelande
blickar. Men nu hade ormen krupit in i fjderbusken, dragit sitt smutsiga
slem ver gonen, s att de sgo ut som gr starren, och den hade
slingrat sig ner mellan lvverket och utgjutit sitt grna etter, som den
samlat uppe bland dygderna p koppartaket, ver de tre silverflten, men
hundhuvudena rdde den icke p, ty de voro av guld. Emellertid hade den
unge herrn klttrat upp p stegen med sitt schatull, och dr satt han nu
och skte ngon anledning att uppskjuta med sitt restaurationsarbete,
vilket icke just roade honom. Han tog upp en rotpipa ur vstfickan och
skulle sl eld, d han erinrade sig att han var p ett bttre stlle,
varfr han fr artighetens skull slngde en frga t fruntimren.

-- Fr man rka hr?

-- , han skulle skmmas, svarade den ldre frun.

-- Fr man tugga d?

Frun ansg sig icke behva svara hrp, men frklarade bestmt, att han
icke fick spotta p golvet.

Den unge herrn avvaktade icke vidare order utan lade in en bit tobak och
brjade vissla p Norrkpings skarpskyttemarsch.

Detta var mer n en gammal vggskkta kunde lida, som suttit hundra r i
en bnk p referentlktaren. Hon hade visserligen hrt mycket i vrlden,
mycket frstndigt tal, mycket vrvel, och rtt mycket ovsen, men aldrig
hade hon hrt ngon vissla p det hr stllet. Hon hade tillbragt sin
barndom i en grindstolpe, drp slagit sig ner i en kunglig sjuglasvagn,
som krt fast i grindstolpen och slutligen fljt med riksmarskalken (nr
han for upp med regalierna) till riddarhuset. Som hon icke kunde lgga av
sina medfdda folkliga tycken, skte hon sig upp p lktaren, dr hon
alltid kunde prkna doften av vta klder och skodon. Nu hade hon
emellertid sovit i fem r, hon och hennes nittionioriga unga dotter, d
de bda vcktes av det nya oknda bullret. Yrvaken sttte hon dottern i
sidan och bad henne stiga upp och se efter vad som var p frde.

Denna terkom efter en utflykt upp p barriren med den underrttelsen,
att det var en mlargesll (tnk om han hade hrt det!), som hll p att
stryka p en av pltarna. Detta sista ordet uttalade hon med stort
frakt, emedan skktorna underknna allt som icke r av tr. Tr ska det
vara! Emellertid var den gamlas nyfikenhet vckt och hon beslt att i
sllskap med dottern antrda frden fr att sjlv taga reda p saken. De
togo ett kort farvl av referentbnken, vandrade utt lktarens golv
mellan sm hgar av torkad tobaksstjlk och uppndde slutligen vggen.
Drp brjade en vandring ver pltarna, varvid den gamla icke kunde
terhlla den anmrkningen, att man blir kall om ftterna av att g p
det dumma jrnet. Den unga dremot mste d och d ge luft t sin
frvning ver alla de granna och underbara saker hon skdade. De
vandrade genom skogar av ek; de sttte p troll och gripar och ormar och
drakar; de vandrade ver torn och fsten och stder, mellan stumpar av
mnniskor och djur, mellan kronor och spiror, stjrnor och solar.
Slutligen uppndde de taklisten. -- Hll i dig, sa den gamla, fr nu
br det av ut p djupet. Vi ska ut till stora tavlan dr mitt i taket,
dr ha vi lrft och oljefrg.

Det var en vdlig frd. n var det en spricka i gipsen, n var det en
spindel som lagt ut sina nt, n en frrdisk brygga av damm som rasade
under ftterna. Deras liv svvade i fara och de voro flera gnger nra
att f svindel och strta ner i djupet. Omsider knde de lukten av
oljefrg; de voro framme. Flj, sade den gamla. Och nu vandrade hon
fram mellan moln och dygder nda tills hon kom fram till Sveas mantel.
Dr hade artisten lagt p ett halvt sklpund karmin i ett briljant veck.
I skydd av detsamma slogo de sig ner. Den gamla gnuggade sig i gonen och
spejade dit ner. -- Se t vad det r fr nummer p plten, sade hon! --
ttahundrasex, sade dottern genast. Den gamla blev tankfull och stdde
sin panna mot sjtte bakbenet. -- Tre hundhuvuden; tre pfgelsfjdrar!
O, Solon, Solon!

Nu var det den ungas tur att bli verfallen av nyfikenhet; och hon
upphrde icke att bedja om en frklaring, frrn modern lovade henne att
bertta historien om 806, vilken hrmed fljer ssom den i hast
upptecknades av en rtta, som satt p referentlktaren.


_Vggskktans berttelse om numro 806._

Hans Majestt konung Magnus Laduls lg en natt ver p Tiveden under
norska kriget. Han kastade sig oroligt p sin bdd, ty han led av ett
njurlidande, som han dragit sig genom omttligt begagnande av alicante.
Det var nnu mrkt och han ville icke tnda ljus. Han knde p sitt
vattenur. Fyra! -- nnu tv timmar till dager. Han steg upp, gjorde ngra
bner, drack ett glas l, och lade sig att fundera. S lg han till
dagningen och kastade sig i oroliga tankar p sin bdd. Om morgonen d
lkaren intrdde fann han konungens tillstnd s betnkligt, att han
mste ordinera ngot uppfriskande, till exempel en avrttning eller en
jakt. Som det icke fanns ngra bnder tillstdes och konungens folk icke
kunde umbras, beslt man sig fr en jakt. En lycklig hndelse hade ocks
fogat s att man ftt spr p ett lgstnd ett stycke upp p Tiveden; men
det fanns en omstndighet som dremot hotade att tillintetgra hela
kuren: man hade inga hundar. Det var en ny olycka. Konungen, som ett
gonblick hmtat sig frn sin nedslagenhet, blev nu utom sig och han fll
gng p gng i vanmakt och hela lgret rkade i oro. Man utfste stora
belningar t den, som kunde skaffa en hund. En hund! En hund! ljd det i
skogen, men frgves.

Konungens tillstnd frvrrades.

En dv stillhet vilade ver lgret. Man fruktade det vrsta och ingen
vgade rra sig. Slutligen fram emot middagen, just d lkaren hade
skakat p huvudet, hrdes ett skall uppifrn tjockaste skogen. Frst
ngra djupa tag, som av en bandhund, vilken skller fr att det ska s
vara, sedan ett livligt stvarskall, som klingar likt ett jakthorn och
betyder att han ftt upp, och drp ett ihllande gnll, som om han lg
med nosen i hlarne p en hare. Ett dnande hurrarop vltade fram mellan
tltgatorna, och man vntade varje gonblick f se, huru den flmtande
jakthunden skulle skina fram i skogsbrynet. Men vad fick man se?
Generalflttygmstarens borstare kom framlunkande mellan granstammarne
vinslande och fgnande. Man skrattade frst, men sedan blev man
allvarsam. Konungen, som strtat upp frn sin bdd, kom ut och blev
vittne till scenen, men Mns borstare lt icke tiden g frbi i ondan
utan han ppnade genast sin mun och talade med mssan i handen:

-- Ers majestt, mina herrar! Med knnedom om befintligheten av den
sjukdom, som behagat hemska Ers majestts hga njurar, och med kunskap
om det lkemedel, som freslagits jmte den fullstndigafrnvaro av
detsamma, har jag tagit mig friheten erbjuda min ringa tjnst.

-- Vad kan du? frgade konungen frtrnad.

-- Sklla, Ers Nde!

-- Det r bra! Kan du g p lg?

-- Nej, jag skller inte p s stora djur, de sl tillbaka. Men harar,
hjrpar och andra smdjur, som jag rr p.

-- Det r bra! Jag har visserligen aldrig skjutit hare fr borstare, men
det r nytt och det kan frstr mig. -- Bls upp, hornblsare, och sadla
upp, stallmstare!

Nr middan kom hade konungen skjutit tre harar och han var mycket glad.
Mns borstare blev framkallad fr att mottaga belningen.

-- Vill du ha guld eller ra? Vlj, ty du kan icke f bda!

-- ra, Ers majestt!

-- P kn, din hund!

Mns borstare fll p kn, fick tre slag p axeln av en pamp och han steg
upp adelsman.

-- Du skall fra tre hundhuvuden i din skld till minne av dina utmrkta
frtjnster, men i stllet fr hjlm skall du ha tre pfgelsfjdrar, ty
din ffnga var strre n din snlhet. Du r fri, Mns Hund; g ut,
frka dig och uppfyll jorden!

