The Project Gutenberg EBook of Familjen i dalen, by Flygare-Carln Emilie

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org


Title: Familjen i dalen
       Berttelse

Author: Flygare-Carln Emilie

Release Date: August 9, 2014 [EBook #46538]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FAMILJEN I DALEN ***




Produced by Jari Koivisto






FAMILJEN I DALEN

Berttelse


Af

EMILIE FLYGARE-CARLN



L. Gust. Rylander
Bazarn & Norrbro.

Stockholm, Hrbergska boktryckeriet, 1849.






INNEHLL:

 Frod.
 Frra afdelingen:
  1. I dalen.
  2. Inom hus.
  3. Ett kta par.
  4. Kammaren och Loftet.
  5. Den frsta otligheten.
  t. En fverenskommelse.
  7. Jagten.
  8. Jgaren i skogen och vid hemkomsten.
  9. Kpet.
 10. Tv slags gnabb.
 11. Fisket.
 Sednare afdelningen:
 12. Sorgen.
 13. En frvisning och ett terseende.
 14. Fngen.
 15. Vakten.
 16. En hgtid.
 17. Ragnar.
 18. En timmas regering.
 19. Calle.
 20. Syskonen. Slutet.




FRORD.


D jag fr elfva r sedan skref mitt frsta arbete, kunde det
naturligtvis icke skickas ut i verlden utan frord.

Sedan dess har jag ej vgat vdja till allmnhetens tlamod, ty utan
frga r det fr mycket begrdt att en fverseende lsare skall
sysselstta sig icke blott med frfattarens verk, utan fven med honom
sjelf. Men vid nrvarande tillflle, d ngra ord icke torde vara ur
vgen, ser jag mig ndsakad att nnu en gng anlita detta vdjande,
likvl med bifogad frskran att -- derest ingen tvingande ndvndighet
instller sig -- jag icke p ytterligare elfva r skall terkomma med
ngot frord.

Ett sdant lfte vill egentligen sga detsamma som att aldrig
terkomma ... ty hvilken frfattare skulle ej efter tjugutv r vara s
totalt ammalmodig, att han tryggt kunde skrifva hvad som helst utan fara
att bli lst!

Men fr att icke borttappa detta nu vederbrligen frordade frord, s
torde vara skl att omnmna anledningen till detsamma.

Hvem har ej sett dessa elegant utstyrda skdertter, som i julveckan
presentera sig i de litterra charcuterierna, hvem har ej kpt dem och
hvem har ej kastat en nyfiken blick p de grannlter, hvarmed de ro
ornerade.

Men -- fr att uttrycka oss utan bildsprk -- hvem knner ej att hvarje
liten bok, som utkommer i och fr julen, mste vara "illustrerad"
med plancher! Och hvem knner ej att tillverkningen af sdana icke
hunnit synnerligen lngt hos oss, en omstndighet, som franledt
vra frlggare, hvilka ro ett fiffigt slgte, att reqvirera denna
ndvndighetsvara frn utlandet!

M nu ingen rttsinnig menniska undra fver att ett ngot bizarrt
frhllande hrigenom uppstr!

Personalen till vra kalendrar och friga julbcker kommer nyskapad
och -- icke nog hrmed -- fven fullt frdigkldd frn frmmande land,
och fr oss arme frfattare terstr ingenting annat n att i dessa
dda vsenden inblsa det erforderliga lifvet samt derefter stlla dem
i mjligaste bsta harmoni sins emellan, om de n i afseende p svl
varelse som sysselsttningar -- ty till rga p allt ha de fven vissa
groml fr sig -- synas aldrig s oharmoniska.

Hrmed tillgr slunda:

Frlggaren, d.v.s. egaren af kropparna, vnder sig till ngon
skriftstllare, som han anser i stnd att taga sig Promethei
befattning, hvarvid han yttrar sig ungefr slunda:

"Jag har infrskrifvit ngra hgst magnifika stlgravyrer, dem jag
nskar att f skrifvet fver, s eller s mnga ark" (antalet nmnes).
"Jag har ltit borttaga den utlndska underskriften och ditsatt en
svensk -- det kan bli en ledning fr kapitlen, och jag r viss att d
jag vnder mig till er" (bugning  frlggarens och frfattarens sida),
"kan det icke bli annat n bra!"

Frfattaren tager nu gravyrerna och beser dem med all upptnklig
noggrannhet. Dessa liflsa figurer, dem han blifvit ombetrodd att
gifva ett slags sjlar, vilja ej ordna sig fr honom -- han skakar p
hufvudet.

"Det r icke alls svrt!" sger frlggaren, ty ssom den der betalar,
knner naturligtvis han bttre saken, n den som tager emot hans
penningar.

Fr min del har jag likvl varit s fvertygad om svrigheten i denna
art af frfattarskap, att jag hitintills afslagit hvarje dylikt anbud...

Men fr ngra veckor sedan anmodade mig frlggaren af nrvarande lilla
arbete att skrifva fver fem plancher. Jag skulle som vanligt hafva
svarat nej -- hndelsen fogade sig emellertid s, att frslaget kom i
ett frestelsens gonblick, och jag svarade ja.

En fransysk frfattare satt en gng p grden till sitt nnu
ofullbordade hus och funderade fver materialier till en novell,
hvilken i sin tur kunde gifva honom materialier att uppbygga den
flygel, som stndigt fresvfvade honom. Och hans bn blef hrd.

Sllan rkar vl en svensk frfattare ut fr s stora fantasier som ett
hus med flyglar. Men han kan nd ha sina fantasier, sina nycker, sina
stora nycker -- och undertecknad hade just nu rkat ut fr en sdan.

Man inser d i hvilken grefvens stund ofvanberrde frlggare
uppenbarade sig. De sm betnkligheter, som nnu qvarstodo  min sida,
frsvunno helt och hllet vid den solida vltaligheten  hans -- en
vltalighet, som blef oemotstndlig, d den i perspektiv visade mig
min stora nyck tillfredsstlld. Jag tyckte fven att jag p stt och
vis vore frpligtad att en gng skrifva i detta manr, p det att
samvetsfrid mtte frlnas t dem af mina gode recensenter, som frut
psttt att jag fr honorariets skull frfattar efter bestllning och
tumstock, och hvilka sjelfva naturligtvis aldrig skrifva fr pengar...

Men, o ve, hvad blir det af min historia p de tillmtta arken, nr jag
tager bort s stort rum med frordet -- och nd har jag icke sagt allt.

Jag satt der nu med mina plancher i hand och kunde ej begripa huru alla
dessa skilda partier skulle sammanfras till ngon helhet.

M lsaren afgra ... en ung flicka, tydligen ett armodets barn, som
nyss badat sina ftter ... en jagt, der tvenne harar och tre personer
upptrda p scenen ... ett fiskparti, n:o 1: herrskap ... ett annat
dito, mindre frnmt ... och slutligen en fnge i en ruin med ett helt
sllskap utanfr fng-gluggen ... sannerligen tror jag icke att jag
mste hafva fvergifvit alltsammans, derest icke fruntimret p frsta
fiskartaflan (den sttliga frun med parasollen) erinrat mig om ett af
dessa egna besk, hvarmed jag och frmodligen fven andra frfattare
understundom hugnas.

Ifrgavarande besk hos mig var af en medellders dam, hvilken, sedan
tillbrliga helsningar blifvit vexlade, helt naivt ppnade samtalet med
fljande frga:

"Jag skulle dmjukast hra t hur mycket det kostar att f bestlla
mina lefnadsden -- jag vill ndtligen ge ut dem p trycket."

Alltid "bestllningar"!

Men hvad den originella fruns vidkom, mste jag beklagligtvis afsga
mig den, ett missde, det hon likvl icke lade vrre vid sig n att hon
liberalt sknkte mig sina muntliga lefnadsden, i frhoppning att --
ssom hon sade -- de nd ngon gng kunde komma fram.

Dessa s kallade den voro emellertid icke srdeles mrkliga: ett
tidigt gifterml med en gammal man, som sknkt henne rikedom och
lycka ... ett sednare gifterml med en ung man, den der uppgrumlat
hennes "fridskllor" ... slutligen en stor makals chikan, fr hvilken
hon varit ett ml, hon, dygden sjelf ... men s hade hon ock efter
denna "grufliga" tilldragelse vederbrligen hllit sin man -- den
sednare, frsts -- i korta tyglar.

Midt under farten af sina eviga "jag och Fabian" och "Fabian och jag"
lt hon hr och der framskymta ngra bipersoner boende i "dalen" --
dalen hade tydligen gjort henne stor frtret och frekom alltjemt i
historien, hvilken fven omrrde en systerson, som otvifvelaktigt
skulle hafva rttfrdigat allt hvad han lofvat, derest icke den dumma
dalen funnits.

Intill nrvarande stund, d frun p ena fisk-planchen erinrade mig om
frun, som ville bestlla sina lefnadsden och hvilken ocks mycket
ordade om jagt och fiske, hade jag totalt bortglmt hela berttelsen.
Men nu syntes mig att den vrda damen och hennes bipersoner -- blott
med den frndring att hon sjelf trdde i skuggan fr dessa -- rtt vl
kunde afhjelpa den frlgenhet, hvaruti jag befann mig i afseende p
min tillrnade bok.

       *       *       *       *       *

Efter denna redogrelse skyndar jag att begagna den tid, som herrar
_stlund & Berling_ -- mina fr nrvarande ende frlggare -- artigt
tilldelat mig. Det r nemligen till mrkandes att herr _Rylander_ af
dem _lnat_ undertecknad, som han frbundit sig att med grligaste
frsta terstlla ... och man dmme huruvida detta r ndigt, d samma
undertecknad p nyret skall ha ran att frn de frstnmdes officin
utsnda en roman "i tre delar", likvl -- utan frord.

Stockholm i September 1849.


                                                 Emilie Carln.






FRRA AFDELNINGEN.


    Nog gr det, arma barn, nnu
    Fr dig i tysthet an ...
    ... ... ...
    Din sommar frestr: jag vill dig lra
    Hur du skall lefva den frnjd och sll.

                                Franzn.




1.

I dalen.


I vr gamle gode fader la Fontaines bcker finnes alltid en tjusande
dal, idylliskt ljuf och evigt blomstrande, liksom sprket hos de
utvalda varelser, med hvilka han befolkat den; och om hjeltinnan i ett
sdant litet Arkadien heter det alltid utan tervndo:

"Der str den skna flickan s oskyldig och from som dalen och hennes
moder, hvilken uppfostrat henne."

Men jemte de goda menniskor, som hr ro bosatta, finnes ocks ett ondt
vsende, hvars lurande ga spejar efter rof, och det onda gat har
vanligen mycken tur i den vgen, ity litet vore att sga om det goda,
ifall det onda ej gfve en lifligare skiftning dert.

Det r just i en sdan lafontainsk dal -- belgen p en af Venerns
strnder -- som vi nu befinna oss, och nstan intet enda parti p
taflan saknas.

Frst och frmst hafva vi ett litet rdmladt hus med spegelblanka
fnsterrutor, och mot ena rutan stder sig makligt en vidlyftig
murgrna med nedfallande stnglar, hvilka bilda liksom ett halsband
kring den antika svarta katten, som lter sin lilla trubbiga nos
hvila mot andra rutan, hvars solvarma glas fr katten r detsamma som
vinterbrasan fr gubben.

Inne i stugan trffa vi fven "den gamle morfadern" jemte en ung
sonhustru och ngra stycken barn... Men hrom sedan.

Frn stranden, der ett par fiskarbtar gungade i vassen och der
barnen plgade bygga sina hus och lta sina barkbtar segla, gick en
vacker hvit sandbacke uppt huset. Men p andra sidan af detta tog
grnskan vid: hr brjade dalen utbreda sina milda dagrar och skuggor;
hr vexlade kullar och potatisland, ngsbitar och kerlappar; hr
pinglade "gullstjernans" (kossans) bjellra, vnligt ackompanjerad af
lammens bekanta melodier och hundens allvarliga signal, d han jagade
tillsammans kossan, lammen och ett par silfverhvita getter, som lekande
foro fver alla marker.

Lyckligtvis strckte sig markernas omfng icke lngre n att Karo kunde
hlla reda p sin hjord.

Lngst ned i dalen, under skuggan af ngra lftrd och en liten klippa,
uppsprang en klla med det kristallklaraste vatten, och till den kllan
kom alla aftnar en ung flicka, "oskyldig och from som dalen och hennes
moder, hvilken uppfostrat henne."

Men sedan flere r egde icke den stackars Nanny ngon mor. Moderns
plats ersattes likvl af en svgerska, som var fr Nanny p en gng
syster, vn och mor.

Nanny hade nyss fyllt sexton r, men sg dock ut att vara knappt femton.

Hon syntes ej rd och frisk om kinden, ssom unga flickor bruka vara,
ej heller tydde hennes ansigte p ungdomens ltta sorglshet. Det var
vemodigt och drmmande, detta goda och milda ansigte, och vemodet
passade vl tillsammans med den rena blekheten p hennes kind, hvars hy
i lenhet och finhet liknade pingstliljans.

Nanny var ett barn af fattigdomen och tillhrde den menniskoklass,
som i mnga afseenden r smre lottad n de fleste andra, emedan
medlemmarna i dess familjer -- d nemligen en sdan familj hndelsevis
rkat komma ensam emellan tvenne andra klassers af miljer -- blifva
ansedda som ett slags parias, hvilka icke kunna upptagas p hvarken
den ena eller andra sidan ... vi mena den klass, som vanligen benmnes
"fattigt half-herrskap."

fverhufvudet fr den ifrgavarande lilla slgten hade i sin ungdom
varit rnad fr en helt annan stndpunkt i lifvet n den, hvarp han nu
befann sig.

Frukten af en olaglig frening, kom han ut i verlden med lnadt namn,
men dock med ganska goda frhoppningar, ty det var afgjordt att
hans far -- en frnm man -- skulle p ddssngen viga sig med sin
lskarinna och adoptera sonen, hvilken d kunde emotse en jemnad bana.

Men dden, som ej blifvit rdfrgad i denna angelgenhet, behagade en
vacker natt utan all frberedelse afskra den frnme mannens lifstrd,
och nu befunno sig mor och son utdrifna ur paradiset, med frtviflan
betraktande hur arf, namn och lefnadsstllning gingo ifrn dem.

Denna historia r mycket gammal, och icke det ringaste mera ny r
heller den, som vanligtvis fljer efter: missmod, strfvan, svikna
frhoppningar och slutligen ett dvallikt eller resigneradt lugn.

Modern dog snart. Sonen lefde fr att genomg den skola, som vi nmt
och hvilken slutade med det resignerade lugnet och ett gifterml vid 40
rs lder.

Vid denna tid hade Carl Lnner frn herre s smningom redan fvergtt
till halfherre. Men han fdde sig temligen bra, dels med en obetydlig
handel, dels ock genom att uppstta "skrifter" fr bnder och fiskare i
trakten samt uppgra deras kp, med mera dylikt.

Hans ktenskapsval, som fallit p dottern af en invalidsergeant, slog
lyckligt ut bde i afseende p hjertats fordringar och det ndtorftiga
lifsuppehllet, ty hans hustru medfrde -- utom sitt goda hjerta -- den
jordtorfva, p hvilken han nnu lefde qvar med sina barn.

Fr det nrvarande skola vi emellertid blott sysselstta oss med Nanny,
som drmmande sitter vid kllan, der hon badat sina ftter.

       *       *       *       *       *

Ehuru den milda Juni-aftonen icke hade med sig ngon kyla, drog likvl
den unga flickan huttrande sin spda kropp tillsammans.

Det var en inre rysning som genomilade nerverna, och ndock visste
hon ingenting som kunde gra henne smrta. Men hon hade nyss sett
sin svgerska -- den starka, goda och frstndiga Magda -- dlja och
aftorka hemliga trar, och den stackars sensitivan emottog straxt
intryck, ty hon visste att, om Magda gret, det icke skedde utan orsak.

Se hr de tankar som svfvade fr Nannys sjl, begfvad med en dunkel
poesi:

"Hvarfre r allt i verlden s olika?"

En del blommor ro s enkla och sm, att man trampar ned dem, om man
ej noga ser sig fre. Andra ter vxa hgt fver grset, hafva lysande
frger och stora kronor ... dessa ro de rika. De sm blommorna, de som
ltt trampas ned, ro de fattiga.

"S r det fven med fglarna -- de rda ocks den ene fver den andre
-- och med menniskorna... Vi hra till de fattiga bland dem, och der
borta" (hon vnde de milda, sorgsna gonen mot en aflgsen punkt),
"der bo de rika ... de ro herrskap ... men herrskapet ser icke oss,
och bnderna och fiskrarne sga: 'Gudbevars, inte kunna vra barn vara
gelikar med mamsell Nanny!'"

"Mamsell, mamsell", upprepade hon efter ett par gonblicks tystnad,
"det r ju ett hn att kalla mig s ... och Magda hette helt visst
ocks hellre kra mor n fru.

"Ack, att vara fattig, r ej det vrsta -- men att icke ega ngon
like... h, det r mycket, mycket bittrare!"

Nanny satt nnu med blicken riktad p den aflgsna punkten -- ett
herrgrdstak, som hjde sig fver kullarna -- d hennes ra hastigt
trffades af ett buller frn sidan.

Hon vnde sig och fattade blixtsnabbt den bakom henne liggande koftan,
hvilken hon ej frr med blygsamhetens hftighet kastat p sig -- och
blygsamheten var s mycket mer pkallad som det trnga linnet under
badningen remnat och lemnat en del af axeln bar -- n hon till sin
obeskrifliga undran sg en ung man, kldd i en liten kort rock, med
rensel p ryggen och en vldig kpp i handen, hoppa fver den lga
inhgnaden.

En sdan varelse som denne unge man hade Nanny aldrig sett.

Han hade ngot bde hurtigt och trofast i sitt rliga glada ansigte,
s brynt af solen att det nra nog liknade en zigenares; men det
ljus-bruna, lockiga hret -- hvilket i rika massor vllde fram under
den bredskyggiga gr filthatten, som stolt satt p sned fver hufvudet
-- tillfrskrade genast den hpna Nanny att hon icke hr sg ngon af
dessa vilda zigenare, fr hvilka hon hade en s stor respekt.

 sin sida syntes vandraren helt fverraskad att s der ofrmodadt
finna sig ansigte mot ansigte med kllans nymf ... och fr denna kunde
vl den unga flickan tagas, der hon -- draperad i sin tunna bl
bomullskldning, med de sm blottade ftterna hvilande p grset,
och det melankoliska ansigtet liksom insvept i sljan af det lnga
guldfagra hret blygt snkte sina allvarsamma gon fr den kommandes
nyfikna, men vnliga blick.

"Frlt, min lilla vackra najad!" sade frmlingen gldtigt. "Det ser ut
som om jag rkat p afvg -- jag tycker dock att jag gtt s som man
visat mig."

"Hvart skulle herrn d g hn?" frgade Nanny med en rst, den naturen
frlnat s mycket behag som en rst kan ega.

"Till Almvik."

"Ack", svarade flickan, i det hon kastade en egen blick p renseln,
"jag trodde att herrn icke var af herrskapsbrd."

"Men, bevars, min lilla dryad -- ty jag r icke rtt sker p hvad jag
br anse dig fr -- r mitt ansigte en s dlig rekommendation, att det
ej lter mig glla fr folk, emedan jag gr med rensel?"

"r det d blott herrskaps-menniskor som kallas folk?" frgade Nanny,
och den solskensstrle, som kommit att upplysa hennes ansigte, lemnade
rum fr en viss modflldhet.

"Aj, min gudinna -- ju mer jag betraktar dig, dess hgre stiger du i
graderna -- hvad du stter t en stackars vandrare... Men himlen bevare
mig frn att gra dig sorgsen, mitt barn! Ifall den saken kan trsta
dig, s m du vara sker om att ingen hgre n jag nskar att alla
menniskor vore likar."

"r det visst det?"

"Som amen i kyrkan... Men sg mig, hur heter du?"

"Nanny ... _Nanny i dalen_ kallar mig folket."

"P min heder, lter icke det helt poetiskt... N, kallar man dig
ingenting annat?"

"Mamsell Nanny sga de ocks ... men det smrtar mig, ty vi ro fattiga."

"Aha, jag tyckte vl jag att det aldrig hngde rtt ihop att du kunde
vara en bondflicka. Men urskta min frtrolighet jag var osker!"

"Frtrolighet?"

"N, jag sade ju du."

"Det lt s godt!"

"Kan vl vara, men hdanefter sger jag mamsell Nanny."

"Trffas vi d flera gnger?"

"Jojo, det r nog troligt -- vi bli grannar."

"Herrn skall d bo p Almvik?"

"Ja, tminstone ngra veckor och kanske sommarn fver... Men flj mig
nu ett litet stycke och visa mig vgen, s r du snll!"

Nanny sprang upp ltt som en sylf, och der hon nu stod i den korta
kjolen och den ntta koftan, vl tspnd kring det smrta lifvet,
utgjorde hon en hgst behagfull varelse.

Hon gaf ej annat bifall till den unge mannens frslag n att hon satte
sina sm ftter i rrelse, s snabbt att de knappt vidrrde grset.




2.

Inom hus.


Den lilla byggningen -- till hvilken vi nu vnda oss -- hade fljande
inredning:

Nedra bottnen utgjordes af kket och tre rum: en temligen stor
hvit-rappad stuga, kallad salen, der den lilla familjen vanligen
uppehll sig, och en kammare p hvardera sidan.

I en af dessa kamrar bodde herr Carl Lnner, den gamle husfadern, i den
andra ldste sonen med sin hustru och deras barn.

fra bottnen, d.v.s. vinden, egde tvenne afskrankningar, benmda
"kammarn" och "loftet", och dispositionsrtten fver dessa ngot
luftiga boningar var upplten t herr Lnners tvenne yngre barn. Nanny
residerade i kammarn, hvaremot loftet innehades af hennes bror Calle,
bland grannarna i dagligt tal knd under namnet "fanten" och vid
pfallande omstndigheter fven kallad "galne Calle", ehuru man skulle
haft svrt att bland de vansinniga ptrffa ngon s klok som den
beskedlige Calle.

Genom hela boningen gick en anda af synbar torftighet, men derjemte
fans der ock en anda af trefnad och renhet.

Det lfvade golfvet, de blankskurade borden och den stora syrnqvasten
i rosiga muggen p spiskanten voro, d dertill summerades de hvita
nt-gardinerna, knutna af Nanny, och det rdrutiga soff-fverdraget,
vfdt af svrdottern, allt bevis hvilka tillknnagfvo att invnarne
i denna boning egde den smak och den fallenhet, som frstr att gra
hemmet behagligt med det lilla.

Vid samma tid som Nanny beredde sig att visa den unge frmlingen vgen,
finna vi den gamle Lnner -- en fr sin redbara vandel allmnt aktad
gubbe -- sittande p sngen i sin egen kammare.

Frsvagad af r och mnget bittert bekymmer, det han ej sprlst kunnat
bekmpa, bibehll han likvl nnu den mildhet och tliga frdragsamhet,
som alltid utgjort grunden fr hans karakter.

Hans lnga hvita hr nedfll kring ett ansigte, hvars vackra drag
icke voro alldeles utplnade; och under det han med ett uttryck, som
frrdde p en gng vrdighet och nje, smackade p munstycket af sin
lilla tobakspipa, riktades hans gon tid efter annan p en ung vlvxt
qvinna, hvilken satt i gubbens lnstol och lste hgt ur ett bref, som
nyss anlndt.

Detta bref, hvilket frde Gteborgs poststmpel, var frn den gamles
ldste son, den unga qvinnans man, styrman Ragnar Lnner, som fr tre
mnader sedan tagit farvl af de sina.

Under det lsningen fortgick, lekte i ena hrnet af rummet trenne barn,
hvilka kommit i batalj om egandertten till en stackars vindtorkad
gdda.

I andra hrnet satt Calle -- en lng yngling med ett obeskrifligt
smroligt och enfaldigt ansigte -- och blickade under lugg, n i taket
och n p barnen, allt medan han nd ganska vl lyssnade till hvad
svgerskan lste, ty Calle var icke s enfaldig som folket trodde,
fastn han stndigt smskrattade p sitt eget stt och icke tog sig af
ngon annan lrdom n att skta jordtorfvan, p hvilken han uppvxt.

"Magda", sade gubben, i det han kastade ett nytt krleksfullt gonkast
p sin sonhustru, den raska och msinta Magdalena, "jag menar att du
lser om brefvet en gng till -- det r son, som har hjertat p rtta
stllet!"

"n man d!" svarade Magda, och en ltt rodnad kom att ytterligare hja
rosorna p hennes friska kind.

"Man ocks, det frsts, och bror se'n... Ls om brefvet -- det blir
icke mindre roligt att hra det fr tredje gngen, d Nanny kommer hem."

Sonhustrun, som nnu icke hoplagt den kra skrifvelsen, brjade den
genast nyo, och i rsten lg bde stolthet och gldje, d hon lste
fljande:

    lskade och kra Magda, min trogna vn och mma maka!

    Nr du bryter det hr brefvet, s vet jag visst att du nskar att
    du hade vingar fr att flyga till Masthugget i Gteborg, och om jag
    finge se dig komma i luften med alla vra sm guds englar (Herren
    hlle sin hand fver dem!) rundt omkring dig, s tror jag att jag
    mste grta, ty ingen manhaftighet stode emot den synen, och straxt
    kastade jag mig emot dig fr att fnga bde dig och dem.

    Men nu fngar jag endast mina egna tankar, fr att stta dem i
    den rtta kursen, och s styra de ter till dig, Magda lilla,
    med helsningar och underrttelser att jag vlbestlld, efter god
    resa och vid god helsa, r kommen till Gteborg med briggen Sara
    Christina den 8:de i denna mnad.

    Jag hoppas att far blifvit uppkryad af sommarluften och grngrset
    -- det r s friskt och vackert hemmavid, och du och Nanny gra
    nog, mina bner frutan, allt hvad I frmr att stlla vl till
    fr far och att muntra honom, nr han r kraslig till humret och
    helsan.

    D vi lgo i Kanalen, hade jag en grufsamt stygg drm. Men drmmar
    rinna som strmmar, och jag hoppas att intet annat kan vara fr
    handen n lite bekymmer ssom vanligt vid denna tiden.

    Vren r alltid vrst, emedan vintern tagit med sig hela den
    frtjenst, som p hsten kommit in.

    Nn, vi ro ocks mnga munnar. Gud vlsigne barnen -- nr de bli
    stora, strfva de fr oss tillbaka -- och jag (det sg du nog) blef
    liks glad fr lille Manne som fr lille Konrad, fastn tv kommit
    emellan, och skulle vr Herre fven nsta r skicka oss en likadan
    gfva, s fller jag icke modet nd.

    Jag hade rnat att innesluta ngot penningar i brefvet, men min
    sjl fr jag icke vnta tills Jon Jonsson, som r hr med sin
    skuta, reser hem i nsta vecka, ty jungman Rask -- med hvilken jag
    skickar in detta till posten: sjelf kommer jag icke ifrn, emedan
    det r under lossningen -- r icke s alldeles att lita p, om han
    rkar p ngon krog: han kunde nog i ovarsamheten tappa brefvet.

    P frhand sger jag ifrn att det blir helt lite kontanter denna
    gng, men i stllet r det varor, som jag lyckats smugla med mig
    in. Jon Jonsson har lofvat att fra ocks dem med sig hem, och
    s faller det sig ter en liten vinst p handeln. Det r socker,
    kaffe, tobak, bomullsgarn och en packe dukar.

    Du, kra Magda, tar den frnmsta, half-shalen, som ligger ofvanp.
    Nanny skall ha den der nst i ordningen, och Calle den blrosige
    nsduken i botten.

    t far fljer en kagge rom, samt lite smtt t barnen.

    Du tror aldrig -- men det tror du nd -- hur roligt det r att
    neka sig sjelf allt som r mjligt, fr att tnka p dem, som hemma
    g!

    Gossarna sga att jag liknar en tiger om bord, och visst nog r jag
    icke sdan till sjs som jag r i brefvet till dig, eller nr jag
    r hemma hos dig. Men s har jag ocks ofta nog anledning att vara
    uppbragt af stor ledsnad, d jag ser pojkarna -- dem jag lskar
    liksom lemmar af mig sjelf, ty i manvrerna ha de f sina likar --
    i hvarenda hamn supa upp mer n hlften af hyran, den de behfde
    gmma hem, de liks vl som jag. Men det lnar icke att predika,
    fastn jag aldrig kan lta bli det, och oss emellan, fins ingen
    af dem som icke i en knapp vndning ville vga lifvet fr den der
    tigern -- nn, de veta att icke heller han skulle besinna sig p
    att, om det s gllde, slita dem ur sjelfva hafsfruns armar.

    Men hr p, Magda lilla, till sist ett ord apart!

    Jag r icke s fin och kunnig af mig jag som far varit i sina
    dagar, men jag har nd vett och mma knslor, och jag vill icke
    mera sra dig, n jag ville g stad och gra en skamfull gerning.
    Men det r s, br du veta, att ngon ringt fr mina ron om en
    viss man, som jag frr en gng haft lust att vrida om nacken p,
    emedan han, under det vi sutto i Guds hus, oftare sg p dig n p
    presten.

    Men fr jag, nr jag kommer hem, frnimma att smilurn p Almvik
    kastat sina nt i mitt farvatten, ja, har han bara tittat t den
    leden, s m han skylla sig sjelf. N, jag litar p dig som p gull
    -- det var icke annat jag ville sga.

    Och nu farvl, mitt hjerta och min blomma!

    Du skall framfra alla mma helsningar till far frst och sist och
    s till syskonen och barnen frn

                                                 din trogne man
                                                _Ragnar Lnner_.

    P.S. I klara stillsamma ntter, d jag har vakten, ser jag dig
    gunga i klvattnet efter fartyget. Men r det dimma och mrker, d
    tittar du fram rakt vid min sida, och ljuset frn nakterhuset lyser
    d s innerligt vackert p dig. Jag ser ocks lille Konrad som en
    stor fyr geschvindt springa i vanterna -- men nu fr jag belgga,
    annars, mrker jag, gr jag ter till segels.

D Magda lste den afdelningen i brefvet, som hennes Ragnar kallat ett
ord apart, svfvade hon p rsten, och s hade hon fven gjort, d hon
lste samma sak frra gngen.

"Jag ville nska", yttrade hon, innan gubben hann sga ngot, "att
Ragnar skickat penningarna i brefvet! Det r nu fver tre veckor som
far icke smakat annat n fisk, brd och potatis -- ack, den som kunde
skaffa lite ktt!"

"h, prat, barn -- fisken r en vlsignad fda."

"Men kraftls. Jag vet ej hvad jag ville ge till, om jag hade en orre
eller en hare -- det vore vl icke hela verlden. Men hvem trs tnka p
det: allt skall till herrgrden!"

"Gud gifve att vi ej hade vrre frn herrgrden, n det att de behlla
hvad som icke r fr fattigt folk!"

