The Project Gutenberg EBook of Barnavnnen, 1905-08, by Various

This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most
other parts of the world at no cost and with almost no restrictions
whatsoever.  You may copy it, give it away or re-use it under the terms of
the Project Gutenberg License included with this eBook or online at
www.gutenberg.org.  If you are not located in the United States, you'll have
to check the laws of the country where you are located before using this ebook.

Title: Barnavnnen, 1905-08
       Illustrerad Veckotidning fr de Sm

Author: Various

Editor: J.B. Gauffin

Release Date: April 7, 2015 [EBook #48657]

Language: Swedish

Character set encoding: ISO-8859-1

*** START OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN, 1905-08 ***




Produced by Juliet Sutherland, Keith Edkins and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net





  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
  N:o 31 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. | 22 rg.
  3 Aug. |           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.            |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




Varning fr lttja.

Ord. 6: 6-11.


"Arbetsamhet befordrar hlsa och vlstnd, hindrar mnga tillfllen till
synd, hjlper oss att motst onda begrelser och bidrager till trst och
sinnesstyrka under motgngen." S lydde en lxa, som jag lngesedan fick
lra, d jag nnu satt p skolbnken. Icke blott jag, utan mnga andra ha i
lifvets skola sedan ftt bekrftelse hrp.

Salomo hade lrt denna lxa af myrorna. I de varma lnderna bygga myrorna
stackar, som ro mycket strre, n hvad vi ro vana att se. Det r en
oerhrd flit och ihrdighet, som myrorna dagalgga vid detta byggande. Men
icke blott det, de dagalgga ett frstnd och en berkningsfrmga, hvaraf
vi ocks hafva mycket att lra. I denna byggnad finnes nmligen en hel
mngd gngar och rum, afsedda icke blott fr myrornas afkomma, utan fven
fr deras frrd af fda under vintern. Ty myrorna kunna icke under vintern
samla ngon fda, drfr arbeta de s flitigt om sommaren och ska gra
sitt hus s starkt och varmt som mjligt. De egentliga vinterkamrarna ro
dock under jorden, dr lefva myrorna liksom bien af sitt vinterfrrd.

Jag vill nu bertta fr eder om en gosse, som hade lagt myrornas lrdom p
hjrtat. Han reste frn Amerika till London fr att ska arbete och kom dr
till ett stort tryckeri, hvarest han framstllde sin begran. Faktorn sg
med frakt p den fattige ynglingen och frgade: Hur har ni lrt er
boktryckerikonsten? Kan ni stta ngra rader utan anvisning?

Den unge mannen gick bort till en stilkast, och p ett par minuter hade han
uppsatt fljande mening: "Natanael sade till honom: Kan ngot godt komma
frn Nasaret? Filippus sade till honom: Kom och se!" Faktorn blef s
intagen af ynglingens frstndiga utseende, att han gaf honom anstllning
p tryckeriet. Han var mycket flitig i sitt arbete, men under fritiden var
han ej heller sysslols, ty den anvnde han till att lra sig sprk,
historia och matematik. Alltid var han i rtt tid p sin plats, och allt
sitt arbete gjorde han vl. l och starka drycker smakade han aldrig. Efter
ett par r tervnde han till Amerika och upprttade dr en egen
boktryckeriaffr. Han var en kunskapsrik man, som fven gjort viktiga
uppfinningar. Han blef redaktr fr en tidning, generalpostmstare fr
amerikanska kolonierna, medlem af frbundskongressen i Filadelfia. Han hade
att tacka Guds vlsignelse och sin egen flit fr all denna framgng. Han
frstod slunda lrdomen, som myrorna gifva oss: G till myran, du late,
och se p hennes seder och lr! Hvad var hans namn? _Benjamin Franklin._

Sedan vi nu sett, huru en amerikansk yngling ftt erfara arbetets
vlsignelse, s gller det fr oss att visa, att svenska gossar och flickor
ej vilja vara smre. Det gller fr dem att lgga grund till ett helt lifs
lycka genom gudsfruktan och flitigt arbete. Det gller att fvervinna alla
svra lxor i skolan fr att sedan kunna fvervinna dem, som mta oss i
lifvet. Det gller att taga vara p den korta ungdomstiden, d skolarbetet
upphrt och frberedelser fr yrkesfrdighet brjat. Ja, det behfver sgas
till mngen: Var icke trg och lat uti det du har fr hnder. Ty annars
kommer det frvisso att g ssom vr text s varnande sger: "Fattigdomen
skall komma fver dig ssom en rfvare och armodet ssom en vpnad man".

Vi se af myrans exempel att en liten kan gra mycket, om han r flitig. En
myra kan endast gra litet i snder, men p detta stt gr hon till sist
stora ting. Hvem vet, om icke mina sm vnner snart kunde genom flit och
ihrdighet gra frldrar gldje och ett lskadt fosterland ovrderlig
nytta. S gjorde tv vrmlandsgossar, John och Nils Ericsson, och deras vg
str ppen fr hvarje svensk gosse.

_Fr. E._


----


Strandfyndet.

(Forts. fr. freg. n:r.)

Lnsmannen kastade en blick af frakt p honom.

"Femhundra kronor r bjudet", sade han och vnde sig till de frsamlade,
"r det ngon, som vill bjuda mer?"

Alla voro tysta.

"Nvl d, femhundra kronor frsta gngen, femhundra kronor andra och--"
han tnkte just tillgga "tredje gngen femhundra kronor", d drren
hftigt slogs upp och strandfogden trdde in. Den gode mannen tycktes vara
mycket upprrd. Han hade med en enda blick uppfattat, att lnsmannen stod i
begrepp att sl klubban i bordet.

"Hll!" ropade han med hg rst, "hll, auktionen instlles."

Han gick hastigt fram till auktionsfrrttaren och hviskade ngra ord i
hans ra. Denne lyfte upp hufvudet och sg sig omkring. Med ett fint leende
svfvade hans blick bort till herr Sten, som orolig trippade hit och dit.
Han ville synbarligen framstlla en frga, hvartill det ondiga uppskofvet
skulle tjna, men lnsmannen frekom honom.

Med klar, vlljudande stmma sade han: "Jag har ett meddelande att gifva de
frsamlade. Genom ett ofrutsedt fall har jag kommit i tillflle att lta
instlla auktionen p nkan Focks stuga, emedan hon nu r i stnd att nd
betala sin fordringsgare. Jag fr d bedja de nrvarande vara goda och
aflgsna sig."

Folket gick drifrn. Lnsmannen vinkade t herr Sten att komma fram till
bordet, hvarp strandfogden bredde ut ett antal sedlar. "Hr r betaldt fr
er fordran", sade han kallt till herr Sten, "vill ni vara god och skrifva
kvitto, innan ni gr hem."

Den stackars nkan, som suttit dr frtviflad och frsagd, vgade knappt
tro p hvad hon sg och hrde. Men nu kom strandfogden fram till henne.

"Kra fru Fock, jag fr med mig ett gladt budskap till er", sade han. "Fr
en timme sedan fick jag tillbaka dessa sedlar, som Petter hittade i
skeppsvraket, tillika med den underrttelsen, att den rttmtige garen
till dem ingenstdes stod att finna. Skatten tillhr d enligt lagen
upphittaren, och drfr skyndade jag hit fr att lmna penningarne i edra
hnder. Strsta delen har jag nu anvndt att betala er gamla skuld, och jag
hoppas ni godknner detta. Nu r ni fullkomligt skuldfri, fru Fock, och har
nd en liten summa fver fr kommande behof.--Ni kan tacka den gode Guden,
som styrt det s vl fr er", tillade den hederlige mannen, i det han
rckte nkan och Petter handen till afsked.

fven lnsmannen riktade ngra vnliga ord till fru Fock och bermde
Petters rlighet. Den stackars kvinnan kunde icke fatta hvad som hndt. Hon
stammade nnu fram sitt tack, nr herrarne redan lmnat stugan.

Petter stod med ett lyckligt leende bredvid henne. Den ovntade lyckan hade
gjort fven honom stum. ndtligen fann den prktige gossen ord.

"Kraste mor", utropade han rrd, "nu r det slut med all sorg och all nd.
Tnk, s vl, att fogden kom i rtt tid med penningarne, annars vore vi nu
utan tak fver hufvudet."

Modern nickade. "Ja, vi vilja tacka den gode fadern i himmelen drfr",
sade hon hgtidligt, "han styr allting till det bsta, och nnu f vi
erfara sanningen af hans lfte:

"kalla mig i nden, s vill jag hjlpa dig, och du skall prisa mig".

(Slut.)


----


Omaka lekkamrater.

Med teckning.

  "_Nej, nej du, pass vackert! Gulduniga sm
  Ej leka med valpar, det br du frst.
  Och ge dig p sprng, och det genast p stund!
  Du eljest skall se, jag r skarp nog i mund._"

  "_Vov, vov! Ja, nog ser jag du spetsnosig r.
  I fyrsprng r bst ge sig af frn det hr.
  Jag lekte 'ta fatt' med de lustiga sm,
  Men skada dem tnkte jag aldrig upp._"

  "_Nej visst, kan s vara. En klumphans som du
  Frstr ej, hvad omsorg man har ssom fru,
  Frstr ej, att smbarn s varsamt br ta's,
  I synnerhet slkter af finare ras._"

  "_Vov, vov! Jas, r du af finare, du?
  Jag ville dock aldrig dig ha ssom fru.
  Men npna jag fann de gulduniga sm.
  Och kommer tillbak's--ja, det gr jag nd._"
                          _ANNA H--M PREINITZ._

[Illustration: OMAKA LEKKAMRATER.]


Fr vra allra minsta.

HVEM R HON?

Med teckning.