Nu var Mns adelsman! Nu skulle han kpa sig en rustning med skld och
svrd och ka i vagn. Men han hade intet guld. Han frskte p sin
nyfrvrvade kredit anlgga en blanksmrjsfabrik, men han gick under i
konkurrensen. Han genomgick alla frdmjukelsernas grader och tervnde
slutligen till sin frra plats ssom borstare hos generalflttygmstaren.
-- Men nu var han gift och hade barn, sm adelsbarn, som skulle
uppfostras efter sitt stnd, och det var icke ltt. Sonen avancerade till
sergeant, fick mstermans avsked, gifte sig och hll namnet vid liv.

tten utmrkte sig icke synnerligen under de fljande hundra ren, men
frhll sig tyst och stilla. Det hgsta ngon kunde bliva var fanjunkare
med ljtnants avsked. Den mrkliga orsaken till adelskapets uppkomst var
glmd, och familjen levde som fattiga adelsmn. Men det var ngot som
gnagde och gnagde. ran fanns ju, men penningen saknades alltjmt, och
ingen av tten vgade numer sl sig p den fraktade kpenskapen; sklden
mste hllas blank och familjen mste ska sin utkomst i statens tjnst.
tten kunde icke urarta, ty den hade aldrig varit uppe, men den kunde
icke heller stiga -- av brist p pengar. Stamfaderns eminenta frmga,
som frvrvat honom adelskapet, hoppade ver sex generationer tills den
dk upp hos den bekante Daniel Hund, vilken av Johan III slpptes ls p
Erik XIV, om vilken Daniel skrev sin krnika, och drmed blev den frste
krnikren i fderneslandet. Som Johan var en tacksam natur, uteblev icke
Daniels befordran. Med befordran kom guldet ntligen, och snart syntes
Hundska palatset resa sig invid Norrmalmstorg. Nu frdes ett lustigt liv;
s lustigt, att nr Daniel dog, arvingarne mste g ifrn alltihop. Gamla
kringar sade: ortt fnget r ltt frgnget, men avisorna sade att Hund
var en profet (emedan han angripit en kung) och de franstaltade en
insamling fr slkten.

Hr har jag en lucka i biografierna, men det vet jag att tten
framslpade ett tynande liv nda till Carl XI. D var det som slkten
skulle sl ut i blom. Det fanns en son begvad med ngot mindre huvud,
men med mera ffnga, med mindre knsla, men mera samvetslshet n de
andra barnen. Han sattes p kontor. Man vet icke s noga, men det
uppgives, att han p ett mindre lovligt stt bidragit till familjens
(d. v. s. sitt) underhll, varefter han mst antrda en hastig resa
till Nya Sverige.

Nya Sverige i Amerika var icke som nu en aktningsvrd mnsterstat av
idel hederliga och i alla avseenden utmrkta medborgare, till vilka
Europa blickade upp med avund och beundran. Nya Sverige var likasom hela
Amerika den tiden en soplr fr Europa, dit allt sldder samlades. Som
emellertid vr vn hade frstrt respengarna i en hamn, mste han
frrtta vissa mindre sysslor ombord fr att kunna f komma med, vilket
gav honom anledning att vid framkomsten lta trycka visitkort, dr han
titulerade sig Ljtnant i K. Majestts Flotta. Det dr K. Majestt gjorde
ett vldigt intryck p amerikanarne, och ljtnanten skulle ha stigit hgt
som mbetsman, om han kunnat hlla mun, men det var just vad han icke
kunde. Efter ngra rs vistelse i det dyra landet greps han av en djup
hemlngtan, vilken tillsammans med ngra polismn gjorde, att han snart
befann sig som lttmatros p en hemgende brigg.

Hemkommen till Stockholm fann han sig litet frmmande. Mnga av hans
jmnriga hade genom arbete, frsakelser och redbarhet frskaffat sig en
stllning, ja de funnos som voro bermda mn. Detta alstrade hos honom
ett djupt missnje, icke med det bestende, ty detta gde ju alltid en
mjlighet att kunna skaffa honom det bra, utan med vissa personer, som
hade det bttre n han. Samtidigt med detta missnje och flera uteblivna
mltider, mrktes hos honom ett oanat intresse fr litteraturen, helst
den sort som gr in p mycket korta rader och betalas per fot. Vr vn
befann sig snart inne med alla fyra i den under Carl XI s livligt
blomstrande tidningslitteraturen. Nr han emellertid snart nog uttmt
sina mnen, det vill sga sina gamla vnner, blevo hans artiklar
sllsyntare och mltiderna mera oregelbundna; den grymma fattigdomen tog
honom i hrda famntag och snart befann han sig inom ls och bom p
gldstugan. Men nden r uppfinningsrik och (vi mste nu efter han r
utfattig upphra att kalla honom vr vn) vr man knde sig danad att
gra det sjuttonde rhundradets strsta uppfinning: Resebreven. Frn
Rdstuguhktet utgingo snart de allra hrligaste reseskildringar frn
Tunis och Konstantinopel och frn krigsteatern fingo knsliga
tidningslsare de mest uppskakande skildringar frn En svensk adelsman,
vars personliga mod framlyste p varje rad och dr generalernas (somligas
likvl) granden och ltanden underkastades en strng granskning, men
srskilt mrker man en frfattarens synnerliga frkrlek fr allt som
rrde sjvsendet, och i sina granskningar av frslagen till flottans
omorganisation rjde han en frvnande sakknnedom i detaljen; han kunde
yttra sig om kabelklys och rundbultar, nmna varenda repstump vid namn
och visste huru mnga kannor tjra tgingo till att lappsalva en
storstngsbardun, vilka sakupplysningar naturligtvis voro av oberknelig
nytta fr sjfrsvaret. Tack vare sin uppfinning befann sig vr man snart
p fri fot; med friheten terkom modet och med modet vermodet.

tskilliga nyheter hade emellertid visat sig inom huvudstadens
samhllsliv; man hade ftt en fabrik och man hade ftt ett bolag, i
vilket de kungliga hade aktier. Tvenne sdana patriotiska fretag kunde
icke ga bestnd utan att allmnheten, som voro fretagens frlggare,
skulle erhlla regelbundna underrttelser om de bda inrttningarnes
stllning, styrelsens nskningar och beslut, framtida avsikter och mera
dylikt. Fr sdana goda ndamls vinnande ansgs ett tidningsblad vara
det mest passande medel. Till redaktr sktes en person, som genom sin
opartiska stllning till alla affrsfrhllanden kunde inse, att den
franska karduansfabriken var den enda berttigade, och att det italienska
glasbolaget var det enda behvliga fr Sverige; dessutom skulle
tidningschefen vara en man med hrd panna, som kunde tillbakasl alla
orttfrdiga angrepp frn avundsmnnen (konkurrenterna), men tillika ga
insikt i alla mnen, som intresserade allmnheten, ssom poembcker,
teaterpjser, oljefrgstavlor m. m., s att tidningen icke fick utseende
av ett affrscirkulr. Mannen behvde icke letas med lykta. Vr vn, ty
s vga vi ter kalla honom, sedan han upphrt vara fattig och str i
begrepp att bliva mktig, vr vn var genast funnen, och den nnu icke
erknda rftlighetsteorien hade vunnit ett nytt bevis fr sin riktighet:
Agathon Hund, av den adliga tten Hund av Hutlsa, skulle nu med en rad
av glnsande bedrifter hvda det fdernervda ryktet och giva en ny glans
t det illa medfarna namnet. Och bttre val kunde aldrig de patriotiska
aktiegarne ha gjort, Aldrig behvde de frukta att hos sin redaktr torna
p ngra hrdnackade meningar i saker och ting, ty alla hans politiska,
sociala, kyrkliga och ekonomiska sikter kunde sammanfattas i den enda
krnpunkten, vilken gav hela hans offentliga karaktr dess egendomliga
prgel och som han formulerade s hr: mnniskan mste dricka vin till
middan.

Instruktionen som bolagen givit vr vn var lika s kort, men icke mindre
uttrycksfull och innefattades i tv ord: stick'en! och tout beau!
Redaktrens intelligens skulle avgra vem och nr det ena eller andra
gllde och icke frblanda de bda.

Tidningen erhll i dopet det egendomliga namnet Farao, vilket skulle
innebra en erinran om dess strngt monarkiska tendenser och dess vrdnad
fr det sekelgamla beprvade, men den enfaldigare delen av allmnheten
som icke knde de egyptiska Faraonernas frtrffliga tillvaro menade
snart, med nyfrvrvade insikter i saken, att namnet Farao var upptaget
efter ett bekant dobbel, i vilket man fretrdesvis spelade falskt.

En grym ironi av det allsmktiga det stllde s till, att
redaktionsbyrn inhystes i fr detta Hundska palatset vid Norrmalmstorg,
vilket fr lnge sedan gtt under klubban och nu var inrett till
handelsbodar av alla slag. Hr i bottenvningen, dr fordom den lysande
ttens banketter tillagats, satt nu vnnen Agathon som en mktig herre
och dmde ver mnniskors vl och ve, och nr han stundom tittade upp
till frsta vningen, dr riddarsalen var uthyrd till mbelmagasin, knde
han en tagg i hjrtat, men nr folket sg det Hundska sandstensvapnet,
som ftt sitta kvar ver portalen, d rkade de ut fr samma misstag som
skurfrun och trodde att det var Faraos skylt.