"N, det vet jag visst -- nr Ragnar r hemma om vintern, skjuter han
ju till mnget godt ml!"

"Ja, men jag sger att Ragnar, som gjort hemgng p Almviks egor, m
vara glad om ej patron stjl sig in p hans tillbaka! Det r icke nu s
som det var den tiden, d Almvik var i sitt gamla herrskaps ego."

Medan svrfadern och svrdottern s sprkades vid, gaf ingen akt p
"fanten", hvars ansigtsmuskler rycktes af och an -- om till skratt
eller grt, var ej s godt att sga. Han snkte derefter hufvudet i
handen, men genom fingrarnes galler framlyste ett par stora gon, som
stndigt riktades mot samma ml, och detta ml var Magda.

"Jag skall icke lngre ltsa som om jag ej frstode far!" svarade
hon med en rst af kufvad harm. "Det r nog sant att han blifvit
nrgngnare i bde ord och blickar, n han tordes i vintras, d Ragnar
var hemma. Men frukta ingenting, far: jag r allt densamma som reder
mig!"

"Och nr du sger det, qvfver du nd trarne... Den dliga menniskan!"

"Ja, nog r han det alltid ... men, som sagdt, det r icke fr ngon
enfaldig dufva som han lgger ut sina giller: jag har bde nbb och
klor, om det gller."

"Godt, mitt barn," svarade svrfadern leende, "det r ej fr intet du
r dotter till en lnsman, och en lnsman, som tog sin person i akt
nd -- men du var uppfdd till bttre n du fick."

"Jag ... s far talar!"

"Du kunde hafva ftt till man din fars eftertrdare. Han sitter vid
grd och grund han, medan du sitter i fattigdom."

"n se'n, r det icke bttre att ha krleken med fattigdom, n vlstnd
utan den? Fins det mntro ngon hyggligare styrman i verlden n
Ragnar? Och s visst blir han kapten, nr han fr rd att rtt lsa
navigation, som han lngesedan kunnat vara det, om han icke gift sig,
i detsamma han blef styrman. Han har alla dagar varit femton gnger
herremanslikare n den tjocke Trystedt, som r en plga fr alla
menniskor."

"Gudskelof, nr du r njd, r allt godt; och om vi nu ro lite i
knipan, oaktadt all din strfvan, s blir det bra igen, d Jonsson
kommer. Han mtte vl vara frsigtig med varorna!"

Ett sakta ljud frn rummet gentfver frkunnade att den lille vaknat,
och genast reste sig den unga modern. Hon var en blomstrande brunett,
mera tck n vacker och med en kraftfull bestmdhet i hela sin person.




3.

Ett kta par.


En knapp half fjerdingsvg frn den "lafontainska" dalen -- emedan de
handlande personerna i denna lilla historia till en del nnu lefva,
lta vi dalen g under den pseudonym, som den redan erhllit -- sledes
en half fjerdingsvg frn la Fontaines dal lg den egendom, som blifvit
benmd Almvik och hvilken innehades af patron Fabian H., den der fr
ngot mer n ett r sedan inkpt den och ditflyttat med sin familj.

Patronen och framfr allt patronessan -- den hgmgende fru Ulrika
Eugenia, sedermera p elegantare manr kallad Ulrique-Eugenie -- voro
begge folk tillhrande den frnma verlden: tminstone skulle den, som
velat fvertyga dem om motsatsen, haft ett helt och hllet otacksamt
arbete.

Mannen inbillade sig vara Brutus den andre, det vill sga att han var
fullt sker p att den tid mste komma, d han till handling och kraft
skulle uppvakna ur den trga dvala, den smnaktiga likgiltighet, hvarur
han blott ngon gng lyftade sig, nr han behfde undandraga sig sin
hustrus tyranniska spira. Men det r att frmoda det stackars Brutus
aldrig kom att vakna.

Hvad betrffar fru Ulrique-Eugenie vurmade hon icke blott fr qvinnans
emancipation, hon hade redan lngesedan satt den i verket, och fr att
gifva ett fredme till denna samhllsvlgerning, hvilken hon ansg af
oberknelig nytta, hade hon totalt emanciperat sig frn det gamla budet
att qvinnan skall vara sin man underdnig och hrsam.

Den der eviga slentrianen att mannen r qvinnans hufvud pstod hon
var alltfr mycket fverensstmmande med karlarnes egen frdel att ej
vara en uppfinning af dem, som frst fversatt den heliga skrift: hon
ville bde lefva och d p att, om hon finge se sjelfva urkunderna, hon
aldrig i evighet skulle finna denna enfaldiga fras -- ngot hvaruti hon
visst hade rtt.

I orten tnjt det rika patronaget stort anseende. Man var frtjust
fver bjudningarne till det vackra Almvik, och Almviks egare sgo gerna
frmmande, ehuru efter gsternas bortgng ofta nog de mest lifliga
scener egde rum, hvarvid likvl frun merendels spelade ensam.

Saken var, att det herrskare-system, som patronessan fljde, p intet
stt hindrade henne frn att vara lite smtt, och icke s lite nd,
betagen i sin mans rosenrda kinder och smniga gon. Derjemte var hon
dock ytterst rdd att ngon annan delade hennes smak. Men om hon led
af sin egen svartsjuka, led hon ej mindre af sin mans brist p denna
knsla: nnu hade hon i detta fall icke haft ngonting att frlta.

Det r under herrskapets lilla aftonpromenad i trillan -- vid
middagspromenaden begagnades kaleschen, liksom jagtvagnen uteslutande
tillhrde morgonpromenaden -- som vi gra deras bekantskap.

Patronen, som fre utfartens brjan ftt en allvarsam lexa fr det han
jemt ville ligga och sofva, i stllet att, ssom det tillkomme honom,
hitta p ngot som kunde roa alla, d.v.s. frun och enda klenoden,
lille Eugen Ulrik ... patronen, upprepa vi, var nu fga disponerad att
gra sig lskvrd.

Han visste vl att han i allt mste lyda, men likt ett egensinnigt
barn, som ftt befallning att qvarblifva i skamvrn, tills det ngrat
sig, beslt han att -- figurligt taladt -- hellre qvarblifva der hela
dagen, n godvilligt anse sig fvervunnen.

Det var nd en opposition!

Knappt torde det behfva erinras att herr patronen skulle frhllit sig
p annat stt, om ett annat fel varit i frga -- men nu hade han blott
sofvit.

"Bevars," sade frun, som satt der i trillan styf som en solros med
parasollen i vdret, "bevars, hvad du r fr en lskvrd man!"

Detta mne hrde till fruns lsklings-temata.

"Jag skter ju tmmarna!"

"Behfver du derfr sitta som en grdsgrdsstr?" (Tystnad.)

"N, jag mtte sga, du har ett stt att vara, som icke lr vcka
afund ... om ngon hndelsevis sge oss -- det vill sga dig, men icke
mig -- kunde man ltt falla p den idn att du vore gift med en gammal
kring!"

"N, kra Ulrique-Eugenie!"

"Kra Ulrique-Eugenie har ej fyllt 38 r nnu, och om du rkar till att
vara tv fattiga r yngre, s skulle jag tro att det icke borde hindra
dina knslor att spela t ett visst hll."

"Tvertom, min vn, tvertom!"

Patron Fabian log i mjugg.

"Jag vet icke hvad det r fr en ton du har, d du sger det der...
Hrp, min lskade Fabian, ltom oss sluta fred! Jag r ej lngsint ...
din hand, gubben lilla!"

"Du r alltid godheten sjelf, min vn!"

"Tack, du mma sjl... Men vet du hvad jag egentligen skulle sga?"

"Nej, jag gissar ingenting!"

"Jo, ifall du blott kastade gonen p en annan qvinna..."

"h, gudbevars!"

"Ja, du m visst sga gudbevars, ty jag r icke den hustru, som lter
trampa sina rttigheter under ftterna!"

"Vet jag icke det!"

"Om du vet det, min vn, skadar det nd icke att jag sger det:
jag skulle rifva ut gonen p dig, om jag komme under fund med det
ringaste."

"Sta Ulgenie!"

_Ulgenie_ var ett af patronessans tillskrufvade smeknamn, som hon
tillt sin man att begagna vid mmare gonblick, och skulle det vara
rtt fverdrifvet mt -- hon var en knslofull qvinna -- hette det
"tta Ultenie!"

Fr denna gng fann patron Fabian det frstnmda tillrckligt, och
troligen fastade sig mnget behagligt minne vid dessa tvenne ord, ty
den emanciperade damen snkte gonen med en outsgligt mild blick p
sin man, och sade i frndrad ton:

"Aldrig, gubben lilla, skola vi mera draga ojemnt! Just jemlikheten
i ktenskapet gr det till en s angenm inrttning. Men -- fr att
fverg till ngot annat -- det r nu flera dagar sedan du var ute och
jagade, min bsta Fabian ... det mste du gra i morgon!"

Som fru Ulgenie ndvndigt ville ha sin man till en annan Nimrod, gaf
hon sig ingen ro, om hon ej tminstone ett par gnger under veckan sg
honom i verksamhet.

Han var alls ingen jgare, och just ingen fiskare heller, men d fven
det hrde till patronessans njen att fr frmmande f sga: "den hr
tjdern, den hr haren har min Fabian sjelf skjutit", eller: "den hr
gddan har han sjelf fiskat, ty han vet att hans Ulgenie helst ter det
han genom sin manliga skicklighet frvrfvat" -- d fans ingen annan
utvg n att vara bde fiskare och jgare, ty en hustru, som arbetar
fr qvinnans emancipation och i bsta fall fr jemlikheten, tl ej att
se sina nskningar gckas.

Emellertid led promenaden till slut.

Patron Fabian hade hela tiden haft i perspektiv sin soffa och sin
tobakspipa -- han rkte som en muselman och lskade af sjl och hjerta
den sterlndska dvalan. Det var blott en sak som han fredrog,
nemligen njet att speja efter andras hustrur -- denne ofrnjde Adams
son, som aldrig kunde lra sig att inse sin egen hustrus behag!

       *       *       *       *       *

"I Guds namn," ropade fru Ulrique-Eugenie, d trillan rullade upp p
grden, "hvem r den der hygglige unge mannen, som kommer ner frn
trappan ... aldrig kan det vl vara systerson min heller -- fast
kanhnda r det nd lille Gottlieb?"

"Jo, riktigt: lille Gottlieb, som nu blifvit store Gottlieb, min bsta
moster Ulrika!" infll genast en liflig rst, och i nsta gonblick
kramade den unge frmlingen, hvars bekantskap vi redan gjort, den vrda
frun i sina armar och gaf derefter ett kraftigt handslag t farbror
Fabian, som emellertid var ingenting mindre n frtjust fver sin
hustrus infall att bjuda "den der glopen" till Almvik.

Det vore att befara, antingen att han var en hk som uppsnappade
allting fr sig sjelf, eller utvecklade han mhnda anlag till en
husspion, hvilket om mjligt blefve n vrre.

Nr de frsta gldjebetygelserna (patronen tordes ej annat n ocks
visa gldje), helsningarna och frgorna voro frbi och familjen
ordentligen kommit i ro i frmaket, yttrade moster Ulrique-Eugenie,
sedan hon nemligen frst trugat i den unge mannen, som svettades nog
frut, den andra tkoppen:

"N, min lille Gottlieb, min vackre gosse -- du ser bra ut, din sklm
-- r det verkligen sant, som syster min skref, att du gett dig hit p
apostlahstarna?"

"Ingenting kan vara mera sant! Den hr grna rocken r min
hvardags-kostym, nota bene d jag icke gr i blusen, som r mitt
frtroligaste hvardagslag. I renseln befinner sig svarta habiten -- och
hrmed r gaderoben i det nrmaste upprknad. Moster finner att den
icke varit synnerligt tung."

"n linnet d, kra barn?"

"Huru ... linnet -- skulle jag frolmpa min egen kttsliga,
frtrffliga moster genom att fra sdant med mig?"

"N kors, sdan befngd och rolig pojke!"

"Du har nu icke mer n fyra realiteter, min son," sade mamma, d vi
inventerade denna del af min egendom, "men det betyder ingenting:
nr du reser hem igen, fr du g p ngfartyg, ty d har du skert
tjugefyra!"

"Jas, jas," sade moster Ulgenie skrattande, "jag mrker nu klart af
hvad slags folk du r!"

"Af hvilket slag d?"

"Af det, som aldrig kommer i frlgenhet, min unge herre!" yttrade
farbror Fabian med en ton, berknad att vara riktigt drpande.

Det var roligt fr honom, stackars karl, att ngon gng i sin tur f
drpa ngon.

Men Gottlieb var icke den som s ltt blef slagen ur brdet.

"Farbror trffar riktigt hufvudet p spiken!" utbrast han med ett
uttryck af tacksam hyllning t farbroderns omdme. "Jag misstrstar
ocks icke att, just genom den egenskap som farbror omnmde, kunna
arbeta mig fram i verlden, ehuru sonen af en fattig kronofogde med
stora skulder och en stor barnskara eljest icke synes ha alltfr stora
utsigter till lycka."

"Men hvilka ro dina utsigter?" tertog patronessan med en mera vrdig
min.

"Jag har ej mer n en."

"Hur ter sig den d?"

"Min plan r helt enkel. Jag har nu tagit kameral-examen och blir i
hst pappas bitrde i stllet fr de bda, som han frut haft -- han
slipper d fda och lna mer n ett; men jag, som tnker arbeta fr
tre och i allo bli ett mnster af drift och ordning, hoppas stlla mig
s fiffigt hos landshfdinge-embetet att jag fr arrendera tjensten af
pappa, som r fr sjuklig att skta den rtt. Lngre fram, d han tar
afsked, erhller jag den ... se der min marsch-ruta!"

"Du r en slug gosse, min lille Gottlieb!"

"h, kra moster, fr att flja den strkvgen erfordras icke mycken
slughet."

"S vill det tminstone frstnd till fr att icke i unga ren svnga
in p galna afvgar eller drmma bort tiden i fvitsko."

"N, hvad drmmeriet betrffar har det ingen fara fr den, som icke
eger mer n sitt hufvud och sina hnder. Skall man ha gldtiga drmmar,
s fr man icke vara i oro fver hvad man skall ta, nr man vaknar."

"Bra, bra... Gr din frnuftiga plan i verkstllighet -- hvad jag ej
tviflar p, just emedan den r enkel och klok -- s r det icke blott
till ditt eget gagn, utan fven till dina frldrars: de f en sker
hjelp i dig -- du blir alltid en god son."

"Det r just derfre, moster, som jag, och ingen frmmande, mste bli
frestndare fr eller egare af pappas tjenst. Hade jag icke tnkt p
alla de mina, s skulle jag nog ha gtt en annan vg -- men han r bra
den hr ocks."

"Och du rnar sknka oss njet af ditt sllskap i sommar?" infll
patron Fabian.

"Ja, med farbrors tilltelse -- denna bjudning kom frtrffligt till
pass vid den ledighet jag nu har."

"Ses, min kre systerson," infll patronessan i det hon steg upp,
"lt oss nu ska ut ett rum t dig!"

"Systerson, systerson -- p min heder, bsta moster Ulrika, se vi icke
snarare ut att vara kusiner!"

"Sdan skalk till gosse!"

"Nej, jag bedyrar, att mamma frefaller mig att kunna vara mor t
moster!"

"Nn, jag var ocks bara barnet, nr hon gifte sig. Hon r ldst, jag
yngst -- och hela fjorton ren emellan oss gra vl sitt till."

"Och lyckan och rikedomen sedan... Stackars mamma: alltid bekymmer,
sjukdom, barn, sm omstndigheter, men -- gud vare lofvad -- nd ett
engla-tlamod."

"Vr karakter har alltid haft mer likhet n vrt utseende?" sade
patronessan med en mt frgande blick p sin man.

"Ja, min vn, ja, ditt engla-tlamod r en knd sak!"

Patronen visste hvad det smleende betydde, som tfljt blicken.

"Gode Fabian, du vet att vrdera din hustru!"

"Sta Ultenie!"

Systersonens blick flg frn den ene till den andre af hans slgtingar.

"Det var mig ett roligt folk det hr: jag tror att de leka kurragmma
fr hvarandra -- eller kanske r det fr mig ... i det fallet behfva
de icke genera sig: jag lter hvar och en lefva i ro och efter sitt
eget behag, blott mam lemnar mig samma frihet."




4.

Kammaren och Loftet.


Ssom man vet var det Nanny som herrskade fver kammaren, och frn lng
tid tillbaka utgjorde den hennes lilla helgedom, en helgedom, hvilken
inneslt hennes f, men s mycket krare skatter.

Nanny var den gamle faderns gonsten.

Hon var icke blott fdd flera r efter den yngste af sina brder, hon
var ocks begfvad med ett lttfattligt, vekt och djupt knsligt sinne.
Hon var s att sga en lefvande ton frn de harmoniska drmmar, som
gubben en gng hoppats att f se frverkligade.

Nanny, den bleka och spda liljan, kanske dmd att likt vassens liljor
borttrna p den ensliga stranden, terfrde alltid den stackars
Lnner p den tanken, att, om hans far icke invntat ddsstunden fr
att uppfylla sina lften och frpligtelser, Nanny, i stllet fr ett
ensamt, mhnda snart fvergifvet vsende, nu varit en rik efterskt
frken.

Vidare var Nanny gubbens stolthet.

Ty d Ragnar, som tidigt fick lra sig att srja fr sig sjelf, satte
sjn och det tunga dagsarbetet -- hvilket alltid skedde med gladt mod
-- framfr all fverfldig kunskap och lrdom, och Calle icke ens
begrep mer n hvad som var ndigt fr att lsa sig fram fr presten,
var deremot Nanny den, hvilken med begrlighet lyssnade p faderns ord,
d han lrde och frklarade henne saker och hndelser, som fr hennes
omgifning voro frmmande.

Och sedan med hvilken begrlighet lste ej Nanny de f bcker faderns
bibliotek innehll!

Hon hade ett tydligt begrepp om historien, hon intresserade sig fr
eller afskydde de der framstllda hjeltarne och hjelteqvinnorna, hon
sympatiserade med alla lidande och frtryckta, men hennes ondligt
krleksfulla hjerta kunde ej heller neka sig att sympatisera med de
lyckliga, fastn hon alltid mste sucka, d hon lste om dem.

Men sedan hon suckat fver dessa varelser, som lefvat, suckade hon fr
dem, som lefde.

Hon fasade -- s hgt hon n lskade sina syskon -- fr den dag, d hon
skulle frlora sin far, i hvilken hon dyrkade ett slags hgre vsende.

Och hon ryste och bfvade, nr hennes tankar kommo att drja vid den
tid, d ngon man allvarsamt skulle kasta gonen p henne -- det fans
de som redan gjort det -- fr att utse henne till sin hustru.

Hvem kunde det vl bli, om ej ngon bonde ... eller ngon
skutskeppare ... eller -- n vrre -- ngon af socknens handtverkare?

O, det vore omjligt!

En sdan krf, r och kallsinnig man skulle skrmma henne till dds!
Huru skulle vl hon bredvid honom vga ens tnka s som frr, huru t
honom kunna meddela hvad hon s ofta i sitt hjerta knde... Nej, nej,
hon mste frblifva ogift ... ensam -- alltid ensam.

Kanske ingen bonde heller vill ha henne? Hade vl en enda af dem, d
hon midsommaraftonen vgat sig till deras dansar, bjudit upp henne!
Nej, endast med dumma och blyga blickar hade de betraktat mamsell Nanny
-- hon var ju ej deras gelike.

       *       *       *       *       *

Det var aftonen efter den, p hvilken Nanny haft det ovanliga mtet vid
kllan i dalen.

Hela dagen hade hon med ofrtruten flit, ehuru d och d ngot
frstrdd af minnet, hjelpt sin svgerska med hushllet, barnen och
vfnaden. Men nu hade hon tagit sig ledighet, fr att fly upp till sin
kammare, der hon var fullkomligt ensam med sig sjelf.

Denna ensamhet var s ljuf.

Utom den lilla pinn-soffan, som var Nannys sofplats, egde denna hennes
fristad en liten bokhylla, tre eller fyra blomkrukor, en drag-kista och
ett sybord, de begge sednare frfrdigade af Calle, som kunde snickra,
d han ville, och han hade fordom velat gra allt t Nanny.

Men p sednare tiderna roade det honom synbarligen mera att gra allt
fr Magda.

Magda hade, om hon s velat, kunnat behandla honom som en hund,
blott hunden ftt slicka hennes hand. Men Magda var god och anvnde
sitt vlde endast fr att f Calle att dubbelt mot frr hlla i vid
utarbetet.

Inom hus var Calle till det mesta barnpiga. De sm trifdes s innerligt
vl hos honom, emedan han lskade dem, och alla barnen i grannskapet
lskade "fanten", som lekte med dem och alltid tog dem i frsvar.

Men sg han sina lsklingar underg den brukliga hus-agan, d kom han
i berserker-raseri -- det var d han kallades "galne Calle"; ty som
han var emot all handgriplig uppfostran, men ej rtt kunde uttrycka
sitt system p annat stt n genom att lta uppfostrarne sjelfva erfara
verkan af deras system, s flg han utan frsyn p bde gammal och ung,
och hans starka jernhnder utdelade d med passionerad ihrdighet de
slag, hvilka han sedan grtande erbjd sig att sjelf i sin tur emottaga.

Men man skrattade blott t galne Calle och aktade sig s godt man kunde
att lta honom se den hemliga delen af uppfostran. Deremot reste ingen
bondmor till marknad, brllop eller begrafning utan att hafva ptingat
Calle, den vnlige barnvnnen, att titta hem till "ungarna" -- d kunde
man s tryggt resa.

Calles residens, loftet, hade blott en lafve, ett snderskuret groft
bord och en dito stol, p hvilken Calle alltid satt och vgde, under
det han med halfslutna blickar liksom frstulet betraktade den p
vggen hngande grnrandiga yllevsten eller ngon annan gfva, som
Magda gifvit honom.

Denna aftonstund -- medan Nanny betraktade den del af dalen, der kllan
var belgen -- satt Calle p sin ntta stol och blickade under lugg p
en brun sten-mugg, som stod framfr honom. I muggen befunno sig tvenne
stora syrn-qvistar, en hvit och en bl, hvilka spredo en behaglig doft
omkring sig.

Sedan han en lng stund slunda sneglat p muggen, brjade han s
smningom jemka stolen intill bordet, och fr hvarje skjutande drog han
munnen till ett godmodigt mysande.

Slutligen var han s nra, att, om han nedlutat hufvudet, han ganska
vl kunnat lukta p syrnerna.

Men fr att verkstlla denna manver, hvilket troligen var hans
stundan, gick han lika frsiktigt till vga. Hufvudet sjnk tum fr
tum, men drogs stundom ter tillbaka. ndtligen stod han icke lngre
emot frestelsen, utan begrafde hela ansigtet i blomsterqvasten.

Men hastigt drog han sig tillbaka -- han hade ftt en tanke, som gjorde
hans drag lnga och bistra.

Och nyss syntes han likvl vara s lycklig!

       *       *       *       *       *

Nanny, som stod med sitt lilla vackra ansigte tryckt intill rutan --
aldrig hade hennes ringa verld frefallit henne s frisk och grnskande
som i qvll -- Nanny hrde ej att drren ppnades och att Calle klef in
med sina egna, hga och lnga steg.

"Tack!" sade Calle.

Nanny svarade ej; hennes ron lyssnade p terljudet af den rst, som
hon i gr hrt.

"Tack!" sade Calle n en gng.

Nu spratt Nanny till och vnde sig om.

"Fr hvad d?"

"Rosorna, vet jag!"

"Hvilka rosor?"

"Kors!"

Calle brjade smle och titta i vggen.

"Har du ftt ngra syrner in till dig, Calle, s r det icke jag som
gifvit dig dem."

"Jas -- det r vl lill-Kerstin d?"

"Nej, kre Calle du, det r den som r snllare n bde jag och
lill-Kerstin!"

"Hvem kunde det vara?"

"Magda, frsts!"

"Asch"... Calle klef ett hgt steg framt... "Magda -- jo visst ock?"

"Frga, s fr du hra!"

"h nej ... men det r s, att jag tycker de lukta s innerligt godt,
fast jag aldrig kommer mig till att bryta af dem: de se s vackra ut,
der de sitta i sin grnska."

Och hrmed vnde sig Calle och trefvade fver vinden in till sitt, der
han satte sig p sin stol och brjade samma sysselsttning som frut,
blott med den skillnad, att, d han denna gng upplyfte hufvudet frn
syrnerna, en ny dagg fallit p dem.

Men nu kom der ett bud frn en af grannarna och strde den lycksalige
Calle.

En bondmor, som skulle i stor likfrd, anhll s mycket om en liten
handrckning fr den fljande dagen, och den alltid tjenstvillige Calle
lofvade genast, hur mnga groml han n hade hemma, att komma och se
om barnen.

Fr att bli rtt vlkommen fretog han sig nu att skra sfpipor, och
allt under det han skar och sjng -- ty Calle diktade ocks visor --
blickade han upp mot den intressanta bruna muggen...

Men hvad gjorde emellertid Nanny?

Lste hon ngon bit, ssom hon ofta brukade p lediga stunder? Eller
gick hon att drmma vid kllan och bada sina ftter, ssom hon gjorde
nnu oftare?

Nej, hon var njd med sin sysslolshet, hvilken ocks slutligen
belnades, ty bst hon stod der vid fnstret och tnkte p ...
naturligtvis ... ingenting, fick hon lngst bort emellan kullarna och
trden se framskymta en grn rock, och slutligen syntes den ttt invid
kllan.

Rockens egare, den unge mannen med renseln, han, som kallat Nanny sin
lilla najad -- en benmning, den han trodde att hon icke frstod --
kastade sig ned bredvid klippan och brjade se sig omkring.

Kanske vntade han p ngon?

Ngra gonblick trippade Nanny fram och ter mellan fnstret och
drren. Hon knde en ganska stark oro: lngtan ville drifva henne ut,
blygheten hll henne tillbaka.

Hvarfr hade hon drjt s lnge med sin vanliga lilla lustvandring? Hon
hade ju icke vntat ngon!

Slutligen -- hur hon funderade -- fattade hon dock hatten och ilade
nedfr trappan.




5.

Den frsta otligheten.


Nanny hade hunnit till sista trappsteget, d hennes svgerska med
blossande kinder och hastiga steg kom tillbaka frn ett rende i
grannskapet.

Nr hon frst fick se den unga flickan, skt hon halmhatten lngre ned
fver ansigtet och rnade g frbi henne med lika stor snabbhet som
den, hvarmed Nanny stod frdig att flykta ut.

Men Nanny hade ej vl kommit till frstugutrskeln, innan Magda yttrade:

"Hvart gr du?"

"Jag ... jag tnkte att g ut lite."

"Du br akta dig -- bst det r, blir du stora flickan."

"n se'n d?" frgade Nanny frundrad.

"h, fattiga hederliga qvinnor ha ingen rttighet att g ut!"

"Hvad sger du?"

"Jag sger att vr Herres sol och vatten och ngar och trd blott ro
till fr frnmt folk, som kan se alltsammans frn vagnar eller vackra
segelbtar."

"Men, kra Magda, du som alltid..."

"Tyst, barn du frstr ingenting du af all den smdelse och allt det
hn, som vi qvinnor af en viss klass ro skapade fr."

"Icke ro vi vl skapade fr det heller?"

"Jo jo ... men vi borde ocks vara skapade fula som synden fr att f
behlla tminstone vr rlighet -- ty p vr blygsamhet tror ingen."

"Store gud", tnkte Nanny, "skulle det der vara sant, s..."

Magda, som fr ngra gonblick hllit handen hrdt tryckt mot sin
brnnande panna, upplyfte den nu, och svl af uttrycket i hennes
svarta gon, hvilkas strlar tycktes kasta ett guldskimmer fver hennes
mrka hy, som af den stolta hjningen p hennes smidiga hals sg man
att hon tervunnit vldet fver sig sjelf.

"Jag oroar dig, stackars Nanny!" tertog hon med en frndrad, mild
ton. "Jag kom ej ihg att du nnu r som en dufva, hvilken knappt
lemnat dufslaget. Men jag var ledsen -- man blir det ibland, utan att
r fr det."

"Var det d ingenting?"

"Jag kan sga att det bde var och icke var, och jag vill helst tiga."

"S tig, kra Magda, och lt oss icke nmna det mer!" sade sakta Nanny,
der hon stod p gldande kol och ville ut.

Hon lngtade storligen att prfva om det verkligen vore s farligt fr
fattiga hederliga qvinnor att g ut.

Intills i gr tminstone hade det ingen fara haft med sig: ingen hade
frmenat henne att njuta af vr Herres sol, vatten, ngar och trd, och
aldrig hade ngon satt hennes blygsamhet i frga.

Vid ett annat tillflle och under en annan inflytelse skulle icke blott
nyfikenheten, utan fven en vida renare knsla, nemligen deltagandet i
Magdas bekymmer, hafva kommit Nanny, som s mt lskade sin svgerska,
att pyrka den frklaring, hvilken hon nu ville undvika.

Magda teg.

Nanny smg foten fver trskeln. Men -- o, ve -- nu mste den fr andra
gngen dragas tillbaka, ty i samma gonblick som Magda vnde sig mot
drren fr att g in i stugan, kom gamle Lnner sjelf ut.

"Nanny, barn, br min stol hit p frstubron! Det r en s vlsignadt
herrlig afton att jag riktigt vill njuta af den, och om blott icke
gikten sutte i foten, skulle jag taga kppen och, med dig till std p
andra sidan, g ut."

Nanny rodnade, s att hon knde sina kinder brinna, d hon med en
ngslan, den hon ej kunde reda, yttrade sin farhga att pappa d skulle
bli mycket smre.

"Stackars liten, du r s m om mig -- jag vill heller icke frska
ngon promenad ... tag blott hit stolen, s sitta vi hr och sprkas
vid!"

Dessa vnliga stunder, d fadern frtroligt upplt fr henne sina
tankar, knslor och minnen, hade Nanny alltid ansett som en belning
efter dagens arbete. Men denna gng gick hon icke blott utan gldje att
hemta pappas stol: d hon tog sin stickstrumpa och som vanligt satte
sig p pallen bredvid honom, drog hon till och med en djup suck.

Gubben mrkte emellertid ingenting, kanske derfre att han aldrig kunde
hafva gissat att hans gonsten skulle sucka hos honom.

"N", sade han, i det han med vlbehag strk sig om det hvita skgget.
hvilket gaf honom ett s vrdnadsvrdt och patriarkaliskt utseende,
"n, barn, du frjdar dig vl t den granna duken, som Ragnar skickar
hem?"

"Jag har just icke tnkt p den n, pappa!"

"Det r sant: ditt sinne r icke i den vgen sdant som Magdas. Hon
frjdar sig som en ung qvinna gerna m gra, d hon fr pryda sig med
det som r vackert."

"Jag tror nog", svarade Nanny under en ltt frvirring, "att jag ocks,
hvad det lider, kommer att tycka om vackra saker. Jag har s lite
vackert, men jag ville vl ha!"