Hvem jag r! Jo, jag r en liten flicka, som du ser, och Greta heter jag
och r mammas lilla hjrtegull. Det har hon sagt mnga, mnga gnger, nr
hon lyft mig upp i sin famn och kysst mig s varmt och godt, som min mamma
kan det.

D har jag knt mig s lycklig, s lycklig fver att mor lskar mig. Det
knns s underligt i hjrtat, det rr sig s drinne, att jag bara vill
grta af gldje. Det finns ingenting i hela vrlden som gr mig s glad som
mors krlek.

Far han hller ocks af sin Greta lika mycket som mor. Hans krlek r mera
stark och manlig. Den skall jag lra mig frst bttre fr hvar dag. Och
vet du, hvarfr far och mor hlla af mig s mycket? Jo, bara fr att jag r
deras lilla Greta, deras barn och hjrtegull. Det bsta far och mor gt i
sitt hjrta har jag ftt, det r jag det.

Och vet du hvarfr jag hller af far och mor och r s lycklig? Jo, drfr
att de ro mina frldrar och fr det jag ftt det bsta de gt i sina
hjrtan. Far kan sjunga och spela mnga vackra snger, men guldet, det
bsta i sngerna, har han gett sin lilla Greta. Drfr sjunger det alltid
inne i mitt hjrta, nr han spelar och sjunger, och nr jag blir stor,
skall jag sjunga lika vackra snger som han och nnu vackrare. Dem skall
jag sedan sjunga fr far och mor, och jag skall lska dem mycket och aldrig
fverge dem s lnge de lefva, och sedan fr jag sjunga nnu vackrare fr
dem i Guds himmel.

Se, nu vet du hvem jag r. Jag undrar just, om du knner igen mig och om du
r en s lycklig liten flicka, som jag.

_Lilla Greta._

[Illustration]


En svr uppgift.

Med teckning.

Nog minnes jag n, huru jag och mina skolkamrater grubblade fver lsningen
af rkneuppgifterna i S--gs gamla rknelra. I en lng bnk, som rckte
tvrs fver skolsalen--det fanns flera sdana bnkar--och kallades
"fversta bnken" sutto vi en hel rad gossar och flickor p en elfva, tolf
r och funderade och frskte. I alla de friga bnkarna fanns det en
monitr, som hjlpte och rttade, men i vr bnk fanns ingen sdan, hvarken
under skrif- eller rknetimmarna. Vi voro ju alla lika lngt komna och hade
ingenting att lra bort t kamraterna, ty de kunde ju lika mycket ungefr.
Lraren skulle personligen undervisa oss, men han satt i katedern och ville
inte bli strd. Det var inte ofta vi vgade oss fram till honom med en
frga. Drfr anstrngde vi oss sjlfva, s det knakade i vra hufvuden,
och nr en af oss gjort en upptckt, s hviskades den utefter hela bnken
frn den ena till den andra. S lrde vi oss sjlfva allmnna brk, det ena
talet, det ena rknesttet efter det andra under smtrefliga samsprk och
friskt mod. Naturligtvis hade det gtt litet fortare och stadigare om vi
ftt hjlp. Men det lilla vi lrt oss sjlfva satt s mycket skrare fast i
minnet. Det hr som jag skildrat tilldrog sig fr en 45 r sedan i en s. k.
"lankaster-skola".

[Illustration]

Jag kom att tnka p detta, d jag sg den hr lilla ensamma tsen sitta
med en oskrifven tafla i knt och med rkneboken bredvid sig p golfvet. Nu
fr tiden "stoppas" rknekonsten och alla andra mnen i barnen och
sjlfverksamheten tages litet i ansprk. Men det vill nd inte g att
flja med fr alla. Vi skulle dock vilja sga till den hr lillan och alla
hennes likar, som inte med ens kunna fatta och frst rkneuppgifterna:
Fll bara inte modet, det r alls inte s svrt, som det i brjan ser ut!
Hll ut och lr litet om snder, s ljusnar det snart och d blir man
frvnad fver, huru enkelt det i sjlfva verket var, det dr som syntes
vara en s svr uppgift.

_J. B. G._


----


Frn slafbojor till frihet.

Af _Ad. Hoffmann_.

Det var r 1858 ngon dag, som icke s noga kan bestmmas, som en liten
negergosse fddes i staten Wirginia i Amerika.  Svarta mnniskor voro d
fr tiden i de flesta af Amerikas sydstater helt enkelt sina hvita brders
slafvar. De tillhrde dem liksom kor och hundar eller redskap tillhra sina
gare, och deras belgenhet var nstan alltid mycket elndig. Den lille
Booker--s kallades den lille gossen vid sin fdelse--var sina frldrars
tredje barn. Men modern mste ensam uppfostra honom, emedan fadern
tillhrde en annan slafgare och arbetade i saltgrufvorna lngt bort frn
de sina.

Det kunde icke heller bli tal om ngon verklig uppfostran. Bookers stackars
mamma var slafvinna, och ehuru hennes herre icke hrde till de vrste, s
hade hon det dock svrt nog. I sin lilla koja, som blott var fjorton fot
lng och tretton fot bred, mste hon koka mat t alla slafvarne p
plantagen. Och hon hade ingen spis--sdan lyx ansg man fverfldig fr en
stackars slafvinna--utan hon fick gra upp eld p bara marken, hvarvid
hettan och rken oftast voro alldeles odrgliga. Fnsterna voro sm hl i
vggen utan glas, dr regn och blst obehindradt trngde in. I ett hrn p
en hg af trasor var moderns och de tre barnens lgerplats.

Huru grna hade icke den stackars slafvinnan velat srja bttre fr sina
barn, om hon kunnat! Hon nskade s innerligt, att de ftt lra ngot--att
_hon_ kunnat tminstone lra dem att vara arbetsamma och renliga, men det
var omjligt. D fr tiden var det vid strngt straff frbjudet fr negrer
att lra sig lsa eller skrifva.

Ngot familjelif fanns det egentligen icke ibland dem; aldrig sutto de
tillsammans omkring bordet vid mltiderna, utan om de stackars sm svarta
bytingarna blefvo alltfr hungriga, s att de grto efter mat, kastade man
t dem en bit alldeles som t hundar.

De sm barnen, som ej nnu kunde arbeta, tillbragte dagen med att krypa
omkring p alla fyra, s att folket snafvade fver dem och drvid ofta
trakterade dem med en spark. Voro de icke kraftiga nog fr att tla vid ett
sdant lefnadsstt, s fingo de d, och ingen mnniska frgade efter dem
utom deras frldrar, fr hvilka deras sm voro lika kra som de hvita
barnen fr deras far och mor. Men dessa stackars svarta slafvar hade ej
mycken tid att srja; de mste frn tidigt p morgonen till sena aftonen
arbeta hrdt och trget. Och s snart barnens lemmar vuxit till ngot, gick
det fr dem som fr deras frldrar.

Mngen gng nr de sm tumlade om vid ngon bomullsplantering eller lekte
med en trbit och ngra stenar--riktiga leksaker gde de aldrig--sgs dr
ngon frmmande man, som uppmrksamt betraktade dem. Fljande dag hade
vanligen barnskaran, som nyss s muntert lekte i solskenet, krympt
tillsammans rtt betydligt.

"Hvar r Billy och Bob och Willie, mamma?" kunde d ngot annat litet
negerbarn frga sin mor.

Denna svarade sakta med en rysning, i det hon gaf den lille frgaren en
hastig smekning: "Farit till Georgia eller till sdern".

Vidare frklaringar gfvos icke, men de frstodo vl svaret, de stackars
sm negerbarnen. Att blifva sld till Georgia i sydstaterna var detsamma
som att f arbeta under tropikernas brnnande sol, dr slafvarnes lott var
mycket hrdare och deras lif icke mera vrdt n ett skott krut.

Ngra dagar efter dessa hemlighetsfulla skilsmssor gingo ngra af
slafvinnorna omkring med frgrtna gon. Det var de frsvunna barnens
mdrar. Annars talade ingen drom mera.

Men fven p deras fdelseort fingo barnen s fort som mjligt arbeta
strngt. Booker, vr lille vn, mste mycket ofta fra sd till kvarnen--en
stor sck kastades upp p hstryggen.

"Nu gr du s raskt du kan och skyndar dig hem, frstr du", s lydde den
strnga befallning han fick.

Lydigt fattade gossen hsten vid tygeln, glad och stolt fver sitt uppdrag.
"Snart skall jag vara en man", sade han fr sig sjlf, "eftersom redan en
hst och en sck med sd anfrtros t mig."

Men ack, den frjden varade icke lnge. Vid ett gropigt stlle p vgen
snafvade hsten och--pang--dr lg scken p marken. Med anvndande af alla
sina krafter frskte den lille mannen att lyfta upp sin brda p hsten.
Men det lyckades honom icke--sden vgde tv gnger s mycket som han.

Hvad var nu att gra? Det blef intet annat frigt n att vnta, till dess
ngon kom och gick vgen fram ifall denne ville vara s god och hjlpa
honom upp med scken. Det var dock ej mnga, som vandrade denna vg, och s
mste Booker vnta lnge, lnge, flera timmar, snyftande af ngest, tills
ndtligen en barmhrtig vandrare uppenbarade sig p olycksplatsen och
befriade honom ur hans nd. Att han fick stryk nr han kom hem och hade
drjt s lnge, frsts af sig sjlft. S blefvo dessa vandringar, som
Booker mste fretaga allena, fr honom till frfrliga kval.

Men en stor gldje hade Booker redan d. Han fick ofta flja med sin
husbondes sm flickor till skolan och bra deras bcker. Vid drren bjde
han sig framt och sg sm gossar och flickor, som sutto p skolbnkarne
och lste. De lyckliga! Att f g i skolan eller komma i paradiset, det
betydde detsamma fr Booker.