Amerikafrden hade emellertid givit Agathon sdana djupa republikanska
intryck att p de omrden dr han var fri, nmligen pjsernas, poemens
och tavlornas, han snart fll fr frestelsen att lgga sido de
monarkiska begreppen och upptaga ngra av de nya, men fr att icke skada
saken tog han upp ngra ider frn en gammal vsterlndsk s. k.
republik, nmligen det aristokratiska Venedig, i vars frfattning han
rkat beundra den ovrderliga och bekanta institution som kallades
Lejongapet. versatt p sextonhundratalets svenska blev detta ett hemligt
officiellt tillknnagivande, att allmnheten mot en ringa avgift av fem
daler silvermynt kunde f trycka obevisade anklagelser mot sina ovnner.
Fretaget vann en lysande ekonomisk succs, och Agathon blev nst kungen
den mest fruktade storman i hela huvudstaden.

Ve den, som frsummade att hlsa p honom! Ve den, som klagade under
kppslngarne! Han skrev lovsnger till envldet, till kyrkotukten i 1686
rs kyrkolag, han anstllde kttarfrfljelser och tryckte av
predikningar, han lovsjng reduktionen, som gjorde ngra adelsmn lika
fattiga, som han; bnderna hatade han, emedan de hade fasta bostder och
kunde, det vill sga mste, betala skatt, han hade en gng det frslaget
att bnderna skulle avskaffas och hemmanen drivas med skvaltkvarnar och
vattenhjul, ty hemmanen voro till fr skattens skull och icke fr
bndernas, och det var han som bevisade att de icke gde sin jord, d de
icke gde rntan (d. v. s. skatten) och han hll strngt p de adliga
privilegierna.

En sdan vldig kmpe hade aldrig storherrarne haft frr, och fastn de
skmdes fr bekantskapen, s underlto de icke att giva honom en vnlig
nick, nr han stod med hatten i hand p rnnstenskanten och bestnktes av
deras framrullande vagnar, vilket icke hindrade att de spottade fr sig
genom andra vagnsfnstret, som man gr d en katt springer ver vgen.

Nr han om aftnarne intrdde p Bollhuskllaren, frsummade ingen av de
stackars aktrerna att genast stiga upp och erbjuda honom en plats, ty
han hade deras vlfrd i sin hand. P sextonhundratalet hade man nmligen
en sdan respekt fr vad som skrevs i en tidning, att den skdespelare,
som omnmndes ofrdelaktigt, genast blev uppsagd, och man sg d ofta
mngen familjefar p detta stt bervad sitt och sin familjs brd,
grtande anhlla av en tidningsredaktr om nd fr sina sm, vilken nd
bestod i att f slippa ovett nsta gng.

Men nr han vlplgad och mtt steg upp frn de fattiges bord och man sg
hans vrja frsvinna genom drren, d haglade frbannelser som eldregn
och mngen daggert drogs d halvvgs ur skidan fr att sedan helt
beskedligt krypa ner igen, och hade icke duellplakatet funnits, skulle
icke vr vn hava lnge drivit sitt vackra hantverk.

Men nu svllde han av vlmga och hans tunna kinder skeno av beltenhet;
ngra sade visserligen att han slt sin sjl, men andra menade att den
var kpt.

                  *       *       *       *       *

Hr gjorde skktan en paus och frsjnk i grubblerier. Artisten, som
tillbragt sin tid med att spnna om hngslena och gra heraldiska
studier, lagade sig nu i ordning att utfra sitt restaurationsarbete. Med
en blick verfor han de gyllne flten, spottade (tnk: spottade) p
rostflcken, tog fram sin nsduk och brjade gnida. Frgves!

-- Tag hit en skurtrasa, ropade han t en av fruarne. Och spa!

Han erhll efter ngra parlamentariska frsk det begrda. Men alla hans
anstrngningar voro frgves.

-- Det hr mste frgyllas! mumlade han, slog igen sitt frgschatull och
steg ner.

                  *       *       *       *       *

-- N, hur gick det med vr vn, frgade den unga skktan, som ville ha
slut p historien.

-- Fabriken strtade, bolaget sprack och vr fr detta vn nedsjnk i
elnde.

-- Ja, men hans skld hnger kvar i minnenas tempel?

-- Adelskapet r rftligt som brottet!

-- Men straffet d?

-- Det kommer!

-- Claris majorum exemplis? Genom frfdernas lysande fredmen? Va?

-- Nej, inte den vgen!




En nationell bildningsanstalt.


Klockan slr elva i nationalteaterns kansli. Ngra unga skdespelare, som
skola p repetition, mste g, efter att hava vntat en timme p
nationaldirektren fr Konglig Majestts hovkapell och teatrar.

Strax drp infinner sig sekreteraren, vilken icke hunnit anlnda frut,
emedan han tjnstgjort i civilstatens pensionsinrttning. Efter att ha
frklarat fr vaktmstaren, att direktionen icke trffas frrn klockan
2, slr han sig ner vid sitt skrivbord och brjar frfatta en ledande
artikel till hovtidningen. mnet som direktionen givit honom att skriva
ver hette:

_En nationell bildningsanstalt_. Och han skrev:

Det r icke frsta gngen helgernande hnder strckts mot den
nationella bildningens tempelgrdar och Gustav III:s skapelse. Pennan
stannade. Han hade icke dligt huvud och det fll hans hjrna in att
tnka p egen hand under det pennan gick. Och hjrnan tnkte: Gustav
III:s skapelse! Vilket motiv! Det fanns svensk teater 200 r innan Gustav
III inkallade tyska kompositrer. Gustav III:s skapelse! r det ett
helgern att strcka sina hnder mot ngot, drfr att det r Gustav
III:s skapelse? Envldet p mened, brnnvinsfloden, garcons bleus,
frasmakeriets infrande i det offentliga, samvetslsa krigstg voro ocks
Gustav III:s skapelser, och 1809 rs mn, som buro hnder p dessa, hava
icke ansetts som helgernare. Detta r sledes en fras! S tnkte
hjrnan, men pennan strk icke ut frasen, utan fortsatte p egen hand.

Hundra r hava frgtt sedan dessa portar ppnades och nu vill man
stnga dem fr alltid! r det sant? Vi tro det icke! Vi hoppas och tro av
innersta hjrta att nr det kommer drhn, att templet skall slopas, s
skola alla som en man samla sig dromkring och ropa: rr ej vid
helgedomen! Den kungliga skaparens ande svvar nnu ver vattnen och
uttalar sitt varde ljus! Och helgernarne skola betnka sig tv gnger,
innan de rycka en sten ur den kungliga minnesvrden!

Pennan stannade igen! Lt mig tnka, sade hjrnan!

Det r s dags, sade pennan! Men hjrnan tnkte. Kungliga skaparen?
Kungliga minnesvrden? Det var fr mycket kungligt, ty det var ju om den
nationella bildningen vi skulle tala! Och fr vrigt, bnderna erknna
tillsvidare blott en skapare! Men det var nu skrivet! Pennan tog in mera
blck och brjade nyo kasta upp.

Vi klaga ver brist p en inhemsk dramatisk litteratur? Vad skola vi
sedan klaga, d en nationalteater (han skrev frst kunglig, men strk ut
det) icke vidare tager de spda plantorna i sitt hgn ssom den hittills
gjort och varfrutom vi icke skulle gt ett enda namn i vr fosterlndska
dramatik!

-- Nu ljg du, sade hjrnan. Messenius, Gyllenborg, Hallman, Bellman,
Kexell, Envallson, Bjrn, Brjesson, Blanche och Hedberg hade aldrig
blivit spelade p en kunglig scen frrn de redan voro stora p andra
scener. r det allts Gustav III:s, Kellgrens och Leopolds operatexter,
med och utan musik, som rknas utgra den nationella dramatiken?

Nu anlnde nationens dramatiska smakrd frn lotsstyrelsen, dr han var
kanslist, och medfrde en pjs, som han genast ville ha uppfrd.
Lotsfrdelningschefens fru hade nmligen dramatiserat en novell ur den
franska modejournalen Le Printemps, och smakrdet hade retucherat den och
kallat den Hertiginnan. Det fanns en frtrfflig roll fr hertigen och
sex klnningar fr hertiginnan. Allting talade fr pjsens framgng och
sekreteraren hade fr sin del ingenting att invnda. Nationalkassren,
vilken just nu kom frn armfrvaltningen och tillhrde teaterdirektionen
ssom knnare, hrdes nu i frgan, och han bedyrade efter att ha lst
titeln och rollfrteckningen, att pjsen skulle g tjugufem gnger.
Lovade sitt frord. Smningom anlnde frn Kammarkollegium
nationalkamrern fr kungliga teatern, vilken hade till gra att vervaka
nationalsekreteraren, vidare frn riksbankens kassakontor
nationalintendenten ver Sveriges dramatiska litteratur. Flera kommo icke
fre klockan halv tre, d Hertiginnan var antagen till spelning, rollerna
utdelade och direktren anlnde frn landshvdingmbetet. Nu blev det
frm expedition, ty direktren skulle klockan fyra vara i
riksmarskalksmbetet.