"Se, det roar mig att hra -- jag har just varit ledsen fr dig ibland,
d jag sett den der liknjdheten, hvilken icke r naturlig fr din
lder: den hrleder sig endast frn det tunga sinne, som du haft allt
se'n barndomen."

"Men, pappa, r det icke ortt att vilja gra sig vacker d man ar
fattig?"

"Vacker -- hur kom du att tnka derp?"

"Magda sade nyss att alla fattiga qvinnor borde vara fula fr att f
behlla sin rlighet."

"Magda var icke i sitt goda lynne, d hon sade det -- och hon, som s
gerna vill behaga sin man, nskar visst icke att hon vore ful."

"Ja, d man har en man, r det vl en annan sak."

"Och hvarfr skulle ej den unga qvinnan vilja vara tck fr sin far,
sina brder och alla, som se henne ... fr sig sjelf frst och frmst!
Det r en oskyldig nskan, hvilken, slnge den frblifver oskyldig,
leder till mer godt n ondt."

"Men nr r den icke oskyldig?"

"Det upphr den att vara, nr begret efter ffnga prydnader och
begret att visa sig skn frndrar hjertat och kommer den fattiga
och arbetsamma flickan att frsumma arbetet och sina pligter fr att
uteslutande tnka p det, hvilket br tjena endast till en liten
frstrelse... Men detta blir visst aldrig hndelsen med dig!"

Nanny svarade ej. Hon snkte hufvudet, ty hon tnkte att det vl icke
heller kunde komma i frga: hvem skulle ngonsin gifva akt p hennes
frndring?"

"Till midsommar", tertog den gamle, "fr du vl ha den gula
silkes-shalen efter din mor!"

Vid detta lfte rann en flyktig ros upp p den unga flickans kind, och
hon tog s som hon aldrig frut lett, ty detta leende var en qvinnas,
som anar en kommande triumf.

"Pris ske gud", tertog gubben, fvergende till ett annat mne.
"fr all den nd och lycka han snder oss! Det har nu en tid varit
mycket bekymmersamt, men d Ragnars penningbref och varor komma, rka
vi ter i goda omstndigheter. Fattigdomen har ett stort godt, som
rikedomen icke vet af: gldjen fver ett ringa lycka. Den rike njuter
kanske aldrig s som den fattige."

Medan den hederlige gamle Lnner allt mer och mer frsnkte sig i sina
egna funderingar, vred och vande sig Nanny p pallen och tappade maska
efter maska. Det frra mnet gick vl an, men det hr...

Emellertid vgade hon ej nmna att hon ville g bort. Hvarfr vgade
hon det ej? Hon frgade sig detta, men kunde ej uppgifva annat svar n
det, att hon i gr skulle haft s ltt att sga:

"Pappa, jag springer nedt ngen lite"... Men i dag kunde detta icke
sgas.

"Du sitter med hatten p, ser jag -- rnar du dig ut, min flicka?"
frgade sent omsider fadern.

"Jag har icke varit utom drren i dag!"

"S g d, spring, roa dig -- arma lilla krk, du har s litet att roa
dig t!"

Kanske var det just dylika uttryck, fdda af den arme faderns qvfda
bedrfvelse fver att ej kunna bereda sin dotter ngot fr hennes lder
passande nje, som orsakade att hon s tidigt kommit att inse det hon
hade ngot att sakna, kommit att inse det hon var ensam och -- ssom
hon plgade uttrycka sig -- utan ngon like. Det vissa r att den
sllhet, som gubben Lnner beredt sig sjelf derigenom att han i sin
dotter bildat sig ett sllskap, hvilket i ngon mn erinrade honom om
frra tider, lttligen kunde blifva denna dotter till lngvarig skada
och smrta.

Sdan som hon nu en gng var, skulle hon, ehuru mild, tlig och
arbetsam, sannolikt komma att finna sig i ett fvergifvet tillstnd,
vare sig d att en handtverkare eller vlbehllen skutskeppare -- det
hgsta, som hon i giftermlsvg sjelf kunde tnka sig eller andra tnka
fr henne -- flle p henns lott...

Begagnande den uppmaning hon erhllit, skyndade Nanny bort ltt som
en fgel, hvilken, efter tskilliga misslyckade frsk att tervinna
sitt frihet, ndtligen helt ofrmodadt ser sitt bemdande krnt med en
lycklig utgng.

Emellertid var hon sker att den unge herrn icke lngre fans vid
kllan, och nu fll det henne fven i sinnet hur besynnerligt det var
att hon icke omnmt hela mtet -- ja, ngot s underligt hade aldrig
hndt henne som att ej komma ihg det hon trffat en frmling: bde
pappa och Magda skulle nog undra derfver, nr de finge veta det.




6.

En fverenskommelse.


"N, var det icke det jag tnkte!" utbrast vr hjeltinna, nr hon fann
platsen tom, och betraktade hrvid med en viss harmsenhet sin bild i
kllan.

Aldrig frr hade hon haft hret s sltt och vl ordnadt. Och
sndags-frkldet -- det hon, under hela den tid hon sprkat med Magda
och pappa, haft dolt under koftan och hvilket hon pknutit, s fort hon
kommit ett stycke ifrn huset -- det lnade visst mdan att ha tagit
fram det ur dragkistan!

Hon var nra att rycka af sig bde frkldet och den lilla
silkes-lnghalsduken, hvilken hon knutit om halsen, d samma
lifgifvande rst, som hon redan lrt knna, ropade henne p afstnd.

Med glad hpnad slog hon upp gonen, och hvem kom der utfr backen --
blsande i ett stort grnt blad, ett alldeles eget slags trumpet, som
lt ganska bra -- om icke egaren af renseln.

"Kommer du d ndtligen, min lilla najad! Jag tyckte vi hade s
trefligt i gr afse, d du fljde mig p vgen, att jag mste hit och
se t om du icke ocks i afton badade dina sm ftter."

"Det kunde kanske anst en najad att gra i herr-sllskap, men jag..."

Hon afbrt rodnande.

"Huru nu: en najad -- du vet d ngot om najaderna, du mitt barn?"

"Ja, och om dryaderna ocks!" svarade Nanny nickande och fr frsta
gngen liksom lite stolt fver sitt vetande, hvilket eljest ingen utom
gamle pappa brydde sig om.

"Du frvnar mig -- du har d lst ... lt hra?"

"h, ngot af hvart. Pappa har en stor bokhylla, och jag har sjelf en
liten."

"Hm hm", sade den unge kronobefallningsmannen i survivance, "det der r
ju alldeles frundransvrdt... Men s bertta mig d hvad du lst!"

"Bryr herrn sig om det?"

"Det hr du vl ... kors, fr tusan, mamsell Nanny skulle jag sga. N,
mademoiselle, lt oss stta oss ner ... den hr grsmattan r ganska
mjuk. Jag vill anstlla en liten examen."

"Men jag svarar icke, om herrn kallar mig mamsell -- jag tycker att vi
bli s frmmande d."

"N, d skall jag nog akta mig fr det... Men lt oss nu komma till
brjan..."

"... med hvad jag kan?"

"Alldeles det... Men hvarfr stter du dig s lngt bort?"

"h, det r vl icke s fasligt lngt heller!"

"Det bevisar att du tminstone icke kan rkna, min gudinna! Lt hra,
hur mnga alnar r det emellan dig och mig nu?"

"Tre, tnker jag!"

"Stackars liten, du har ju nnu icke hunnit ens till addition! Men jag
skall bli din lrare."

"N, hur skall det g till?"

"S hr" ... den unge mannen ryckte hastigt af sig den kring halsen
lst virade svarta silkesduken ... "denne utgr ett bestmdt
alnmtt... Nu brjar jag mtningen, och nr jag kommit tre alnar
ifrn dig, s..."

"Hvad s?"

"... stannar jag och stter mig, ty du har sjelf bestmt tre alnar."

Aldrig hade Nanny haft ringaste begrepp om dylik lek.

Hon var ej van att skratta -- icke derfr att ej Magda, Ragnar och
Calle mnga gnger hade infall att skratta t och hvilka lockade dem
sjelfva till hgljudd munterhet -- men Nanny, som aldrig haft lust
fr gldje, hade hgst dragit p munnen, och sledes var det kanske
nu fr frsta gngen i hennes lif som ett ungdomligt skratt klingade
frn hennes lilla tcka rda mun, d hennes lrmstare i rknekonsten,
sjelf fverlemnande sig t en barnslig munterhet, efter flere frnyade
rkningar och mtningar tog i besittning den erfrade platsen.

"Se s", sade han, helt beqvmt utstrckande sig t Nannys sida, "nu
kan jag tminstone n dig!"

"Men", sade flickan, ter allvarsam, ty hon tnkte p Magdas ord, "det
vill jag icke!"

"Vill du icke?"

"Nej!"

"Kors, s bestmd du r!"

"Herrn tnkte ju hra hvad jag lst?"

"Det var s rtt det... N, icke behfver du vl gmma handen s der
under frkldet: jag skall ej frska att ta den, om du ej frivilligt
rcker mig den."

Nanny smlog och lt de sm hvita hnderna ter krypa fram, hvarefter
hon lade dem i kors fver knt.

"Frst och frmst d, mitt barn -- du kan brja vid frsta brjan!"

"D jag var helt liten, kpte pappa sm historiebcker med kopparstick
t mig, och under det jag lste, frklarade han alltsammans. Sedan, nr
jag blef lite mer fr mig kommen..."

"N, hvad blef det d af?"

"Jo, d kom katchesen, som jag just aldrig tyckte mycket om, och
derefter bibeln, som jag mycket lskar och gerna lser: Nya testamentet
r min bsta gldje. Pappa uttyder det, som jag icke frstr. Och
sedan, nr jag blir ensam, grter jag nr jag gr igenom vissa stllen
-- men det r ingen sorg i trarna: jag tnker endast p..."

"P hvad?"

"Jag vet icke om jag br sga det?"

"Visst br du det -- jag r ju din
vn!"

"N, s skall jag vl nmna det... Jag tnker p om jag haft den lyckan
att lefva i den tiden: kanske hade jag d varit en bland de heliga
qvinnorna."

"Jo, ser man p, du r minsann icke s lite regirig du -- kanhnda
ville du ha varit sjelfva jungfru Maria?"

"h!"

Nanny vnde rodnande bort ansigtet: det smrtade henne att det lg ett
gyckel i den unge mannens frga.

"N, mitt barn, lt oss d hoppa fver dina helgontankar och dina
fromma nskningar, som verkligen ro mycket olika andra unga flickors,
och lt oss komma vidare!"

"Pappa lt mig efter hand lsa historia, geografi p kartor och ngot
naturalhistoria, och s sknkte han mig slutligen en bok om den gamla
gudalran, med hvilken jag nnu roar mig p lediga stunder."

"Gudbevars, du r ju en helt bildad flicka p det sttet... Du skrifver
vl fven?"

"Det frsts, och ritar lite ocks."

"Nej, nu blir jag riktigt bekymrad fr dig, mamsell Nanny!"

"Hur s?"

"Derfre att jag icke r i stnd att begripa hvad du skall gra med
allt det der hr i din dal."

"P det har jag ocks tnkt!" svarade Nanny suckande.

"Kanske r det nd icke s farligt, nr allt kommer till stycket --
jag mste frvissa mig om den saken."

Gottlieb brjade nu p sin unga sllskaparinna stlla frgor hrs och
tvrs i de mnen hon uppgifvit, och fr allt visste Nanny att gra
reda, och det p ett stt, som visade att hon klart fattat och tnkt
fver hvad hon lst. I mytologien var Gottlieb icke mer hemmastadd n
hon.

"Men hvarifrn har d din far, som -- efter hvad du nmde i gr, d du
visade mig vgen -- bott p den hr jordtorfvan i halfva sin lifstid
och fdt sig med en ringa handel ... hvarifrn har han sjelf ftt sin
bildning?"

"Ack, det r en hel historia om pappas ungdom -- men den historien r
s smrtsam att han aldrig talar derom. Jag vet blott att han den tiden
hade stora frhoppningar och att, om de gtt i verkstllighet, han
skulle ha blifvit en frnm man; men det var ngot vigtigt ddsfall som
ndrade alltsammans."

"Jag mste titta in i ert lilla hem och helsa p din far -- tror du att
han tar vl emot en sdan hr ung frmling?"

"Ja, helt visst, och Magda ocks!"

"Din svgerska -- n godt, jag kommer en af dagarna... Men hr p..."

"Jag hr nog!"

"Eftersom olyckan redan skett..."

"Hvilken olycka?"

"Kors, den, frsts, att du vet jemt tie gnger s mycket som du
behfde veta, s ser jag icke att det skadade, om du nnu ytterligare
finge lite mera kunskap."

"Hvem skulle ge mig den?"

"Jag, naturligtvis -- det faller mig ngot in."

I Nannys gon syntes ett frgtecken.

"Du kunde bilda dig ett litet oberoende i framtiden genom att hlla en
skola."

"h, min gud, jag nskar ingenting bttre -- d behfde jag aldrig
tnka p att ... att..."

"... gifta dig -- menar du?"

"Ja, just det tnkte jag."

"Och deri tnkte du rtt klokt, tror jag."

"Tycker herrn det?"

"Ja, ty uppriktigt sagdt, hvem skulle du gifta dig med?"

"Icke vet jag. Sockneskrddarn har redan lagt sitt ord hos Magda."

"Sockneskrddarn -- aj aj!"

"Och skut-skeppare Larsson bjd Ragnar i vras tv tunnor rg fr hans
rst."

"Tv tunnor rg i handsl -- och din bror svarade?"

"h, Ragnar r icke att leka med! 'Vill du kpa syster min kontant',
sa' han, 's fr du vnda dig till henne sjelf: hon har icke gett mig i
kommission att ackordera bort henne'."

"Sledes tv friare?"

"Klockarn, en gammal enkling, r den tredje. Han r liksom lite
frmgen, och derfr har han vndt sig till pappa sjelf."

"Men utan framgng?"

"Det frsts -- pappa sade att jag var bara barnet."

"Och sjelf har du ej bjelse fr ngondera?"

"Jag har mer bjelse att kasta mig i Venern n gifta mig med en af dem."

"Sledes terkomma vi till skolan. Den kan ge dig en liten god inkomst
och r det enda stt, hvarp det blir dig mjligt att gra dig dina
kunskaper till nytta."

"Herrn har s rtt: det blir det enda fr mig."

"Jag fruktar det, min lilla Nanny, ty ngon friare, som passar dig,
hittar visst icke vgen hit... Men nu har du tminstone ftt en vn."

"Gudskelof, jag r vl frnjd dermed!"

"Jag ocks... Men det r ndigt att vi komma fverens om en sak!"

"Hvilken d?"

"... att vi icke bli kra i hvarandra!"

"h, icke har det ngon nd med det!"

"Det vete knfveln -- du har dina sm behag, mademoiselle Nanny, utom
det att du r en ganska vacker flicka."

"Herrn r ocks vacker, men jag mrker icke att ... att..."

"... att det kns som om du ville bli kr i mig? N, p min ra, s
mycket bttre, ty, ser du, jag r ungefr lika fattig som du."

"Herrn?"

"Jojo, s str det till, min gudinna! Hela min utsigt r fr nrvarande
att bli bitrde p min fars fogdekontor -- det vill icke sga mycket
det."

"Nej, det r sant. Herrn fr vl derfre endast bli kr i en rik
flicka."

"tminstone skall jag bjuda till att se mig fre... Men sedan nu den
hr vrsta punkten blifvit uppgjord -- den r ju riktigt uppgjord?"

"Ja, s skert som ngot i verlden: herrn skall ha en rik flicka, och
jag en skola!"

"Det r bra... Och nu komma vi vidare fverens om att vi trffas hr
p aftonstunderna. Jag tar passande bcker med mig och skall gra dig
bekant med vra skalder. Och ifall du har rst..."

"Jo, ngot litet ... god, sger klockarn."

"Lt mig hra!"

"I morgon! Jag r fr blyg nu."

"Det brukas icke att vara blyg fr sin vn -- helt annat, om jag vore
din lskare."

Utan vidare svar brjade Nanny sjunga en gammal ballad, och hennes
harmoniska och veka rst stal sig som en smekande fgelsng in i
ynglingens hjerta.

"Du sjunger som en engel, Nanny, och det faller mig in att du rtt vl
kunde spela lite gitarr -- jag kan det ngot, och jag skall ta med mig
en frn herrgrden."

"Men icke kan jag anvnda de kunskaperna fr skolan?"

"S kan du vederqvicka dig med dem, nr barnen gtt -- det behfs nog;
och d du s sitter och sjunger, tnker du p din vn."

"Fr att aldrig ha ledsamt -- hvad herrn r god!"

"Hr p, Nanny: kalla mig Gottlieb, och icke herre -- du frstr vl
att nr man r vnner, s..."

"Tack, herr Gottlieb -- hvillket vackert namn... Men nu blir det sent
p qvllen..."

Nanny, som fruktade att Magda skulle komma ut och ropa henne, steg upp
och gaf till afsked handen t den unge mannen.




7.

Jagten.


Fljande morgon, ngot fre den tid, d Calle, efter vlbestlld
fversigt hemma, gaf sig  vg till granngrden -- man torde erinra sig
att en af grann-mororna begrt att f lna Calle, medan hon sjelf var
frnvarande -- sledes ngot fre den tid, d Calle, smgnolande p en
visa, som han sjelf gjort, med lnga steg klef fver stttor och diken,
hade patron Fabian af sin mma hlft blifvit uppvckt med erinran att
det var hans jagtdag.

Smnig och i alla afseenden obengen att lemna bddens mjuka
beqvmlighet fr att i stllet njuta af den fuktiga morgonluften och
fgelsngen, halfmumlade han med all den hngifna mhet, som en dylik
obengenhet kunde ingifva:

"Dyra Ulgenie!"

Men Ulgenie var icke sinnad att lta beveka sig ens af dessa en m
knslans lockande toner.

"Fabian", sade hon och gaf honom en knuff i sidan, "du somnar ju
igen... Se s, geschvindt nu! Jag har ltit stta jagtstflarna i
ordning, och p stolen der ligger jagtkldningen -- jag vet att jag
ltit gra den sdan att du icke frkyler dig."

"Ljufva, tta Ultenie!"

Den lskvrda makan lyssnade smleende, och derest icke de trenne
smekorden blifvit uttalade midt i en olycksalig gspning, kan ingen
veta huruvida detta kapitel ftt ngon fortsttning. Men gspningar
hafva aldrig varit upptagna i krlekens ordbok, och derfre mste den
kta mannen, efter ngra ytterligare preludier, resa p sig fr att
g till det manliga vrf, som hans maka freskrifvit.

"Glm icke att vcka Gottlieb!" frmanade hon. "Han skall ocks lra
sig att bli skicklig i manliga idrotter."

"Ja, min vn, ja!" svarade patronen, under det han svettande ikldde
sig den tunga kostym, som patronessan efter egen modell ltit
frfrdiga.

Men vl utkommen, aktade sig herr patronen noga att gifva sin unge
slgting den signal, hvarom de aftonen frut fverenskommit. Herr
Fabian hade ssom man snart fr se -- sina "randiga" skl att icke
skaffa sig sllskap under de nimrodska fningarna.

Ssom sjelf ett slags skaffare t sin hustru, hade patronen i sin tur
en skaffare t sig, hviken alltid erhll en vink om dagen och stunden,
d patron Fabians de tvingade honom att trda ftterna i de stora
jagtstflarna...

Vi se nu denne martyr fr den ktenskapliga monarkiens godtycke
pustande med bssan p axeln begifva sig fver ngar och grden till
en viss plats i skogen. Vi se honom vidare, dit anlnd, brja speja
omkring med en oro, som blef allt mer och mer vltalig, ju lngre den
fortfor. Slutligen se vi honom gra ett skutt i gldjen, men straxt
derefter tertaga sin vrdighet, i det han -- med en uppsyn, som ej
skulle hafva misskldt en plantage-egares fogde, d han talar med
slafvarne -- vinkade t en man, som nrmade sig p gngstigen, och till
hvilken han i hrd ton sade: "Din usling, du lter mig vnta!"

dmjukt, men med en dmjukhet, som var mera ltsad n verklig,
framrckte "skaffaren" ett par harar och tvenne rapphns -- en ovanligt
rik fngst, som borde frskra den kta mannen om det mest mma
emottagande i hemmet.

Patron Fabian kastade till sitt bitrde ngra "hackor", och s snart
den sist upptrdande personen i denna korta scen begifvit sig af, lade
sig vr jgare, uttrttad af jagtens mdor, ned p marken, med sitt
byte bredvid sig, och fortsatte snart derefter den drm, hvarur hans
Ulgenie uppvckt honom.

    "I skogen och p sjn har jag lefvat
    Mngen dag!
    Ho ho ho,
    H h h,
    Det r s konstigt i verlden!"

S sjng eller rttare smgnolade Calle, under det han gick framt, och
allt emellant tertog han den sista raden:

    "Det r s konstigt i verlden!"

Bst han s gick, kom det fver honom en bjert lust att gra ett
springande in i skogen och hra p skogens sng.

Calle kunde njuta s, att hela raden af stora trar rullade utfr hans
bruna kinder, d han lyssnade till vindarnas suckande sus i de gamla
jttekronorna. D satte han sig s andktig som han brukade sitta i
kyrkan och lyssnade och nickade och smlog, men han omtalade aldrig fr
ngon hvad han erfor, och huru skulle han det hafva gjort -- han kom ju
aldrig sjelf att tnka p hvarfre det var s eller s inom honom: han
blott fljde sin lust.

Och s gjorde han fven nu.

Men han hade icke gtt lngt, d han fick en syn, som med ens kom honom
att glmma skogens sng. Han sg nemligen, just d han skulle stiga
fver inhgnaden, den sofvande jgaren i busksnret och det inbjudande
vildbrdet der bredvid.

Straxt rann det upp fr Calles minne att Magda aldrig kunde tla
patronen -- hvarfre, visste Calle icke bestmdt, men sjelf hatade han
patronen af instinkt.

Dernst rann ett annat minne upp: Magda hade sagt: "Ack, den som endast
kunde f en hare eller orre -- men allt skall till herrgrden!"

Calle brjade nu skratta, men mycket sakta. Derp lutade han sig lngt
framt, hvarefter han ter drog sig tillbaka liksom han betnkt sig.

Vr vn Calle egde ngot dunkla begrepp om mitt och ditt: han hade i
barndomen haft svrt att ihgkomma sjunde budet, men sedan han vl ftt
det i hufvudet, satt det fast och var honom nu utan tvifvel mycket
i vgen, enr han gng efter annan, ssom det tycktes emot sin egen
vilja, upprepade:

"_Sjunde budet_: Du skall icke stjla!"

Men det var icke nog att det sjunde budet besvrade honom -- fven det
tionde kom att stta honom myror i hufvudet.

"Du skall icke begra din nstas hustru, ej heller hans tjenare eller
tjenarinna, ej heller hans oxe, ej heller hans sna..."

Och medan han s lste och tnkte n p buden och n p Magda, skt han
sig, n en famn framt och n en famn tillbaka; och s hade han vl
kunnat st der tills patronen vaknat, derest icke en ljus id trngt in
i hans hufvud.

"Kors", sade han, "det r alls inget villebrd opptaget i rkningen!"
och som till och med den enfaldigaste har frmga att bevisa sig hvad
han vill bli fvertygad om, och framfr allt att tro p skerheten af
sina argumenter, blef Calle fullt tillfredsstlld med det argument, som
han hittat.

Och rent af frgtande slutet af budordet, det han i alla fall krnglat
bort -- "ej heller ngot hvad honom tillhrer" -- strckte han sig nu
helt hurtigt fram fver grdsgrdsstrarna och grep tag i hararna, som
lgo nrmast. En lng gren hjelpte honom sedan att fnga rapphnsen.

Medan manvern verkstlldes, stod patronens skaffare -- som ej lngt
aflgsnat sig -- ttt bakom Calle. Men i stllet att hejda denne eller
hjelpa honom med frklaringen af budorden, frjdade han sig tvertom
innerligt t patronens olycka, ett nje, som likvl icke var honom i
vgen fr ett annat, nemligen att angifva tjufven -- icke skulle vl
nd patronen gra stackars Calle ngot ondt, men honom (skaffaren)
kunde deremot detta nit i patronens tjenst inbringa nnu ngra hackor.

Calle hade vl mrkt att han hade ett vittne, men som detta vittne
genom sina nickningar och blinkningar syntes uppmuntra honom, brydde
han sig icke om att han blef sedd.

Och nu, efter fullbordad seger, skyndade han hem till Magda.

Men hr mtte honom det svraste.

       *       *       *       *       *

Magda, som befann sig ensam utanfr huset, rkade i riktig frtjusning
vid synen af vildbrdet. Hennes frsta frga var dock naturligtvis
den, hvar Calle hade ftt det.

"r det icke nog att det r hr?" invnde Calle, der han stod och
vnde hatten mellan hnderna.

"Jesus -- du har vl icke kommit t det p ortt vg heller?"

"Nej, jag gick vgen gerad fram!"

"Du fr icke vara illmarig, Calle lille, utan ge mig vackert besked nu!"

"Icke skall du beskylla mig fr att vara illmarig!"

"Nej, det kom bara s frfluget -- jag vet nog att du r en rar gosse,
och om du hller af mig..."

"Jo, ngot!"

"... s sger du hvem som gett dig allt det der, eller om du lofvat att
arbeta fr det, eller..."

"Jag har allaredan arbetat fr det!" svarade Calle skrattande...
"Men nu fr jag springa min vg, annars kommer jag fr sent till
Sunnangrden."

Och hrmed brjade Calle lgga i vg med sina lnga ben.

"Calle, Calle, nnu ett ord ... vnta d, Calle!"

"Jag frsinkar mig"... Han stannade likvl.

"Sg baraste om du ftt vildbrdet rligt?"

Calle, frlitande sig p tionde budordet, der harar och rapphns ej
voro upptagna, svarade listigt nog:

"Om du tviflar p min rlighet, s skall jag lgga fram katchesen --
tror du p den?"

"Och r det d riktigt skert att du icke gjort ngot, som der r
frbjudet?"

"Ja, det r ganska skert!"

"D r jag njd. Och tack skall du ha, min beskedlige Calle!"

"Beskedlige -- jo, det tycker vl Magda, kan jag tnka?"

"Det tycker jag visst, och derfre hller jag af dig."

Calle brjade smskratta, under det han stllde sig, likt en trana, n
p ena, n p andra foten -- det var s hans lag, nr han blef riktigt
upprymd.

"Jas, du menar att du hller af den stackars Calle ett lite grand --
det vore ngot roligt det!"

"h, Calle r min egen gosse!" Och medan Magda pratade, redde hon ut
garnhrvorna, dem hon till blekning hade upphngda p grden.

"Hr", sade Calle, i det han nalkades henne p ngra stegs anstnd,
"skulle Magda grta en endaste tr p min mull, om vr Herre toge bort
mig?"

Det lg s mycken dmjukhet och tillika en s stor ngslan i denna
frga, att Magda helt bevekt svarade:

"Det blefve visst mer n en endaste, min Calle, ty jag tror icke att
ngon har dig s kr som jag."

"Tackar aldra mjukast!" infll Calle och gjorde en ordentlig liten grop
i marken genom de skrapningar, som skulle frestlla en bugning. "Magda
skall icke ha sagt sdana ord fr intet -- jag r Magdas grdvard, och
det vill jag vara till min dd!"

Efter att hafva sagt detta, vnde han sig om och sprang bort med
verkliga lunkentus-steg.

"Stackarn har s innerligt godt hjerta!" mumlade Magda, medan hon,
utan en halfdragen aning om det verkliga tillstndet i Calles hjerta,
fortfor att reda sitt garn.

Derefter gick den unga qvinnan in fr att tillaga frukosten; och snart
omgifven af sina tre ldsta barn, hvilka hgt skrikande af gldje
sletos om hararna och rapphnsen, brjade hon styra och stlla med en
godhet, en stillhet och ett frstnd, som tillknnagaf att hon var vl
hemmastadd i husmoderns bsta konst.




8.

Jgaren i skogen och vid hemkomsten.


Vi tervnda nu till patron Fabian, hvilken, sedan han blifvit
uppfriskad genom en strkande smn, helt gldtigt uppvaknar, strcker
sig, stter sig till hlften upp och, utan att vnda hufvudet,
mekaniskt utstrcker handen efter sitt byte.

Troende att han ej s noga berknat distansen, bekymrar det honom ej
att handen icke fr tag i annat n grs och buskar. Han skjuter sig med
hela kroppen makligt framt, men -- underbara slump -- finner nd icke
sina harar.

Nu stter han sig upp helt och hllet, gnuggar med beslutsamhet smnen
ur gonen och borrar dem, s att sga, tvers igenom jorden. Men utan
tvifvel hafva hans gon, eljest ganska goda, blifvit slagna med ngon
hemlighetsfull frtrollning, ty de kunna icke urskilja hvarken harar
eller rapphns, och likvl mste begge delarne finnas.

nnu besluten -- patron Fabian r en man af upplysning -- att icke
tro p underverk, stller han sig upp p ftterna, blickar t alla
hll genom busksnren, int djupaste skogen, upp i luften, upp i
trdtopparna ... frgfves, oupphrligt frgfves.

Han sger hrunder fr sig sjelf:

"Det r obegripligt ... det r otroligt ... omjligt kunna de vara
borta -- men hvar fan ro de d?"

Skogen teg med envis ihrdighet, och likaledes marken, luften och
busksnren.

Vr patron brjade midt i ddande hettan, frhjd af hans tjocka
klder, att knna den ena rysningen efter den andra.

Att komma hem utan ngon fngst, var en olycka, fr hvilken han under
vanliga omstndigheter icke gerna blottstllde sig. Men att blottstlla
sig fr den i dag, var tusen gnger vrre, enr han, detta frutan,
kunde vara beredd p en lexa fr det han i trotsig olydnad vgat
uraktlta befallningen att vcka unga Gottlieb.

Midt under detta olycksaliga bryderi visade sig emellan grenarna det
dmjuka, halft flinande ansigtet af hans skaffare.

"Mina harar", skrek patronen i raseri, "mina rapphns, din kanalje?"

"Tnker patron att jag tagit dem?"

"Det vore ett streck s godt som ett annat! Hvad gr du hr, sedan du
ftt din betalning?"

"Jag gr ingenting jag utan patrons befallning, och jag gr straxt min
vg, om jag r till besvr. Annars var det s, att jag tnkte att det
kunde roa patron att veta hvart hans jagtbyte har gtt hn?"

"N, fr tusan, det r ingenting annat jag begr -- har ngon vgat
stjla det?"

"Det torde inte vara s utan det!"

"Hvem -- fort ... svara!"

Men skaffaren svarade endast med ett lngt utdraget: "n-n!"

"Kan du bevisa hvad du sagt?"

"Jag kan svra p det, om s fordras -- jag har bara uppehllit mig
hr fr den orsaks skull att patron, nr han vaknade, mtte f reda p
saken."