En dag kort fre solens uppgng vcktes den lille gossen af en hgljudd
bn, som hans mor framsttte, dr hon lg p kn framfr sin bdd. Om ocks
lsning och skrifning var frbjuden fr negrerna, s kunde dock ingen
hindra dem att bedja. Och det bads mycket och innerligt till Gud bland
dessa olyckliga slafvar. Gudstjnster och bnemten hade de ocks om
sndagarna, och fven om hvardagskvllarna, sedan de slutat sitt
anstrngande arbete, hrdes bn och sng frn slafvarnes elndiga kojor.
Och om ocks deras svarta predikanter sjlfva ej kunde lsa eller tala
riktig engelska, s voro de dock fr det mesta uppriktiga, dmjuka kristna
och frtrffliga talare. Det rdde fr frigt mycken fromhet bland
slafvarna.

Nr Booker denna morgon vcktes af sin moders bn, lyssnade han ifrigt och
frnam ungefr dessa ord, som tfljdes af suckar och trar: "O, Gud, gif
nordstaternas hrar seger och mina barn friheten!"

P detta stt hrde gossen frsta gngen talas om kriget, som brutit ut
mellan nord- och sydstaterna och p hvars utgng fyra millioner slafvars
de berodde. Hvilken ofattbar tanke! Att varda fri, icke slaf lngre, icke
mer tillhra ngon herre utan f vara sin egen herre--borgare i ngon liten
stad--erhlla familjenamn--f skrifva in sina barns fdelse- och ddsdagar
liksom de hvita--och icke mer behfva st och se p huru de kra sm
obarmhrtigt rycktes ifrn dem och sldes lngt, lngt bort! Underbara,
saliga hopp!

Man kan frst den oerhrda spnning, som denna tid hrskade ibland de
svarta, och dock fingo de icke gifva den luft. Underrttelser om kriget
meddelades dem naturligtvis aldrig, i synnerhet sedan sydstaterna, som ju
stredo fr slafveriets bibehllande, frlorade den ena drabbningen efter
den andra. Men slafvarna visste om detta nd utan tidningar och
telegrafiska meddelanden. Det r ett klokt folk, de svarta, de hade
inrttat en slags apparat, som de kallade vinbergstelegraf. Med tillhjlp
af vinrankor, blad och blommor berttade hvarje slaf, som lyckats uppsnappa
ngon underrttelse antingen vid middagsbordet eller p vg till staden,
fr sina vnner och olyckskamrater nyheter, fulla af hopp om befrielse.

(Forts.)


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 7-13 Aug. 1905.

  M. 7. Hezekiel 36: 25-30. ETT NYTT HJRTA OCH EN NY ANDE.

  T. 8. v. 25.  _Gud vill rena oss frn synd_,

  O. 9. v. 26.  _han lofvar ett nytt hjrta_,

  T. 10. v. 27.  _han lofvar sin Helige Ande_,

  F. 11. v. 28.  _han lofvar ett land och att vi f vara hans folk_.

  L. 12. v. 29.  _Herren vlsignar jmvl den fromme med markens grda_,

  S. 13. v. 30.  _och med trdgrdens frukt_.

_Sndagsskoltext fr den 13 Aug._

Hez. 36: 25-28.

  _Minnesvers_:  Rom. 8: 6.  Ty kttets sinne r dd, men Andens sinne r
  lif och frid.



  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
  N:o 32 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. | 22 rg.
  10 Aug.|           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.            |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




Ett nytt hjrta och en ny ande.

Hes. 36: 25-28.


Du har sett ett barn vara elakt och styggt, du har sett det skrika och
grta i vredesmod, du har sett det vara olydigt och trotsigt, eller du har
kanske sjlf varit frestad till dessa eller andra synder. D har du ocks
sett ngot af det gamla, onda, syndiga mnniskohjrta, som vi alla ga af
naturen.

P det att vi skola blifva rena ifrn sdana synder och blifva goda barn,
som Gud kan se ned p med vlbehag, lofvar oss Herren ett nytt hjrta och
en ny ande. Men detta nya sinnelag f vi icke, utan att vi sjlfva brja
lngta drefter och varmt bedja Gud drom.

Denna lngtan kan nu brja i vrt inre af mnga skilda orsaker. Den ene kan
under en svr sjukdom brja inse, huru ovrdigt det r att lefva i synden
skild frn Gud. Den andre kan genom fruktan fr Guds misshag och dom brja
lngta efter att f ett nytt, fromt och gudfruktigt sinnelag. P mnga
olika vgar fr Gud oss till frnuft och besinning.

I fattigdom, frskjutenhet och elnde i frmmande land brjade den
frlorade sonen lngta efter att blifva en ny mnniska. Han besinnade sig.
Mnga barn behfva flja hans exempel, ja, alla som gtt bort frn Gud. Han
stod upp och gick till sin fader. S behfva vi alla gra, och liksom han
behfva vi bedja om frltelse och rening.

Men just d slutas vi i Guds krleks skte.

Vi blifva kldda i den yppersta skruden, vi f ett nytt hjrta och en ny
ande, vi f ring och skor till tecken p barnaskap hos Gud och att vi nu
vilja g p Guds vgar.

Den som har ett sdant sinne, han r ett Guds barn i sanning; han r
lycklig och glad i Guds gemenskap och har ljusa utsikter fr det kommande
lifvet hr p jorden och fr det eviga lifvet. Ty sdana Guds barn och
vnner lofvar Herren ett hrligt land. Detta lfte innefattar i sig frst
och frmst himmelsk vlsignelse fr detta lifvet, men det innefattar jmvl
ett lfte, som strcker sig bortom jordelifvets slut. Dr bortom tidens
grnser vntar Guds folk ett saligt land, ett land af idel ljus och frid
och gldje.

Till det landet fr du, liten, g med gudsfrtrstan i hjrtat och ledd af
din himmelske faders hand. Ty dem han ftt gifva ett nytt hjrta och en ny
ande, till dem sger han: "_Jag skall vara hans Gud_".

Detta lfte innesluter s mycket stort och hrligt, att vi hafva mycket
svrt att fatta det. Det r som om Gud vill sga drmed till sitt barn: Nr
du knner dig svag och stapplande, std dig d vid min starka hand, nr du
knner dig syndig och bristfull, d vill jag frlta och hela, nr du
grter och r fridls, s vill jag torka dina trar och trsta dig, nr du
knner dig sjuk och svag, s r jag din hlsa och starkhet, nr du knner
dden nalkas, d r jag ditt lif, ja, jag r ditt allt, ty jag skall vara
din Gud.

_J. B. G._


----


Aftonstmning.

Med teckning.

  _Sg, har du mrkt, nr det mot kvllen lider,
  Hur drmmande och tyst det blir omsider?
  Det r, som bde jorden aftonbn
  Och blefve under bnen himmelskt skn._

  _D tystna vindarna, d domnar bruset,
  Och stillnad vg kan spegla aftonljuset.
  Nr jorden stilla beder infr Gud,
  D kldes hon i himmelsk sknhetsskrud._

                *     *     *

  _O stillhet, underbara stillhet, stanna!
  Tryck sknhetsstmpeln p min trtta panna!
  Och hviska, att, om kampens dag r svr,
  En stilla, solljus afton terstr,_

  _En stilla afton, d Guds klarhet breder
  Sig fver sjl, som infr Herren beder,
  Och allt det skarpa, hrda jmnas ut,
  Och det blir stilla, aftonljust till slut._
                         _ANNA H--M PREINITZ._


----


[Illustration: AFTONSTMNING.]


Svenska bilder.

FRN NORRBOTTENS LN. KALIX.

Med fyra teckningar.

Det var sjlfva midsommaraftonen 1905 vi med den lilla hjulngaren
Haparanda anlnde till Neder Kalix kyrkoby vid tiotiden p kvllen, och hr
brjade redan den rad af fverraskningar, som sedan fljde oss under den
mnadslnga frden i dessa midnattssolens bygder.

[Illustration: KALIX.]

[Illustration: KALIX KYRKA.]

Nr vi sydsvenskar lsa om Lappland och Vsterbotten eller p kartan
betrakta dessa vra tv nordligaste landskap, se vi sjar och floder och
jrnvgar och ett och annat ortnamn p de stora vidderna och tnka d, att
hr finnes bara obygder, trsk, mossar, lappktor med smtt lappfolk i
underliga klder och med sina lnghornade renar. I frigt ha vi en ganska
barnslig och dunkel frestllning om dessa trakter. Vi ha alls ingen aning
om att hr finnas en mngd vackra stder och stora, folkrika byar och
samhllen, hvars invnare ro svenskar ssom vi och lefva ungefr samma lif
som vi, odla en rik och brdig jord, drifva handel och kpenskap, idka
handtverk och bergsbruk samt bygga sig prktiga bostder i en natur, som n
r leende och mild, n storartadt skn, n vild och ogstvnlig, men nstan
alltid vacker.  Jag har rest genom en del af dessa bygder med ppna gon
och pennan i hand, och nu r det min mening att taga alla Barnavnnens
lsare med mig och i ord och bild ska visa eder hvad jag sett och hrt och
lra eder knna det goda, gstvnliga folket druppe.

[Illustration: KALIX LF.]

[Illustration: KALIX. Privata lroverkets elever p dess lekplan.]