Frst lste han ledaren till hovtidningen, ndrade uttrycken kunglig till
nationell. Drp antog han Hertiginnan till spelning.

Nationalintendenten fr Sveriges dramatiska litteratur anmlde nu, att
han hade planen frdig till det livbevringsstycke, som regeringen
bestllt, varp direktren bad att f hra den i strsta korthet.
Innehllet r fljande: Ljtnant Axel lskar en flicka, som icke har
ngra pengar, han beslutar att skjuta sig, men d kommer en vn och
ppnar utsikter till befordran, om han gr med i sllskapet
livbevringens vnner. Axel instller skjutningen. Men en bonde, som icke
tror p livbevringen, motarbetar densamma, s att den uteblir. I tredje
akten bryter kriget ut. Stora rysstjut upphvas. Svenskarne bli slagna,
emedan de icke ha ngon livbevring, och bonden nersklles. Emellertid ha
Axels kamrater blivit uppbrnda p en loge och Axel blir befordrad till
kapten, varefter bonden nersklles ett tag till och Axel blir gift. Ridn
faller under ett ideligt skllande p bnder och med en uppmaning till
publiken att ing i sllskapet livbevringens vnner vars rsavgift r
fem kronor om ret. Stycket antogs genast till spelning fr sitt
fosterlndska syftes skull, men fr icke ges frrn efter riksdagens
slut.

Nationalkassren avlmnar tv nya stycken, som hans svgerska versatt,
och smakrdet godknner dem.

Nationalkamreraren erinrar nu, att ett klfat med svenska original ligga
ohmtade. Direktren frgar smakrdet, om han lst dem och d denne med
ja besvarat frgan, befalles vaktmstaren bra upp klfatet p vinden.
Varfr svenska original frvaras i klfat har nnu icke ngon ftt reda
p.

Drp brjar mottagningen. Sekreteraren stter sig vid drren i yttre
rummet och vet vilka han skall slppa in. De andra underrttas att
direktren har s mycket att gra, att det vore bst att komma igen om
fredag. Denna underrttelse meddelas regelbundet alla dramatiska
frfattare, som icke tillhra nationalteaterns kansli, alla debutanter
och fr vrigt alla sujetter som hava under 2,000 kronors ln.

Markisinnan slappes in frst, ty hennes rende r viktigast.

-- Frsta akten lilafrgad atlasklnning med sex alnars slp.

-- tta om jag fr be; hertiginnans var sju alnar i Cocotte eller
Kokett!

-- Lt g fr tta d. Ni ro s brkiga, mina damer. Fem omgngar
crepiner och sju cykloner av halv cotillon; tv rader knappar i ryggen av
stalaktit ...

-- Tre rader om jag fr be; prinsessan hade tv rader i Monsieur Jean.

-- Tre rader knappar av stalaktit. Andra akten: polons av grn bombast
med gallerie  la Dauphine; sju brstremsor av kalmuk med frnicklade
hktor och espagnoler av koprolit. Tredje akten: laxgul robe med
strecktecknade snedslag och volanger  la concorde; passementerie russe.

-- Omjligt! Tredje aktens sortie kan jag icke gra utan tunique
charivari -- -- --

-- Det mste g! Kammarrtten har gjort anmrkning p damernas klnningar
--

-- Ph! Kammarrtten! Vad har konsten med kammarrtten att gra? Eller
anser direktren, att man kan sga den slutrepliken i passementerie
russe?

-- Hur r repliken? Jag minns inte!

-- Min far! Ni verger ert barn drfr, att det lskar en man, som
blott har 6,000 francs i rntor! O, min Gud, detta verlever jag
aldrig!

-- N, varfr kan inte det g an?

-- Frstr inte direktren, att man skall sga detta p sina knn och d
mste klnningen rcka till ...

-- Jag frstr! Konsten framfr allt! -- Fjrde och femte akten fr
mamsell skaffa sig sjlv!

-- Sjlv! Omjligt! Vet direktren vad den andra klnningen kostade, som
jag hade i Cocotte?

-- Nej! Men den var charmant!

-- En hel mnads ln!

-- Hm! -- Vad levde mamsell p den mnaden?

-- Hm! -- P besparingar.

-- Fortstt d med besparingar, s behva vi inte bli skrubbade av
kammarrtten! -- Frlt, men jag har inte tid lngre!

-- Ett enda ord!

-- Jag har inte tid! -- Regissren fr komma in!

-- Ett enda ord: mamsell Rose har gtt och sagt ...

-- Tyst, jag vill inte hra ert frbannade skvaller. Ut!

Regissren kommer in. -- Hertigen har rapporterat sig sjuk frn Lysekil,
Anatole vill icke spela emot herr Pettersson, grevinnan kan icke komma
frrn frsta oktober.

-- Jas, hertigen vill spela sjuk och bli mottagen med blommor som
vanligt; och grevinnan p samma stt, fast hon vill ha transparang. Hur
skall man nu f en repertoar --

-- Vi ha ju En kopp te, De bda dve, och Han r inte svartsjuk.

-- Det har herrn rtt i! Stt opp dem. -- Adj!

Direktren ringer p kamreraren:

-- r det mnga vntande dr ute?

-- Det r alldeles verfullt.

-- Br d in min verrock och hatt.

Befallningen tlyddes.

-- Nu mste jag g!

Kamreraren gr fre och bryter vg som en snplog och med ett iltgs fart
passerar direktren de yttre rummen, dr vntande rusat upp och st
bugande p mse sidor, och r snart ute i farstun, innan ngon hunnit
antasta honom.

                  *       *       *       *       *

Riksdagsmannen Hkan Olsson hade efter ngra goda r lyckats spara en
smula pengar; han hade lnge hyst ett djupt behov efter bildning, men
tiden hade icke rckt till fr anskaffandet av sdant, som egentligen
icke tycktes gra mnniskorna bttre, men huvudsakligen hgfrdiga, efter
vad han kunde dma av sina bildade kamrater i kammaren.

Han hade under diskussionen om teateranslaget ftt gonen ppna fr en
nationell bildningsanstalt, som under namn av Kungliga teatern var alla
stockholmares stolthet och frtjusning. Det skulle enligt ngra herrars
pstende vara den bsta och billigaste anstalt fr erhllandet av
nationell bildning, och dess verkningar voro omtliga, varjmte det vore
en skamflck fr nationen, om den icke ville betala dess rliga skulder.

Herr Olsson hade visserligen beskt mnga andra teatrar och haft bde
nje och uppbyggelse, men egentligen bildad hade han aldrig knt sig. I
sllskap med en mngd unga kontorister hade han tvrtom knt sig mycket
obildad, d de oupphrligt ansatt honom med frgor om han sett mamsell
Rose som Cocotte eller herr Anatole som Monsieur Jean, och han till sin
blygd mste svara nej. Med de frbttrade konjunkturerna och efter de
upplysningar han ftt av de bildade kontoristerna, greps han av ett djupt
behov efter nationell bildning, och han beslt att dela med sig drav
ven t sin hustru och dotter.

Han kpte sig allts biljetter till lilla nationalteatern och avvaktade
under spnd vntan hurusom den nationella bildningen skulle sl ner p
honom och hans familj och gra dem till upplysta fosterlandsvnner. Man
spelar Monseiur Jean, komedi i tre akter, frn franska originalet,
versatt av Cassacko (signatur frn smakrdet). Ridn gr upp ver en
ndls brysselmatta besatt med kanaper och en spis med pendyl.

Kammarjungfrun inkommer i en sidenklnning, tittar i en rosenrd biljett
och sger ngonting som man inte kan hra. Herr Anatole intrder genom en
annan drr och kysser henne ver axeln. Herr Anatole r kldd i kanelrr
med guldknapp, pincenez och cigarrettmaskin samt en ofantlig urkedja.
Hans skjorta r urringad nda ner till nyckelpiporna som Hkan Olsson
uttryckte sig nr han kom hem. Anatole gr en cigarrett och talar
ngonting med kammarjungfrun. D intrder markisinnan, ger en vink t
kammarjungfrun, som genast frstr och drfr avlgsnar sig. De bli
ensamma.

-- Min herre!

-- Fru markisinna!

Anatole lgger undan cigarrettmaskinen och tar kanelrret.

-- Vad r det som frskaffar mig den ran av ett s tidigt besk?

Anatole piskar sina byxor med rret.

-- Jag vet inte, uppriktigt sagt, fru markisinna vad som berttigar er
att gra en sdan frga.

-- Er frnvaro skulle berttiga er att frga mig varfr er nrvaro icke
gr mig berttigad att frga er!

(Vilken dialog: charmant! Svag appld! --)

Anatole gr en diagonal ver brysselmattan, stter p sin pincenez,
piskar en soffa med rret och sger med ryggen vnd mot markisinnan:

-- Drfr att jag lskar er.