"Du r en beskedlig gosse... N, sg nu hvilken djefvul som varit i
skogen och gjort detta rofferi?"

"Vill patron utan prut veta det, s hoppas jag att patron inte heller
prutar!" yttrade skaffaren, som tyckte att denna lilla ordlek lmpade
sig rtt vl.

"Ja ja, jag prutar icke!" Patron Fabian tog upp sin plnbok och slngde
en hel riksdalerssedel t sin kommissionr.

"Calle -- fanten nere i dalen -- knep hela tutten."

"Huru ... den der rkeln, gamle Lnners son?"

"Ackurat!"

"r du sker att du icke sett miste?"

"Ja, som att jag lefver!"

"Godt!" yttrade patronen, och samma ord upprepade han flere gnger
efter hvarandra, och fr hvarje gng med en rst, som steg allt hgre
och hgre i beltenhet.

Och visst mtte de hemliga tankar, som smgo sig fver patronen, hafva
sknkt honom bra mycket nje, d de kunde komma honom att glmma icke
blott de frtretligheter, som vntade honom hemma, utan till och med
den frga, hvilken frst af alla bort falla af sig sjelf, den nemligen,
hvarfre skallaren, d han sg vildtet bortstjlas, icke qvarhll
tjufven eller tog det tillbaka.

Skaffaren fann emellertid icke skligt att afvakta tiden fr sin herres
uppvaknande till bttre minne. Han bugade sig och frsvann, utan att
patronen ens gaf akt derp.

       *       *       *       *       *

Man kan vara frvissad om att patronessan icke hade ultenie-minen p
sig, d hennes krlsklige man hemkom.

Frn sin plats i frmaket varseblef hon den tervndande, och ur stnd
att vnta tills han vl kommit in, slog hon upp fnstret och ropade:

"Hvar i herrans namn hade du tankarna, d du lpte af utan att sga
Goftlieb till? Jag kan sga att du visar dig rtt vnskaplig mot min
slgting, och jag kan sga att det r mrkvrdigt att du nu dertill
kommer hem utan honom, d jag skickat honom att leta upp dig... Men
hvad nu -- skall jag tro mina egna gon: hvar r vildtet som jag skulle
ha till middagen?"

"Kra Ulrique-Eugenie, kan du icke vnta tills jag kommit in och ftt
msa klder -- jag har s farit omkring i ster och vester att jag
knappt kan dra andan."

"Hvar har du vildtet?"

"Puh ... puh ... jag orkar icke tala!" Och dermed kilade patron Fabian
frbi fnstret och upp till sig.

Men den lisan var kort.

Fru Ulrique-Eugenie knde ganska vl vgen, och hennes harm stegrades
till en ytterligt svr hjd, d hon slutligen fick veta att vildbrdet,
som hon _sjelf_ skulle halva tit till middagen -- den knsliga Ulgenie
var en smula gurmand -- blifvit bortstulet, medan hennes man, dignande
af trtthet efter dagens strapascher, en stund fverlemnade sig t
smnen.

"Ah, om jag bara visste hvem som gjort det ... ja, om jag visste
det ... s skulle jag stta den kanaljen i stocken. Och du, din mes ...
jo, du r en man du -- vill du lna din hustrus kjortlar ... somna
p jagten, klaga fver trtthet fr en liten barnlek ... tvi, sdana
karlar... Men kan du icke alls fundera ut hvem som tagit det?"

"Nej, min vn, nej, jag frskrar att jag icke begriper det -- jag kan
ju icke ana hvad som passerar under min smn."

"Och derfr anar du heller ingenting under hela din lifstid... Men se
der kommer lille Gottlieb svngande med en orre i handen. Jojo, han
lter icke stjla bort sitt -- galanta gossen!"

Och fru Ulrique-Eugenie satte sig i rrelse nedfr trappan att med den
moderligaste vnlighet emottaga sin systerson.

"N, tack, min snlle gosse! Din morbror har haft otur i dag... Men
kom med mig i mjlk-kammaren nu, s skall du f ta grdden af en hel
filbunke!"

"Kra moster, lt mjlken flja med -- jag knner mig i stnd att
expediera alltsammans, bunken inberknad!"

"S expediera d alltsammans, min ste gosse ... sedan skall du f
flja med mig p min blekbacke och se p mitt lrft -- vi skola vlja
ut ett stycke ... begriper du ngot?"

"Aldrig ett ord -- det r ju ett helt mysterium -- men jag begriper
desto bttre att ingen systerson p hela skandinaviska half-n eger en
moster med mera lskvrda egenskaper!"

"Din smickrare -- det r vl att du r min systerson, eljest kunde
Fabian bli jaloux!"

"Det svr jag icke p att han ej fr skl till nd, ty jag vet ej att
det r systersnerna frbjudet att tillbe sina tanter!"

Efter detta lilla morgon-prat steg Gottlieb s i gunsten, att han kunde
vnta sig ett ganska angenmt husligt lif.

Och snart blef det nnu bttre, d tant brjade summera hans talanger.

Hvad kunde han icke allt, den gossen!

Utan att omnmna att han p ett det aldra mrkvrdigaste stt frmdde
roa lille Jean-Ulrik, patronagets enda arfvinge, kunde han rita de
"charmantaste" eklf p moster Ulrikas i bgen uppspnda sidentcke.
Vidare lste han hgt ur hennes favoritbcker och tog med det mest
himmelska tlamod tillbaka alla de rrande stllen, vid hvilka hon
smktande suckade da capo. Vidare sjng han -- den ofrliknelige
systersonen -- till gitarren icke blott "jnta och jag", utan fven
moster Ulrikas lsklingssng: "Upp fltets grna parker, i de dystra
bergens vrr". Och slutligen fans ingen qvinna i hela huset som kunde
mta sig med Gottlieb i konsten att skra bnor.

Kortligen: det var en systerson att leta efter! Och hvem vet om det
stannat vid det mystiska lrftsstycket, som skulle beses p bleket,
derest icke...

Stackars Gottlieb, der du nu gr trygg i ditt vunna gunstlingsskap, fr
att i mjlkkammaren expediera den lockande filbunken, anar du ej att
denna din mma tants helgedom en dag skall tillslutas fr dig?

O, de, alltid lgger du dig i allting -- det r ssom den bibliske
konungen klagar: ingenting finnes varaktigt under solen...

Men tror vl ngon att patron Fabian -- der han, fvergifven af sin
hustru och hennes omsorger, ter sjnk ned p soffan fr att sofva --
knde ngot slags liknelse till dligt lynne fver denna krlekslsa
vrdslshet? Nej, han fredrog tusen gnger bde hunger och trst
framfr sin Ulgenies nrvaro denna stund.

Icke att detta hrledde sig frn bannorna -- nej, nej, af en helt
annan orsak! Och visst r, att om fru Ulrique-Eugenie anat att det var
samvetsqvalen och fruktan som tagit hennes man i beslag, s hade det
ock blifvit annat af n den ltta morgondagg, som redan fallit.

Efter middagen, d Gottliebs orre ngorlunda frsonat fru
Ulrique-Eugenie med den stora frlusten, yttrade vr patron instllsamt:

"Har du ngra helsningar till prostgrden, sta Ulgenie -- jag rider
ditfver och talar med prosten angende socknestmman om sndag."

"N, det var bra... Tag d Gottlieb med, s fr han se mamsellerna --
de ha minst sina tv tunnor guld hvardera."

Vid detta frslag mrknade patronens ansigte.

Men frmrkelsen drog ter bort, och det frsta leende Gottlieb
erhllit af sin vrde farbror, trffade honom, d han infll:

"Nej, kra moster, icke i dag: jag mste skrifva till mamma!"

Han hade ej lust att frsumma sin frsta lektion i dalen!

"Aktningsvrde pojke, som icke fr njet frgter dina pligter --
bevare mig att inleda dig i frestelse... Och du, Fabian, kom och kyss
mig: din Ulgenie har icke lngre hjerta att neka dig vara lycklig!"




9.

Kpet.


"S fr innerligt roligt att far kan komma ut och sitta i grngrset!"

Det var Magda som sade dessa ord, i det hon vnligt rckte gubben
kppen och hatten, medan Nanny stoppade och tnde pipan.

Att se de begge unga qvinnorna med en s oskt mhet sysselstta sig
kring den gamle, var en vacker syn. Ragnar hade rtt: hans bn frutan
tflade de om att p allt upptnkligt stt vrda och muntra den af dem
alla vrdade husfadern.

"Se s, mina dttrar ... tack skall ni ha... Jag r glad, liksom jag
blifvit barn p nytt, fr det att gikten lemnat mig rast i dag... Gif
mig armen, Nanny!"

"Hvart skall du nu styra hn med far?" frgade Magda, i det hon fljde
dem ut p frstuqvisten.

"h, jag tnker, att sedan vi gtt omkring lite, stta vi oss nervid
kllan -- der plr far tycka om att vara."

"Och s har du kanske med dig ngon vacker historiebok, som du lser i
fr honom?"

Nanny rodnade -- hennes frslag var att bereda honom ett annat, vida
hgre nje.

Hon hade valt detta stt att gra fadern bekant med den unge
frmlingen, innan denne komme hem till dem. Magda skulle visst eljest
fasligt hafva undrat fver att Nanny redan var s frtrolig med en
nykomling.

Och nog hade Magda haft skl att undra, emedan hon ingenting knde om
denna bekantskap.

Hundra gnger under den frflutna dagen hade Nanny rnat sga: "N
kors, det var s sant, jag har ett par qvllar efter hvarandra trffat
en beskedlig ung herre nere i dalen!" Detta meddelande hann likvl icke
lngre n p lpparna, icke fver dem.

Men nu under vgen, d hon var ensam med pappa, ginge det lttare, och
dessutom d hon hade sin far med sig, finge Gottlieb se att hon icke
var angelgen att trffa honom ensam. Nu kunde de sitta s frtroligt
tillsammans alla tre och tala om den tid, d Nanny komme att hlla sin
skola.

Hon hade redan uppgjort en jttestor fantasi:

I dalen skulle uppbyggas en liten stuga, der hon skulle bo ensam fr
sig sjelf med en ko, en katt och en vacker steglitsa i en grn bur --
en hund hade hon ocks velat ha, men uteslt den likvl, emedan en
sdan t s mycket ... hon behfde honom dessutom icke: Calle skulle
nog taga sig att bevaka henne. Och otvifvelaktigt skulle den
beskedlige Calle fven komma och hjelpa henne med alla svrare sysslor
samt p onsdags- och lrdags-eftermiddagarne gra ren stugan och lfva
den, medan hon (Nanny) kokte kaffe och bakade rn fr att bjuda in far
och Magda... Detta, frsts, gllde sommaren -- vinterns onsdags- och
lrdags-eftermiddagar skulle Nanny tillbringa i stora huset.

Ack, huru mycken obemngd sllhet lg ej fr den unga flickan i
denna enkla och oskyldiga drm, hvilken blef nnu fullstndigare, d
hon tnkte sig sittande i sin lilla kammare innanfr skolan, denna
kammare, som skulle innesluta hennes minnen eller, rttare, hennes enda
minne: ty hade ej hennes vn sagt att hon efter dagens mda behfde
vederqvicka sig, och var det ej han som skulle lemna ressurserna till
denna vederqvickelse!

Vi skola icke lyssna p hur Nanny fr pappa rodnande frtljer sin
bekantskap med Gottlieb, ej heller nmna vi ngot om gubbens oro och
undran, blandad med ett hemligt hopp, det han dock vl aktade sig
att frrda. Vi frtlja blott att mtet emellan den unge kanslisten
och gamle Lnner utfll till msesidig beltenhet, hvilket var helt
naturligt fr tvenne s enkla och goda menniskor,  bda sidor lika
lifvade fr bekantskapens fortsttning.

       *       *       *       *       *

P sandbacken nedanfr den lilla strandfamiljens boning lgo de
ldsta barnen och lekte i solskenet, medan lill-Kerstin, husets enda
tjenste-hjon, satt bredvid och sydde p en sck, allt, frsts, under
det hennes uppmrksamhet rttvist delades emellan "lillen", som
residerade i ett baktrg, kringbddad med frisk, grn vass, och de
andra sm bytingarna, hvilka ifrigt sysslade med att grfva rnnor,
der barkbtarna sttligt seglade, sedan kanalerna frst tillbrligen
blifvit fyllda med det vatten, som de stretande uppburo dels i hattarna
och dels i den spruckna krukan, hvilken de ftt lna.

Under tiden satt ungmor -- hvilket ofta var fallet -- ensam i salen och
smllde i vfstolen s att det klang i fnsterrutorna.

Medan arbetet fortgick, sjng hon en sng, den Ragnar diktat p den
tid, d han gick i lskogsrender utanfr lnsmannens grd och skymtade
skn Magda i vindsgluggen, frn hvilken hon d och d gaf honom en
liten vink om ett efterlngtadt mellan-fyra-gon.

Som Magda nnu lskade sin Ragnar fver allt annat i verlden, s hade
hans visa icke blifvit gammalmodig -- och aldra roligast var det att
sjunga den, d hon befann sig ensam och under det mekanska arbetet
fritt kunde tnka p honom och skapa sina drmmar om den tid, d Ragnar
skulle heta kapten och fra en vacker galeas eller skonert, der han
kunde ta emot sin hustru, som enkom en gng skulle flja med honom till
Gteborg fr att f dricka t i kapten Ragnars kajuta.


Vid detta mrkvrdiga tillflle borde naturligtvis fven en stor
bestllsamhet rda bland manskapet.

"Kors, du", sger den ene till den andre, "sdan hygglig menniska
kapten har till fru!"

"Jo, du, kapten r allt en man, som har smak: kapten" -- (alltid
kapten, frsts) -- "kapten r ocks bra kr i henne: han tar aldrig
gonen ifrn henne ... och s vnligt hon ser p honom igen ... det r
lyckosamt att vara gift p det viset!"

Just under det Magda nu vfde p en gng lrft och framtidsdrmmar, och
derjemte nd sjng Ragnars visa, brjade det rassla p drrklinkan --
och straxt derefter gled drren lngsamt upp.

"Jesus", ropade Magda till, "hvad vill patron hr?"

"h, bli icke s altererad, fru Lnner -- jag hoppas att hela saken
skall kunna stllas till rtta ... derfre kom jag sjelf hit. Jag r
icke den som vill skada min nsta."

"Hvad fr en sak, hvad fr en skada?" utbrast Magda i det hon af
bestrtning slppte skytteln, som halkade ned p inre sidan af
vfstolen.

Patronen hade emellertid nalkats allt nrmare och nrmare, men med en
frsigtighet, som lifligt erinrade om katten och rttan.

"h bevars, fru Lnner, jag misstnker visst icke frun fr att veta
ngot -- ne-nej, den som r s strng och dygdig, lgger sig ej om bord
med ngot ondt ... men man har vl nd, skulle jag tro, hjerta fr
sina nrmaste!"

"Om det r ngon olyckspost som herr patron har att frkunna, s sjung
i herrans namn ut... Kanske att Jon Jonsson r kommen? och att sakerna,
som Ragnar..."

Hftigt rodnande brt Magda tvert af.

Men patronen behfde ingen fortsttning. Han ltsade vl ej ha frsttt
ett ord; dock som han sjelf vntade saker med samme skeppare, visste
han att denne befann sig i Gteborg, och det var ingen konst att gissa,
det styrman Lnner, som troligen ditkommit, lofvat hemsnda ngot
insmugladt gods.

Ett par gonblicks tystnad hade uppsttt.

"Jag knner ingenting om Jon Jonssons resa. Fru Lnner vntar vl
helsningar frn sin man, kan jag frst?"

"Ja, bde helsningar och lite varor!" svarade Magda, som efter en kort
besinning ansg vara bst att icke frhemliga den saken. "Emedan Ragnar
hade sin mnadshyra i behll, har han som vanligt tagit ngra saker hos
vr kpman i Gteborg -- vi ro fattiga och kunna icke begra kredit."

"Det r ocks bst att icke behfva anlita krediten... Men vi ha nu
icke att gra med styrman Lnner eller Jon Jonsson -- det r hr
nravid som ngon gjort sig olycklig."

"Store gud, hvad kan det d vara? Jag skall springa efter far!"

"Om gamle herr Lnner r ute", svarade patron Fabian, dljande sin
gldje under en dyster skakning p hufvudet, "s hemta honom icke: det
skulle endast vara att tillskynda den aktningsvrde mannen en stor
sorg!"

"Men s sg d?" stammade Magda.

"Det gller Calle!"

"Calle -- den stackars token?"

"h, han har ganska vl sitt vett i behll, och frevndningen om hans
mindre vetande kommer icke att skydda honom, ifall det blir sak af --
tjufnad, stor eller liten, blir dock alltid tjufnad infr lagen."

"Vildbrdet"... Med en uttrycksfall hpnad slog Magda hnderna
tillsammans.

"Alldeles: vildbrdet, som han stal ifrn mig i dag morse, under det
jag sof... N, jag visste vl att den vackra och stolta Magda var fr
rttsinnig att neka till att han haft hem det!"

"Men hvem har kunnat ... kunnat..."

"Riktigt, hvem har kunnat frrda att det var han -- se det r just
sjelfva hufvudpunkten eller, rttare, olyckspunkten, ty den visar att
han haft vittne."

"Ack, s frskrckligt! Han hade fr ngra dagar sedan hrt att jag
nskade mig en smula vildt t far, eftersom vi voro utan ktt... Jo, nu
ser det ut!"

"Lugna sig, fru Lnner lilla!" Och patronen utstrckte sin hand fr att
lta trstorden tfljas af en smekande klappning p Magdas ena axel.

I sin bestrtning gaf den unga qvinnan ej akt derp, och patronen
hade den lyckan att f fr ngra gonblick ostrd betrakta en hals s
vlformad, att han velat gifva vrdet af hundra harar och lika mnga
rapphns, om denna lycka kunnat frlngas blott en enda qvart.

Men nu reste sig Magda ur sin tankfulla stllning, och i det hon sg
upp, varseblef hon i gstens gon ett uttryck, som alls icke behagade
henne. Blygsamt betckande sig med halsduken, som fallit af, d hon
upptog skytteln, yttrade hon hastigt:

"Hvad r egentliga meningen med besket -- jag tyckte att patron nmde
om att icke vilja oss ngot ondt? Vildbrdet, som r orrdt, lemna vi
genast tillbaka."

"Det r visst frga om det nu!"

"Hvad r det d frga om?"

"Om sjelfva tillgreppet vet jag -- saken kommer infr rtten ... jag
nmde ju att det fins vittne!"

"Men det kan vl icke bli ngon sak af, om ej herr patron vill."

"Eger d jag rttighet att undandraga mig lagen, som r fr alla... Men
det r likvl mjligt att jag skulle kunna nedtysta alltsammans, om
jag, ssom fru Lnner riktigt anmrkte, ville det -- och nr jag tnker
mig den stackars gossen nedtryckt i arresten, nr jag tnker mig honom,
begapad af folket, st kyrkoplikt, nr jag..."

"Fr Jesu namn, det r mer n nog -- ack, herr patron, jag r endast en
fattig rlig mans rliga hustru, men om bner kunna verka det minsta..."

Och Magda -- den stolta Magda, som frut snst patronen, hvarhelst
hon trffat honom -- ihopknppte sina hnder och sg p honom med sin
mest rrande blick.

"h, misstrsta icke, lskvrda Magda: sdana blickar och bner ha en
undransvrd makt fver mig -- och det r visst att den der stllningen
r riktigt gudomlig!"

Nedslagen lt Magda sina armar falla, och p samma gng nedsjnko
gonlocken fver den bedjande blicken.

"Jag ser vl att herr patron icke vill gra ngonting?"

"Tvertom vill jag gra allt hvad i min frmga str, om blott Magda
hdanefter icke bemter mig med en s stor ovnlighet som hittills."

"Om herr patron icke fordrar annat n vnlighet," svarade Magda,
kufvande sin harm fver den frtroliga benmning, som hon nu fr andra
gngen erhll, "s skall den visst icke saknas efter en s stor tjenst."


"Nej, p min heder, ingenting mer -- om jag blott, d jag trffar
Magda, ssom grannar ibland tillflligtvis gra, fr se en liten st
min och en god blick, s tager jag mig att s stlla till, att denna
ledsamma hndelse icke blir knd... Och till bekrftelse p att vi
hdanefter ro vnner, begr jag blott en kyss!"

"Det kan icke ske!" svarade Magda med frtviflans kld. "Jag lskar
Calle som en bror, och ville ge allt fr honom, utom det som jag icke
rr om."

"Hvad vill det sga, min skna egensinniga -- hvem eger de der
rosenrda lpparna, om ej hon sjelf?"

"Frn den stund jag trdde i brudstol, ansg jag dem tillhra ensamt
min man -- och s mycket herr patron vet, icke blir patron den, som
frestar mig till glmska!"

"Nej se, frrn du, din gemene sklm, fr kyssa Magda, frr springer
jag godvilligt i kurran!" ljd det frn drren. Och in tittade frst
Calles hufvud och sedan fljde hela kroppen, under det ansigtet
frvreds af de mest vdliga grimaser.

"Jas", utbrast patronen i raseri, "du vgar prfva min godhet, ditt
dumhufvud!"

"Jag vgar vl prfva det, som r mer att lita p!" svarade Calle
kckt. "Vet herrn hvad jag rnar svara infr rtten, om de stmma mig
dit?"

"Hvad skall du d svara, Calle min?" uppmuntrade honom Magda.

"Jo, s hr sger jag -- jag vet jag hur det gr till --: Jag fr
dmjukast lta hgvrdige rtten och ndig domarn veta att jag riktigt
nog tog hararne och rapphnsena frn patron p Almvik..."

"Du r vl s tvungen att beknna kort!"

Calle fortfor, utan att gifva akt p patronens afbrott: "N, sger d
domarn, hvarfr gjorde du det?... Jo, svarar jag, fr att det icke
str frbjudet i katchesen. Hade det varit en oxe eller en sna, s
skulle jag icke pekat dit. Men, lgger jag till, och s blinkar jag s
hr t domarn" -- hrvid gjorde Calle en ny grimas, som s nr hade
narrat Magda i skratt -- "det har ingen fara att patron rkar i skada
fr s stadiga djur: det r bara hararne, de rdda stackarna, som icke
tras annat n komma krypande till honom, d han lockar dem till sig
med sina lnga snarkningar, ty hgvrdige rtten m veta att patron
skter sin jagt, medan han i all ljuflighet sofver under trden."

"Huru, din slyngel?"

"Det kan jag ta samma vittne p som patron rnar kalla fr min
rkning -- och till sist tnker jag att domarn nog drar p mun, d
jag frtljer hur patron ville slja sin rtt till mig fr en kyss af
Magda."

"Ha ha ha", utbrast patron Fabian med ett tvunget skratt, hvilket
knappt nog dolde hans harm och frskrckelse, "du r mig en lustig
kurre du, och ditt sista infall roar mig s mycket att jag icke har
hjerta att gra sak af strunten... Men hr p, din listige satan,
du m icke tro att domarn skulle gett dig tid att prata all den der
galenskapen: vid frsta ord utom tillbrligheten hade du blifvit
bortfrd."

Calle svarade endast genom att stta yttersta spetsen af tummen mot
nsan -- hvar och en vet hvad ett dylikt tecken betyder. Men sedan han
tagit denna hmd, sprang han ter sin vg, dock icke lngre n att han
genom drren, den han lemnade ppen, kunde ha en fversigt int.

Vr patron, som emellertid icke ville ge sig utaf s totalt slagen,
hade ganska svrt att finna en fvergng fr ngra passande afskedsord.

Men den goda Magda, nu fullkomligt lugnad, hjelpte honom snart till
rtta genom instinkten, hvilken ofta mer n erstter den frvrfvade
takten.

"Jag fr", sade hon, utan att en min frrdde hennes vunna seger, "p
det hgsta tacka herr patron, som har den godheten att fr Calles
frisprkighet frlta honom hans stora odygd. Men, herre gud, den
stackarn r s enfaldig i sinnet!"

"Det r just fr hans enfalds skull som man har fverseende med honom.
Och eftersom jag nu icke bryr mig om saken, skall jag lemna fru Lnner
i fred fr ett s okrt besk. Hvad betrffar vildbrdet, s m Calle
behlla det: han skulle icke undg misstankar, om det uppskickades till
herrgrden."

"Och herr patron bibehller ingen htskhet emot oss?"

"Jag -- Gud bevare mig! Nr jag frlter, glmmer jag ocks."

Magda steg ur vfstolen, neg, tackade och fljde herr patronen lngt
ut p backen. Der stannade hon, medan han vek t sidan fr att hemta
hsten, den han bundit vid ett trd.

Nr han sedan red frbi henne, helsade han nyo. Men den helsningen
kom Magda att sklfva till. Hon skulle icke hafva blifvit hlften s
frskrckt, om hon trampat p en orm, hvilken sparade henne i dag,
likvl fr att bita henne i morgon.

Det blef ingenting nmdt om denna hndelse fr gamle Lnner: Magda
ville icke oroa honom.




10.

Tv slags gnabb.


Fjorton dagar frflto.

Gottlieb hade lngesedan gjort sitt intrde i det lilla rda huset i
dalen.

Det fll ingen in att i honom se ngon farlig person. Magda, som hade
sin finhet i blicken, mrkte ganska vl att han kom fr Nannys skull;
men derjemte mrkte hon att han ej var den som skulle kunna bedraga den
stackars flickan. Lngre gick ej Magda, ty hon befarade icke att Nannys
hjerta komme att fsta sig vid den, som icke begrde det -- sdan
krlek hrde ej till Magdas principer, och hon trodde att Nanny knde
ssom hon.

Och nog sg det fven s ut. Aldrig kunde vl tvenne unga personer
umgs otvungnare n Nanny och Gottlieb.

Det r visserligen sant att Nanny inom det korta loppet af tv veckor
blef s vacker att man knappt knde igen henne: det var den jemna,
friska ungdomsgldjen som slog ut sina knoppar p Nannys kinder. Och
visserligen var det fven sant att den unge mannen mer n en gng
skrattande sade till henne: "Det var en riktig lycka att vi p frhand
gjorde vr fverenskommelse, ty annars, besitta mig jag vet hur det
gtt -- du blir allt stare fr hvar dag, mamsell Nanny!" Men med allt
detta mrktes likvl hvarken rodnad, frvirring eller hemlig harm, d
ngon kom till dem nervid kllan.

Det var alltjemt vid denna kra plats som de hade sina mten. Der
undervisade Gottlieb Nanny huru hon skulle ta de frsta ackorden p
gitarren, och hon lrde med frvnande ltthet. Snart sjng hon fven
sina sm visor till de aldra galantaste gitarrknppningar. Gottlieb var
stolt och frtjust fver sitt verk, hvilket ej kostat honom ngon mda,
och ej mindre stolt var han fver sin discipels frmga att begripa
hvad poeterna genom honom frkunnade henne.

 sin sida belnade Nanny den kre vnnen genom att frtro honom alla
sina framtidsplaner, srdeles den frnmsta, den om stugan, kon, katten
och steglitsan.

Och Gottlieb hjelpte henne tjenstaktigt att bde bygga och reda in.
Han ordnade fven skolan: uppgjorde tabeller, inrttade frskrifter,
uppfann priser och slutade med att lofva det han rligen skulle skicka
Nanny en uppsats goda rd -- och hvem kunde veta, om ej han en gng
komme sjelf.

"Ack, det r jag sker p", sade Nanny en eftermiddag, "ty nr Gottlieb
blir gift, s skall han vl ner med sin rika fru och visa henne fr
slgten."

"Kanske behfs det icke att komma ner", svarade Gottlieb smleende:
"fr min vrda tant rda, s utser hon skerligen en hustru t mig hr
i trakten."

"h, hvem skulle det kunna vara?" frgade Nanny nyfiket.

"Jag ser nu", tertog Gottlieb, "att det gudskelof ingen vda r att
mamsell Nanny rkar i fara -- hon rodnar icke en gng, nr hon hr
omtalas att man redan vill gifta bort hennes vn!"

"Hvarfr skulle jag rodna fr det?" frgade Nanny helt ppenhjertigt.
"Jag mtte vl begripa att herr Gottlieb en gng skall derhn!"

"Men nd..."

"Hvad fr nd?"

"Jo, du r god du!"

"Och se'n s ha vi ju fverenskommelsen."

"Det vet jag nog -- ocks anmrkte jag blott att du icke tycks f svrt
att hlla den!"

"r herrn ledsen fr det?" sporde Nanny med en liten retsamhet, som
kldde henne s vl, kanske just derfre att den syntes vara frmmande
fr hennes natur.

"Visst icke, mamsell Nanny -- tvertom r jag frtjust fver att du
troget fljer mitt rd ... och de ro icke s ofna ngondera af
mamsellerna i prostgrden."

"r det en af dem?" frgade Nanny, och hrvid blef hon icke rd, utan
blek, ssom hon frr brukade vara... "Ack, de ro s vackra!"

"Ja, riktiga englar ... isynnerhet mamsell ... hvad heter hon nu igen?"

"Mamsell Charlotte kanske?"

"Alldeles -- mamsell Charlotte med de magnifika svarta lockarna."

"h nej, det r ju mamsell Sofie."

"Ja ja, mamsell Sofie -- det r hon som mest behagar mig."

"Kors, att herr Gottlieb d blandar bort namnen!"

"Men du hr ju, mamsell Nanny, att jag icke blandar bort hennes svarta
lockar med systerns bruna."

"Men, bevars, mamsell Charlotte har ju alldeles ljust hr!"

"N, hvad betyder det fr mig, om mamsell Charlotte har brunt eller
hvitt hr -- jag tnker blott p den sklmska Sofie."

"Jag r sker p att herrn bara narrar mig!" utbrast Nanny och fll i
ett hjertligt skratt, som hade den egenskapen att terfra rosorna p
hennes bleka kind.

"Narrar dig?"

"Ja visst: mamsell Sofie r ju s allvarsam och tystlten att vl ingen
kan kalla henne sklmaktig!"

"Var du kanske icke sjelf s allvarsam som mormors psalmbok, d jag sg
dig frsta gngen?"

"n se'n"

"Nvl, min lilla najad, min lilla gudinna, betrakta ditt ansigte i
kllan der, och sg mig om du knner igen dig!"

"Herr Gottlieb vill d sga att han trollat bort mamsell Sofies
allvarmsamhet?"

"Ja, mamsell Sofies ocks -- det vill jag sga."

"Ocks -- han tror sig minsann om bra mycket!"

"Blir du ond?"

"h!"

"Jag tror du faller i grt!"

"Herr Gottlieb kan vara nog retsam att bringa mig derhn -- men nu blir
det nd ingen grt utaf!"


"N, eftersom jag icke kan bringa dig till trar, s fr jag vl
beknna sanningen, som r den..."

"... att Gottlieb icke sett ngon af dem?"

"I det tar du felt: jag har varit der i sllskap med moster Ulrika, och
jag r till den grad betagen i dem, att jag nu sitter hr, medan de ro
p Almvik, dit de kommo i frmiddags. Hvad menar du om det?"