Redan vid Kalixlfvens mynning frvnades man fver den rika vxtligheten.
P en  vid inloppet lg Nordanskrs badort, vl den nordligaste p jorden,
invuxen i prktiga bjrk- och furudungar. Inkomna i sjlfva lfven pmindes
vi lifligt om Stockholms skrgrd. P dess sdra strand lgo slottslika
villor och grdar inbddade i lf och grnska. Och p den norra jmvl en
rad af villor, hus och grdar omgifna af furuskog och bjrk i vacker
frening, och slutpunkten i den hrliga taflan var den p en udde i lfven
liggande Kalix kyrka och "kyrkstaden".

Hr stannade vr ngbt, och hr skulle vr missionsverksamhet brja. Vi
mttes af vnner och till och med bekanta. Vra vnner sedan mnga r John
Hedberg och hans fru, som en tid varit Uppsalabor, hlsade oss jmte andra
vlkomna, och s togos vi omhnder af vra respektive vrdar. Vr vrd var
patron P. A. Svanberg, som p egen ngbt frde oss till sitt hem
Filipsborg, en af de frr nmnda slottslika, flaggprydda villorna p
lfvens sdra strand. Hr fingo vi nu hvila ut i ett gstfritt och godt hem
efter den tre dagars lnga resan frn Uppsala, och hr fingo vi se det
skna skdespelet af en natt utan skymning. Nr vi klockan _half ett_ gingo
till hvila, mste vi med rullgardinen ska stnga ute den strlande
morgonsolen.

Fljande dag som var midsommardagen, stod Kalix floddal som en fager brud
smyckad till hgtids. Bjrk och al och rnn voro fullfvade. Hgg och rnn
blommade. ngarna prunkade i alnshgt grs, det var annat det n Upplands
och dess skrgrds brunbrnda tegar. I Filipsborgs kkstrdgrd voro
vxterna af en sdan frodighet, att jag vl aldrig sett maken, och dock
hade vi blott sju mil till polcirkeln.

S fljdes vi t fver lfven vi och vrt vrdfolk fr att komma till Kalix
missionshus, dr mten skulle hllas under helgen. Distriktfrestndaren
Sfstrm frn Boden, jag och missionr Walldn, som under hela resan hllo
troget tillsammans, predikade p frmiddagen, Gullberg frn Lule och
Walldn p eftermiddagen. Mycket folk hade samlats frn Kalix, fver Kalix,
Haparanda och Lule. Det var en ljuflig S:t Hans dag omkring Herrens ord.

P sndagen talade jag till sndagsskolans barn. Det hade kommit en rtt
stor skara, och det kndes riktigt ljufligt att tala och att sjunga fr
dem, och de sgo ocks glada ut p "Barnavnnens farbror". Mtte Jesus
sjlf, den himmelske barnavnnen, f i rikt mtt vlsigna sm och stora i
det kra Kalix!

P midsommardagen voro vi alla p middag i John Hedbergs hem och hr kom
vrden med strlande min och visade oss ett rgstnd, som var af nstan
manshjd. Det var frn hans egen ker. P sndagsmiddagen voro vi alla p
middag  Filipsborg. Frn den fre verandan hr hade vi en den sknaste
utsikt fver lfven och dess vackra strnder, fver byar och grdar och
fver kyrkstaden med sin gamla kyrka och klockstapel samt fver skogkldda
berg i fjrran.

Trakten kring Kalix kyrka och omkring lfmynningen r mycket ttt befolkad.
Hr finnes icke blott folkskola utan jmvl en talrikt beskt privatskola
eller ett lroverk fr gossar och flickor. Den har ett hrligt lge p den
hga lfbrinken  norra stranden. Frisk luft mttad med doften af
nysprucket bjrklf och tallbarr trnger in till de sm genom de hga ppna
fnstren under vr och frsommar, och i denna hrliga luft f de leka ute
under fristunderna. Men nr vintern kommer d r hr vinter p rama
allvaret med meterhga sndrifvor och det hrligaste skidfre. D frst ni
att leken ser ut p ett helt annat stt n  vr hr bredvid stende
teckning. Jag hlsade p lrarinnorna. De voro s frtjusta i sina gossar
och flickor, och det var ju jag ocks, frstn I. Ty mnga af barnen hade
jag framfr mig p barnmtet.

P sndagskvllen lg ter den lilla ngbten Haparanda vid Kalix brygga.
Den skulle nu fra oss till staden af samma namn. Nr vi sagt farvl till
vrdfolk och vnner, gingo vi upp att bese Kalix. I nrheten ligger ett
minnesmrke, som pminner om kriget mellan Sverige och Ryssland 1809. Hr
utkmpades d en vldig strid mellan svenskar och ryssar och slutade med
den skamlsa kapitulationen den 25 mars nmnda r, d general Gripenberg
lt narra sig att lta sin armkr nedlgga vapen och att till fienden
utlmna alla svenska statens frrd mellan Kalix och Ume. Svenskarne hade
dock stridt som lejon och blefvo ytterst frbittrade fver kapitulationen.
Mnga krossade sina gevr hellre n att fverlmna dem till fienden. Hr
stupade mngen bde svensk och ryss, och n flere afledo genom fltsjukan.
De dde jordades i en gemensam graf i skogsbrynet invid landsvgen. P
denna plats har Kalix kommun rest en minnessten och p den ristat: "_Hr
dela samma bdd fiende och vn frn Ryska kriget 1809. +. 1885 restes
vrden_". Senare har platsen inhgnats och frsetts med hvilosoffor.

Sedan vi terkommit frn "ryssgrafven" gingo vi ombord p den lilla men
tidsenligt inredda ngbten, somnade godt och vaknade frst, d vi voro ute
p det bl, solglittrande Bottenhafvet p vg till Sveriges nordligaste
stad vid kusten.

(Forts.)


----


Frn slafbojor till frihet.

(Forts. fr. freg n:r.)

Och en vacker morgon,--en ofrgtlig, hrlig morgon, d blefvo p en gng
alla slafvarne i den stora bomullsplantagen, dr Booker lefde, kallade
tillsammans. "Ni skola genast samlas utanfr herrgrdens stora veranda",
hette det.

Dr kommo de nu, gubbar och ynglingar, kvinnor och barn--alla--och de stodo
dr i ljudls tystnad med klappande hjrtan och ngslig vntan. Den glans,
som hos negern erstter vra friska, rda kinder, hade vikit bort ur de
oroliga ansiktena och lmnat rum fr en blek, matt frg. Ngra af de sm
barnen, ngsliga fver den ovanliga tystnaden, voro nra att grta.

"Tyst, tyst!" frmanade dem mdrarna.

Pltsligt trdde garen till godset ut p verandan, tfljd af ett ombud
frn regeringen. Han sg mycket nedslagen ut. Ty fr honom betydde
negrernas frigifvande hans fullstndiga ruin.

En skrifvelse frn regeringen lstes upp, och sedan talade den forne
husbonden ngra korta ord:

"Ni ro fria, alldeles fria", sade han. "Frn i dag ro ni blott skyldiga
att aflgga rkenskap fr Gud, fr ert fosterland och edert samvete.
Farvl!"

Knappt hade dessa ord frklingat, frrn en obeskriflig rrelse uppstod
bland de svarta. De skreko, de grto och jublade, de omfamnade hvarandra.
De fllo p sina ansikten och snyftade hgt. Fr ngra gonblick sedan voro
de slafvar--nu voro de fria medborgare i ett fritt land!

Det var en obeskriflig anblick.

fven Bookers mor hade hjrtligt kysst sina tre sm. "Nu resa vi till far",
hviskade hon till dem. Hon hade i flera r varit skild frn sin make--han
var slaf, hon slafvinna, skilda frn hvarandra hundratals mil.

Mnga af negrerna beslto sig fr att stanna som arbetare p plantagen, och
detta antogs med gldje af deras husbonde, ty denne, som nu fick betala en
liten ln till hvar och en af dem, sg sig drigenom i stnd att fortstta
med sin bomullsplantering, hvilken var hans enda inkomstklla.

Ngra familjer utvandrade, dribland ocks Bookers moder med sina barn. De
hade lastat alla sina tillhrigheter p en liten dragkrra, hvilken de
omvxlande skto, medan de andra marscherade bredvid. Blott den lille
Booker, som var liten och vek, fick ibland, d trttheten alldeles
fvervldigade honom, stta sig ofvanp krran och ka ett stycke. Om
ntterna sofvo de vanligtvis i fvergifna negerhyddor, hvilka efter
befrielsen funnos i stort antal.

En kvll, nr Bookers mamma gjort upp eld i en sdan hydda fr att tillreda
kvllsmaten, fll en stor orm ner frn eldstaden, till barnens stora
frskrckelse. Men modern hade sinnesnrvaro nog att med sin trsko trampa
snder hans hufvud.

Och dock--trots resans besvrligheter hade aldrig vrlden synts dem s skn
som nu. Himmeln var mera bl, solen mera strlande n vanligt, menade de.
Blommorna doftade s ljufligt, och trdens kronor tycktes dem hviska det
enda ordet: "Frihet! frihet!"

Kort efter sedan den lilla familjen lyckligt kommit fram till Malden, s
hette den plats, dr fadern arbetade i saltgrufvorna, frfrdigade mor de
frsta hufvudbonaderna t sina kra sm. Det var naturligtvis en stor
gldje, ty ssom slafvar fingo de aldrig hafva hufvudet betckt. Vid samma
tid lt ocks regeringen kungra, att negrerna skulle f vlja familjenamn.
Listor med olika namn sndes till dem; nu skulle de f vlja ngot af
dessa. Namnet Washington, den mannens namn, som befriat frenta staterna
frn Englands fverhghet, stod ocks dr.

Nr lille Booker hrde detta, blef han ifrig. "Pappa, mamma", sade han,
"lt oss f heta Washington--ack gr det!"

Frldrarna bifllo villigt, och s fanns det d nnu en familj med namnet
Washington i landet.