Markisinnan vnder honom ryggen och snurrar slpet omkring sina ftter;
drp vnder hon omkring huvudet under det kroppen frblir orrlig,
lgger ansiktet p ryggen med hakan rtt ver ryggraden och sger med ett
sphinxartat leende:

-- Det r vackert vder i dag.

Anatole utbrister i ett konvulsiviskt skratt och tar fram
cigarrettmaskinen igen. Markisinnan lindar upp slpet och gr; hon
stannar mitt p mattan och ppnar munnen ssom hon mnade sga ngonting,
men hon sger ingenting utan gr.

En skallande appld inkallar henne strax igen fr att mottaga publikens
hyllning. Hertigen, som sttt bakom drren fr att gra sin frsta
hstentr efter Lysekilssjukan, skummar av raseri. Han lter scenen st
ett gonblick fr att lufta den frn markisinnans applder och han lter
Anatole ocks st dr frtvivlad. Nu nr det blivit ddstyst och nr en
svag viskning, nu kommer han brjar hras, d intrder hertigen,
lngsamt, apropos, likgiltigt. Han ser verkligen ut som om han varit
sjuk, men icke i Lysekil utan i Venedig, hans ansikte uttrycker ett
outsgligt lidande, som om han tillbragt en vinter i en brandvak.

En dnande appld hlsar honom; men han hr den icke till en brjan, hans
gon blicka in i det outsgliga. Slutligen vaknar han upp, ser sig
verraskad omkring: Vad betyder detta? Ngot sdant hade han aldrig
vntat sig. Ett svagt igenknningsleende svvar ver hans bleka lppar,
han blir rrd, gr ned till sufflrluckan och bugar sig med handen p
hjrtat.

Bullret lgger sig och Anatole, som lidit helvetets kval, frgves
skande att avbryta applderna, hugger nu in med repliken:

-- Jean! r det verkligen du, min gamle hederlige vn! Vilken lycklig
slump har frt oss tillsammans!

Jean omfamnar Anatole under djup rrelse och kallar honom sin gamle
gosse. Anatole finner att han ser olycklig ut, ber honom stta sig och
bertta.

Jean stter sig och nedsjunker nda till axlarne i en ftlj; Anatole
bjuder honom en cigarrett som han vnligt avbjer, varp han brjar
bertta. Hkan Olsson slumrar in och vaknar lagom fr att hra slutet.
Jean r ruinerad, s att han endast har 6,000 francs i rntor och vet
icke mer vad han skall gra i livet, som bervat honom alla hans
illusioner.

Anatole uppmanar honom att ska en ministerpost i Neapel, men Jean r fr
stolt att arbeta.

-- Och nu tnker du skjuta dig, sger Anatole.

-- Jag skulle anse det som en helig plikt mot den slkt, vars namn jag
har ran att bra, men jag kan det icke numera, ty -- -- -- jag -- -- --
lskar. (Han stiger upp och stller sig vid spisen.)

-- lskar du? Och vem?

-- Markisinnan de Carambole.

-- Markisinnan de Carambole?

Anatole flyger upp och trampar mattan med sina blankldersstvlar.

Jean lter huvudet sjunka ner mellan nyckelbenen, lyfter p vnstra
framfoten, slr ett svagt slag i mattan och viskar ett knappt hrbart:

-- Tja!

Drp mrker han Anatoles rrelse, han hivar lngsamt upp huvudet igen p
axlarne, rullar gonen mellan bda avantscenerna och utbrister:

-- Vad gr t dig? Du r s upprrd?

-- Ingenting! Ingenting! Ett anfall av svindel, det r snart ver!

Jean springer fram, fattar Anatole i axlarna, ser honom mitt i gonen och
skriker:

-- Du lskar markisinnan!

Anatole slingrar sig ur hans armar, hopsamlar cigarrettmaskin, rr och
hatt, stller sig p sprng i drrspringan och skriker:

-- Jag lskar henne!

Men Jean, som mrkt argan list och vill frekomma Anatoles appldsortie,
slr sig baklnges p mattan, s att han kommer med huvudet mot en
resr.

Ridn faller. Jean ropas in och fr en blombukett, men Anatole vgar icke
g in.

I andra akten r hela nationalteaterns elevskola och dramatiska sujetter
under 2000 kronors ln samlade kring en kolossal biljard hos markisinnan.
Under serveringen av t och champagne utspinner sig fljande spirituella
dialog:

-- Guerre!

-- Carambolage!

-- Pott!

-- Markr!

-- K!

-- Milieu!

-- Tascha'n!

-- Cinque!

-- Huit!

-- Dix.

Detta r inledningsscenen till den stora craque som nu skulle ga rum.
Elevskolan avlgsnas och markisinnan kommer in tfljd av Jean.

-- Jag r skyldig er en beknnelse, fru markisinna.

-- Ni r icke skyldig mig ngot.

-- Jag lskar er!

-- n sedan?

-- Ni lskar Anatole!

-- n sedan?

-- Jag r ruinerad!

-- n sedan!

-- Jag kommer att skjuta honom!

-- Nej, det kommer ni icke!

-- Och varfr icke?

-- Drfr att ni lskar mig!

Markisinnan har dragit sig ner mot vnstra avantscenen. Hon kastar med
vnstra vaden sitt slp ut i kulissen, faller p kn och knpper ihop
hnderna.

-- Ni ddar honom icke, nr jag ber er; icke sant?

-- Jag ddar honom!

Jean brjar nu backa uppt spisen och markisinnan kryper framt p knna
under fljande dialog:

-- Nej!

-- Jo!

-- Nej!

-- Jo!

-- Nej!

-- Jo!

Nu har man gtt fr fullt nda upp och nu mste man vnda. Jean lgger
slpet i position med sin vnstra fot och backar ner t vnstra
avantscenen under det markisinnan kryper efter honom; det r en hgst
spnnande scen, ty man vntar varje gonblick att f se klnningslivet
brista och skilja sig frn kjolen, men det gr lyckligt och vl, tills
Jean strtar ut genom drren. D upphver markisinnan ett indiantjut och
kryper omkring bord och stolar, tills hon utmattad kastar sig framstupa
och med klacken knner efter om slpet ligger rtt ut.

Anatole rusar in.

-- Var r den elndige?

Markisinnan hmtar sig frn sin frargelse, att hon icke fick ngon
appld och svarar skarpt:

-- Det vet jag inte!

-- Ni ljuger, cocotte! Han var nyss hr! Ha, jag ser att ni dljer ngot
fr mig och jag svr p att ni har hans brev i er barm! Tag hit!

-- Jag har intet brev!

-- Tag hit!

Anatole river upp hennes klnningsliv och fr fatt i brevet.

-- Ha, elndiga!

Men markisinnan strtar sig ver honom och tertager brevet. Nu brjar en
mycket spnnande scen. Anatole strtar sig ver markisinnan, slr henne
baklnges p en soffa och stter sitt kn p hennes brst. Markisinnan
sparkar honom i magen, under kvvda ngestrop, och smyger brevet i
munnen. Anatole tar en papperskniv och bryter upp munnen. Markisinnan
biter honom i fingrarna och spottar honom i ansiktet. Anatole slr henne
i ansiktet och kallar henne cochonne. Markisinnan frklarar, att hon
svljt brevet, varp Anatole rullar en cigarrett och gr. Rid!

Inropningar!

Hkan Olsson r mycket frtjust, men frebr ett hastigt illamende och
avlgsnar sig efter att ha lmnat sina fruntimmer tillstnd att fullborda
sin nationella bildning p egen hand tills spektaklet r slut.

Han gr ner p kllaren och rkar ngra andra riksdagsmn, vilka ro
bjudna p sup av framstende artister frn nationalteatern. Hkan Olsson
r ocks bjuden, ty alla riksdagsmn ro avhllna av nationalaktrerna.
Han gr drfr upp efter spektaklets slut och hemfrlovar fruntimren,
sedan han ftt underrttelse om, att de voro verlyckliga och att
versttaren blivit inropad tv gnger.

P du Nord var en liten men bedvande sup arrangerad och bde Jean och
Anatole voro vrdar. Hkan Olsson, som redligt betalat sin biljett,
frstod icke att man skulle tacka nationalaktrerna fr att de varit s
goda och tjnstgjort. Detta syntes alls icke inverka p dessas lynnen, ty
de voro i en srdeles upplivad sinnesstmning. Jean gick genast p Olsson
och tog honom i famnen:

-- N, var farbror njd med oss i afton? Jean hade nmligen aldrig sett
en bonde utom i kungliga nationaldivertissement och trodde drfr att de
kallades farbror allesammans.

-- Jo Jag var mycket njd med min afton, och jag ser nu att man kan lra
ett och annat p spektaklet, som man inte vet frut.

-- N, se dr! Farbror erknner d att det r ett bildande nje?

-- Ja, Jag m sga, att jag aldrig knt mig s bildad som i kvll och det
hr nationalspektaklet r en vlsignad sak. Det r sanning det.