       *       *       *       *       *

Hvad Nanny menade, fick Gottlieb ej veta. Men deremot fick han en
bestmd underrttelse om moster Ulrique-Eugenies mening fver hans
ofrsvarliga frnvaro.

Den unga kanslisten trdde inom grinden just lagom fr att hlla den
ppen fr prostgrds-mamsellernas chs-krra och gra de unga damerna
sin djupa kompliment.

De syntes emellertid vara ngot fnurriga och gfvo sig ej tid till det
ringaste uppehll.

Med frtjusning sg patron Fabian det hotande moln, som lagade sig i
ordning p hans lskade Ulgenies panna -- det gllde ju icke honom.

"Hr p, min systerson!" sade patronessan, vinkande Gottlieb till ett
ingalunda efterlngtadt samsprk p tu-man-hand. "Du har i dag fr
frsta gngen gifvit mig anledning till en fga angenm frundran!"

"Huru s bsta moster?"

"r det sed kanske i dina frldrars hus att du gr din vg, nr der
kommer fruntimmers-frmmande?"

"Den saken har alltid ftt bero p hur det fallit sig -- mamma r icke
svag fr etiketten."

"Det r ganska ledsamt, ty sllan blir det artiga kavaljerer af gossar,
som hllas i fr ls tygel."

"Hm!"

"Lt oss emellertid lemna detta sido..."

"Det r jag med om!"

"... och i stllet hlla oss vid hvad ett medfdt godt vett lrer oss."

"Aj, det br ju ter till heklefjll!"

"Tvertom, min vn: det gr rakt till himlen, s framt du lter mig
styra."

"r moster blott sker p att riktigt hitta vgen dit?"

"Fullkomligt -- besinna d: en och en half tunna guld, sknhet,
lskvrdhet, godhet och en knnedom i hushllsvsendet, som trotsar
sjelfva mamsell Nylanders!"

"Men krlek d -- brukas ej den i himlen?"

"Jojo men, och den hade nu redan hunnit skjuta ett godt stycke rot, om
icke du, i stllet att tillbrligt skatta min tgrd att bjuda dem hit,
helt ofrtnkt sprungit din vg."

"Men just det bevisar att det ej fans ngot som kunde sl rot!"

"Dumt prat! D man tnker att bli pappas eftertrdare, mste man vl
ocks tnka p att genom ett frstndigt gifte reglera affrerna,
tminstone sina egna... Mamsell Charlotte r en frtjusande blondin,
och mamsell Sofie en beundransvrd brunett, en riktig spansk donna."

"Ja, hon ser mkta spansk ut, men olyckligtvis r det icke det behaget
jag stter frst."

"N, Charlotte r s mycket mer smktande -- hon br kunna vcka en
krlek minst jemngod med den, som Werthers Lotta ingaf."

"Ja, se der just hvad jag fruktar: hur skulle jag taga mig ut som
Werther!"

"Icke ber jag dig trda i hans fotspr: jag sger blott att Charlotte
r en qvinna som kan rttfrdiga en drskap... Det r sledes Charlotte
du fredrar?"

"Nej d, fr allt i verlden, jag fredrar ingen af dem!"

"Det vill sga att du med tacksamhet emottager hvilkendera af
systrarna, som -- sedan du ngra veckor bortt gjort dina visiter --
efter en passande sondering befinnes vara mest bengen?"

"Nej, s menade jag icke!"

"Hvad menar du d?"

"Att jag har stor hg att sjelf dra frsorg om mitt gifterml och att,
fver hufvud taget, det r fr tidigt nnu att tnka derp."

"Hvilket betyder att du vgar frakta din mosters medverkan?"

"Himlen bevare mig frn att i mitt brst skulle uppst en slik knsla
som frakt fr ngon moster Ulrikas tgrd! Jag vrdar och lskar Gud,
jag tackar honom fr det han gifvit mig ett hjerta, men jag beder honom
i all dmjukhet att han icke mtte snda i min vg ngon hustru, som ej
besagde egensinniga hjerta sjelf utkorat."

"Dina ord klinga bra, men jag lter ej afspisa mig med ord. Vill du om
sndag flja med till prostgrden och visa dig artig mot flickorna?"

"Jag vill visa mig artig mot alla verldens flickor, men om moster
Ulrika med denna fras menar ngot annat n -- ingenting, s sger jag
nej!"

"Du stter dig d med mig ... begriper du hvad det vill sga, min kre
systerson?"

"Ack, jag trs icke tnka p ngonting s sorgligt!"

"Men det intrffar bestmdt -- och Gud vet nd bst hvad allt jag
velat gra fr dig! Besinna dig dock, medan tid nnu r ... du behfver
icke gra dig besvr att vara med om fisket i afton!"

"Huru, lskade moster -- frvist?"

Fru Ulrique-Eugenie antog en stolt uppsyn.

"Jag har d bestmdt fallit i ond?"

"Ja, jag vill icke neka att du r p vg att gra det, och jag hoppas
att den helsosamma fruktan, som du kommer att erfara, nog bringar dig
p bttre tankar!"

"Det tviflar jag p, vrdaste fru moster!" mumlade Gottlieb, sedan
hans tant med majesttiska steg lemnat rummet... "Men besitta, r det
icke nd en stor dumhet att ej fresta lyckan... Ack, hvarfre r icke
min vackra najad i dalen i stllet begfvad med en och en half tunna
guld ... den der lilla flick-ungen -- hm -- hon r alldeles fr mycket
st!"





11.

Fisket.


Venern, den stormiga Venern, hade denna afton antagit sin lugnaste
yta. Dess klara spegel upptog den fjerran belgna Kinnekulle, och
fver denna gigantiska spegelbild gled sakta fram den ena skutan
efter den andra, tills ett brusande ngfartyg kom och uppslukade alla
spegelbilderna i sitt hftigt gungande klvatten.

Det var en srdeles romantisk strand den der, p hvilken Almvik lg,
och lekande fiskar hoppade stndigt kring sm-btarne, som hr och hvar
vaggade vid sin kedja eller ock, rodda af raska hnder, smgo ut att
lgga sig i frst fr hafsfruns underlydande.

Men den stolta herrskarinnan, som frn sin kristall-sal sg faran
nalkas, kommenderade hger-omvnder-er, och dervid frsvann hennes
till vattubrynet uppstigna garnison, hastigt dykande ned i de
frskansningar, dit fienden ej kunde intrnga.

Det var i fljd af denna hafsfruns taktik som patron Fabian, vid de
krig han ofta frde med henne, nstan alltid frlorade. Och visst var
han illa ute, stackars karl, der han stlld mellan sin hustrus och
hafsfruns olika jernviljor, stndigt sg sig tillbakadrifven p samma
punkt: den ena ville ingenting gifva i skatt, och den andra fordrade
med en envldsherrskarinnas maktsprk att denna skatt mtte lefvereras,
hvar helst den n togs.

Efter dessa frutskickade underrttelser m man dmma om patronens
knslor, d han -- hvilken beredt sig p att den frbrytelse, som
Gottlieb begtt, skulle fr hela aftonen upptaga den frtrnade fru
Ulrique-Eugenie -- helt tvert fick bud att bten var klar och metspen
nedburna.

Fiske utgjorde just ett af vr patronessas lsklingsnjen, ehuru hon
sjelf aldrig frskte det oftare n d hon, i frtrytelsen fver sin
mans dumma otur, hftigt slngde bort parasollen och ryckte metspet
till sig. Och vare sig d att herrskarinnan p nedra bottnen ville visa
en artighet mot regerande drottningen i fra regionerna -- man knner
att damerna sins emellan ro fallna fr ceremonier -- eller att ngon
liten strfkr blifvit efter och slunda rkat falla i fiendens
hnder ... allt nog: fru Ulrique-Eugenie hade vanligtvis tur; men hon
nyttjade icke sin frmnsrtt, fr att ej, ssom hon sade, komma sin
man att rodna.

D patronen hann ned, stod hans mma maka redan frdig med lille
Jean-Ulrik vid handen, och fr den kta mannen terstod ej annat n att
hjelpa sina skatter i bten och att sedan han rott ut s lngt som
hans hustru funnit lmpligt, slppa rorna och flla metrefven.

"Det r d bra besynnerligt, min kre Fabian, att du jemt frhller dig
som en automat, nr du fiskar!"

Med denna frebrelse ppnade patronessan sina klagoslussar, hvilka
synnerligast under alla promenader fingo sin fulla frihet.

"En automat, min vn?"

"En stock, en verklig stock ... du vnder ej ens p hufvudet -- det r
precist som om du vore ensam i bten och din hustrus sllskap vore det
trkigaste du visste!"

"Men, kra du, jag mste ju vara uppmrksam p nr det nappar! Ifall
jag jemt vnde mig om..."

"... s frlorade du vl derfre icke knseln? Men du tycker om att
det fr folk, som vi kunna mta, ser ut som om du vore herre tminstone
i bten, i brist p bttre -- stackars man, s enfaldigt!"

"Kra Ulrique-Eugenie, blir det jag som skall uppbra hvad du sparade
din systerson -- jag tycker..."

"N, hvad tycker du?"

"h, bara det att jag har tillrckligt med den vanliga tyngden af ditt
lynne, utan att denna tyngd behfver kas med ngon frmmande brda!"

"Tyngd ... brda ... lynne -- r karln tokig ... r det till mig, din
hustru, du stller sdant tal, din hustru, som med ett helgons tlamod
frdrager din smnaktighet, din lojhet, din brist p krlek och
mhet ... h, detta r alldeles utomordentligt, det r ovrdigt, det r
skndligt!"

"Se s, Ulgenie, blif icke s hftig -- du vet vl om jag r tlig!"

"n jag d? Att vara gift med ett sdant vp till man! Om din hustru
kurtiseras midtfr din nsa, lter du det passera: du ser ingenting,
du hr ingenting -- jag kunde vara dig otrogen, och du sofve nd. O
de, o tid, o lif af bitterhet, en slik karl kan bringa en hustru till
frtviflan, och frn frtvillan r blott ett enda steg till vansinne!"

"N, hvem r det d nu som kurtiserar dig?"

I detta nu lg liksom ett tillknnagifvande att saken ej var s
alldeles ny.

Och ny var den ej heller, ty som hvar och en har sina svagheter hr i
verlden, s hade fru Ulrique-Eugenie den, att inbilla sig det hvarje
karl, som talade med henne, genast blef kr; och visade han den minsta
smula artighet, s benmdes det kurtis.

Men nu var det en olycka framfr andra, att hvad helst den medgrlige
mannen kunde frms till, frmddes han dock ej att spela Otello -- och
likvl, om han frsttt sin sak, kunde det hafva legat i hans egen makt
att svinga sig upp p den ktenskapliga thronen.

En svartsjuk tyrann skulle hafva bjt den frtjusta patronessan som ett
rr: han hade kunnat trampa henne under sina ftter, och hon skulle
hafva kysst dem.

Men nu kysste han i stllet hennes, och derfre trampade hon honom; och
om hon ej rttfrdigade de frebrelser, som gjordes Desdemona, var
det just icke s helt och hllet hennes eget fel. Men hvartill hade
det i alla fall tjenat? Otello var ju en lysande dikt, som ingen, och
minst hennes Fabian, skulle frverkliga. Ack, hvarfre var hon ej sjelf
fdd med samma lugn? Hvarfre plgade hon sig stundom med svartsjuka
inbillningar, till hvilka hon, enligt hvad hon trodde och visste, icke
hade ringaste anledning.

"Min Fabian", plgade hon trstande sga till sig sjelf, "skall aldrig
kunna bli mig otrogen: han r fr trg att tnka p annat n soffan och
tobakspipan"...

Men vi terg till samtalet mellan vrt kta par.

"Hvem r det d nu som kurtiserar dig?" frgade mannen.

Fru Ulrique-Eugenie hjde en vdjande blick till himlen: "Han frgar
mig hvem -- han har icke ens sett det!"

"Nej, min sjl jag det har!"

"Och likvl har just under hela denna dag" -- hon vnde rodnande bort
hufvudet...

"Kors, hr har ju icke varit ngon annan n adjunkten, som fljde hit
prestgrds-mamsellerna och reste fre dem!"

"Ingen annan ... n om det vore nog: om denne intressante och upplyste
man, som eger en frtjusande samtalsgfva, om han, sger jag..."

"n se'n?"

"... hnfrd af de ringa behag, som du aldrig frmtt uppskatta,
intagits af en stilla och mild passion?"

"Adjunkten -- huru: tror du att han fattat en hemlig bjelse fr dig?"

"Jag sade icke bjelse: jag sade passion -- du begriper icke det ordet,
du!"

"Nej, det r sant!" stammade patronen, och det var nu hans tur att
rodna.

"Beskedlige Josef!" Frun smlog t sitt eget skmt.

Derefter tertog hon:

"Jag r mycket villrdig om jag br lta honom mrka att jag
genomskdat hans knslor. Men i samma stund ndgas jag frbjuda honom
huset, hvilket vore att lta allmnheten f del af detta grannlaga
frhllande."

"Om jag finge ge dig ett rd, min vn..."

"Hvarfr icke, min kre Fabian -- du r ju i alla fall min man och har
som sdan rtt att yttra din tanke."


"D r mitt rd: lt allt g som det gr!"

"Men fruktar du d ingenting, bfvar du ej fr mjligheten af en
olycka?"

"h, min bsta Ulgenie, kan jag glmma din sinnesstyrka, din dygd?"

"Det r sant: jag eger dessa vapen -- och jag tackar dig, dyre
Fabian" ... (efter vanligheten fljde ngra smekande solglimtar p det
kyliga ovdret) ... "jag tackar dig, dyre Fabian, fr det du gr mig
rttvisa... Emellertid frlt, min vn, att jag upprr din knsla! Men
det finnes gonblick, d fven den starkaste kan vara svag."

"Icke du, min vn, aldrig du!"

Denna frargliga tillfrsigt hade s nr retat vr patronessa p nytt.
Men hon upptog hastigt en ny id, som gjorde ndvndigt fr henne att
bibehlla sitt sentimentala utseende.

"Lt oss lemna den beklagansvrde unge presten!" sade hon. "Jag har
nnu ett frtroende att gifva dig."

"nnu ett?"

"Denna beknnelse rr s att sga ett barn, och jag fruktar fr detta
lskade barns vl."

"Frklara dig!"

"Du fr icke fatta hat till honom, Fabian! Ty p min heder -- jag
ansvarar derfr vid mitt lif -- den stackars gossen frstr sig ej
sjelf, och det r alltsammans ingenting annat n en af dessa platoniska
lgor, som uppst i ynglingens sinne, d han hndelsevis trffar i sin
vg ngon person, hvilken erinrar om dragen af det besmyckade ideal,
som lefver i hans unga inbillning."

"Du skulle vl icke med denna mlning vilja hnsyfta p Gottlieb?"

"Fabian ... hvarfr tager du denna hnfulla ton? Skulle du, som visat
undseende med s mnga, just fr din hmd utse detta oskyldiga offer,
som -- jag upprepar det -- icke knner sin skuld? Det var blott en
tillfllighet som gjorde mig bekant med hans hjertas hemlighet."

"Trs jag frga efter den tillflligheten?"

"Gerna... Jag har, oss emellan, i mitt sinne utsett en af
prostflickorna till hans hustru. Jag bjd dem hit i dag, han flydde
dem: han tervnde till denna enslighet, som han hvarje afton sker,
antingen fre eller efter vra promenader ... det r en instinkt som
tvingar honom att lemna huset, d du icke r nrvarande. Och ej nog
hrmed: d jag frebrr honom detta fel och frklarar min mening i
afseende p det frmnliga partiet, tager han sig mod att frklara mig
tillbaka att han vill ha sitt hjertas rttigheter fr sig sjelf."

"Och du har trott, min vn, att det r du som r skulden till allt det
der?"

"Jag har beklagat att s r -- ingenting vidare!"

"Nvl, kra Ulgenie, frn denna samvetsbrda skall jag befria dig!"

Vr patron, som knappt kunde hlla sig allvarsam, talade med ovanlig
liflighet, hvilket hrflt deraf att han nu sg ett frtrffligt
tillflle att, utan beskyllning fr elaka afsigter, f gra sig af med
en person, hvars nrvaro utgjorde ett hinder rr honom sjelf.

"Hvad r det du pratar -- hvad vet du om min systerson?"

"h, bara det att han har en liten kurtis fr sig, och att det r den
som upptager tiden bde under hans fr- och eftermiddagsvandringar."

"Han -- _han_ ha en kurtis?"

"Jo, s str det till!"

"Men det r icke mjligt -- det r icke sanning!"

"Jag sger jag att det r sanning, och ifall du frgar honom hvarfr
han stndigt gr till dalen, tror jag knappt att han skall vga neka
att han der sitter i all skns frtrolighet med gamle Lnners dotter,
den lilla tcka Nanny, fr hvilken han lser skaldestycken, emellan
det han, under frevndning att lra henne spela gitarr, fattar hennes
hnder."

"Om detta eger grund, om han under vistandet i mitt hus sysselstter
sig med en s usel intrig, s skall jag, som anser mig vara i mors
stlle fr honom, i morgon dag snderslita detta frhllande... Men
huru vet du det?"

Detta var en frga, som herr patronen icke sanningsenligt kunde besvara.

Han skulle d hafva omtalat att, redan samma afton som han genom
Calles upptrdande s snpligt mst lemna den vna Magda, han p
hemfrden tagit en omvg, hvilken frt honom nog nra dalen fr att
kunna urskilja de der sittande personerna -- och allt sedan hade han
omsorgsfullt bespejat Gottlieb, glad fver att slunda ega vapen i hand
emot den, som mjligtvis kunde bespeja honom p krokvgarna t dalen...

Allts var det en hndelse som ppnat patronens gon fr ynglingens
fel, och han hade ej trott sig bra spela angifvare, emedan dylika sm
kurtiser vore s vanliga fr unga karlar...

"Icke ngot frsvar, min herre -- det frbehller jag mig!" svarade fru
Ulrique-Eugenie vredgad... "Vacker historia, minsann, om den ej slutar
i tid! En mors frebrelse p ena hllet, en grhrig fars frbannelse
p det andra ... en ung frfrd flicka -- mhnda ett barn-mord ... en
kriminalhistoria, en skandal, hvari kanhnda vrt hus och vra personer
komma att figurera... Nej, s sant jag heter Ulrique-Eugenie, detta
mste ha ett slut, och det hastigt nd!"

"Men huru?"

"Det blir min sak! Han har ju talat om att gra en vandring fver
Dals-fjllen t Norge -- nvl, m han resa fver till ml och
derifrn brja sin frd. Penningar skall han f, men lyda mste han
ocks!"...

       *       *       *       *       *

Fljande afton, sedan vr patronessa med egna gon frvissat sig om att
hennes man talat sanning, togs Gottlieb i ett frhr, hvilket s nr
gjort slut p allt det tlamod, som den unge mannen egde.

Fljden deraf blef att han sjelf beslt sig fr den omnmda vandringen.

Han oroade ej Nanny genom att frtlja orsaken till sitt hastiga
uppbrott. Deras sista samvaro egnades i stllet t ljufva
frespeglingar om terkomsten och att upprkna och utrkna allt hvad
Nanny under tiden skulle hafva frvrfvat sig i vetande fvensom i
skicklighet p gitarren, hvilken Gottlieb inryckt i fredskontraktet med
sin tant och hvars egandertt han ter transporterat p Nanny.

De unga tskiljdes sledes under goda frhoppningar, och den
afskedskyss, som Gottlieb utbad sig och erhll, bidrog ej att bringa
Nanny i glmska.

Dagen efter den unge mannens afresa ankrade Jon Jonsons skuta i den vik
af Venern, dit vr lilla historia r frlagd.






SEDNARE AFDELNINGEN.


    O, nr randas den gyllne dag,
    D, fr sorger och mdor fri,
    Mig besker en trofast vn?

                         Stagnelius.

    I gudars namn, hr upp mitt tlamod att prfva!
    Hvad frbehllsamhet, som min frtviflan gr?
    ......
    O, himmel, hr jag rtt -- mnn' rat mig bedrager?

                                          Adlerbeth.




12.

Sorgen.


Nra tvenne mnader hade frflutit efter den mrkliga dag, p hvilken
Nanny bortgifvit den frsta kyssen och Magda erhllit den krkomna
underrttelsen om Jon Jonssons ankomst.

Ocks stod gldjen hgt i taket, d alla Ragnars skatter vl blifvit
lefvererade i hennes vrd: hon ansg att allt dermed var bestldt.

Men hur bedrog hon sig ej, den stackars Magda!

Det fans en person, den Magda med sin kld stndigt frolmpat, och
som, d han led det nederlag vi bevittnat, i afskedstunden gaf henne en
blick, hvilken p henne gjorde samma verkan som om hon trampat p en
orm -- det var ocks p ett slags orm i menniskohamn hon hade trampat.

Hon skulle snart f knna det frdrjda stynget.


nnu aldrig hade man hrt omtalas ngot beslag i gamle Lnners hus: de
varor, hvarmed han fordom handlade, togos helt enkelt hos kpmnnen
i Gteborg. Men p sednare tiden var frhllandet annorlunda: den
driftige Ragnar fann bttre utrkning vid att sjelf hemfra bidragen
till den lilla handeln, och dermed hade han fortfarit r frn r.

Men -- sger ordsprket -- krukan gr s lnge till vattnet, att hon
en gng mste g snder... Och det gjorde hon verkligen. Likvl hade
tullbevakningen minsta delen i denna olycka ... ja, frmodligen skulle
ingen medlem af detta slags polis ngonsin hafva drmt om ett besk i
den lilla strand-dalen, derest icke en bestmd ppekning, att icke sga
hotelse om angifning, franledt ett sdant.

Tyvrr visade sig nu att tullkammarens helgdgifvande stmpel saknades
p bde garn-bundtarna, duk-packan och allt det friga, af hvilken
anledning de arma sgo sig icke blott berfvade sina varor, utan fven
hotade med bter, som fverstego deras krafter.

Vid allt detta var dock frfrligast att den lilla familjens unge,
starke beskyddare -- han, som snart skulle hafva redt allt -- i samma
dagar afseglat till Brasilien.

Magda och Nanny greto, endast d de voro ensamma eller i sllskap med
hvarandra: fr gubben dolde de sina suckar, ty hans lif skulle ej
frtyngas. Ack, det var tungt nog nd! Det lilla vlstnd, som man
prknat, var ju nu fr lng tid frloradt.

Gamle Lnner sg sina dttrars hemliga smrta och sade fr sig sjelf:
"Stackars barn, I anen ej det vrsta!" Men han, som tnkte p att den
obetydliga handeln gick i hans namn, han anade det.

"Vi ha haft s mycken lycka, lugn och trefnad alltsedan Ragnars
gifterml, att vi vl f finna oss, mina barn, om det ngon dag br
emot -- menniskan r icke skapad fr en stndig medgng."

S uppmuntrade han dem. Men de smlogo sorgset och frdubblade sina
arbetskrafter: det var s mycket man nu mste erstta, s mycket man
borde fretaga, fr att lindra bekymren.

Bland alla var likvl Calle den outtrttligaste.

Han, som med s stor tjenstaktighet ltit grannarne frfoga fver sig,
han, som gtt hand ur hand, hade numera knappt tid att sticka foten
utom dalens omrde. Han var allting och gjorde allting, s att man icke
mer behfde gifva penningar eller fda fr ngot slags dagsverke vid
det lilla grdsbruket, och detta i trots deraf att han en tid bortt
knt sig ganska kraslig till helsan, den han fga vrdade sig om, utan
gick vt eller torr, hur det fll sig. Men allt ondt glmdes vid ett
vnligt gonkast, en frtrolig nick af Magda.

Och sade hon nu: "Du arbetar ihjl dig, min Calle!" d fll Calle i ett
hgt skratt, och blef sedan s stark att han trodde sig vara en jtte.

Nr han s stkat undan det ndigaste hemmavid, hittade han slutligen
p att lemna dalen, men ej mera fr att blifva barnpiga, utan fr
att lta leja sig till utarbete; och d han vid hemkomsten lade
dags-penningen p Magdas vfstol, kunde man ibland se huru ngonting
"klart" skimrade p den smutsiga sedellappen. Det var en gldjetr.

Magda sade ej ngot. Hon vgade ej mer bermma honom: hon hade sett
hvad verkan det hade. Men sedan pingstliljorna och syrenerna tagit
slut, kom turen till "trd-rosorna", tulpanerna och lavendeln, och hur
trtt n Magda om aftonen var, satte hon dock med egen hand en ny qvast
i Calles mugg.

Sent omsider, eller rttare alltfr snart -- efter sju veckors
rttegng -- fll domen angende det i beslag tagna godset, och som
herr Lnner ej kunde erlgga de dmda och fr den vrnlsa familjen
ganska betydliga bterna, inmanades han i hkte.

P denna dag, p denna frtvillans dag, var det ingen som egde mod mer
n gamle Lnner sjelf.

Han hade insett hvem som i hemlighet dref spelet, men han knde ingen
fruktan: han var en gudfruktig man, och visste dessutom att Magda
skulle gra allt i verlden fr att f upplnt den erforderliga summan.

Tyvrr hade Magda redan, gubben ovetande, pantsatt det lilla silfret
fr att betala ngra sm skulder, som hon samkat sig p vren.

Vi skola icke nrmare skildra det gonblick, d gubben steg i bten --
hradshktet, dit han tills vidare frdes, lg snedt fver viken. Bde
Magda och Nanny ville ndvndigt flja med till andra stranden, men han
afbjde det med en s allvarlig ton att de ej vgade motsga honom.

Det var rrande att se de bda unga qvinnornas ifriga och omfattande
omsorger midt under deras ddande ngest. Ingenting glmdes till
gubbens beqvmlighet, och d kronorttaren slutligen med ngon
otlighet lt skjuta ut farkosten, hngde nnu de arma varelserna
snyftande fast vid relingen fr att tillhviska far att de om ngra
dagar skulle beska honom.

ndtligen var den bittra stunden frbi, bten redan lngt ute, men s
lnge en skymt syntes af gubbens hvita fladdrande hr, stodo qvinnorna
och de snyftande barnen qvar p stranden.

Calle hade dem alla ovetande frut gifvit sig fver till andra
sidan. Der mtte han fadern och lemnade honom helt triumferande
en tio-riksdalerssedel -- det var en omtlig skatt, och Calle
hade frskaffat sig den genom frsljning af sin enda egendom,
silfverklockan, den han rft efter mor, som sjelf sagt att Calle skulle
ha den.

D han om aftonen terkom hem, sade han blott:

"Det skall ingen nd g p far: han kan i arresten m som perla i gull,
ty det var en beskedlig herreman som erbjd sig att lna honom tio
riksdaler."

Hur vlsignades ej denne herreman af Magda och Nanny! Men hur stor
trsten n var, s var den likvl blott gonblicklig. Hvad skulle
de gra, hvad upphitta i denna nd? Deras fattiga grannar hade inga
kontanter -- de rika skulle fordra skerhet.

Nanny tittade ofta med orolig hjertklappning nedt vgen till den
minnesrika kllan. Om blott hennes vn terkomme -- han skulle nog veta
ngot rd.

       *       *       *       *       *

Tre dagar hade nu frflutit efter gubbens afresa, och mnga voro de
planer som rrt sig i Magdas hufvud; men den enda, som hade utsigt att
lyckas, var just den hon ej kunde frm sig att tillgripa.


Nog var hon fvertygad att patronen p Almvik ville tjena henne, men
han skulle gra det blott alltfr gerna, fr att sedan lta henne knna
att hon stode i skuld hos honom.

"Men", frgade hon sig i ngestfull villrdighet, "hvilket r rttast,
antingen att jag underkastar mig det, eller lter far sitta qvar i
arresten och sucka efter luft och frihet, det enda goda som han begr,
stackars gamle man?... Hvad", fverlade hon vidare, "skulle Ragnar
sjelf rda till? Han lskar gubben som sin gonsten, men han lskar mig
som sitt eget hjertblod -- och om han kunde inbilla sig att patron ...
store min gud, sdant allarm det d blefve... Men ter att icke kunna
hjelpa far ... nej, det str jag aldrig ut med!"

Och ingen hade den bedrfvade Magda att rdfra sig med. Hvilka rd
skulle vl den stackars Calle kunna ge? Och med Nanny, som ju var bara
barnet, kom Magda sig ej fre att tala i en s brydsam angelgenhet.

Hon hade gjort ett frsk hos prosten i frsamlingen, men ehuru han
visade mycket deltagande, var det dock omjligt att f lna penningar
af honom, ty han var lika snl som rik. Och nu kunde Magda likvl ej
lngre uppskjuta det utlofvade besket hos far.

Hela den lilla slgten skulle ge sig af p denna pilgrimsfrd, fr
hvilken de krleksfullaste tillredelser gjordes i matscksvg.

Magda bakade pannkakor och Nanny rn, och om ngonsin ett smleende
stal sig fver de unga svgerskornas lppar, s var det d bda
trffades af samma tanke: hoppet att den lilla vlfgnaden skulle smaka
far.

ndtligen var stunden inne fr inskeppningen. Till och med lill-Kerstin
och Karo skulle vara med, fr att f en skymt af husbonden. Barnen
stampade af gldje -- de tnkte blott p rodden fver de gungande
vgorna.

Magda hade plockat ned allt, men hennes hjerta var s tungt, att det
hotade brista: hon kom ju utan hopp.

Nanny, som hela morgonstunden gjort vld p sina knslor, syntes nu,
nr de skulle stiga i bten nra att svimma. Hon tnkte sig sin gamle
lskade far lidande och frfallen och nd med ett jobs-leende p
lpparna frdig att trsta dera, hvilka kommo endast fr att efter ett
par timmar ter fvergifva honom ... fvergifva honom t ensamheten,
hopplsheten, tystnaden.

Det arma veka barnet led redan p frhand det nya afskedets marter.

"Det r aldrig vrdt att du fljer med, mitt barn!" sade Magda i
moderlig och resolverad ton... "G in tillbaka du!"

"Ja, jag tror nstan att jag blir tvungen till det" ... (hennes hftiga
darrning frrdde hennes svaghet)... "Helsa honom ... lt honom
veta" ... (nu ndtligen frambrts de qvfda snyftningarna) ... "att
det ej r af kallsinnighet som..."

"Tyst, tyst, din stackare -- jag vet nog hvad jag har att sga... Gud
vare med dig... Se s ... der har du nyckeln ... ls vl igen stugan om
dig... Tag rorna, Calle!"




13.

En frvisning och ett terseende.


Just som Magdas bt passerade Almviks-stranden, syntes p denna strand
tvenne personer promenera fram och ter.

Den ena var patronessan, och den andra Gottlieb, nyss p stund
hemkommen frn sin lnga trefliga vandring i norska fjllen.

D bten skt om udden, der de samtalande stodo, utbrast Gottlieb, vid
det han ifrigt och vnligt helsade p den lilla familjen:

"Kors, hvart skola de alla ta vgen -- de sgo s bedrfvade ut!"