Men de s pltsligt frigifna negrerna i Amerika hade det ej s ltt till en
brjan. Tanklsa, okunniga barn, ssom de flesta af dem voro, hade de
aldrig lrt knna lifvets verkliga ansvar. Och nu mste de p en gng fra
ett sjlfstndigt lif, de skulle vara fria medborgare, omsorgsfulla
familjefder, men det fll sig mycket svrt fr dem. Och s hrskade mycken
nedslagenhet, mycken fattigdom och mnga gckade frhoppningar ibland dem.
Ja, saltgrufvorna vid Malden voro fr mnga ibland dem en mycket mera
hoppls plats n de frra bomullsplantagerna. Det var svrt fr dem att
frtjna det dagliga brdet, och fven barnen mste bra sin del af brdan.

(Forts.)


----


Brefvxling med de sm.

Prisuppgift n:r 2.

  nab, ne, par, de, bos, li, on, a, ad, pep, sten, les, e, ri, pli, ri, o,
  o, nau, a.

  Af ofvan anfrda stafvelser, skola bildas tta ord. Dessa ro:

    1. En stad i Grekland.
    2. En stjrnbild.
    3. En fversteprst.
    4. En  i giska hafvet.
    5. Ett nordsjbad.
    6. En krydda.
    7. Namnet p en kvinna ur Greklands mytologi.
    8. En biflod till Donau.

  Om dessa ord stllas under hvarandra i ofvan bestmda fljd, bilda deras
  begynnelsebokstfver lsta nedifrn uppt namnet p en af Europas store
  erfrare; slutbokstfverna lsta likaledes nedifrn uppt, bilda namnet
  p en liten historisk ort.


Prisuppgift n:r 3.

  Vl tusende gnger jag lnat mitt namn
  t konstnrers drmmande skara.
  Om bort ur det namnet och just ur dess midt
  Du tager tv bokstfver bara,
  D fr du ett namn p ett underbart brd
  Som frlsat mng tusen frn hungrens dd.
  Hvad mnde fr _tv namn_ det vara?


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 14-20 Aug. 1905.

  M. 14.  Upp. 3: 14-22.  _Varningsord till den ljumme._

  T. 15. v. 14-16. _Jesus hotar att skilja den ljumme frn sig._

  O. 16. v. 17. _Den ljumme tycker sig vara rik, han ser icke sin uselhet._

  T. 17. v. 18.  _Den ljumme mste till Jesus fr att frlsas p nytt._

  F. 18  v. 19.  _Han har eljes att vnta dom och straff._

  L. 19. v. 20.  _Jesus str utanfr hjrtedrren och klappar._

  S. 20. v. 21-22.  _Den som fvervinner ljumhet och all synd, skall krnas
  med lifvets krona._


_Sndagsskoltext fr den 20 Aug._

Uppenb. 3: 14-22.

  _Minnesvers_: Gal. 6: 3. Ty om ngon tycker sig ngot vara, ndock han
  intet r, s bedrager han sig sjlf.



  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
  N:o 33 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. | 22 rg.
  17 Aug.|           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.            |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




_Varningsord till den ljumme._

Upp. 3: 14-22.


Nr Guds ga skdar ned p jorden och ser mnniskorna hr nere, d ser han
en syn, som vl mnde smrta honom. Han ser s mnga, mnga mnniskor, som
vl taga emot hans gfvor och tnjuta hans fadersomsorger, men det oaktadt
ro kalla och likgiltiga fr honom sjlf. Aldrig gr en tacksgelse eller
ett lof frn deras hjrtan upp till honom, den krleksrike frbarmaren.
Aldrig frga de efter hans vilja utan flja blott driften af sina egna
begrelser. Aldrig frga de efter den frlsare, han sndt dem, utan de fika
i stllet efter hvad denna jorden tillhr. De ska glmma det eviga och det
himmelska, glmma att srja fr sina oddliga sjlar och frga bara efter
hvad de skola ta och dricka samt klda och roa sig med. De ro kalla, ja,
iskalla fr Gud och den han har sndt, Jesus Kristus.

Men han fr ocks se ett annat slag mnniskor, som under sin barndom och
sin ungdom lskade sin frlsare varmt, men s smningom brjat kallna i sin
krlek till honom och fattat krlek till denna vrlden. De vilja nnu hra
Gud till, men de hafva blifvit ljumma i sin krlek till honom, de hafva
blifvit ljumma i ordets betraktande, ljumma i sina bner, ljumma i arbetet
fr Herren och hans verk p jorden, ljumma i striden mot synden, ljumma i
sin krlek till sina brder. Detta r ngonting frfrligt. Mtte ingen af
Barnavnnens lsare vara eller blifva en sdan ljum sjl! Ty frlsaren
hotar den ljumme med att kasta bort honom ssom en oduglig sten i den
himmelska tempelbyggnaden.

Men den himmelske fadern ser jmvl en liten skara, som lskar honom varmt
och innerligt och ofta om dagarna tackar honom fr hans stora nd och
godhet mot dem. Dessa barn hafva knt sin egen fattigdom, sin svaghet och
sin synd. De hafva ingen bermmelse i sig sjlfva utan hela sin bermmelse
i frlsaren, som frltit dem deras synd och kldt dem i frsoningens hvita
klder.

Nu ligger dr makt upp, att vi prfva oss infr Guds gon, s att det blir
oss klart om vi hra till de kalla, de ljumma eller de varma. Hra vi till
de kalla, d behfver en hel omskapelse ske, s att Gud fr gifva oss ett
nytt hjrta och ett nytt sinne. Hra vi till de ljumma, s behfva vi
frnyas, och frlsaren rder oss att komma honom nrmare, s att han fr
upplysa oss om vr fattigdom och vr nakenhet, ja, s att vi m f vra
gon ppnade genom att varda smorda med gonsalfva. D skola vi sedan se,
hvad som r synd och villa, hvad som fr bort frn Gud och hvad som fr oss
nrmare honom. D skola vi snart varda frlsta frn bde kld och ljumhet
och i stllet varda Guds varma, glada och lyckliga barn.

Men om vi hra till de varma, s br det vara oss angelget att bland
tidens mngahanda rster ska lyssna till Jesu rst och flja den och g
dit han vill kalla oss. Det br vara vr innerliga nskan att stdse hlla
hjrtats drrar ppna fr Jesus, s att han aldrig behfver st drutanfr
och klappa, utan att han bor hos oss genom sin helige Ande och att han
hjlper oss att varda segervinnare, som en gng med honom f sitta p
faderns tron och regera ssom konungar i lif.

Herren hjlpe oss alla till detta hrliga ml!

_J. B. G._


----


Att dikta sagor.

Med teckning.

  _"Det gr s lngsamt att lsa n.
  Du fr sjlf se, kra bror,
  Att fast man lrt sig, s kanske det
  Gr ej s ltt, som man tror.
  Men taflor tala s bra nd,
  Och sagor sjlf kan man hitta p._

  _Jag tycker vi ska frska nu.
  Tnk, om vi kunde nd
  Fr mamma sedan bertta, du,
  En saga vi hittat p!"
  "Ja visst", sad' Kalle, "men brja nu!"
  "Tyst, tyst!" sad' Anna, "jag tnker ju."_

  _Och sagan? Ja, jag s vl frstr
  Du velat lyssna till den.
  Men gr som Anna och Kalle, du,
  Frsk sjlf dikta dig en!
  D kan man f den, just som man vill,
  Och mamma lyssnar se'n grna till._
                 _ANNA H--M PREINITZ._

[Illustration: ATT DIKTA SAGOR.]


Svenska bilder.

FRN NORRBOTTENS LN. HAPARANDA.

Med fyra teckningar.

[Illustration: HAPARANDA FRN HAMNEN.]

[Illustration: HAPARANDA SEDT FRN TORNE.]

Nr vi vaknade, sken solen klart, hafvet var s vackert, som det r en varm
sommardag, nr vgorna icke ro s stora, att bten rullar, utan man kan f
kalla dem lekande, glittrande bljor. Bten gick nstan hela tiden inom
skrs, ar och strnder voro skogkldda och sllan syntes en by eller en
mnniskoboning. Seskarn, den strsta af skrgrdens ar r dock odlad och
bebyggd och hr hafva mnga haparandabor sina sommarvillor. P fastlandet
11 kilometer frn Haparanda ligger "staden" Salmis. Orten har sin betydelse
ssom hamnplats fr Haparanda.  Strre ngare kunna hr lgga till. Hr
ligger Salmis nu nedlagda sgverk, som p sin tid gaf trakten lif och
rrelse. Finlands kust har lnge varit synlig fr oss. De bda landen nrma
sig hastigt hvarandra, vattnet blir s grundt, att blott fyra fot
djupgende ngare hr kunna taga sig fram.  Vi ro nu i Bottniska vikens
innersta hrn.  P finska sidan ligga flera stora sgverk i en rad, det
strsta Rytt, som p samma gng r hamnplats fr den finska staden
Torne.

[Illustration: HAPARANDA KYRKA.]

[Illustration: HAPARANDA, med stadshuset i midten till vnster.]

Vi ha nu kommit in i Torne lf. P finska sidan r stranden ttt bebyggd
och p den vackra Bjrkn ligger finska Nedertorne frsamlings kyrka, som
uppbyggdes strax innan Finland skildes frn Sverige 1809. Kyrkan r af
sten, sttlig och vacker och synes frn sin hjd lngt ut p hafvet.

fven p svenska sidan brjar nu stranden blifva bebyggd. ngaren gr en
svngning t vnster och med ens se vi en liten stad ligga framfr oss i
solljuset, med sina lga, mlade hus inbddade i yppiga rnn- och
bjrkdungar. I solgasset p hamnkajen vntade oss mnga Herrens vnner,
bland dem predikanten Josefsson, som under vr vistelse i staden blef vr
vrd och ledsagare.