-- Han uttrycker sig litet dumt, viskade Anatole, men han r plitlig.

-- Vad hette han, frgade Hkan Olsson, han som hade ikull frun p
soffan?

Anatole blev hpen.

-- Det var jag som spelade Anatole, sade han frnrmad.

-- H, var det aktrn? Aktrn var en huggare att spela.

-- Hade inte riksdagsman ngon affisch? frgade Jean.

-- Nej, si, jag begagnar aldrig ngon affisch, fr jag gr p teatern fr
att se p pjsen och inte p aktrerna.

-- Inte p aktriserna heller? infll Anatole spetsigt.

-- Nej, inte det heller. Jag vill alltid tnka p vem de frestlla och
inte p vem de ro.

-- Kretin! viskade Jean, och Anatole bifll.

Efter supn hll Jean ett glnsande tal fullt av Gustav III:s skapelser,
helgedomar, rnare och skamflckar.

Hkan Olsson svarade:

-- Han lskade icke att g p operan, ty han frstod icke utlndska sprk
(Bravo!), han ville icke rsta tv re till nationaloperan, ty ngon
sdan fanns inte, och den utlndska kunde ges av samma musikanter utan
att de voro nationalmusikanter (Bravo!), men dramatiskan, den ville han
rsta fr. Han, som frde ett stilla, tillbakadraget liv i landsorten och
aldrig kunde f tillflle att umgs med de frnma, han hade s mycket
att lra av att se en pjs p nationalspektaklet, ty han fick drigenom
se och erfara, huru de frnma hade det och huru de tnkte sig livet.
Teatern r en bildningsanstalt, mina herrar, den r ett vapen, som r
ganska farligt och br drfr icke lmnas i hnderna p obildat folk;
drfr br staten ta hand om saken och noga vervaka, att icke vapnet
vndes mot regeringen. Mina herrar, ni ha trakterat s grundligt i kvll,
s att jag tror jag sagt min mening ngot otydligt, men i alla fall var
den vlment! Vad Gustav III:s skapelse betrffar, s tror jag icke att
den r ngot hinder fr att vi bra hand p operan, som slukar allt vad
dramatiskan frtjnar (Bravo!), ty vi ha burit hnder frut p en Gustav
III:s skapelse.

-- Vad d fr en?

-- Gustav IV Adolf! (Applder) och fr det tror jag inte vi satt ngra
skamflckar p oss! Skl, mina herrar!

Hurrarop! Hkan Olsson hissas och bres i en stol.

-- Han r inte s dum som han lter, sade Jean.

-- Han har rven bakom rat, sade Anatole, d de brto upp.




S gr det till!


Det r snart sexton r sedan gasen tndes en afton p Operakllaren, och
det r nd som det skulle ha varit i gr. Toddygubbarne hade brutit upp
klockan sju, trttnande p att vnta Posttidningen, som aldrig ville
komma ut denna kvll. Frsta akten hll p att g druppe; det r tyst i
kllarsalen; det r fr tidigt att ta och fr sent att dricka toddy; en
och annan ung man, blek om nsan, som kanske nu frst lyckats anskaffa,
vad han borde ha mitt p dagen, frsker i det lngsta gra troligt att
han ter kvll klockan sju. Frsta akten har gtt; det glntar och
glappar i drrarne, disken belgras, atmosfren doftar l och brnnvin
och cigarrett-tobak. Ingen Posttidning! Det ringer och belgringen
upphves; luften lttar igen och gaslgorna susa.

En ung man, som r ldre n han ser ut, trder in med en ljudls gng,
avtager sin rock med en resignerad min som om han avkldde den gamla
mnniskan, skjuter av sina ldergaloscher som om han avskuddade sig allt
jordens elndiga stoft, frgar med en andeviskning den hlsande
verkyparen om Posttidningen har kommit, erhller ett dmjukt nej, ber om
ett glas malaga och stter sig vid ett bord mitt p golvet i stora salen,
dr han kommer i bsta belysning, ty han vet, att alla resande och en
mngd unga stockholmare g in p Operakllaren fr att se p portrtt.
Han sitter en stund ensam tyst, ordnar sitt Lamartineshr, fr sin malaga
till lpparne som om han tmde den bittraste kalk och frsjunker i inre
skdningar. D kommer som en kurir verkyparen fram och lmnar en vt
Posttidning. Vr idealist, ty han har redan rjt sig fr vr skarpa
blick, kan icke hejda en rrelse av otlighet, men en otlighet, som
genast lgger sig. Han fattar den hopvikna tidningen, lter den lngsamt
utveckla sig till sitt fulla folioformat; lser p den gamla kra titeln;
lter den skumma blicken verfara alla patentkungrelserna ssom varande
alltfr materialistiska, gr med likgiltighet frbi domarne, som av
ngsliga hjrtan vntats i s mnga, lnga mnader; han ilar frbi dessa
upprrande tillknnagivanden om olyckliga som mst g ifrn hus och hem
fr att betala sina skulder, stannar ett gonblick mysande vid
bekantgrandet av rttade misstag inom ktenskapet. Vad rr honom allt
detta livets elnde eller som han kallar smuts, honom, som lever i en
annan, hgre vrld? Han har kommit ver frsta sidan och befinner sig vid
vndpunkten, ty det r p andra sidan det str, dr uppe i nordvstra
hrnet.

Han vnder, vnder ut och in p bladet. Nu behver man icke lngre spela,
ty man mste ju brja lngst upp p frsta spalten, dr det desdigra
ordet _Utnmnde_ str.

I vilken helvetisk kombination hade de sm blytyperna rkat! Huru kunde
de verka som ett galvaniskt batteri! Hans ansikte utstrcktes p lngden,
hans hnder veko ihop arket och frvandlade det till en liten avlng
oktav, han lyfte sig frn stolen och ville stiga upp, men han blev
sittande, tmde sin malaga och bad om en viskytoddy (han hade nmligen
avgivit ett nykterhetslfte att aldrig begagna konjak).

En hftig sorg ver mnniskornas ondska hade bemktigat sig hans knsliga
sjl; krossade frhoppningar, mrka tvivel p sin kallelse som skald,
tanken p frldrarnes sorg, vnnernas hn, detta sista kanske mest,
gjorde honom djupt olycklig. Han knde en viss demokratisk knsla vakna i
sitt aristokratiska sinne och han lngtade efter att f tala vid en
tidningsskrivare.

Andra akten r slut. Strmmen r starkare n frra gngen, och nu stiger
ropet p Posttidningen lika hgt som p punsch.

Skalden mottager uppvaktningar och skyndar att meddela nyheten sjlv, fr
att slippa f den i nsan. Nyheten sprids: Svenska akademien har
kompletterat sig med ett nytt val. P vem?

Ja: vem r han? Vad har han gjort? hagla man och man emellan, ty man har
nnu icke upphrt att frvnas ver akademiska val.

-- Vad har han gjort? (vilket ju skulle vara viktigast). Ja, det vet
ingen. Hade han versatt ngot? var den frsta och naturligaste frgan.
Nej! Hade han skrivit ngot sjlv? den andra frgan. Nej! Ngon vill
minnas att han hllit en frelsning i arabiska fr Stockholms damer;
andra tro att han skrivit en tidskriftsartikel, andra vilja minnas, att
han hllit ett tal p vers ngonstans.

-- Vem r han? Somliga mena, han r Lundensare, andra minnas honom som
Uppsaliensare. Slutligen upplyser skalden, att han var
promotionskamrat med akademiens beskyddare. Hh! Det r en av de mnga
promotionskamraterna frn de lftesrika, ofrgtliga dagarne! D frst
vi! En tidningsskrivare bifogar den dyrbara uppgiften, att han r slkt
med direktrens fru. D vet man vem han r: en slkting! Men i en grupp
av brednbbade unge mn vet man frut vem han r.

-- Ett schamangt val! Vvan kuvatov! -- Vran! Dr ha vi det! Vran
kurator!

Skalden anmodar en livvakt av tidningsskrivare att sl sig ned vid hans
bord! Nu kan man ta kvll utan att kompromettera sig.

Valet verklagas nsta dag i ett par Stockholmstidningar med vanlig kraft
och verkan, men i en annan hlsas det med jubel av hela Svenska
Folket.

                  *       *       *       *       *

Nrmaste tgrd efter ett inval i Svenska akademien r att fremlet
avritas och biograferas i Illustrerad Tidning. Det r nu fr sent att
protestera, mannen tillhr ohjlpligt vra store.

Aldrig hade Kungliga Bibliotekets tjnstemn haft s mycket brk med en
kanonisering som med denna, och drvid bidrogo flera omstndigheter. Han
hade verkligen hllit en frelsning, men den var inte tryckt (drfr att
den varit tryckt frut i en tysk lrobok). Med mycket besvr fick man
reda p tidskriftsartikeln, men den kunde icke vidrras, emedan den var
ett pekorale som vunnit en viss ryktbarhet.

terstod att leta upp verserna vid det obekanta tillfllet, som ngon
erinrade sig verkligen ha sett. Hela personalen skte i tv timmar, men
utan resultat. Man hittade visserligen i dess stlle ett poem Till Emma
p hennes fjortonde fdelsedag och det lades av att ha i ndfall. Ngon
versttning hade han som vi veta aldrig verkstllt.