"Bedrfvade", upprepade patronessan -- "du kan tacka Gud att du slapp
dela det patraskets bedrfvelse!"

"Men ifall de ha ngon sorg, vet jag sannerligen icke hvad som skulle
hindra mig att dela den!"

Moster Ulrique-Eugenie skakade missnjd p hufvudet.

"Du har just att bermma dig af din stadighet i godt frstnd! Jag
visar dig hela vdan af att rka i frhllande till sdant folk, jag
skickar dig bort, jag..."

"Urskta", afbrt Gottlieb, nu en smula retad, "jag skickades icke
bort: jag fretog en vandring, som jag sjelf beslutat, och terkommer
sdan jag for, med hjertat alltid frdigt att dela andras bekymmer."

"S g d och dela din tiggarfamiljs bekymmer -- du r vl stadd vid
kassa frmodar jag, eftersom du talar s liberalt?"

"Men hvad har d hndt?"

"Jo, det att gubben lagt sig i maskopi med sonen om insmugling af
varor ... n, man har tagit dem i beslag, och nr gamle pappa, i hvars
namn denna tvstyfvers-rrelse drifves, icke kunde betala plikten, har
man frt honom i hkte, der han vl nu som bst vntar p att du kommer
och lser ut honom."

"Och derp skall han icke vnta frgfves! Jag har vl arrangerat vrre
n s."

"Aha, du brjar tala ur myndig ton -- du frvnar mig i sanning!"

"Och likvl om ngon har skl att yttra frvning, s r det jag."

"h, jag mtte sga!"

"Jag kommer till slgtingar, hvilka frst visa mig en innerlig
vlvilja, och hela min sjl vndes till dem -- ty det r ett behof
fr mig att vara tacksam -- men ett tu tre ndras allt, och jag
behandlas som en skolpojke, hvilken man ej vgar lta ta ett enda
steg, af fruktan att han skall beg ngon drskap. Vid denna art af
frmynderskap r jag ej van, och som det icke ligger i min natur att
underkasta mig det, ber jag moster Ulrika icke frska ett inflytande,
som -- taget s -- alltid blir ffngt!"

"Du glmmer, stackars tok, att jag, som r rik och har inflytande,
kunnat i mnga afsenden jemna din vg?"

"Det glmmer jag visst icke, och jag hade varit alltfr lycklig, om jag
frmtt bibehlla mig i moster Ulrikas ynnest -- men p bekostnad af
min tanke- och handlingsfrihet nskar jag ingenting."

"Du gr d ter till dalen -- till mamsell Nanny?"

"Utan tvifvel! Hon behfver mig, och jag lngtar efter henne."

"Sledes lskar du alltjemt den der unga flickan?"

"Jag vet icke om jag lskade henne, nr jag gick, men det vet jag att
hennes bild stndigt gjort mig sllskap p resan och att jag genast
skall terse henne..."

"... fr att sga henne den der galenskapen?"

"Ah nej, det vore ovrdigt, d jag ej kan sga henne ngot mer."

"N, himlen vare lof, du inser d att det r omjligt!"

"Hvilket?"

"Att gifta dig med henne."

"Omjligt anser jag det visst icke, men som det r oskert huruvida
jag, nr jag en gng blir i tillflle att gifta mig, nskar gra Nanny
till min hustru, s blir bst fr bdas vr skull att stanna vid
vnskapen."

"Hr p, Gottlieb lille: stundom talar du s klokt, att det kanske
lnar mdan att gra dig ett frslag!"

"Nvl?"

"Efter hvad jag anar, r det blott medlidande som drager dig till
flickan. Om jag nu lofvar dig att betala gubbens bter, om jag vidare
lofvar dig att dra frsorg om Nannys framtid -- och du vet att jag icke
bryter mitt ord -- vill du d frbinda dig att aldrig terse henne?"

"Nej, alldeles icke ... hon skulle djupt bedrfvas fver ett s
skamligt handligsstt  min sida!"

"Halsstarrige yngling, du tvingar mig d att sga det pligten mot din
mor, min syster, hindrar mig frn att lngre se dig p Almvik -- jag
vill icke ha skuld i dina felsteg."

"Om ngra dagar", svarade Gottlieb, utan att visa minsta frtrytelse,
"har jag hvilat ut efter min vandring och r d beredd att hrsamma den
gifna befallningen."

"Godt", mumlade patronessan, i det hon helt uppbragt aflgsnade sig --
"du fr svida fr detta en annan gng"...

Utan att spilla mycken tid p reflexioner fver det samtal han haft,
fortsatte Gottlieb vgen till dalen.

Han hade ej sett Nanny i bten, och hans hjerta klappade s hftigt att
han sjelf frvnades, d han, efter att vid kllan frgfves ha skt
den unga flickan, vandrade upp till huset, framfr hvars stngda drr
han stannade.

"Mnne hon kan vara sjuk", frgade han sig sjelf, "eftersom hon icke
fljt med de andra? Nej, i det fallet skulle de vl icke ha lemnat
henne ensam."

Han klappade p, men mste frnya slagen, innan han hrde matta steg
nalkas inifrn.

"Hvem r det?"

"Jag, Nanny!"

Ett utrop af gldje och hpnad fljde.

Derefter frnskts rigeln, och Nanny visade sig med kinder s hvita som
hvita rosor. Hon bar sin enda hgtidsdrgt, en svart orleans-kldning,
som, derigenom att den gick nda upp i halsen, visade lifvets rundning
och smidighet till hela dess frdel.

Utan ett ord, fvervldigad af alla sina knslor, kastade hon sig i
Gottliebs armar ... och aldrig hade en renare och innerligare omfamning
varit erbjuden och besvarad.

Med grannlaga mhet tryckte Gottlieb den andra kyssen p Nannys lppar;
och sedan han ngra gonblick betraktat henne, sade han sakta:

"Stackars Nanny, stackars barn, du har tminstone en vn i din smrta!"

"Gottlieb vet d..."

Hon drog sig rodnande ur hans armar: hon hade ej tnkt p att hennes
helsning var emot bruket.

"Ja, jag vet era bekymmer, och var sker att jag, under de dagar jag
nnu r hr, icke skall ge mig ngon ro innan jag ser din far fri och
hemma!"

"Ack, min gud, min gud, om det vore mjligt!"

Hon ihopknppte hnderna och hjde gonen mot den vn, p hvilken hon
trodde.

"Det skall bli mjligt, Nanny, jag ger dig mitt ord derp -- och om jag
varit hr, s hade det icke hndt."

"S har jag ocks tnkt; en rst har sagt mig: Blott han kommer, blir
det godt!"


"Tack fr detta frtroende -- det blir mig ljuft att minnas."

"Minnas -- herrn reser d snart igen?"

"Om en vecka."

nnu en gng ihopknppte Nanny sina hnder. Denna tbrd jemte den
trade blicken var mera begriplig n ord.

"Du skall d sakna mig, Nanny?"

"Alltid!"

"Och kanske skall du just fr denna saknads skull nska att vi aldrig
sett hvarandra?"

"Nej, visst icke: denna saknad blir fr mig ett vida lyckligare lif n
det jag frut haft, n det jag mjligen utan den kunnat f."


"Men sg", tertog Gottlieb, afbrytande detta farliga mne, "hvarfr
har ej din svgerska vndt sig till patron p Almvik?"

"h, till honom vnder sig aldrig Magda -- frr hvad som helst."

"Huru s?"

"Jag vet icke om jag br sga det... Bde pappa och Magda hlla mig fr
ett barn. Men jag frstr nd att patron frfljt Magda med oredliga
knslor ... och ifall jag kunde tro p Calle..."

"Hvad d?" frgade Gottlieb ifrigt.

"... s skulle hela vr olycka vara en tillstllning och en hmd af
patron fr det att Magda en gng bestmdt nekade att ... att ... slja
en kyss t honom."

"Huru -- ville han kpa en kyss?"

"Ja, mot Calles frihet." Nanny berttade nu hela hndelsen fre och
efter jagten, sdan som Calle frtljt den.

Sedan Gottlieb en stund grubblat fver och sammanlagt de meddelade
omstndigheterna, kom han verkligen till samma fvertygelse som Calle,
och han sg i detta Nannys frtroende en utvg fr sin egen plan till
gamle Lnners befrielse. Emellertid frgade han blott om patronen icke
sedermera hrts af.

"Jag har mrkt honom smyga omkring hr flera gnger. Kanske har han
tnkt att f trffa Magda ensam -- men det har ej lyckats ... och
aldrig skulle hon fr Ragnars skull vga att ta emot ngon hjelp, fven
om patron erbjde den"...

Vid terkomsten till Almvik erfor Gottlieb att hans vrde farbror --
som han visste vara bortrest helt tidigt p morgonen -- icke vore att
hemvnta fre aftonen.

I denna tillfllighet sg Gottlieb i brjan ingenting annat n en
motgng, den der ngra timmar frdrjde hans operationer; men snart
fll det honom in att kanske just denna resa kunde st i samband med
patronens hemlighetsfulla krleksvandringar. Den aftonen, d han
fverraskade Magda fr att draga vinst af Calles stld, hade han ju
ocks rest bort -- naturligtvis af den orsak att, om han vore hemma,
det icke flle sig s ltt att komma ut, vid denna tid d patronessan
alltid var vaksam.

Ju mer Gottlieb fvertnkte denna omstndighet, desto sannolikare
frekom den honom, ty hade farbror Fabian verkligen sin hand med i
detta utsde, s var det ock berknadt p hans egen frdel -- och utan
tvifvel var stunden nu inne att efterse skrden.

"Ack", mumlade Gottlieb, "om jag vore s lycklig att f honom i
mitt vld! Andras gissningar och misstankar ro vl ocks medel,
hvarmed hans feghet kan uppskrmmas, d jag visar honom hans hustru i
bakgrunden, men att med egna gon trffa honom stadd p olofliga vgar,
det vore detsamma som att ha den stackars gubben Lnner ter hemma i
stugan."




14.

Fngen.


Medan detta tilldrog sig p denna sidan viken, hade Magdas bt uppntt
den andra, och man lagade sig just i ordning att lgga till vid den
lngt utskjutande bryggan -- ja, Calle hade redan fste med btshaken
-- d, vid det bten vickade till, en af de sina gossarna, som krnglat
upp p relingen, med ett hgt skri fll i sjn.

Den unga modern, alltid lugn och besinningsfull, besvarade ej barnets
rop med att stlla sig sjelf och skrika, hon svimmade ej heller, utan
hoppade hastigt som tanken efter i vattnet, och d Calle vnde sig om,
hade hon redan ftt tag i gossen och lyfte honom upp fver sig.

Alltsammans gick i ett gonblick och utan brk.

"Calle, tag emot pilten!" sade hon med en ton, som var sig fullkomligt
lik.

Men Calle var sig ej lik han. Efter att bokstafligen ha slngt upp
gossen p bryggan, yttrade han helt darrande:

"Du kunde icke vnta p mig -- liksom han sjunkit i frsta taget, kan
tro!"

"Ses, icke skall du grla p mig! Jag blef bara lite vt -- det var
alltihop!" Och hrmed klttrade hon ltt som en ekorre uppfr bryggans
stolpar.

"Hur skall du nu bli torr!" frgade Calle buttert.

"Ah, det r ltt -- jag gr in till mor Larsson och lnar mig en
kjortel, medan jag gr upp till far ... arresten ligger ju straxt
bredvid ... skorna, strumporna och hela habiten hinner nog torka tills
vi komma igen."

Calle svarade ingenting. Han var missnjd fr det Magda icke ltit
honom tjena sig -- emellertid gick han frut, att bereda far p besket.

Och Magda frdrjde sig minsann icke hos mor Larsson: s snart hon ftt
p sig det erforderliga, skyndade hon i den ltta bonddrgten, hvilken
vl kldde henne, efter Calle och Kerstin, som ocks redan gifvit sig 
vg med barnen...

       *       *       *       *       *

Hradshktet, som blifvit inredt i en gammal slotts-ruin, hade redan
utifrn ett obeskrifligen dystert utseende. Hjertat hopdrogs vid synen
af denna fallande storhet, som nu lg der mrk och fvergifven, ett
hotande tecken fr de frbigende.

Men nnu mera dystert och hotande sg det ut inom murarna, der den
frvittrade rappningen stndigt tycktes frdig att ramla ned. Den kalla
fukten fll i droppar frn taket, hvars sekelstjocka mgel lngesedan
begrafvit de fordna arabeskerna och mlningarna; och i stllet fr
de stora messingskronorna, som en gng hngde ned i sina kedjor,
hngde der nu krona vid krona af spindelnt, en hel koloni spindlar,
lifnrande sig af de atomer, som dunstade omkring i den multnande
boningen. Och utom spindlarna, rottorna och d och d ngon stackars
fnge fans intet lefvande lif inom dessa rum. Men ofvanp det yttre
taket bodde en svrm kajor, som, vl behandlade af fngarne, vant sig
att titta in i deras glugg fr att f ngra brdsmulor.

Gamle Lnner hade redan gjort sig bekant med dem, och under det han
suckande afvaktade sina barns besk, gladdes han t kajornas.

D Magda ankom, fann hon genom Calles frberedelse vgen ppen till det
rum hon skte.

Gubben, som syntes rrd, men undergifven, satt p sngkanten med ett af
barnen p hvartdera knt. Calle stod framfr honom och gaf besked om
allt, som passerat der hemma.

Men den vemodiga rrelse, som visat sig p hans ansigte vid synen af
sonen och de sm, fvergick i en mlande gldje, d han fick se sin
sonhustrus blida drag. Hans armar darrade, d de omslto henne, och
hans hjerta blef helt vekt, d hon krleksrikt beskref deras saknad och
bedrfvelse och huru Nanny, af fruktan fr skilsmessan, varit nra att
frlora sansen, d hon skulle stiga i bten.

"Du gjorde mycket rtt som ej lt henne flja med", sade gubben, "och
blott vi kunna finna ngon utvg, innan hstkylan gr slut p mina
krafter, s skall nog..."

"Utvg mste finnas, far! Jag tnker att i veckan ge mig af till staden
med gullstjernan och tv af fren, och se'n tar jag vl lrftsrckan,
som skulle blifvit skjortor t Ragnar -- nr det ena kommer ihop med
det andra, s..."

"Men om du sljer kon, kra dotter, hur gr det d fr de hr?" Han
klappade barnen, som lekte med hans lnga hvita lockar.

"h, grannarna lna oss mjlk, och vi betala igen, d vi till hsten,
nr Ragnar kommer hem, kunna kpa en ny ko."

"Det r icke vrdt, barn! Vi f fundera p annat stt."

"Jag tnkte ocks p en tanke!" utbrast nu Calle och klef fram ett
stort steg -- han hade dragit sig tillbaka, d Magda kom.

"Hvad tnker d du p, min stackars gosse?"

"Jo, far, jag mins att Ragnar talat om att folk i England -- de ro
s phittiga i det landet -- skaffa sig pengar genom att lna p sig
sjelfva. Han kallade det nd ... hur var det nu igen"... Calle ref sig
eftertnksamt i pannan.

"... lifassurans, menar du vl?"

"Ackurat det, far ... och han sade att man ocks hr i Sverige kan f
pengar frn England mot sdan slags skerhet. N, om vi nu finge tag i
ngon, som frstode det och ville gra sig besvr med skrifningen, s
skulle jag gerna stta ut mitt lif till qvittering -- se'n, begriper
far, vore jag detsamma som kontanta pengar, hvar jag sattes i pant."

"Min beskedlige Calle, du menar mycket vl -- men det gr icke s till
som du i din enfald tnker."

"Ah, det var fasligt illa det ... annars hade far ftt hela summan, nr
jag dtt."

"Jag hoppas vl att sjelf ha slutat innan dess -- du r ung du!"

"Ja, visst r jag ung till ren, men d jag hrom sistens -- det var
nd en fredagsqvll -- gick hem fver kyrkogrden, hrde jag rtt
fver kyrkan en rst, och p den litar jag..."

"Herre gud, s du kan hitta p!" infll Magda, i det hon fr frsta
gngen med hpnad betraktade Calles infallna kinder... "Hvad sade d
den rsten?"

"Calle, Calle", sade den, och s ropade det tre gnger, "Calle, du
lefver inte lnge!"

"Ditt hufvud r svagt, min son," yttrade fadern, "och det kommer deraf
att du hela lnga tiden bortt arbetat fver mensklig frmga. Nr
kroppen fr hvila -- och det mste du ge den -- blir du bttre... Men
lt mig nd veta hvad du tnkte om det du trodde dig hra?"


"Jag tnkte ingenting jag, utan jag bara svarade igen: Mnn' det -- n,
det skall dertill!"

"Men med sdan vidskepelse gr du far ledsen!" tertog Magda.

"Ledsen -- h, det vet jag visst ... skulle han bli ledsen fr det
att vr herre Christ i sin nd ville hlla mig till godo? Det vore
vl snarare hgtid att gldja sig t ... en slipper ifrn s mnga
sorgligheter, nr en kommer i svarta mullen."

"Men om du tnker p det, blir du sjelf sorgsen till mods och kan
aldrig mer skratta."

"Kan jag icke det!" svarade Calle, och liksom hela den melankoliska
sinnesstmningen genom ett trollslag frsvunnit, brjade han skratta
af hjertans grund, och detta utan allt bemdande; det var s roligt,
tyckte han, att Magda ville hra honom skratta -- han glmde dervid
bort bde lifassuransen och rsten fver kyrktaket.

Sedan Calle kommit i det lynnet, tog han ej vidare del i
fverlggningarna. Men efter ett par timmar hade Magda uttmt icke
blott den lilla korgens innehll, hon hade fven uttmt alla de
tillgngar hon egde i mod och frhoppningar -- och nu var afskedet
inne. Calle gick frut att stlla bten klar.

"Om fyra dagar senast r jag ter hr," sade svrdottern, i det hennes
trar fllo p gubbens hand, "och d, s sant jag vill att Ragnar i all
sin tid hller mig kr, medfr jag ngot trstens ord!"

"Godt, min lskade dotter, Ragnar skall f veta allt hvad du gr fr
hans gamle far... Och helsa nu Nanny, stackars lilla krk, att jag
frbjuder henne komma hit, ty hon blott upprr mig."

En stund hrefter gnisslade de tunga riglarna s att det gaf genljud i
den de ruinen... Fngen var ensam.

Men nnu en gng skulle han f hra de kra rsterna.

Vl utkommen, erinrade sig Magda med ett slags frfrande beklmning
att "lillen" icke blifvit vlsignad af farfar: han hade alldeles
frgtits under afskedets oro, men d det ej var tnkbart att det kunde
stanna hrvid, stllde sig Magda utanfr gallergluggen och ropade:

"Far, far, var s god och titta ut, s fr jag rcka upp lille Sven!"

I samma gonblick visade sig den gamles silfverhvita hufvud, och nu tog
Magda gossen frn lill-Kerstin och strckte honom p sina armar upp
till farfar.

Och nu var allt bestldt.

Den sista blicken vexlades... Magda och barnen frsvunno.




15.


Vakten.


Augusti-qvllens friska ljumhet hade fljt p dagens hetta.

Klockan skred framt half 11, d Gottlieb, som patrullerade af och an i
nrheten af det lilla rda huset i dalen, brjade tro att han misstagit
sig och att, under det han fortfor i sin vaktgring, patron Fabian i
all maklighet kom hem p en annan vg.

"Det r s tyst derinne", sade han, "de ha skerligen redan gtt till
hvila."

Lngs utmed den stora syrn-hcken smg han sig fram mot fnstret i
Magdas rum... Nannys lg t gafveln -- dit ville han icke ens titta.

Mnen upplyste icke blott hela den vackra dalen, utan fll rakt
p fnsterrutorna, en omstndighet, som bidrog att gra Gottlieb
tvehgsen. Men slutligen mste han dock frvissa sig om huru det
frhll sig, i den hndelse att hans frsta aning vore grundad.
Sedan han undanbjt hcken, hvilken gick nra emot huset, stack han
frsigtigt fram hufvudet; men d han snart fann hur trygg han kunde
vara, vgade han sig nda intill fnstret, hvilket fr luftens friskhet
endast var lst phktadt med en segelgarnsnda.

Det var en vacker tafla som mtte Gotlliebs gon!

I denna kammare -- det kta parets lilla tempel -- sgos mnstrlarna
leka fver alla Ragnars fisk- och jagtdon, som med omsorg ordnade
hngde hela vggen utefter. Vid yttersta sidan svngde en gammal
"sydvest" p toppen af ett metsp, och nedanfr detta slags trof var
i hrnet fstadt ett gammalt smalt skeppsskp, hvars ppnade drrar
lemnade fri utsigt fver de gullkantade rda och bl dricks-muggarna,
de rosiga tkopparna och den lilla blanka plterkannan. Ngra ogement
granna nrnberger-leksaker befunno sig p fversta hyllan, och i andra
rummet frvarades i tvenne glas-askar de obetydliga dyrbarheter, som
Magda erhllit, dels ssom fstm, dels ssom hustru, och hvilka hon
just nyss, sedan hon sft barnen, hllit p att inventera fr att hitta
ngonting, som kunde inspara "gullstjernans" vandring. Men, ack, hon
hade utan tvifvel ingenting funnit, som kunnat hllas i s hgt vrde,
ty Magdas grannlt bestod mest af brons.

Nu lg den unga qvinnan djupt inslumrad fver sitt barns vagga.

Hon hade troligen, under det hon var sysselsatt med ofvannmde
inventering, blifvit kallad till de moderliga omsorgerna. Men dagens
anstrngningar hade uttmt hennes krafter, och hon hade somnat utan att
mrka det smnen, denne alla bedrfvades hugsvalare, tillslt hennes
gonlock.

Hon lg med ansigtet vndt mot fnstret och mnen spelade fver hela
hennes gestalt, s mycket mer synlig, som vaggan stod nstan midt p
golfvet. nnu bar hon samma kjol och lifstycke, som hon lnat, och
hennes lnga mrkbruna hr, hvilket, upplst, rckte henne lngt fver
midjan, fll nu i tvenne tjocka fltor ned p hvardera sidan om de
hvita vida rmarna, hvarifrn de ringlade sig nedt barnets tcke och
helt nra moderns rosiga kind, som lugnt hvilade p yttersta kanten af
den lilla dynan.

"Det hr vore ngot fr en mlare!" tnkte Gottlieb. "Minsann styrman
Lnner ftt smsta delen p sin lott... Men nog vet jag ngon, som en
gng i samma stllning skulle blifva nnu vackrare!"

De dofva hofslagen af en hst vckte honom ur hans betraktelser.

"Aha" -- hans drag fingo gonblickligt ett uttryck af triumf och gldje
-- "jag hade nd rtt... N, f se nu hvad man rnar ta sig till!"

Sakta, men skyndsamt drog sig Gottlieb ter in i hcken.

Han hade ej lnge innehaft sin ngot besvrliga stllning, d hofslagen
stannade; och af rasslet p andra sidan hcken kunde han sluta att
hsten der fastbands vid grdsgrden.

Straxt derefter hrdes sakta steg i grset, och derp urskildes hela
figuren af patron Fabian, som, efter att blott i frbigende hafva
frvissat sig om att frstugudrrarna blifvit tillslutna, djerft
nalkades samma fnster, vid hvilket Gottlieb nyss sttt.

Men patronen, i stllet att frnta tiden med spejning, klappade flera
slag p rutan.

Den alltjemt sofvande Magda hrde emellertid ingenting.

Patronen lade d gonen intill glaset, och upptckte genast samma
tjusande syn, hvilken nyss fngslat Gottlieb.

Icke frty var det just ingen krleksfras som vid anblicken af Magda
undfll vr lskares lppar.

"Frdmda qvinna", mumlade han, "hon gr mig galen -- hon skulle se mig
i sjelfva afgrunden frgs af begret efter en droppe vatten, och nd
icke rcka mig den!"

Han klappade p nytt, och det med sdan styrka, att det klingande
ljudet bort uppvcka hvar och en annan n den, som haft en sdan dag
som Magda.

I detta gonblick tycktes likvl patronen bli rdd fr sin egen
dumdristighet ... tnk, om ngon annan n den, som signalen var rnad,
hade blifvit vckt -- o fasa, om hans nattvandring blefve knd och
komme fr hans hustrus ron!

Lyckligtvis hade det ingen fara frn de sofvandes sida.

Den kta mannen brjade darra i alla leder -- sdan respekt hade hans
"tta Ultenie" till och med p afstnd. Och det r mjligt att han
fvergifvit sina fredsunderhandlingar med den vackra Magda, derest han
icke varseblifvit den omnmda segelgarns-ndan.

Att sticka in en liten syrnqvist och haka af glan, var ett gonblicks
verk; och innan Gottlieb ens hann begripa sammanhanget, sg han
fnstret ppnas och sin vrde farbror frsvinna.

Vid detta buller mste Magda vakna -- och hon gjorde s ock.

Som en fjder spratt hon upp. Och d hon sg framfr sig patronen p
Almvik, knde hon ett gonblicks ddlig ngest, men det var ocks blott
ett gonblicks.

Med blixtrande gon och en spotsk krkning p sina tcka, fylliga
lppar trdde hon emot honom, och s hotande, s djerf var hennes
hllning, att patronen hpen steg tillbaka.

"Hvad r meningen med ett besk vid denna tid?"

"Jag har icke kunnat komma frr. Jag har varit hos domarn och talat vid
honom, och jag tror att vi kunna stlla s till att herr Lnner redan i
morgon r hemma."

"Och fr att meddela mig detta -- som visst sker i god afsigt -- hoppar
patron in genom fnstret?"

"P samvete, om det r min skull! Jag klappade flere gnger p, och
heldre n att resa hem utan att ha meddelat en nyhet, den jag hoppades
skulle ge fru Lnner en bttre smn, fattade jag, eftersom frun nd
var uppe, det enda parti som stod ppet."

"N, icke tar jag heller ngon skada af herr patrons vnskapsbesk, men
som det just icke hr till en god ordning att komma den vgen, fr jag
be patron ha besvr att stiga tillbaka! Sedan kunna vi sprkas vid."

"Grymma Magda!"... Patronen vgade rcka ut sin hand.

Men Magda sttte den helt omildt undan.

"Se s, inga krokvgar ... och lt bli att sga Magda -- jag kallas vid
min mans namn, som jag icke skms fr!"

Gottlieb hade all mjlig mda att afhlla sig frn skratt, d han sg
sin hjertnupne farbror, oupphrligt tillbakamotad af den unga qvinnan,
p ett ngot generadt stt komma ter ut genom fnstret, och han var
nra att springa fram och emottaga honom i sina armar, d Magdas rst
hejdade honom.

"S hr gr det an att tala ett ord... Herr patron gjorde sig vl icke
illa, hoppas jag?"

"Ah, det r detsamma -- ett s hrdt hjerta som fru Lnners rres
hvarken af mitt lidande eller min uppoffring."

"Jag skall sga herr patron en sak: det r frspilld mda att tnka p
mig. Jag kan vl ha en smula medlidsamhet med en menniskas drskap, om
det icke r ondt menadt, men..."

"Menar d jag ondt -- stt mig p prof!"

"Det gr jag in p! Vill patron i all hederlighet lsa ut far, s
finner jag mig i att ha patron att tacka fr en s stor tjenst."

"Och intet annat tecken till tacksamhet?"

"Icke ett fjerdedels tecken mer!"

"Rck mig tminstone handen att aftorka de trar, som brnna mina
gon... Jag r en svag, en elndig stackare -- jag vet det -- som kan
grta, d jag hnas. Men lika godt ... gif mig handen blott ett par
minuter!"

"Omjligt!"

"Ett finger d, ett enda finger!"

I stllet fr svar ville Magda draga igen fnstret, men patron Fabian
hll det kraftigt tillbaka.

"Aha", sade han, genom Magdas kld bringad till raseri, "det r frga
om att vilja tnjuta en vlgerning utan all erknsla -- men vet d, att
gubben skall f sitta der han sitter! Utom mig fins ingen menniska som
bryr sig om er."

"Det f vi se -- herr Gottlieb r hemkommen!"

"Jas, r den hemma... N, hvad skulle han frm?"

"Just ingenting, om icke att underrtta moster Ulrika om denna
intressanta scen!" infll Gottlieb, i det han personligen uppenbarade
sig och kastade en genomborrande blick p den frhpnade patronen,
hvilken hrvid utan ett ord tog till ftterna, kastade sig p hsten
och frsvann.

"N, se den kan man kalla en riktig hare!" sade Magda skrattande...
"Men, herr Gottlieb, hvad helst som bringat herrn hit, s gr honom
nd icke olycklig och nmn ngot fr patronessan!"

"Frukta icke det, fru Lnner -- jag spionerade icke p honom fr att
verkstlla den hotelsen! Men genom Nanny fick jag i dag del af vissa
frhllanden, och emedan jag anade ngot och behfde ha makt fver
honom..."

"Jag frstr nog... Ack, hur beskedlig och hederlig herrn r! Nanny har
nmt alltsammans, och aldrig skola vi glmma..."

"Godt, fru Lnner ... jag tror icke heller att jag ngonsin glmmer den
hr lilla dalen... Och nu god natt! Helsa Nanny -- om ngra dagar skall
allt vara vl bestldt."

"O, tusen tack... S fort Ragnar kommer hem, betala vi, p Guds makt."

       *       *       *       *       *

Med hjertat klappande af gldje flg Gottlieb tillbaka till Almvik.
Men den, hvars hjerta i stllet led en olidlig beklmning, det var vr
patron, som darrande steg in i sin hustrus rum, rdd att Gottlieb redan
hunnit fre honom.

"Kors, hur r det med dig?" frgade frun, som redan gtt till hvila.
"Du ser s upprrd ut -- icke har hsten skyggat eller ngot annat
hndt?"

"Nej, sta vn, nej, dyra Ulgenie, tta Ultenie, ingenting -- alls
ingenting! Men mitt hufvud har varit tungt hela eftermiddagen."

"Det kommer deraf att du sofver fr mycket!"

"Kanske -- jag skall d sofva mindre hdanefter. Jag vill gra allt
till ditt behag, lskade maka!"

"S der, min vn, r du en vrdig man -- om jag alltid finge se dig
sdan, skulle jag icke ha s mycket att beklaga mig fver."

"Har du d att beklaga dig fver ngot?"

Patronen knde sig redan nra att qvfvas: han sg idel spken,
stackars karl!

"Jag sger icke det der fr att oroa dig, gubben lille ... det vore
odelt af mig att just vlja denna stund -- d du s vl synes fatta
dina pligter -- fr att erinra dig om andra, d det frekommer som om
du vore mindre genomtrngd af din hustrus vrde."

"Ja, ja, det skulle vara grymt -- ty det r sant, ja, fullkomligt sant,
att ... att..."

"Hvad, min lskade Fabian?"

"... att jag aldrig s har dyrkat och tillbedt dig som nu, ljufva,
ljufva..." Han kunde ej frambringa mer.

"Fabian, denna eld ... ha, du begriper d ndtligen att du r lycklig?"

"Ja, som de frdmde!" suckade han i sin sjls stora ngest.