Haparanda, Sveriges nordligaste stad vid kusten, r visserligen liten men
vlbyggd. Gatorna ro breda och vl underhllna, utan stenlggning, men
slta, fasta och vl sopade. Lyktstolparna st midt p gatan, men p mse
sidor om dem r det godt utrymme fr kande och gende. Nu vid
midsommartiden behfvas hr hvarken ljus af lyktor eller lampor, ty solen
skiner hela dygnet om med undantag af ten liten stund, d den likvl lyser
p kyrktornet. Missionr Walldn skref hem om dessa ljusa, underbart vackra
ntter. En af hans sm hade d yttrat: "D r vl pappa hos Gud, efter det
inte r ngon natt, dr han r".--fven den tiden kommer ju en gng. Vi
voro visst nnu ej i Guds himmel, men Gud var hos oss i Haparanda, och
drfr voro vra dagar dr underbart ljufliga och mycket dyrbara. Vnnerna
voro omkring oss med idel krlek och vnlighet, och vi talade Guds ord
ibland efter den nd Herren gaf. Vi hade barnmte, ungdomsmte,
missionsstunder och bibelsamtal p eftermiddagarna, p kvllarna och en
gng fven p en frmiddag. Det var dagarna efter midsommar, och vnnerna
gjorde sig lediga fr att vara med.

Fr att nu nmna ngot om barnmtet, fr jag frst och frmst sga eder,
att gossarna och flickorna alla talade svenska, att de voro mycket
uppmrksamma och syntes vilja i hjrtat gmma Guds ord. Inte alla i
Haparanda frst svenska, emedan deras fder i Tornedalen under mnga
rhundraden talat finska. Numera undervisas barnen p svenska i skolorna,
hvadan det uppvxande slktet nog s smningom skola blifva svenskar fven
till tungomlet.

Den troende skaran i Haparanda r icke stor, men i den fanns lif och vrme,
offervillighet och sammanhllning, och drfr kunna vi hoppas, att Guds
verk dr skall g framt. De hade en rymlig och bra samlingslokal med god
orgel, bostadsrum fr predikanten samt nd ngra rum att hyra ut. Det lg
vackert p sin tomt med trdgrd och en vldig flaggstng, frn hvilken den
blgula svenska fanan bredde ut sig fr vinden under de tre dagar vi voro
dr.

Hvarje grd i Haparanda har sin trdgrd med brbuskar, blommor och
kksvxter. Detta sinne fr odling och planteringar frlnar t hela staden
ngonting af hemtrefnad och landtlig idyll. Liksom alla norrlandsstder har
ocks Haparanda skaffat sig ett stort och vackert och mycket fr dyrbart
stadshus, som vore nstan fr stort t en stad, som hade lika mnga
tiotusental invnare som Haparanda har hundratal. Det har blifvit en
modesak druppe och p mnga andra orter i vrt land. Hvad r d ett
stadshus? Frst och frmst en grann krog, vidare ett hotell med rum fr
resande och s till sist innesluter det i allmnhet en strre samlingssal
och rum fr stadsmyndigheternas sammantrden. Men sdana samlingsrum kunde
byggas mycket enklare och billigare, s blefve skatterna mycket mindre. Det
r godt fr enskilda och fr hela samhllen att upptrda enkelt och
ansprkslst; det gr lifvet billigt.

Haparanda kyrka ligger ett stycke frn sjlfva staden p en dominerande
hjd, en vldig sands, som vl fr rtusenden sedan utgjorde Tornelfvens
ena flodbdd. Sjlfva kyrkan r byggd af tr, ljus och rymlig och r frn
midten af 1820-talet. Prktiga metall-ljuskronor hngde ned frn taket. De
voro gfvor af fromsinta mnniskor, som p detta stt velat visa sitt
intresse fr menighetens frsamlingshus. Kyrkogrden var vlordnad trots
den lsa, djupa sanden, grafvarna mnga och prydliga och hr lste vi namn
p hnsofne medvandrare, hvilkas namn vi knna fven i det friga landet.
Ett besk p en kyrkogrd fyller alltid mitt sinne med den varmaste
tacksamhet till Gud fr lifvets och hlsans gfva, men vandringen bland
grafvarna manar ocks till att lefva lifvet rtt enligt Guds vilja.

Frn kyrkplatsen har man en vidstrckt utsikt fver Tornedalen med dess
brdiga grssltter och trefna boningar, fver stderna Haparanda och
Torne, fver lfven och hafsviken och lngt in i Finland.

P en af dagarna blefvo vi af en vn bjudna ut till landet till en by, som
br det finska namnet Mattila. Vgen gick genom brdiga ngar, dr grset
nu stod tjockt och frodigt och alnshgt. Det var en vlsignelse utan like.

Och likvl sktes kern och ngen mycket besynnerligt enligt vra begrepp.
O, dessa milsvida sltter, som strcka sig sjutton mil mot norden nda upp
till Pajala och nnu lngre, med en alnsdjup svartmylla och en sommarsol
som gr underverk! Hr skulle en af Sveriges kornbodar komma att ligga, om
unga, friska krafter, med insikt i ett rationellt jordbruk, blefve gare
till denna brdiga jord. Vid Mattila drucko vi kaffe i en liten trdgrd
bland blommande syrner och knoppande rosenbuskar, bland lfkojor och
astrar och prydnadsbuskar i mngd. Det var ett riktigt litet paradis den
dr trdgrden i hgan nord och ngot af paradisets himmelsflktar frnummo
vi fven hr omkring Guds ord, och ljufliga aningar om det himmelska
hemmets frid och ro frnummo vi, d vi tillsammans sjngo en af Sions
snger.

(Forts.)


----


Frn slafbojor till frihet.

(Forts. fr. freg. n:r.)

Slunda fick nu icke blott den nstan fullvuxne John och systern Amanda
utan fven den lille Booker arbeta i saltgrufvorna, dr hettan ofta var s
plgsam, att man knappt kunde uthrda den.

Dock hllo barnen tappert ut, och isynnerhet Booker klagade nstan aldrig.
Han fick stundom drnere under jorden tillflle att lra sig betydelsen af
tal och siffror, och detta var ngot, som kom hans hjrta att klappa af
gldje. Hans fars korg bar numret 18, och detta tal var det frsta han
lrde sig frst. Efterhand lrde han sig ocks lsa de andra siffrorna och
fven skrifva dem.

Men ack--bokstfverna! Hur skulle han f tillflle att lra sig lsa och
skrifva dem?

"Om jag nd hade en abcbok!" brukade han hviska till sin mor, nr hon om
kvllarna sade god natt till honom.

Och en dag, nr han ter uttalade denna sitt lifs stora nskan fr henne,
d log hon. Drp tog hon fram ur sin kldningsficka en sliten abcbok.

"Jag har kommit i tillflle att skaffa mig den hr, Booker", sade hon, "lr
dig nu allt hvad du kan ur den, mitt kra barn."

Och den lycklige gossen lt icke sga sig detta tv gnger. Med stor
uthllighet arbetade han fr att lra sig bokstfverna, men d han icke
hade ngon lrare, s behfde han mnader fr att lra sig hvad han under
god ledning kunnat inhmta p ngra timmar.

Ngon tid drefter kom till Malden en ung mulatt, som kunde lsa. S snart
negrerna fingo veta detta, prenumererade de p en tidskrift, ur hvilken den
unge mannen mste lsa fr dem om kvllarne.

Dock--detta kunde ej tillfredsstlla den trst efter kunskap, som denna tid
fanns hos de stackars negrerna. Slunda skaffade de sig en lrare. Och d
de icke hade medel att betala honom, s stannade han tv dagar i hvarje
hydda och hll skola. Ingen var fr gammal och nstan ingen fr ung att
deltaga i denna egendomliga undervisning. Fyra  fem rs barn lrde sig
bokstfverna tillsammans med sjuttioriga gubbar. Alla voro uppfyllda af en
brinnande nskan att tminstone en gng f lsa i sin bibel, innan dden
kallade dem hdan.

Naturligtvis fanns det ingen ifrigare lrjunge n vr lille Booker. Men det
var svrt fr honom, ty det var knappt mjligt att erfra en timme om dagen
fr skolan, emedan han nu var anstlld i en kolgrufva, dr arbetet var nnu
mera pressande n uti saltgrufvorna. Dock--den gode Guden vakade fver den
lille negergossen, och han visste vl, hvarfr denne skulle arbeta hr.

En dag, nr han arbetade uti en af de djupaste grufvorna, trffades hans
ra af ngra mrkvrdiga ord, uttalade af tvenne arbetare, som talade med
hvarandra. Booker krp p alla fyra dit bort, hans pulsar slogo, hans
kinder brnde, han mste hra, hvad de sade.

"Du sger, att man i Hampton kan f lra s mycket", sade den ene.

"Ja, visst, och s fr man ocks lra sig ett handtverk."

"Hvem har styrt om detta?"

"Det har general Armstrong, sedan han frt kriget till slut. Han fann, att
negrerna inte bara behfde ha sin frihet, utan att de ocks mste lra sig
ngonting riktigt. Drfr inrttade han i Hampton denna stora skola fr
dem."

Booker hrde icke mer, men det var nog fr honom. I hans sjl tndes en
brinnande nskan att f komma i denna skola, och han fick ej mera ngon ro
fr den tanken.

Men Hampton lg fver ttio svenska mil frn Malden--huru skulle han kunna
komma dit?

D blef en plats ledig hos generalen, som hade hgsta ledningen fver
kolgrufvorna, och ingen anmlde sig till denna plats. "Fru generalskan r
s elak", hette det allmnt.