Det var om en tisdag och biografien skulle vara frdig p torsdagen fr
att kunna komma ut p lrdagen, portrttet var redan under den frflutna
natten ritat p tr.

Man fick sledes verg till biografien. I huvudsaklig egenskap av
slkting, fick man taga av slktingens biografi, s mycket man kunde f
in, men fremlets blev mycket mager. Hans fdelser, studentr,
promotionsr, pappa och mamma, det var allt.

-- Om nd den d--n vore adelsman, s kunde man sl upp honom i Anrep,
anmrkte en genealog.

Men han var tyvrr fdd av borgerlig slkt.

Den olycklige biografen skte gra en landskapsbeskrivning ver den
provins, dr vr store var fdd, fr att kunna pvisa de inflytanden
natur och klimat haft p hans utveckling, men landskapet var s fult, att
det icke kunde ha varit en rimlig om ock avlgsen orsak till hans vackra
vers till Emma p hennes fjortonde fdelsedag.

Nden var stor, men hjlpen nrmare n det kunde vntas. En vaktmstare,
som ordnade inkommande tidningar och rkade vara fdd i samma provins som
vr store, hade med frltlig fosterlandskrlek rkat fsta sig vid
innehllet i de blad, som utgingo frn den store landsmannens hemort. Han
hade dr lst en mrkvrdig recension, skriven av den nye akademikern,
och hade fst sig srskilt vid det livliga sprket, som genomandades av
en lokalpatriotisk hnfrelse och frapperade med ngra nyuppfunna
okvdinsord, som man sllan fr se i tryck.

Det var ett fynd! Vr store hade upptrtt p banan som tronens och
altarets frsvarare. Vad behvdes mera! Han hade visserligen upptrtt
anonymt ssom hund utan halsband, och skulle drfr kunnat saklst gripas
och verlmnas till rackarn, men vaktmstaren svor p, att det var den
store, och visste varfr han fick g ls.

En groda lr kunna blsa upp sig tills hon spricker, men en biografi kan
blsas upp och hller. Som biografen hade starka anledningar att icke
trycka om den sttliga recensionen, r det min skyldighet att gra det.

Saken var den: ett demokratiskt manifest var utgivet, vi minnas det
kanske nnu. Slktingen, som troligen befann sig inkognito i den hundhop
dr kppen gick fram, fick frsta rappet och uppgav ett tjut. Frfattaren
inskickade ett kort genmle till provinstidningen av fljande lydelse:

Herr Redaktr. En anonym bedmare i Eder aktade tidning, som p flera
stllen kallar sig Vi, har behagat hedra mitt demokratiska manifest med
smdelser. Som jag icke kan veta vem som dljer sig under det mngtydiga
Vi, och fruktar att jag mjligen kunde i mitt svaroml ofrivilligt trffa
en hg person som r fridlyst, anser jag mig fr tillfllet svarsls.

                          Frfattaren till Ett Demokratiskt
                          manifest.

Detta, kan man tro det, intogs verkligen i tidningen, men naturligtvis
med fljande reservation, hllet i den vanliga vrdiga tonen:

Ssom opartiska hava vi icke velat neka den usle frfattaren till
skandalskriften Ett Demokratiskt manifest att intaga hans smutsiga
genmle. Lsaren kan av detsamma dma om hans skrivstt! En frfattare,
som begagnar ett sdant bussprk r och frblir en fhund. Den bildade
allmnheten m dma emellan oss.

Denna reservation mottogs med jubel ner i provinsen och ansgs vara det
kvickaste som var skrivet dr p tjugufem r, och det vill sga
mycket!

Denna reservation var ven nrmaste anledningen till det ofrklarliga
valet och till att skalden drack tv viskytoddar p Operakllaren.

                  *       *       *       *       *

Den stora dagen nalkades. Det hade varit skarpskyttebal om natten p
Stora Brssalen och man hade skurat och vdrat. Den bekanta estraden var
uppbyggd; vaktmstaren borstade de blkldda ftljerna.

Vilka rika minnen fr den gamle tjnaren; vilka stora snillen hade icke
dessa fyra smala stolsben burit; hr var icke som p riddarhuset (dr han
ocks hade en liten syssla) dr man fddes till sina numrerade platser,
hr gllde endast frtjnsten. Icke var han mycket belst i Svenska
litteraturhistorien, den gamle, och att komma ihg alla, det stod inte
till. Men nog visste han i vilken stol Carl Michael Bellman suttit, ja,
han kunde visa, hur det var en vit flck efter den pudrade peruken; nog
hade han reda p Lidners nummer och Thorilds; och han minns som om det
varit i gr nr Trnrosens bok (han kunde aldrig minnas namnet) hll sitt
intrdestal, och gamla biskop Wieselgren och Arvid August Afzelius. Det
var andra tider det! Och Stagnelius, Nicander, Crusenstolpe, Blanche,
Dahlgren (komministern), Jolin, Braun, Hierta som han tagit i hand. Och
allas lskling Elias Sehlstedt som var invald, men dog innan han fick
hlla sitt intrdestal. Det var bra synd!

Men den hr nya! Den hr nya! Han mste till sin skam erknna, att han
aldrig hrt talas om honom! Visst hade han sett ett och annat
besynnerligt fall, men det hr var alldeles obegripligt. Han tog de sista
borsttagen p hans stol och stllde den p dess plats.

Drp rev han upp fyra sklpund stearinljus (Liljeholmens femmor), satte
ljusen i stakarne, ett per man, tnde och slckte dem. Aderton glas
vatten ifylldes, placerades; aderton sockerbitar, en per man, lades i
vattenglasen. Kronan tndes, lampetterna tndas. Drrarne ppnas. In
strtar: Stockholms Gymnasii-ungdom, Lycei-ungdom, Nya Elementarskolans
ungdom, med hemliga hopp om mention honorable strlande ur de unga
anletena! Drp studenten, som vunnit andra priset vid kappskrivningen p
vers, och magistern, som tagit andra priset fr versttning. Nu komma
tvhundra slktingar till pristagarne, och fem hundra systrar till
aspiranterna p mention; sedan ett hundra tagare av andra priset, en
rrande samling av gamla och unga, vilka bestta hedersplatserna nedanfr
kungliga lktarn. Stolta minnen frn flydda dagar, d deras namn gingo
ut genom ryktets basuner kring land och rike, d de trycktes i anhrigas
armar och mottogo gldjetrar p sina svarta frackar. Och nu! --

Nu komma de resande, som frn avlgsna landsndar vilja bevittna det
stora skdespelet, fr att ha ngot att bertta vid de stundande
julkalasen.

Vi intaga sjlva den ansprkslsa stplatsen vid drren bland
tidningsreferenterna bakom en resande familj och gymnasieungdomen, sedan
de hga ledamterna intagit sina ansprksfulla platser.

Direktren bugar sig fr kungliga logen (vilken r tom fr aftonen),
hembr nationens tacksamhet till kungliga huset fr att det varit ett
gott r, varnar svenskarne fr att taga fredme av alla de nationer, som
under rets lopp uttryckt missnje med sin stllning, erinrar om Gustav
III:s frtjnster om fderneslandet (Sverige, icke Holstein-Gottorp!) d
han stiftade Svenska akademien, begrter sedan i svvande ordalag den
avlidne, vars plats nu skall intagas av den nyinvalde, vilken fr en
vink, att hans tur r att bermma den avgngne.

Den nyinvalde har ett kinkigt uppdrag. Den avlidne brjade nmligen sin
bana ssom rttrogen, men vacklade p slutet och blev till sist rent ut
sagt -- rd. Men ordets makt ver tanken r stor och man ljuger bra i den
retoriska stilen. Och han ljg! Gud vad han ljg!

Direktren svarade och sade: att den nyinvalde var en blygsam man, att
han icke kom brande p en brda av lysande frtjnster, utan kom med
dmjukhet och drfr, drfr hade han sin plats bland de aderton (dmjuka
tjnarne!).

Men han (direktren) visste att uppskatta frtjnsten dr den fanns, och
det var hans plikt att erinra om, att den nyinvalde var en mktig herre
ver sprket (bussprket), att han i sin blygsamhet (?) dolt sig under
anonymitetens slja och med fllt visir som de gamla riddarne brutit lans
mot de s kallade folkvnnernas (fhundarnes) inbillade frsvarare, och
att han drvid visat sig vara en stilist av frsta rangen.