Men patronessan hrde blott frsta ordet.




16.

En hgtid.


D Gottlieb andra morgonen vaknade, fann han att han redan hade ett
besk.

Farbror Fabian gick fram och ter p golfvet, och s mkligt var hans
utseende att Gottlieb knde en smula medlidande med honom.

"N, farbror, hur r det nu d?"

"Hvad begr du?"

"Kors, med hvilken ton farbror yttrar det der -- alldeles som en
frskrmd resande, till hvilken strtrfvaren ropat: pengar eller
lifvet!"

"Det var ungefr detsamma du sade mig i gr afton."

"Hvilket misstag -- icke var det min mening att spela den store
Rinaldinis rol! Jag r den fredligaste menniska i och om farbror nskar
att lefva i ett behagligt lugn inom hus -- hvilket r helt naturligt --
s har jag visst icke fr afsigt att stra det."

"Du har i stllet kanske fr afsigt att lta mig betala din
tystltenhet med tre gnger s mycket som en advokat skulle ta fr att
stlla i ordning en affr?"

"Fy d, jag fordrar icke det ringaste: jag vntar..."

"P hvad?"

"... att farbror erbjuder sig att lna mig den summa, som utgr gamle
Lnners plikt. Om hans son, styrmannen, sedan betalar in den till mig,
s skall farbror f igen den. Hvarom icke, s r strunten borta."

"Och hvad begr du att jag erbjuder dig fr egen rkning?"

"Drifver jag d handel med min tystltenhet -- jag ger mitt hedersord
att icke nmna ngot fr moster!"

Utan ett ord drog patronen upp sin plnbok och upprknade penningarna,
dem Gottlieb emottog.

"Jag ger ingen frbindelse", sade han, "ty i den hndelse att jag sjelf
ingenting fr, vill jag icke betala dem."

Patron Fabian teg. Men sedan han ngra gnger skjutit knppet p
plnboken upp och ner, yttrade han med en ton, som verkligen rjde
knsla:

"Hr p, Gottlieb, jag r icke snl. Du gr mig en tjenst, d du kunde
gra mig ett helvete, och jag vill vara tacksam. Har du ngra skulder?
Din far r fattig."

"Det der r taladt ssom af en hederlig man och god slgting! Men
jag var lyckligtvis ndsakad att lefva alltfr sparsamt under min
akademietid fr att falla p det ordet att gra skulder."

"N, om du ej har skulder, s har du en framtid -- du br ej afsl mitt
anbud."

"Jag afslr det ocks icke, ehuru jag ej nu anlitar det, ty fr
gonblicket behfver jag ingenting -- svida ej farbror, till
besparande af mina ftter och dito stttar, vill ge mig respenningar --
men fr den hndelse att jag fr fast fot i pappas fgderi, skall jag
med strsta tacksamhet erinra mig farbrors lfte."

"Gr det -- jag lofvar dig ha godt minne."

"nnu ett ord, farbror! Blottstll ej den hederliga qvinnan -- hon blir
nd aldrig farbrors byte."

Vid dessa ord gick en askfrg fver patron Fabians anlete, och det var
med ett slags fasa han sg sig omkring.

"h, icke ha vggarna ron... Farbror behjertar ju min bn?"

"Helt visst... Denna qvinna har gjort mig tokig, men jag tror att den
ngest, som jag utsttt sedan i gr afton, nu botat mig. I alla fall
gr jag ej mera dit."

       *       *       *       *       *

Visst sjngo fglarna i "la Fontaines dal" ljufligare n vanligt,
visst doftade rosorna och lavendeln friskare n ngonsin, d unge herr
Gottlieb i triumf terfrde familjens fverhufvud -- tminstone tyckte
alla s.

Och nr, utom vid Ragnars hemkomst, firades vl i det lilla rda huset
en sdan hgtid!

Det var ju ett riktigt kalas! Stgrt, fisk och kaka ... gubben i
hgstet... Gottlieb, som af reskassan slppt till vlfgnaden,
bredvid Nanny ... barnen tande liksom de rnat gra undan den saken
fr ett helt r... Calle i hgtids-vslen, som Magda sytt, och med en
ros i knapphlet p trjan, en ros, som Magda brutit... Magda sjelf
uppassande den gamle husfadern med gon, hnder och hela sin
varelse ... och ndtligen lill-Kerstin, som gick omkring och var
vrdinna fr gullstjernan, Karo, fren, de begge getterna och den
antika svarta katten... Det var makalst!

"Och fr allt detta tacka vi, nst Gud, herr Gottlieb!" sade gubben, i
det han med rrelse betraktade ynglingen. "Lyckliga de frldrar, som
ega en sdan son!"

"Fader Lnner", sade Gottlieb med en vnlig blick omkring sig, "har ej
skl att afundas dem!"

"Det r sant!" svarade han, och han nickade mt och hgtidligt t de
lskade...

Sednare, d gamle-far gtt till hvila i den kra sng, som nu blifvit
honom dubbelt kr, och medan Magda satt bredvid honom och pratade och
Calle tljde barkbtar t barnen, sutto Gottlieb och Nanny nervid
kllan.

De tycktes i afton icke hafva mycket att sga hvarandra, tminstone
kunde man tro det, ty Nanny letade trget efter fyrvpplingar och
Gottlieb blste, ssom han barnsligt brukade, i ett stort blad.

Solen brjade dala till nedgng. Hennes rda sken fll fver flickans
bleka, fina ansigte.

"Jag r ledsen", sade sluligen Gottlieb, som, bortkastande bladet, tog
p sig en riktigt frstndig min, "jag r ledsen att vi ej fingo tid
att fortstta vra fningar -- men p det hela, mitt barn, r du kunnig
nog."

"Mer n nog!" svarade Nanny sakta.

"Isynnerhet fr skolan!"

"Ja, isynnerhet fr den!"

"Men du svarar s tankfullt och likgiltigt -- du r icke sdan som du
brukar vara."

"Jag vet icke annat ... men nr Gottlieb sger det, r det vl sant.
Sedan man frst varit mycket glad -- ssom jag varit i dag -- och
derefter blir lika ledsen som man frut varit glad, s gr det vl s,
att man tappar modet."

"Men, kra Nanny, du visste ju att jag skulle resa!"

"Jag visste icke att det skulle ske i morgon."

"Icke jag heller, d vi i gr trffades. Men emedan jag beslt att g
med ngfartyget, ser du..."

"Ja, ja!"

"Och dessutom, hvad gr ett par dagar, nr man nd skall skiljas..."

"... fr att aldrig mer terse hvarandra!"

"Det r rtt att du ej fster dig vid ngot hopp. Emellertid..."

Den unga flickan sg frgande upp.

"Vet du, Nanny, det r underbart att vi, som, frra gngen jag var hr,
trffades fjorton dagar, och denna gngen endast fyra, s mycket kunna
hlla af hvarandra!"

"Nej, det r naturligt: folk, som rkas i sllskap, f kanske icke p
sex mnader sga hvarandra s mycket som vi ibland sagt p ett par
timmar. I brjan trffades vi hvar afton, sedan bde morgon och afton,
och..."

"... och slutligen bde morgon, middag och afton!" infll Gottlieb
skrattande. "Sannerligen har du icke rtt, Nanny -- om vi summerade
ihop alla mtena under blott frsta perioden af vr bekantskap, efter
ett i veckan, s skulle vi varit bekanta nra nog ett helt r."

"h, mycket lngre!" svarade Nanny, fven leende.

"Och som vi hllit ord att ej bli kra i hvarandra, s skiljas vi nu
vl med mhet och saknad, men ej med frtviflan och, desto bttre, ej
heller med de frebrelser, som vi kanske eljest haft att gra och
afhra."

"Ack ja, det var alltfr vl att ... att..."

Nanny kunde ej tala ut.

"Vi behfva ju icke dlja fr hvarandra att den der verenskommelsen
verkligen var ngot vgad -- fr min del r jag icke stoltare n att
jag erknner att den icke varit s alldeles ltt att hlla."

"Men d Gottlieb i alla fall hllit den, s r det bra som det r."

"Ja visst, det vet jag nog -- och nd r det icke s bra som jag ville
ha det."

"Hur bra vore d det?"

"Sannerligen jag det sjelf vet! Men ifall jag egde ngon sker
stllning..."

Nanny snkte gonlocken djupt ned fver de frrdiska gonen, men det
skedde ej fortare n att Gottlieb mrkte det en strle af pltslig
gldje tindrat upp i dem.

"Du vill d icke hjelpa mig att gissa hvad jag skulle gra, ifall jag
vore oberoende?"

"Nej", svarade den unga flickan med fasthet, "det skulle ej tjena till
ngot! Och nr jag fr hra att herr Gottlieb erhllit den rika frun,
som vi kommit fverens om, skall jag gldja mig dert."

"Och den rika frun kostar dig icke ens en half suck?"

"Nej, icke, om hon gr Gottlieb lycklig."

"Du talar, Nanny, liksom du icke lskade mig!" utbrast Gottlieb
hftigt, totalt glmmande alla fresatser.


"Gr jag det d?" frgade Nanny rodnande. "Jag tror icke sjelf att jag
kan vara s tokig!"

"Men jag tror det jag -- eller frmr du neka att ditt hjerta r mitt?"

"Jag hvarken nekar eller erknner!" svarade Nanny med en blick, som
hejdade ynglingen. "Hvad som rr mitt hjerta, skter jag sjelf om; men
s mycket r skert, att icke blir det jag som genom ngon enfaldig
svaghet narrar herr Gottlieb att glmma vr kloka fverenskommelse."

"Ack, Nanny, hvad du r frstndig och delsinnad... Behll din
hemlighet -- jag hade ortt i att vilja locka den ifrn dig. Men s
mycken frtjenst har du i mina gon, att om jag en dag fr flja min
bjelse, s kommer jag tillbaka!"

"De orden vill jag glmma, ty jag anser dem fr de smsta som herr
Gottlieb sagt."

"Min sjl, har du icke ter rtt! Men jag sade hvad jag tnkte, och
jag kan icke hjelpa att jag just kom att tnka p att du alldeles
frtrffligt skulle passa till min hustru."

Vid det sista uttrycket spratt Nanny hgt till, och hennes gon svarade
med en frebrelse bittrare n ord.

"Jag tror bestmdt att jag r tokig: jag vill frbttra mitt fel, och i
stllet... Det r s godt att jag genast gr, ty eljest..."

"N, eljest?"

"... tar jag dig, vid gud, i famn och svr p att jag -- s sant jag r
hederlig karl -- lskar dig s som om du redan vore min hustru... Och
nu ... det m bra eller brista ... men jag str icke lngre emot..."

Och Gottlieb gjorde bokstafligen hvad han sagt.

"Ack, ack", utbrast Nanny, p en gng grtande och leende, "detta r ju
alldeles vettlst!"

"Nej, tvertom r det gudomligt!"

"Men i morgon kommer ngern."

"Icke fr mig, Nanny! P heder och tro, min lilla fru assessorska, det
skall g frtrffligt -- vi ro arbetsamma, ha f behof och det r s
fvermenskligt roligt att vara kr!"

"Men..."

"Se s, lgg bort det ordet -- sedan jag tagit mitt beslut, knner jag
icke till ngot men. Och som vi icke behfva stora omkostnader fr
bosttningen, s behfva vi ej heller lta vr sknaste tid g bort i
ffng vntan: om ett r eller tv lta vi presten lsa vigseln fver
oss, och dermed tar jag dig under armen och vi spatsera ut ur din dal,
att med gldtigt mod mta hvad vr Herre behagar snda oss."

Nanny, som lnge bjudit till att akta sig fr berusningen, blef dock
allt mer och mer indragen i den -- och sammankomsten slts med en ny
fverenskommelse, motstridande den frra, nemligen att de evigt skulle
lska hvarandra.

Tills vidare borde likvl denna frndring vara knd afendast dem
sjelfva.




17.

Ragnar.


Hsten var kommen.

I dalen lgo hela hgar af gulnade lf. Fglarne hade tystnat, grset
vissnat och regn och storm uppgrumlat kllan.

Men fastn allt i naturen bdade frdelse och frvandling, sgs
 likvl gldjen gsta derinne vid hrden, ty den unge husfadern hade
nyss anlndt, och midt i kretsen af de sina, med armen omkring sin
unga hustru, afhrde han berttelsen om de bde smrtsamma och glada
tilldragelser, som egt rum.

S snart gubben slutat -- det var han som frtljde -- gick Ragnar fram
och tryckte hftigt den gamle fadern i sin famn.

"Hvilket odjur har tillstllt detta?" sade han. "Jag anar ngot jag...
Fra bort i fngelse en s gammal man -- och jag var icke hemma, jag
kunde icke frsvara er, stackars qvinnor, d ni mste se en sdan syn!"
Och medan han talade, svllde drorna hgt i det manliga ansigtet.

En lg hostning frn en annan sida af rummet kom Ragnars blick att
flyga dit.

"Jag frstr dig, min Calle: du hade velat gra mycket ... och du har
s gjort. Jag hade ortt -- frlt mig det, Calle -- i att sga det
qvinnorna voro ensamma."

Hrvid gick den lnge kraftfulle Ragnar, hvars vderbitna kind blossade
af en stark rrelse, bort till den del af rummet, hvarifrn hostningen
hrts, och rckte handen till Calle, som, gulnad likt lfven derute,
lg hopkrupen p soffan och blickade p dem, som voro friska och glada.

Stackars Calle -- dag frn dag vissnade han allt mera bort, och allt
fastare blef hans tro p rstens spdom.

D Ragnar rckte honom handen, svarade han blott med ett kort: "Tack!"

"S het du r -- kors, du har ju riktig feber ... n, jag far vl till
staden och talar med doktorn."

Vid detta frslag brjade Calle smskratta p gamla viset. "Det lner!"
sade han.

"Visst m det lna, kre Calle!" yttrade Magda, som fven kom bort till
den mrka vrn. "Ragnar har rtt!"

"Ja, det har han alltid haft!" menade Calle med en viss, fr honom
frmmande hftighet. "Du kan gerna gra mig emot, om bara det r honom
till behag!"

"Huru nu, Calle -- hller du icke af din bror?" yttrade Ragnar, och i
detsamma vexlade han behndigt och, ssom han trodde, obemrkt en kyss
med sin hustru: den raske sjmannen var i allmnhet ngot skygg fr att
lta andra se bevisen p hur kr han nnu var.

"Har I icke hela rummet att kyssas i!" sade Calle tvert. "Jag gitter ej
se att I sk'a stlla er framfr mig!"

"Kanske du r afundsjuk?" infll Ragnar skrattande: han hade icke lagt
ngon vigt vid Calles yttrande.

Men Calle reste sig upp, sg Ragnar rtt i ansigtet och svarade:

"Ja!"

"N, hvarfr det d, Calle?"

"Fr det att jag icke tl att se Magda kyssa ngon... r det icke
sant, Magda -- du mins hurudan jag var den gngen, d patron ville kpa
en kyss af dig?"

"Hvad i herrans namn r det han pratar fr galenskaper -- jag tror att
hjernan tagit lck p pojken ... kpa en kyss af Magda ... stackars
Calle!"

"Ljuger jag, Magda? Svara du!"

"Ack, Jesus i himlen, s du berttar en sak, Calle! Du skulle vl frst
ha sagt hur det kom till, och..." Magda rodnade och bleknade och fick i
hastigheten sjelf icke rtt p bsta ordet.

"Men kan det d vara sanning?" utbrast Ragnar, och hans gon brjade
tindra p ett mrkbart stt.

Magda, som tervunnit sin fattning, berttade nu okonstlat hela
hndelsen.

Ngra minuter efter det hon slutat, frblef Ragnar stum. Derp yttrade
han utan synbar rrelse:

"Det r nu s mycket vissare att den ... den ... lika godt ... att
patron haft sin hand med i fars olycka!"

"Ja, s skert," svarade gubben alledande, "som att den unge mannen,
hvilken vi nyss talte om, ensam utverkade min befrielse! Jag ville att
du knt herr Gottlieb -- det var en hederlig yngling."

"Det skall jag ocks sga honom i brefvet, som jag skrifver... Men bara
icke han ocks hade en tanke bredvid?"

"tminstone icke p mig!" svarade Magda, och lt en sklmsk blick falla
p Nanny.

"h, ser man vl ... n, Nanny har blifvit s stor och vacker, att hon
nog tl att se p! Men jag kan icke hjelpa att jag n en gng kommer
tillbaka till patron..."

"Men nu hra vi heldre p ngra roliga historier, som du berttar oss!"
Och Magdas blick var s bedjande, att Ragnar genast frstod den; och
derfre, s lnge han satt inne hos far och syskonen, talades ej om
annat n hans resor och affrer, mellan det att han lekte med barnen
och berttade fr dem ett par sagor, till hvilka de andra med icke
mindre nje lyssnade...

       *       *       *       *       *

ndtligen var tiden fr de ktenskapliga frtroendena inne. Den unga
kolonien hade gtt till hvila, och makarna voro ensamma.

"Ses, Magda lilla, nu skall du ge mig en riktig kyss! Gud vlsigne
dig fr hvar stund, som du gjort till helgdag fr mig! Sedan man vrkt
omkring p sjn en sju  tta mnader och frestat alla slags vder och
vind, smakar det ngot herrligt att g i hamn och frtja sig hos en
vacker och godsint hustru!"

"r det d alldeles kontant sant, Ragnar, att du hller mig lika kr
som i begynnelsen?"

"Har du d inga lyckblad hittat i sommar, efter du frgar mig s?"

I stllet fr svar sprang Magda bort och tog ned ett gammalt
kompass-fodral, som stod p hrnet af skpet. "Se hr..." Hon hll fram
en hel hand full med torra klfverblad.

"N, ha de icke svarat, de!"

I detta kompass-fodral frvarade Magda, s att sga, sjelfva blomman af
sin husliga lycka. Frn frsta ret af deras ktenskap hade den unga
hustrun under mannens frnvaro skt dessa lyckans symboler, och slnge
hon hittade dem, var det ett tecken till hans fortfarande krlek och
tro. Och alla r var Magdas skrd lika stor.

D mannen nu s gladt och trovrdigt frgade: "N, ha de icke svarat,
de?" kastade sig Magda om hans hals och bjde hans hufvud tillbaka,
medan hon noga betraktade honom.

"H, jag skall vl bli bttre i morgon, d jag riktigt ftt finraka
mig!" menade Ragnar, och krmade sig lite smtt i den bl kavajen.

"h, du r s bra, att om du vore bttre, vore det vdligt... Men,
Ragnar lille, du har icke mtt barnen nnu och sett hur lngt de vuxit
fver mrket -- det plr alltid vara det frsta du gr."

"Men den hr gngen tog ni ocks emot mig med s mrkvrdiga
underrttelser, att jag glmde allt det vanliga. Innerligt bedrfvad
blef jag ock att se Calle gra sig klar till den sista seglatsen -- nog
var han lite skral frra vintern, men det gick snart om."

"Under vr bekymmersamma tid frtog han sig med arbete, och se'n har
han varit s vrdsls om sig, och se'n ... ja ja, det r ngot konstigt
med pilten."


"Hvad fr konstigt? Han har aldrig varit s riktig -- menar du att det
tagit till?"

"h nej, det var just icke det..

"Men s sg d!"

"Skratta bara icke t mina inbillningar, och blif ej ond p stackars
Calle! Det r s att ... att han hller mig lite fr mycket kr, och
det tr p honom, fastn han icke sjelf frstr det."

"Hvad du der sger, r ej att skratta t -- det slr mig nu fr minnet
hur underlig han sg ut, d han rakt fram sade ifrn att han blef
afundsjuk, nr jag kysste dig. Arme pilt, skulle jag kunna bli ond p
honom, som visst icke haft en half tanke p att frnrma hvarken mig
eller dig!"

"Nej, aldrig! Nr jag i somras satte ngra syrener i muggen t honom,
var det allt det goda han visste, liksom det nu r hans hgsta goda att
jag bddar t honom, ger honom dricka och ibland sjunger en stump fr
honom eller lser ett kapitel ur bibeln."

"Herre gud, sdan krlek r blott som en vacker ros, den man luktar p,
fr att friska upp sinnet. Han m ocks gerna ha sin krlek i fred! Den
skall gra honom gldje till hans sista stund -- och aldrig vill jag
ens s mycket som ta dig i hand, d han ser det."

"S god du r! Och jag fr alldeles vara sdan som jag har varit?"
Vid denna frga strk Magda en tr frn de lnga gonhren, och innan
Ragnar hann svara, tillade hon: "Du m lita p att jag vet hur jag
handlar -- jag vill blott att han skall knna ngon liten lycka p
jorden, han som annars r s ensam i sitt sinne."

"Gr alldeles s som du vill och behagar, mitt hjerta! Du vet att jag
har sdan lit till dig som till min egen sjl. Men om jag varit mild
mot Calle, som ej vill gra mig ngon ortt, tminstone med vett och
vilja, s r jag icke s bldig mot den, som p allt stt vill handla
olofligt!"

Vid denna inledning mrkte Magda rtt vl att hon mste fram med allt.
Och allt kom ocks fram.

Men hon blef dervid mer frskrckt fver Ragnars tystnad, n hon skulle
blifvit, om han brusat ut, ty Ragnar hade, d han blef vred, ett stt
att tiga, som var tusen gnger vltaligare n allt raseri.

"Jas, han kom in genom fnstret fr att fresta dig till affall, sedan
han vl ftt gamle-far dit han ville ha honom ... nn, smre bofstreck
har varit gjordt!"

Detta var allt hvad han yttrade om saken. Och nr bde den nstfljande
och derp fljande dagen frgingo utan att patronens namn ens nmdes,
s tnkte Magda att Ragnar nu blifvit mkta klok, och det kanske
till och med harmade henne en liten smula att patronen ej fick ngon
nsbrnna.





18.

En timmas regering.


Patron Fabian, som under hela lnga hsten varit sin "tta" Ultenies
dmjuke slaf, och derfre blifvit allt mera trampad i stoftet, fick
efter underrttelsen om styrman Lnners hemkomst en bestndig feber.
Han hade ej ngon ro mer i sjelfva sof-stolen, ty sofvande eller
vakande sg han jemt samma syn: styrman Lnners hufvud instickande
genom drren.

Han blef nu i en hast lika begifven p resor som han frut varit
begifven p stillhet, och knde sig trygg, endast d han var aflgsnad
hemifrn, ty det visste han att styrman Lnner hade fr mycken heder
att lgga sig i frst fr honom.

En morgon, d han, ssom vanligt under sista veckan, kom till sin
hustru med underrttelsen att han hade ett angelget rende borta, sade
hon, i det hon frundrad betraktade honom:

"Men hvad r detta fr ett flackande fram och ter, menniska -- har du
blifvit kollrig ... skall jag sitta ensam hemma p det hr sttet!"

"Ack, min vn, du vet vl om man behfver drifva p sina
angelgenheter!"

"Jag vet att du fr kort tid sedan med knapp nd kunde drifva p dig
sjelf! Det hnger icke rtt ihop, nr du frndrar natur!"

"lskade Ulgenie, du vet att jag knner din fverlgsenhet att bedmma
allt -- men i dag mste jag resa till auktionen p Rrby, der den kta
spanska fr-rasen frsljes."

"N, det var ndtligen ett ordentligt rende. Far d, men kom icke hem
fr sent!"

"Jag hoppas vara hemma fre 11, min vn!"

Fru Ulrique-Eugenie framrckte sin hand till kyssning; och sedan
patronen med hela terstoden af sitt frlegade galanteri frt den till
sina lppar, vnde han skyndsamt sin kta hlft ryggen.

Under hela dagen kunde patronessan icke lta bli att undra fver sin
mans frndring, och derest hon icke ansett fr ngonting komplett
omjligt att han skulle ha vgat vara stadd i olofliga renden, hade
hon ltt inbillat sig att han ftt syn p ngot fruntimmer, som hon
sjelf icke knde.

Men bland alla deras bekanta i hela orten fans ju ej en enda, som icke
Fabian sett minst tjuge gnger, och vid hvarje anstlld prfning hade
det alltid visat sig att han sett en hvar utan fara.

Detta vl inskrpt i minnet, lugnade sig fru patronessan. Och sedan hon
tillbragt dagen med hvarjehanda sm husliga och moderliga frstrelser,
gick hon tidigt till sngs, ty hon plgades alltid af ledsnad, d
hennes Fabian, som hon i grunden lskade, ej var hemma fr att afgra
hennes krlek och hennes gnat.

       *       *       *       *       *

Det kunde vara omkring en timma efter det fru Ulrique-Eugenie
insomnat. Och liksom hon, sof hela husets personal -- ty ehuru en piga
visserligen var beordrad att invnta patronen, tyckte sig denna ha
gjort nog, d hon, emot befallning, satte frstugudrren p glnt. Det
friga lemnade hon t ngon innevnare i drngstugan.

Som sagdt kunde det vara omkring en timma efter det fru Ulrique-Eugenie
insomnat, d hon, strd af ngot buller -- ett slags vridande och
skrapande helt nra sig -- frskte ppna ena gonlocket, en signal,
som borde tillhlla Fabian att icke s der frgta en bland sina
frnmsta skyldigheter, den nemligen att icke stra sin hustru.

Men signalen blef helt och hllet utan verkan.

Under s fatta omstndigheter sg sig frun tvungen att ppna fven
det andra gonlocket, fr att med ledning af den nstan lika smniga
nattlampan ska upptcka i hvad tillstnd Fabian var.

Hennes frsta blick fll p soffan midt emot ... som var tom; den andra
trffade gungstolen, men d denne dels stod i skuggan af de vidlyftiga
sparlakanen och dels fven hade minsta mjliga upplysning frn lampan,
kunde patronessan ej upptcka mer n ett par ftter. Men det var ocks
dessa som haft den nsvisheten att oupphrligt rra sig, hvarmed
bemlte ftter nnu fortforo.

"Fabian, hvad r det t dig -- skms du ej!"

Fabian iakttog tystnad.

"Jas, din stackare, de ha fyllt dig, mrker jag -- och du, ditt
krk ... att ej kunna st emot... N, rr p dig nu ... var s god
och kld af dig, eller..."

Alltid samma tystnad.

"Se s der ja -- han r totalt plakat... G din vg, Fabian, g in
till dig ... knn dig fre: du fr ej ta ljus ... men sl icke ihjl
dig... N, blir ingenting af -- skall jag ringa och lta bra ut dig?"

Nr icke heller nu ngon liknelse till svar lt frnimma sig,
ryckte fru Ulgenie med en tbrd af uttrycksfull vresighet tillbaka
sparlakanet, utstrckte handen och fick tag i en hel massa obekant hr.

"Himmel", utbrast hon, "det r icke min man!"

"S r det vl ngon annans d!" svarade en lugn rst.

Skrmseln hindrade vr fru att skrika.

"En tjuf!" mumlade hon.

"Skulle icke tro det!"

"Men -- hvem ... hvem ... hvem r det d?" stammade hon.

"Sof ganska lugnt! Hon skall icke bli strd."

Fru Ulrique-Eugenie famlade oupphrligt efter klockstrngen... "Man
vill mrda mig under smnen!"

"Sof ganska lugnt, sger jag!" tertog rsten. "Jag vill hvarken stjla
eller mrda: jag vill blott..."

Nu lossnade det olycksaliga krampdraget i patronessans strupe, men just
som hon uppgaf det frsta ropet, qvfdes det under en bred hand, som
lade sig fver hennes mun.

"Var s god och gr icke om det der, ty d blir jag tvungen att
besvra ... och bry sig icke heller om klockstrngen -- det r bara
till chikan, om tjenstfolket kommer in."

"Hvad vill han d, fasliga varelse?"

"Sitta der jag sitter, ingenting annat s lnge!"

Patronessan fick pltsligt en ny aning -- om det vore ngot olyckligt
offer fr en vansinnig krlek?

"Huru" -- hon hade samlat hela sin vrdighet i rsten -- "sitta der han
sitter ... det r ju i min sngkammare!"

"Det ser jag vl!"

"... der ingen har rttighet att vara, utom min man?"

".. och jag!"

Vid detta ovntade svar fick vr fru mod att nrmare granska sin oblyge
gst, en rtt hygglig figur, som med sina stora och fver mttan
djerfva gon ingaf henne bde intresse och afsky: afskyn kom nemligen
derifrn att figuren var insvept i en bl fris-kavaj, hvilken hade det
felet att helt och hllet stra hennes romantiska illusion.

"Men s frklara denna exempellsa ofrskmdhet!"

"Frklaringen kommer nog rttnu!"

"Rttnu -- d var det icke mig han skte?"

"Icke s alldeles."

"Min man d?"

"Ja!"

"N, har jag med det att gra?"

"h jo, ngot!"

"Ha", utbrast fru Ulgenie, som nu ihgkom den beskandes frsta
yttrande, "ha, hr mste finnas en hemlighet -- ni sade ju att ni var
en annans man?"

"Just det, ja!"

"Och att ni hade rtt att ska min man hos mig?"

"N, det kan kallas att bde stafva och lgga ihop!"

"Det vill sga ... h, jag qvfs, jag qvfs ... att ni har en fordran
hos min man?"

"Nej, det r han som har en hos mig, och den skall jag rligt betala
honom med bde kapital och rnta."

"Ah, den barbaren, den hycklaren har varit mig otrogen?"

"Ja, i hjerta och tankar, det r visst. Men fr frigt r min hustru
icke af det slaget, som behfver skrika eller dra i klockstrngen: hon
hller sig i respekt utan s mycket vsen."

"Och tnker han, lga menniska, att icke jag gr det?"

"Jag vet icke hvad frun skulle gra, om hon sge en man s hr dags
hoppa in genom fnstret och ska frleda henne till otro, mot lftet
att skaffa en gammal far ur arresten -- jag vet blott att frun icke
varit i ngon farlighet."

"Det r d styrman Lnner?"

"Rtt gissadt!"

"Och fr hans hustrus elndiga behag skulle min man..."

"Hvad fr slag -- elndiga behag ... n, icke skiner fyr'n der borta
mycket klar, men s pass vgleder han nd att jag kan varsna att jag
har liksom en hollndsk koff framfr mig, och den s osmakligt tacklad
att jag heldre skulle stta till hvarenda segelklut fr att komma i l
om den, n ta den under min konvoj."

"Jag frstr icke hans rotvlska, min gode man, men att han r en
okunnig och obildad varelse, det r klart, och jag befaller honom att
genast lemna mig!"

"Tvinga mig d att g baklnges som min Magda gjorde med patron -- var
s god!"

"Vilde, som saknar all finknslighet -- r det s man talar till ett
fruntimmer, till en frtvillad hustru, som grter och rasar fver sin
makes otro... O, den nedrige, den nedrige, jag skall frgra honom med
min vrede!"

"Frst kommer turen till mig!"

"h, jag frstr... Nvl, mitt des mtt r fullbordadt -- m blod
flyta! Styrman Lnner vill duellera med honom?"

"Duellera -- hvad fr ngot -- nej, bevars, den fason att gra upp
affrer lemnar jag t frnmt folk ... jag har en annan fason att gra
upp mina!"