Slunda blef Booker den ende, som skte platsen. Och dr gick ter ett
gammalt ordsprk i uppfyllelse: "goda tjnare gra goda husbnder". Booker
kom ganska bra fverens med sin matmor, och under de tv ren han tjnade i
generalens hus, lrde han mycket hvad skick och seder betrffade. Om han
hade aftnarna lediga, s gick han i skolan eller ock lste han hemma ur
sitt "bibliotek".

(Forts.)


----


Brefvxling med de sm.

[Illustration]

Prisuppgift n:o 4.

  Mina tv frsta stafvelser bilda namnet p en af Jakobs tolf sner. Af
  min frsta och min tredje stafvelse fr du tillika namnet p hans moder.
  Stter du en bokstaf framfr min tredje stafvelse och lgger till min
  fjrde visar sig en af Herrens profeter, som predikade sinnesndring i
  konungaborgen. Alla stafvelserna, en, tv, tre och fyra bilda namnet p
  ett af de starkaste djur, som i bibeln nmnes ssom skapadt af Gud.


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 21-27 Aug. 1905.

  M. 21 Upp. 21: 1-7.  _Nya himlar och en ny jord._

  T. 22. v. 1.  _Den nya himmeln och den nya jorden framtrder._

  O. 23. v. 2.  _Den nya staden._

  T. 24. v. 3.  _Gud bland sitt folk._

  F. 25. v. 4.  _Ingen smrta mer._

  L. 26. v. 5-6  _Ingen lngtan mer._

  S. 27. v. 7. _Segervinnarne f rfva allt detta._


_Sndagsskoltext fr den 27 Aug._

Uppenb. 21: 1-7.

  _Minnesvers_: Upp. 22: 17. Och Anden och bruden sga: Kom! Och den som
  hr det, han sge: Kom! Och den som trstar, han komme, och den som vill,
  han tage lifvets vatten fr intet.



  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
  N:o 34 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. | 24 rg.
  24 Aug.|           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.            |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




_Nya himlar och en ny jord._

Upp. 21: 1-7.


Wi kunna nog i en viss mening tala om barndomens rosengrdar, emedan ju i
allmnhet barndomen r mnniskolifvets sknaste, gladaste och mest
bekymmerfria tid. Och visst r det sant, att mnga, mnga sm ha det
outsgligt godt i sina frldrahem. Far och mor ska blsa bort smrtan
frn sina barn bde i bokstaflig och figurlig mening, och hvem af eder har
vl ej ftt knna, att mor verkligen torkat bort trarna frn kinden?

Men hr finnas ocks sm barn, som tidigt nog f knna smrta och ingen
faders- och modershand finnes det som kan hjlpa. Det finnes sm, som mist
bde far och mor, och som hos frmmande inte f den krlek eller finna den
frstelse, som hvarje barnahjrta lngtar efter. Det finnes mnga sm, som
f lida af sjukdom eller kmpa med fattigdom och umbranden. Dessa sm ha
redan lrt knna ngot af jordens nd och lidanden och knna en lngtan
efter en bttre och sknare vrld, en ljusare och gladare tillvaro.

Men hur det n r, s glida alla barn snart in i ungdomsren, och ungdomen
str snart midt inne i lifvets strid. Lifvet hr nere ger sllan hvad vi
hoppades och drmde i ungdomens vr. Lifvets verkligheter slita snder
ungdomens skna hgringar och rifva omildt itu de rosensljor, hvarmed vi
omgfvo dem.

S kommer d den tid, nr vi brja lngta efter ngot bttre n jorden och
vrlden kan bjuda p. Den tiden kommer, d vi f flla bittra trar fver
vra egna synder och fver oss sjlfva, och vi brja se oss om efter en
frlsare, som kan rena oss frn synd och sknka oss frlsning och
frltelse, renhet och frid.

D mter oss Herren Jesus Kristus och strcker sin varma famn emot oss och
sger: "Allt det som fattas dig, finner du hos mig. Blif min vn och min
lrjunge, jag skall sknka dig af nd allt, hvad ditt hjrta behfver och
hvad du lngtar efter". Den som d lmnar sig helt t Jesus och blir hans
vn och frtrogne, hans lrjunge och efterfljare, hans lilla lamm och hans
tjnare, det barnet blir ett lyckligt Guds barn och fr i sin sjl upptaga
ngot af himmelens hrlighet, ljus, frid, renhet och kraft.

Men en Jesu Kristi tjnare, han m vara liten eller stor, ung eller gammal,
han fr p allvar upptaga kampen mot all synd och all ondska i vrlden. Han
fr ock allt mer erfara den stridens nd och lidande. Och han lngtar af
allt hjrta efter den nya jord, efter den nya stad, som Herren lofvat de
sina, och han sker genom Guds nd att varda allt mera passande fr denna
hrliga vrld.

I denna himmelska nya vrld skall Gud vara nra sitt folk i all sin
hrlighet, som han ock skall sknka och frlna dem. Dr skall ingen smrta
vara, ingen tr skall grtas drinne, ingen skall trsta i ouppfylld
lngtan, ty Herren sjlf skall leda oss till lifvets vattenkllor. Vi skola
vara heliga och rena, fulla af ungdom och lifskraft ssom den frklarade
frlsaren sjlf, och med honom skola vi regera ssom konungar i lif frn
evighet till evighet. D hafva vi vunnit medborgarrtt i den nya himmelen
och den nya jorden, som vi vnta efter Guds lfte.

Men vi, sm, m bedja Gud om lngtan efter denna himmel och efter denna
jord, bedja om att aktas vrdiga att ing i dem, nr vi en gng skola lmna
denna jorden.

_J. B. G._


----


Werners tvkrona.

Han sg s allvarsam och tankfull ut, lille Werner, dr han satt vid det
ppna fnstret, genom hvilket en stark doft af nyslagen klfver och
blommande rosor strmmade in. Det var en vacker sommardag. Solen lyste varm
och klar frn djupbl himmel, fglarna kvittrade gladt och luften var
mttad af blomsterdoft.

Hvad var det vl, som i dag gjorde Werner s tankfull, han som annars
brukade vara s glad och munter?

Han var i morse ute i skogen fr att plocka linnea t sin mamma, och d
mtte han mor Elsa i Grindstugan, en fattig nka, som han alltid brukade
vara god vn med. I dag hade hon sett s bedrfvad ut.

"Hur r det fatt, mor Elsa?" frgade Werner.

"Jo, jag kommer just frn byn, och dr fick jag bref med underrttelse om
att min flicka, Anna, som tjnar i stan, r sjuk och ligger och lngtar att
jag skall komma till henne. Men se, jag har inga penningar att resa fr.
Jag har varit klen hela vren och frsommaren, s jag har ingenting kunnat
frtjna, och nu har jag bara ngra re i portmonnn. Till stationen orkade
jag nog g, men sedan kostar biljetten fram och ter hela tv kronor, och
hvarifrn skall jag f dem?"

Werner lyssnade med tungt hjrta till mor Elsas berttelse. Han tyckte det
var s synd om henne, hon var alltid s snll mot honom och brukade bertta
s mycket vackert fr honom. Men hvad skulle han gra? Det var den tanken
som gjorde honom s allvarsam.

Tv kronor! Tnk, s underligt--det var ju precis den summan, som han fick
af morbror Nils p sin fdelsedag! Den blanka tvkronan lg nu p bottnen
af hans sparbssa, och han hade ftt lfte af pappa att i nsta vecka f
flja med honom till staden och fr sin tvkrona kpa den dr roliga boken,
som han s lnge nskat sig. Tnk, om han nu inte skulle bry sig om boken
utan i stllet----

Nej, nej, han ville ej tnka den tanken till slut. Han hade ju s lnge
nskat sig boken, och nu var han s nra att f den--inte kunde han frsaka
den. Och inte kunde det vl vara ortt att kpa den fr sina egna
penningar? Ack, om ngon annan ville ge mor Elsa respenningar!

Han gick ut i trdgrden fr att slippa de efterhngsna tankarna, men nej,
han kunde ej blifva dem kvitt. "Tnk, om det vore _du_, som lge sjuk lngt
borta frn hemmet och lngtade efter din mamma!" hviskade en rst helt tyst
i hans inre. Ett tnkesprk, som han lrt sig till frra sndagen, trngde
sig fven inp honom: "Varen s till sinnes, som Jesus Kristus var!"

Hur var d Jesus till sinnes?--Han behfde ej fundera lnge, frrn han
fick det klart fr sig. Jesus hade ju lmnat sitt hrliga hem, frsakat all
sin hrlighet och makt och stigit ned till jorden, blifvit ett litet
mnniskobarn och till slut gifvit sitt lif i dden--allt af krlek till
honom--Werner.

Och Werner ville ju vara Jesu lrjunge. Skulle han d icke med gldje
frsaka sin tvkrona fr hans skull? Ja, fr hans skull. Ty Jesus hade ju
sagt: "Hvad I hafven gjort en af dessa mina minsta, det hafven I gjort
mig". Och att mor Elsa var en af dessa "minsta", det var han sker
p.----Tnk, om han skulle kila i vg med sin tvkrona till Grindstugan med
detsamma! Mor Elsa skulle d hinna resa till sin dotter redan i kvll med
sista tget.----Men boken d?----

Det var en hrd strid, som utkmpades i det lilla barnahjrtat. Han kunde
ju ej vinna seger i egen kraft, lille Werner, och han var nra att gifva
vika, men s kom han ihg, hvart han skulle g fr att f hjlp. Han smg
sig stilla bort till den lilla tta syrenbersn, dr ingen sg honom, och
dr fll han p kn och bad Jesus gra s att han med gldje kunde gifva
sin tvkrona t mor Elsa.