Drp skreds till prisutdelningen. Studenten Pettersson hade (efter
alnslnga omsvep) erhllit andra priset fr en diktcykel p alkaiskt
versslag kallad: _mma toner_, vilket gav direktren en oskt anledning
att utgjuta ett kvarliggande lager av gammal fras med ett vervgande
antal skiljetecken, som han icke kunnat avyttra i Posttidningen. Hr
fanns ungdomlighet och ursprunglighet, hr fanns en friskhet, vilken,
sllsynt nog, redan, trots skaldens ungdom, var frenad med en hg
konstnrlighet, det skapande snillets trenne grundfrmgenheter, den
poetiska knslan, den poetiska fantasien och den poetiska reflexionen --
vilken sistnmnda icke r att frvxla med den _spekulerande_ (p en
ftlj spekulerande) reflexionen -- fretedde sig i en fngslande
harmoni, dr dock knslan snarare vore livlig och eldig n allvarlig och
djup, och dr, fr vrigt, denna faktor lngt mindre n den bjrta
fantasien och den kloka, klara konstnrsreflexionen drog sig
uppmrksamhet, ty skaldens fantasi, hnvnd t den yttre verkligheten,
visade sig srdeles stark i den poetiska skdningen av den omgivande
vrlden, och med skerhet och dristighet insg den inverkningarna
utifrn, omsatte dem till fasta, klara bilder, igenknnliga fr alla,
och koncentrerande dem s, att det tillflliga sjlvvilligt underordnade
sig under de bestmningar, vilka fretrdesvis borde draga sig
uppmrksamheten, ty innehll och form tckte varandra i de flesta fall
fullstndigt ...

-- Det var en hund att vara lrd, anmrkte den resande pappan och torkade
svettprlorna frn sin arma panna, som hllit p att explodera under
anstrngningar att fatta.

Fr att bevisa sin sats ansg direktren riktigt att upplsa ett prov av
studenten Petterssons skaldestycken mma toner. Stycket hade fljande
lydelse:

              =I Perugias domkyrka:=

    Allvarsskimrande fnster, ljusinvvda
    slppa skymningsdagrar i tempelkor,
    takets valv, spetsbgade, pelarhvda
    simma ut i strimmor av guldstoftsflor.
    Hjlmbuskbrande skldar, p vggen hngda
    mana forntidssignande minnen opp.
    Och ornatkringsirade, krumbgsvngda
    biktstoln manar helig det sorgbetrngda
    hjrtat till frnyelsehelgat hopp.

-- Gud s stt, anmrkte de femtio systrarne. Offret leddes fram,
halsarne strcktes, guldet verlmnades med en strng frmaning, att han
aldrig skulle vergiva idealen, det vill sga krleken till de kungliga,
tron p Svenska akademien, hoppet om en syssla i statens tjnst och
vrdnaden fr generaldirektrer och vederlikar samt kommendrer till och
med av Vasaorden.

Magister Haberdass framkallas; -- han har givit en versttning av den
grekiska skalden Hippopota-mos, som levde i fjrde rhundradet fre
Kristus.

Direktren (som levat p versttningsarbete i 25 r och blivit framropad
p hovteatern fr en charmant versttning av fru Birch-Pfeiffers
Katzenjammer) uppmuntrar versttaren med, att det r mycket svrare att
verstta vl n att skriva sjlv, fastn den obildade allmnheten icke
kan frms att tro det. Vi hava nyss haft ett exempel p en svensk
versttning av Victor Hugo som vertrffade det franska originalet bde
i uttryckets korrekthet och stilens sknhet, vilket frfattaren sjlv,
som r mycket hemma i svenska sprket, varit den frste att erknna.
Magister Haberdass kunde sledes med fulla skl anse sig mottaga
_sngarens_ ln d akademien lmnade honom sitt guld. Den svenska
litteraturen vore fr vrigt s fattig, att varje versttning frn
frmmande sprk vore en ny landvinning.

Av de 2,538 prisskrifter som inlmnats kunde endast 500 belnas med
mention honorable. (Skolungdomen rr p sig.) Ibland dessa voro icke s
mnga ver medelmttan, men en utmrkte sig, icke s mycket fr det nya i
uppfinningen som icke mer fr det storslagna i valet av mne och fr den
pietet, varmed detsamma blivit i detalj behandlat. Vad stilen betrffar
rjde den drag av bildningsgva och delvis en sant romersk anda. mnet
var: reminne ver friherre Clas Fleming. Ett enda prov vore
tillrckligt.

(En gymnasist i andra ringen fattar krampaktigt sin systers hand.)
Direktren lser:

Friherre Clas Fleming r den fjrde av sin tt, t vilken svenska
regenter anfrtrott lantmarskalksstaven; ingen har burit den under
viktigare omstndigheter, ingen lyckligare, varfr ock konung Karl XIII,
som redan strax efter sin krning 1809 nmnt friherre Fleming till
kommendr av Nordstjrneorden, nu lt p riddarhuset till honom verlmna
Serafimerordenstecknet med ett ndigt handbrev, vari han yttrar sig ej p
vrdigare stt kunna uttrycka sin tillgivenhet och sin erknsla
(direktren som icke ser ngot slut p punkten, dricker litet
sockervatten och fortstter vid dligt humr), sin erknsla fr de
utmrkta tjnster friherre Fleming konungen och riket bevisat, n d han,
p en dag, som terkallar minnet av frflutna r -- det var konungens
sextiotredje fdelsedag -- och lrer hgre skatta de personers hjrtan,
vilkas tnkestt under alla skiften aldrig varit vacklande (det brjar
tryta luft i lungorna) nu meddelar honom den hgsta ridderliga prydnad,
en svensk konung kan utdela.

(Direktren har sneglat p sidan bredvid; han tror sig upptcka ngra
kortare satser och han ger sig terigen ut p villande hav!)

Efter riksdagen frordnades friherre Fleming till ledamot av konungens
statsrd och deltog i rdslagen ver rikets viktigaste angelgenheter, s
vl (fr tusan, det var inte punkter, det var komma!) ide fljande tta
ren av konung Karl XIII:s regering, som i sex r, det vill sga, s
lnge hans hlsa tillt, under vr nu regerande allerndigaste konung,
(bugning fr lktarn), vilken vid sin krning 1818 i de mest rofulla
uttryck meddelade friherre Fleming vad i hans tt redan en gng funnits
och slocknat; (Gudskelov ett semikolon! Litet sockervatten, ty lapparne
torka och dova rosslingar hras frn rstbanden) vartill dels frut hade
kommit, dels sedermera kommo andra hga vrdigheter, ssom frordnandet
att frest riksmarskalksmbetet, frsta gngen 1813, upphjelsen till en
av rikets herrar fljande ret, (sockervattnet r slut, han kastar en
drunknandes blick p grannens glas) utnmnandet till verste skattmstare
vid kunglig majestts orden 1816, till ordenskansler 1818, till verklig
riksmarskalk 1824 (land! land! han ser en punkt i horisonten) och samma
r till president i konglig majestts (katarren r hr: han viskar med
slocknande stmma det fljande) och rikets kammarrtt, utan att drvid
nmna de mnga utomordentliga uppdrag (herre frbarma dig!), som varit
hans excellens greve Fleming meddelade, eller de srskilda plikter, som
han haft att uppfylla -- -- -- genom sin hga plats -- -- -- vid hovet
(djup nedslagenhet och brjande blnad om lpparna) och sitt frtroende
-- -- -- inom kungliga -- -- -- -- -- huset -- -- -- -- -- som, (han
kommaterar sjlv numera) gjorde, honom, nrmare delaktig i, alla, dess,
bde, glada, och, sorgliga, (han ger en mrdande blick t
elementarlroverken och framstnar sista ordet) skiften! (Det r
bestmt den lngsta punkten i Sverige, viskade lantbrukaren.)

Hr var naturligtvis ingenting att tillgga, men inom sig frbannar han
alla reminnen, historisk stil, romare, greker och skolpojkar, och
frklarar sammankomsten upplst.




                               INNEHLL

     Illusionernas dagar.                                      7
     Svenska Folket.                                          28
     De nyadlige.                                             40
     Vra entreprenrer.                                      54
     Vra idealister.                                         76
     Moses.                                                   87
     Om den offentliga lgnen, kanoniseringar och festtal.   100
     Claris majorum exemplis eller rftligheten utan moral.  114
     En nationell bildningsanstalt.                          130
     S gr det till!                                        147






End of the Project Gutenberg EBook of Det Nya Riket, by August Strindberg

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK DET NYA RIKET ***

***** This file should be named 30525-8.txt or 30525-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/3/0/5/2/30525/

Produced by Projekt Runeberg and Ronnie Sahlberg

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License (available with this file or online at
http://gutenberg.net/license).


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.net

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.net),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH F3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS' WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTIBILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation web page at http://www.pglaf.org.


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Its 501(c)(3) letter is posted at
http://pglaf.org/fundraising.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at
809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887, email
business@pglaf.org.  Email contact links and up to date contact
information can be found at the Foundation's web site and official
page at http://pglaf.org

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org


Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit http://pglaf.org

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including including checks, online payments and credit card
donations.  To donate, please visit: http://pglaf.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart is the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For thirty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.


Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.


Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     http://www.gutenberg.net

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.