"Hvilken d?"

"h, den r enkel. Jag har tnkt att det icke kunde hnda en man ngot
vrre n att bli chikanerad i sin hustrus nrvaro, och att det icke
fins ngon vrre chikan, till och med fr en feg kruka, n att ... men
lika godt -- patron vet vl sjelf hvad han fruktar, efter han reser
bort hvarenda dag."

Fru Ulrique-Eugenie slog hnderna tillsammans. Nu hade hon klaven till
mannens frndring.

"Och som", tertog Ragnar, "jag icke varit i stnd att trffa honom
under dagen, har jag kommit att p denna tid och detta stlle fordra
rkenskap."

Styrman Lnner hade ej frr talat ut, n tunga lngsamma steg nalkades
frn gngen.

Lik en retad lurande tigrinna, med gon som lyste af hmd, satt
patronessan uppe i sngen, insvept i en stor rd shal, hvars
scharlakansfrg kunde anses som blekhet mot det scharlakan, som brann
p hennes ansigte. Hon syntes frdig att springa p sitt rof.

Ragnar, som rest sig upp, stod orrlig som en staty. Han hade undan
sin kavaj framtagit, ej vrja eller dolk, men en dagg af utsktaste
"qualitet."

Utan att ana det omtliga ovder, som dragit sig tillsammans fver hans
hufvud, kom patron Fabian in. Men d han i en enda blick varseblef sin
hustru i denna stllning och med dessa gon samt den frfrlige
styrman Lnner, hmdens genius, inom sjelfva den ktenskapliga
helgedomen,

raglade han tillbaka mot drren. Om ej benen nekat honom
all tjenst, skulle han hafva begifvit sig p flykten, men nu stod han
fastnaglad, slagen till jorden af tvenne blickar.

Och likvl var det nu, om ngonsin, tid att spela Brutus.

Hvad var det vl som gaf denne sluge man anledning att vakna ur sin
dvala, om icke det besk, som Lucretia erhllit! Det r vl sant att
fru Ulgenie ej varit lika blottstlld och att hon ej heller tycktes
vara beredd att liksom Lucretia offra sitt blod fr att aftv den skymf
hon lidit, men i alla fall syntes omstndigheterna egnade att vcka
Brutus. Men Brutus blundade af alla krafter och skulle hafva betalt
hvad som helst fr att _drmma_ den syn, som han sg.

"Fege frrdare, som brutit dina eder!" dundrade fru Ulgenie. "Du
gmmer dig, mrker jag, liksom Adam gmde sig efter syndafallet -- men
stig fram ... den der Lucifers-figuren skall lra dig begripa att du ej
mera lefver i paradiset!"

"Styrman Lnner", stammade patronen, "jag r oskyldig, jag r en
olycklig man, och aldrig -- det svr jag -- aldrig har fru Magda..."

Vid detta ord spratt "Lucifers-figuren" till.

"Tyst, uttala icke namnet p en rlig hustru -- hon behfver icke ngot
urskuldande fr att bli trodd af sin man. Men er hustru, nedrige mes,
hon behfver veta hvad hon skall tro om er, och det skall hon nu f
veta af mig!"

I detsamma fattade styrman Lnner med ena handen ett kraftigt tag om
patronens arm och med den andra svngde han skeppsdaggen. Men d den
hpne rivalen icke ens bjd till att frsvara sig, d han jmrande och
dmjuk bad om barmhertighet, slppte Ragnar genast sitt tag, och i det
han med ngon frlgenhet fver sin egen knsla vnde sig till fru
Ulrique-Eugenie, sade han:

"Frbanna mig, r han icke s elndig, att jag liks gerna kunde stlla
mig och prygla upp en hare! Jag anser mig ha ftt hmd nog, d jag
lemnar honom i fruns hnder."

Och stoppande daggen tillbaka under kavajen, aflgsnade sig styrman
Lnner.


       *       *       *       *       *

Men styrman Lnner hade ortt bedmt frhllandet, d han trodde
patronen hemfallen t medusan bakom sparlakanet.

Just det omtliga fvermttet i den skymf han redan lidit, jemte
frestllningen om allt det frfrliga, som terstod, retade honom
till ett raseri, hvilket, d han sg sig ensam med sin hustru, tog ett
ovntadt utlopp... Brutus vaknade.

Han gjorde sig ej reda fr annat n att han borde kufva tigrinnan innan
hon rusade p honom, och derfre var det han som i stllet, med hotande
tbrder och vilda blickar, rusade mot henne.

"O, du skamfulla qvinna, ktenskapsbryterska, tror du att jag lter
dra mig af den komedi, som du uppgjort med din lskare? Jag skall
lemna dig fvergifven i ditt hus, liksom jag utsttt dig ur mitt
hjerta, och hela verlden skall lra knna dig sdan som jag nu gr det!"

"Fabian, Fabian, r du vansinnig!" Fru Ulrique-Eugenie blef rdd, men
tillika tjust -- detta var just en scen i hennes genre.

"Om jag blifvit vansinnig" -- (begripande sin frdel, stillade patronen
genast sin vredes skor och stllde sig i en imponerande stllning
framfr sin helt darrande hustru) -- "om jag det blifvit, hvems r
felet? Huru lnge har jag ej blundat fr dina snedsprng, hur mngen
blodig tr har jag ej gjutit i tysthet, d jag sett dig uppmuntra dessa
efterhngsna snyltgster, som hllit till godo vid mitt bord, medan de
kurtiserat min hustru!"

Fru Ulgenie, hastigt frvandlad frn furie till ett menlst lam,
bedyrade sig i de mest rrande ordalag oskyldig till hvarje brott, ja,
intill tanken p ett sdant.

Men ju dmjukare hon blef, desto hgre steg patronens mod, och
frundrande sig fver att han ej frut uppfunnit denna utvg, spelade
han nu tyrann con amore och gjorde sin hustru s mnga olikartade
tillvitelser, att hon frkrossad sjnk till hans knn, bedjande honom
att hejda sin vrede, tminstone tills det kunde ledas i bevis att
hon vore brottslig -- en nd, den han slutligen beviljade henne,
hvarefter han, lik en frvekligad pascha, lt sig uppassas af sin
favorit-slafvinna, som slutligen erhll den lyckan att grtande insomna
vid sin paschas sida.

Hela revolutionen med nya regements-frndringen hade gtt fr sig p
mindre tid n en timma...

       *       *       *       *       *

Solen stod hgt p himlen, d patronessan vaknade.

I brjan hade hon svrt att fatta den dram, som under natten egt rum.
Men d allt blef klart, suckade hon djupt en bitter suck: hon hade
fverlefvat sin tid, men med resignation underkastade hon sig att
blifva den lydande, sedan hon s lnge varit den styrande.

Men bst hon funderade p huru hon skulle befria sig frn de grymma
anklagelser, som hennes man gjort henne, fick hon hra en rst, som
mkligt framstammade:

"Tta Ultenie, dyra maka, kan ditt mma hjerta lta beveka sig -- jag
har vl drmt att jag vgat frolmpa dig?"

"h, mjuka tjenarinna" -- (man kan ej tro med hvilken lysande snabbhet
patronessan ryckte t sig sina redan till spillo gifna frdelar
alldeles liksom hon aldrig en sekund p allvar ansett dem frlorade) --
"h, mjuka tjenarinna, jag tror att du sofvit ruset af dig nu!"

"Var jag d ... skulle jag hafva druckit? Jag kan likvl icke precist
erinra mig..."

"Din stackare, nr erinrade du dig ngot, utom med mitt minne!"

Men det r ondigt att vi fortstta denna scen.

Patron Fabians en-timmas-regering blef endast en stor fantasi, hvilken
medfrde, hvad misslyckade revolutioner alltid medfra, tio gnger
svrare och mera tryckande plagor n frut.




19.

Calle.


Vintern hade gtt frbi. Den kcke styrman Lnner hade ter fvergifvit
de sina och pljde nu som bst den salta bljan.

Hemma i dalen vaggade redan det spda grset fr vrvinden. Barnen lto
sina barkflottor lpa ut. Och i det lilla huset verkade hvar och en i
sin mn till det gemensamma bsta.

Men en var der, som ej kunde verka och som satt der s stillsam och
vnlig i sin vr -- det var Calle.

Han hade varit sngliggande en tid under vintern, men nu satt han uppe
i fars lnstol, den far afsttt t honom; och lnstolen stod i vrn
mellan Magdas vfstol och vggen till fars kammare.

S snart barnen ej voro ute, sutto de p golfvet omkring Calle, som
nnu kunde skra pipor, tackla upp deras btar efter alla haverierna
och fven, ehuru med lg rst, bertta ngon vacker historia om ncken,
sjfrun eller de frtrollade prinsessorna.

fven grannbarnen kommo att helsa p sin gamle vn och hra p hans
sista historier, och alla medhade sin lilla frning, den mdrarna gjort
i ordning t Calle. Lngre fram kommo ocks mdrarna sjelfva med _sina_
frningar i stora korgar, ty hvilken var det som ej Calle tjenat, till
hvilken hade han ej varit efterskickad och hvem hade ej lskat och
hllit honom kr -- hvem skulle ngonsin erstta honom hos barnen!
Man ordentligt vallfrdades till Calle, som alltid hade ngot vackert
och tacksamt ord att sga. Och ej heller var Calle knslols fr den
stoltheten att f skjuta alla "presentegfvorna" till Magda.

"Ack, den som vore s afhllen!" sade Nanny mngen gng, i det hon med
en ltt suck tnkte p den, hvilken lofvat att evigt hlla henne kr
och den hon ej kunde neka sig att tro p.

Huru stor, huru tillrcklig fr Nanny var ej ocks den sllhet, som
denna tro stadkom, och huru vlgrande verkade den ej p hela hennes
vsende! Hon frsjnk ej mer som frr i drmmande overksamhet, utan var
flink, liflig, frisk och blomstrande -- den trnande liljan var frbytt
till en vacker ros.

Hgligen prisades af bde Magda och far denna frndring, den de visst
icke vntat sig och den de ej kunde tyda annorlunda n att Nanny var
frnuftigare n andra unga flickor.

Men Calle hade sin egen slughet, och d Nanny plgade yttra: "Ack, den
som vore s afhllen!" brukade han svara: "Du vet nog att det fins
den, som hller af dig ocks -- annars qvittrade du icke!"

Vid sdana ord blef Nanny rd som en vallmo och hviskade tillbaka:

"Du m icke sga s der, d ngon hr det!"

Calle nickade. Och en vacker dag fick han veta hela hemligheten, ty fr
Calle, som icke lnge skulle lefva p jorden, kunde hon gerna omtala
den. Det var fr Nanny ett s stort behof att f hra om ngon mer n
hon trodde p Gottliebs lfte.

"Hvad menar du," slt hon, "skall han komma igen?"

"S visst som jag icke mer fr se midsommarssolen kan du vnta honom
tillbaka -- det var sdan trohet i hans gon, att han ej sviker!"

"Hvarfr hade du en s svr liknelse, Calle -- nog fr du se
midsommarssolen!" Smrtan fver en del af Calles ord skingrade gldjen
fver den andra.

"Nej d -- jag bara vntar p att syrenerna ska sl ut: de ha alltid
varit mina vnner."

Gamle Lnner frskte stundom att tala med sin sjuke son i andliga
mnen, men han upphrde dermed, d Calle en gng helt okonstladt
svarade:

"Var s beskedlig, far, och lt vara det der pratandet! Jag tror p vr
herre Christ och p hans nd mot syndare, och som jag icke vet mig ha
gjort ngot synnerligt illa, utom det att jag stal villebrdet, r jag
icke alls rdd, utan vntar tryggt p att han sger till nr han har
tid att ta emot mig. Jag kan vl begripa att det r trngt om plats i
himmelriket, men nog fr jag mig en vr, der jag kan vnta p far och
smbarnen och Ragnar och Nanny och Magda, om hon icke frsmr att sitta
bredvid mig."

"Ack, herre Jesus, s du talar, min Calle," svarade Magda, som nu
upptog mnet: "du vet vl om jag vill vara dig nr i himmelriket, d du
hr p jorden varit mig det kraste nst efter Ragnar sjelf."

"Det sger du fr att gra mig glad, men jag r icke s stor i hgen
att jag det tror."

"r det d ngon som visar sig ha mera krlek till dig n jag!"

Calle log -- och tittade t vggen. Der hngde en ny vst, hvars
randning han betraktade s uppmrksamt, som om hvarje rand utgjort ett
parti p en tafla.


"Menar du", svarade han efter ett par gonblicks tystnad, d fadern
gtt bort, "menar du att Ragnar icke var ond p mig? Han lade visst
mrke till att jag hller af dig ett litet grand mer n som det kanske
r riktigt passligt -- jag sger det s uppriktigt och dmjukt, fr jag
vet att du icke r som andra, men jag skulle icke d riktigt lugn, om
Ragnar bure ngon afvoghet mot mig."

"Nej, kre Calle, var ganska viss att Ragnar lskar dig som en redlig
bror! Han sg rtt vl att ingen gjorde och var dig s i lag som jag,
men han sade mnga gnger till mig, och srdeles straxt innan han
reste..."

"Hvad sade han d?"

"Magda lilla, sa' han, svik aldrig Calle -- han r en rlig och from
sjl, som har sin frlustelse der du r. Men Calle r icke den som med
ord eller tanke vill frnrma mig, och s vill jag sltt icke frnrma
honom i hans knslor, utan liksom dela med mig t honom, ty det r han
vrd. Och detta, tillade han, kan du sga honom, om han ngon gng
skulle knna sig beklmd fr min skull."

"Sa han hvart ord?"

"S sant jag lefver och hoppas att n en gng rka honom!"

"Och du har hllit lftet, du har icke svikit mig och skall ej heller
gra det, slnge jag orkar bra hufvudet uppe."

"Jag sviker dig aldrig!"

"Och nr det lider t det sista", tertog han med lgre rst, "skall
du alltid ensam ge mig att dricka och icke lta ngon annan ta i
hufvudgrden ... och nr jag kommer i kampen, d vill jag att du hller
mig i hand, som nu, s att jag knner att du r mig nra intill
slutet ... och sedan skall du (skall du icke det?) sjelf lgga igen
mina gon och lsa en vacker psalm fver mig?"

P dessa Calles rrande bner, hvilka nnu mer frhjdes genom den
blyga krleken i hans blick, svarade Magda trofast och med trar:

"Var lugn, min Calle -- jag lofvar dig att ingen annan n jag skall
rra dig!"

Calle log. Han var nu s lycksalig, att ingen menniska, den der eger
hopp om ett helt lif af frjd och njutning, kunde vara sllare vid
tanken p detta lif, n Calle vid tanken p sin dd, hvilken skulle
medfra alla dessa ytterligare bevis p Magdas mhet fr honom...

       *       *       *       *       *

Den frsta syrenen, som slog ut, lade Magda i Calles hand, medan han
nnu kunde frjda sig t dess doft -- den sista lade hon p hans graf.




20.

Syskonen. Slutet.


Lnge efter Calles bortgng hngde en tung dimma fver eller, rttare,
inom det lilla huset i dalen.

Lyckligtvis kom styrman Ragnar denna hst hem lngt tidigare n
vanligt, och rosorna p Calles graf hade nnu icke vissnat, d Magda
med en knsla af djup andakt frde sin man till broderns hvilorum.

"Sof i frid, stackars gosse!" sade Ragnar, aftorkande en tr. "Vr
Herre sg hvad dig bst var... Men nu fr du icke srja honom fr
mycket, Magda lilla, annars kan du ej med ett fullt hjerta gldja dig
t den nyhet, som jag hemfr!"

"Hvad r d det fr en?"

"Kapten Hansson, hvilken (jemnt s lnge som jag nu varit styrman) frt
briggen Sara Christina, har p sednare tiderna och srdeles under sista
resan knt sig s frsvagad till helsan, att han icke vidare gr till
sjs."

"N, icke var det s krt -- han har varit dig en kapten, som du kanske
aldrig fr maken till."

"Jag fr icke mera ngon kapten: jag blir nu sjelf kapten -- redaren
har gjort mig anbud p att fra fartyget!"

"Hvad i herrans frid sger du -- men det r ju alldeles omjligt?"

"Det blir nog mjligt, skall du se, ty min gamle kapten har s
rekommenderat mig, att herr Lund, fr att ltta alla svrigheter fr
mig, frskotterar mig hvad jag behfver till att ta skepparexamen; och
s fort jul r fver -- till dess lser jag hemma -- reser jag, och s
blir du hustru till en kapten och far nsta vr till Gteborg med Nanny
och lille Konrad och vlsignar skutan, innan jag ger mig ut."

Magda knppte tyst ihop sina hnder. Hennes tacksamhetssuck var
brinnande -- en sdan hjd af lycka var nstan fr stor. Ragnar tog
henne stilla i famn.

"Jag ville icke sga ngot i gr, ty jag tyckte att det skulle bli s
hgtidligt att f nmna det hr, der vi ro nra Calle, han, som alltid
satte din frjd fver sin egen."

"Tack, tack fr det!" sade Magda, torkande gldjetrarne frn sina
gon. "N, nu vet jag," tillade hon, "hvarfr jag i r hittat s mnga
lyckoblad... Herre gud, Ragnar, betnk: fru till en kapten -- och lika
kr hller du mig alltid?"

"Nu och evigt, min Magda... Och hatt skall du ha, s fin som
ngon ... och kasimirs-shal ... och svart levantins-kldning -- det
vill jag lofva!"

"Lt oss i himlens namn vnda hem, s att jag fr ltta mig fr far och
Nanny!"

Och fars och Nannys lycka var i proportion efter Magdas egen.

       *       *       *       *       *

Ngra dagar efter det denna utomordentliga gldjepost blifvit kungjord
inom familjen, sutto Magda och far ensamma i salen och uppgjorde sina
framtidsplaner.

"S skiftar Herren gldjen och sorgen!" sade slutligen den gamle. "I
hstas ett r se'n sg det annorlunda ut fr oss."

"Har jag d glmt det -- nej, om jag lefde i hundra r, kunde jag icke
glmma den dagen, -- d far lemnade oss, och lika litet den dagen, d
den hederlige herr Gottlieb frde far tillbaka... I r skickar Ragnar
honom resten af pengarna."

"Pengarna kunna vi vl betala, men aldrig hans vnlighet och krlek...
Han kom icke mer till Almvik sedan, och s godt var det, ty det var
icke utan att han hade ett godt ga till Nanny, och som hon nd..."

Gubben hann icke tala ut, innan ett bekant ljud hrdes utifrn backen:
det var ljudet af ett smllande lf, hvari ngon blste.

"Nej, hvad nu?" ropade Magda, i det hon sprang till fnstret och
derifrn hufvudstupa till drren, den hon slog upp p vid gafvel.

"N, det r visst, att nr en talar om..."

"... hin onde, s r han i frstun!" infll Gottlieb, i det han med
sitt samma glada och hurtiga ansigte intrdde och rckte ena handen t
gubben och den andra t Magda.

"Vlkommen, vlkommen, herr Gottlieb!" utbrast den gamle, och hans
blick erhll en ovanlig glans. "Just i dag skulle Ragnar ha skrifvit,
och som jag nyss sade till Magda, en del af skulden kunna vi vl
afbrda, men aldrig i lifvet frm vi afbrda den andra."

"Nog om det, min gode fader Lnner -- jag hade kanske ocks min
egennytta, d jag s gerna tjenade den lilla familjen i dalen... Men,
urskta, kvar r Nanny?"

"Hon r ute och fiskar med Ragnar och lille Konrad", infll Magda, som
redan slngt kaffepannan p elden, "och det drjer icke lnge innan vi
ha dem hr."

"Aha, r styrman Lnner hemma -- s mycket roligare: d fr jag gra
hans bekantskap."

"_Kapten_ i vr, herr Gottlieb!"

"_Krono-befallningsman_, om fru Lnner behagar!"

"Hvad -- allaredan?"

"Ja, fr hela tta dagar se'n. Men min rtta lycka kommer ej heller
frrn med vren, d jag rnar skaffa mig min egen lilla hushllning."

"Hh -- kanske ocks ngon, som hushllar?" "Det kunde vl hnda det!"

Vid dessa ord kastade Magda en frstulen blick p far, som besvarade
den. Men Gottlieb afbrt mnet och talade i stllet om saknaden af den
beskedlige Calle, hvars bortgng han redan erfarit.

Under den halftimma, som hrefter frflt, visade den unge gsten nog
mycken otlighet. Han gick jemt att titta i fnstret och sg ej huru
Magda och far smmyste bakom honom.

Slutligen syntes bten -- och nu ilade han nedt stranden. Det var
verkligen de bda syskonen som terkommo.

Och liksom en gemensam sympati inom hela familjen i dag frt allas
tankar t samma hll, s hade fven Ragnars och Nannys samtal hvlft
sig kring den unge hjelparen i nden, Nannys vn... Och s fint hade
Ragnar prfvat tillstndet i systerns hjerta, att han ftt veta nstan
lika mycket som Calle en gng fick veta. Men huru mycket Ragnar n
ville likna Calle i god tro, knde han sig dock icke ega mod att sga
systern ngot mera trstande n det, att den omstndigheten att han nu
blifvit kapten kanhnda kunde jemka det ena med det andra, samt att han
ville gra allt i verlden fr att se Nanny lycklig.

"h, jag vet nog det!" hade Nanny svarat ... "Men det r bara p ett
stt jag kan bli det." Efter dessa ord tystnade bda, och under tystnad
nalkades de hemmet.

I sin ifver hade Gottlieb s nr sprungit ut i viken, der Ragnar
p hemfrden drog upp sitt nt. Men den frtjusta hpnad, som vr
unge befallningsman erfor, d han fick se Nanny i sina nu s tckt
utvecklade behag, tvingade honom likvl att ett par gonblick njuta af
hennes syn, innan han vckte henne ur den ljufva tankfullhet, hvari
hon syntes frsnkt, der hon satt hvilande p ran.

Men Nanny -- hvad skola vi sga om henne, d hon igenknde Gottlieb?

Ragnars nrvaro tillslt hennes blyga lppar, men hennes
gldjesprittande rrelse, hennes rodnande kind, hennes glnsande gon
talade tillrckligt...

       *       *       *       *       *

Vi taga nu ett hopp fver Ragnars och Gottliebs frsl mte, hvilket
snarare liknade tvenne brders n tvenne obekantas; likaledes verhoppa
vi frsta timman af den gemensamma gldjen och kasta blott en sista
blick p kllan, hvilken nnu hade en liten grn flck fr de tvenne
lskande, som der skte sig en plats att utbyta den enskilta.

"Ser du, min lilla najad, att jag kom tillbaka, ser du att jag har ett
rligt sinne och ett troget hjerta ... och lt mig nu veta, om det r
fr mig som du blifvit s vacker -- sa vacker, att jag blir mer n
hgmodig fver min lilla hustru!"

"Hustru -- skulle det d vara riktigt allvarsamt?"

"Allvarsamt skall det p intet stt bli: vi komma fverens om att ta
allting ltt, ty om vi ocks gifta oss p, ssom ordsprket sger,
en koja och ett hjerta, s ro vi nd ingendera obekanta med kojans
verklighet."

"Det r sant!" sade Nanny leende och nnu mer frsknad af sllheten.

"Och nu r jag d..."

"... fstm!" infll Gottlieb, i det han jublande slt henne i sin famn.

Och hvilken jubelfest blef ej hela denna afton i det lilla rda huset!

       *       *       *       *       *

D nyheten om Gottliebs frlofning kom till Almvik, spdde patronessan
att det skulle blifva "bara elndet af alltsammans". Patron Fabian, som
i hemlighet understdde Gottlieb, spdde; men lngre fram, d det unga
parets svl ekonomiska som ktenskapliga lycka stadgat sig, vgade
han ngon gng ppeka att det fans mn, som kunde vara ganska lyckliga
med en fattig hustru. "Men det", svarade patronessan med eftertryck,
"r intet skl fr en fattig man att ej veta skatta den lycka, som
tillfallit honom i en rik hustru!"








End of Project Gutenberg's Familjen i dalen, by Flygare-Carln Emilie

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK FAMILJEN I DALEN ***

***** This file should be named 46538-8.txt or 46538-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/6/5/3/46538/

Produced by Jari Koivisto

Updated editions will replace the previous one--the old editions
will be renamed.

Creating the works from public domain print editions means that no
one owns a United States copyright in these works, so the Foundation
(and you!) can copy and distribute it in the United States without
permission and without paying copyright royalties.  Special rules,
set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to
copying and distributing Project Gutenberg-tm electronic works to
protect the PROJECT GUTENBERG-tm concept and trademark.  Project
Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you
charge for the eBooks, unless you receive specific permission.  If you
do not charge anything for copies of this eBook, complying with the
rules is very easy.  You may use this eBook for nearly any purpose
such as creation of derivative works, reports, performances and
research.  They may be modified and printed and given away--you may do
practically ANYTHING with public domain eBooks.  Redistribution is
subject to the trademark license, especially commercial
redistribution.



*** START: FULL LICENSE ***

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full Project
Gutenberg-tm License available with this file or online at
  www.gutenberg.org/license.


Section 1.  General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg-tm
electronic works

1.A.  By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement.  If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy
all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your possession.
If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project
Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound by the
terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or
entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8.

1.B.  "Project Gutenberg" is a registered trademark.  It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement.  There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement.  See
paragraph 1.C below.  There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this agreement
and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm electronic
works.  See paragraph 1.E below.

1.C.  The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the Foundation"
or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project
Gutenberg-tm electronic works.  Nearly all the individual works in the
collection are in the public domain in the United States.  If an
individual work is in the public domain in the United States and you are
located in the United States, we do not claim a right to prevent you from
copying, distributing, performing, displaying or creating derivative
works based on the work as long as all references to Project Gutenberg
are removed.  Of course, we hope that you will support the Project
Gutenberg-tm mission of promoting free access to electronic works by
freely sharing Project Gutenberg-tm works in compliance with the terms of
this agreement for keeping the Project Gutenberg-tm name associated with
the work.  You can easily comply with the terms of this agreement by
keeping this work in the same format with its attached full Project
Gutenberg-tm License when you share it without charge with others.

1.D.  The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work.  Copyright laws in most countries are in
a constant state of change.  If you are outside the United States, check
the laws of your country in addition to the terms of this agreement
before downloading, copying, displaying, performing, distributing or
creating derivative works based on this work or any other Project
Gutenberg-tm work.  The Foundation makes no representations concerning
the copyright status of any work in any country outside the United
States.

1.E.  Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1.  The following sentence, with active links to, or other immediate
access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear prominently
whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work on which the
phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the phrase "Project
Gutenberg" is associated) is accessed, displayed, performed, viewed,
copied or distributed:

This eBook is for the use of anyone anywhere at no cost and with
almost no restrictions whatsoever.  You may copy it, give it away or
re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included
with this eBook or online at www.gutenberg.org

1.E.2.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is derived
from the public domain (does not contain a notice indicating that it is
posted with permission of the copyright holder), the work can be copied
and distributed to anyone in the United States without paying any fees
or charges.  If you are redistributing or providing access to a work
with the phrase "Project Gutenberg" associated with or appearing on the
work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1
through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the
Project Gutenberg-tm trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or
1.E.9.

1.E.3.  If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional
terms imposed by the copyright holder.  Additional terms will be linked
to the Project Gutenberg-tm License for all works posted with the
permission of the copyright holder found at the beginning of this work.

1.E.4.  Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5.  Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6.  You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any
word processing or hypertext form.  However, if you provide access to or
distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format other than
"Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official version
posted on the official Project Gutenberg-tm web site (www.gutenberg.org),
you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a
copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon
request, of the work in its original "Plain Vanilla ASCII" or other
form.  Any alternate format must include the full Project Gutenberg-tm
License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7.  Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8.  You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works provided
that

- You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
     the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
     you already use to calculate your applicable taxes.  The fee is
     owed to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he
     has agreed to donate royalties under this paragraph to the
     Project Gutenberg Literary Archive Foundation.  Royalty payments
     must be paid within 60 days following each date on which you
     prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax
     returns.  Royalty payments should be clearly marked as such and
     sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the
     address specified in Section 4, "Information about donations to
     the Project Gutenberg Literary Archive Foundation."

- You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
     you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
     does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
     License.  You must require such a user to return or
     destroy all copies of the works possessed in a physical medium
     and discontinue all use of and all access to other copies of
     Project Gutenberg-tm works.

- You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any
     money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
     electronic work is discovered and reported to you within 90 days
     of receipt of the work.

- You comply with all other terms of this agreement for free
     distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9.  If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg-tm
electronic work or group of works on different terms than are set
forth in this agreement, you must obtain permission in writing from
both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and Michael
Hart, the owner of the Project Gutenberg-tm trademark.  Contact the
Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1.  Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
public domain works in creating the Project Gutenberg-tm
collection.  Despite these efforts, Project Gutenberg-tm electronic
works, and the medium on which they may be stored, may contain
"Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or
corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual
property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a
computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by
your equipment.

1.F.2.  LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees.  YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3.  YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3.  LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from.  If you
received the work on a physical medium, you must return the medium with
your written explanation.  The person or entity that provided you with
the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a
refund.  If you received the work electronically, the person or entity
providing it to you may choose to give you a second opportunity to
receive the work electronically in lieu of a refund.  If the second copy
is also defective, you may demand a refund in writing without further
opportunities to fix the problem.

1.F.4.  Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO OTHER
WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO
WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5.  Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages.
If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the
law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be
interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by
the applicable state law.  The invalidity or unenforceability of any
provision of this agreement shall not void the remaining provisions.

1.F.6.  INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in accordance
with this agreement, and any volunteers associated with the production,
promotion and distribution of Project Gutenberg-tm electronic works,
harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees,
that arise directly or indirectly from any of the following which you do
or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg-tm
work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any
Project Gutenberg-tm work, and (c) any Defect you cause.


Section  2.  Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of computers
including obsolete, old, middle-aged and new computers.  It exists
because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from
people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come.  In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future generations.
To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation
and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4
and the Foundation information page at www.gutenberg.org


Section 3.  Information about the Project Gutenberg Literary Archive
Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service.  The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541.  Contributions to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent
permitted by U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is located at 4557 Melan Dr. S.
Fairbanks, AK, 99712., but its volunteers and employees are scattered
throughout numerous locations.  Its business office is located at 809
North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887.  Email
contact links and up to date contact information can be found at the
Foundation's web site and official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:
     Dr. Gregory B. Newby
     Chief Executive and Director
     gbnewby@pglaf.org

Section 4.  Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment.  Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States.  Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements.  We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance.  To
SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any
particular state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States.  U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses.  Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations.
To donate, please visit:  www.gutenberg.org/donate


Section 5.  General Information About Project Gutenberg-tm electronic
works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg-tm
concept of a library of electronic works that could be freely shared
with anyone.  For forty years, he produced and distributed Project
Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as Public Domain in the U.S.
unless a copyright notice is included.  Thus, we do not necessarily
keep eBooks in compliance with any particular paper edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search facility:

     www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