Och Herren hrde lille Werners bn.

O, hvad mor Elsa blef glad och fverraskad, nr Werner en stund senare, rd
och andfdd, trdde in i hennes lilla stuga och lmnade henne sin blanka
tvkrona! "Hvad Gud r god emot mig, gamla stackare!" sade hon och
gldjetrar glnste i hennes gon. "Nu kan jag ju resa redan i kvll. Nog
har jag bedt Gud att p ngot stt gifva mig penningar till resan, men
aldrig trodde jag, att han skulle bnhra mig s snart. Nu vgar jag fven
tro, att han skall hra min bn och gra min flicka frisk igen. Tack, gode
Gud!"

Och den som ej var mindre glad, det var lille Werner. D han en stund
senare lngsamt gick mot hemmet, tyckte han att himmelen aldrig frr varit
s bl som nu, och aldrig hade blommorna vid vgkanten doftat s ljufligt
eller fglarna i trdens grenar sjungit s vackert som i dag. Han skulle ej
hafva velat byta ut den frjd som nu fyllde hans hjrta mot den allra
roligaste bok i vrlden. Ty han erfor nu ssom aldrig frr sanningen af den
himmelske barnavnnens ord:

"Det r saligare att gifva n taga".

Nstan omedvetet knppte han ihop sina hnder, och i det han blickade upp
mot den djupbla sommarhimmeln, hviskade han stilla: "Tack, gode Jesus, att
jag ftt g ett litet rende t dig!"

_K. K--n._


----


Svenska bilder.

I GRANNSTADEN TORNE.

Med fem teckningar.

[Illustration: MISSIONSHUSET I HAPARANDA.]

[Illustration: RYSK-KATOLSKA KYRKAN I TORNE.]

Frn Haparanda missionshus, dr vi hade vrt hgkvarter hos vnnerna
Josefsson, fretogo vi vra utfrder till omgifningarna. Naturligtvis
skulle vi se den forna svensk-finska staden Torne. Dit var ju vgen ltt,
emedan en fretagsam finsk man fr tskilliga r sedan byggt en lng trbro
mellan de tv stderna. Torne ligger icke p den finska eller stra sidan
af Torne lf, utan p den svenska eller vstra. Mellan de tv stderna
utbreder sig en sumpmark eller ett trsk och det r fver detta trsk den
nmnda trbron gr.

[Illustration: TORNE STADS KYRKA.]

[Illustration: Midnattssolen frn Haparanda kyrkby fver staden Torne.]

Vid svenska sidan finnes ett litet ansprkslst trhus, dr en
tullvaktmstare hller utkik p frn Finland kommande passagerare. Midt p
bron r uppfrdt ett litet trskjul, och hr sitter en kvinna, som fordrar
5 re eller ocks 7 finska penni af hvar och en som gr fver bron.  Vi
lmnade vra 5 ren vid fram- och termarschen.  Vid finska ndan af bron
r uppfrdt ett mera prydligt vakthus och dr r fr skerhetens skull en
grind och dito staket, som sprrar vgen. Dr satt utom den finska
tulltjnstemannen fven en rysk gendarm och bligade vnligt p oss. Hr
finnes drjmte en rysk platsmajor, som vl skall frsvara Torne fr
svenska angrepp. Han hade lngt skgg, var sjlf mycket kort, sg bister
ut, men var utan tvifvel en mycket vnlig man. Vi gingo frbi hans hem, dr
han satt i skjortrmarne vid de ppna fnstren. En af vrt sllskap
samsprkade med honom genom fnstret och frgade om vi finge se p den
rysk-katolska kyrkan. Detta beviljades s mycket mer som den stod under
reparation. Det var en mycket liten kyrka, kunde lika grna ha varit en
vattenkiosk eller ett stnd, om ej det kristna korset lyst p de sm
kupolerna. Den var s liten, att det yttre rummet, det heliga, vl knappast
rymde 30 personer stende, ngra sittplatser finnas ej. Det allra
heligaste, det inre rummet, var nnu mindre. Dit in hade vi ej kommit, om
ej helgonbilderna och all annan grannlt varit utflyttad och en vanlig
mlare drinne varit sysselsatt med att omstryka tak och vggar. Ngon Guds
ords predikan frekommer ej i denna kyrka. Man gr korstecknet och bugar
sig fr helgonbilderna, lyssnar till mssan eller sngen samt blir stnkt
med vigvatten och fr knna doften af rkelsen. Dri bestr deras
gudstjnst.

[Illustration: TORNE JRNVGSSTATION.]

Sjlfva Torne stad frefaller att vara liten och efterblifven. Under det
sista ret har dock byggnadsverksamheten tagit fart, sedan det finska
jrnvgsntet 1893 ntt fram till Tornelf midt emot staden, som str i
frbindelse med jrnvgen genom en ngfrja. Hr p lfstranden voro ett
strre antal nybyggda hus och flera voro under uppfrande. S skulle nog
det lilla Haparanda ocks brja vxa sig stort, om det ndtligen finge
jrnvgen dragen till sig frn Morjrf, dr den nu slutar och str dr
undrande och sprjande, hvarfr den icke kan f komma till Haparanda.

S begfvo vi oss till Torne stads gamla kyrka, som varit gudstjnstlokal
under mnga rhundraden under svenska vldets tid. Kyrkan r af tr,
nrmast liknande Nysunds gamla kyrka i Vrmland. De ryska kejsarnes
portrtt prydde vggarna, men fven de svenska konungarnes Karl den XII:s
och Gustaf III:s proklamationer sutto dr kvar under glas och ram, ssom de
n i dag bevaras i vra gamla, icke restaurerade kyrkor.

Det var fr frigt icke mycket att se hr. Vi gingo in i en liten krambod
fr att kpa oss ett minne frn Finland. Men hr fanns mest en massa
japanska artiklar. Jag frgade med frvning, hvarfr de frde en sdan
myckenhet japanska saker, d ju japanerna under de sista tv ren tillfogat
Ryssland s mnga nederlag? Bodfrken svarade med en s stark betoning p
hvarje ord och en s genomfinsk brytning: "Det r inte vi, som lidit de
nederlagen". Med "vi" menade hon naturligtvis finnarne, som frn brjan
till slut varit emot kriget med Japan, men som af sin fverherre Ryssland
kommenderats att offra bde penningar och folk till detta olyckliga krig.

Det var med vemodiga tankar vi lmnade det lilla Torne och Finland, som
fr 97 r sedan genom svenske mns oduglighet och frrderi slets frn
Sverige fr att lggas under Ryssland. Vi gingo ned mot den brckliga,
lnga trbron. Den finske tullvaktmstaren ppnade artigt sin grind fr oss
och den ryske gendarmen bligade vnligt p oss. Ungefr midt p bron, dr
gumman i sin lilla stuga fordrade 5 re af oss fr att f passera, gr
grnsskillnaden mellan Sverige och Finland-Ryssland. Ett stenrse hr och
hvar och lngre norrut en stenpelare utmrker grnsen. S voro vi ter i
Sverige fr att snart sga farvl till vra vnner i Haparanda och till den
vna bygd vid Tornelfvens strand, hvars sknhet och brdighet gjort p oss
ett s djupt intryck, och hvars betydelse fr Sverige vr regering och
riksdag nnu knappast beaktat.

(Forts.)


----


Frn slafbojor till frihet.

(Forts. fr. freg. n:r.)

Detta sttliga namn hade han gifvit t en gammal packlr, frn hvilken han
tagit bort locket och spikat upp ngra brder ssom hyllor, och dr han
gmde alla tryckalster, som fllo i hans hnder.

Det var r 1872. Booker var nu fjorton r gammal. Han hade af sin ringa ln
sparat ihop en liten summa, som skulle rcka tminstone till en del af
resan.

"Fr resten r jag ung och stark och kan genom arbete under vgen frtjna
litet till natthrberge eller en bit brd ibland", sade han till sig sjlf.
"Gud skall nog hjlpa mig att n mitt ml p ett eller annat stt."

Han anfrtrodde alla sina frhoppningar t sin goda moder.

"Du gr en vgsam stig, min gosse", sade hon, "och mitt hjrta r oroligt,
d jag nu ndgas skiljas ifrn dig; men vi vilja ej hindra dig. Gud vare
med dig!"

Nr arbetarne i salt- och kolgrufvorna hrde, att en af dem hade ngonting
s stort i sinnet, lade de i dagen ett rrande deltagande och en stolt
gldje. Mnga af dem kommo fr att sga farvl till den unge resenren, och
de som kunde, ville grna gifva honom ngot minne med p resan. Ngra gfvo
honom litet mat, andra ngra slantar eller en bomullsnsduk eller ngot
annat nyttigt freml.

Och dock, nr Booker p hsten 1872 omfamnade de sina fr sista gngen och
sade dem farvl, d frfogade han icke fver stor packning. Alla hans
godelar fingo bekvmt plats i en rd pse, som han bar p ryggen.

Ibland till fots, ibland p taket af en postvagn kom han framt. Det var en
lng, besvrlig resa.

En afton stannade postvagnen framfr ett vrdshus vid foten af ett hgt
berg. Alla de resande vlkomnades vnligt, men nr till slut ocks den unge
Booker tnkte g in, d stllde sig vrden i vgen fr honom. "Ut med dig",
rt han, "negrer f inte komma in i mitt hus."

Stackars gosse! Det var en kall natt, och intet hus fanns i nrheten. Det
blef ej annat fr honom n att vandra, oupphrligt vandra, hela natten nda
tills morgonen.

Nr den modige gossen ngra dagar senare hunnit fram till Richmond, den
frsta stora stad han ngonsin sett, d hade han ej en enda slant kvar i
sina fickor.

Hvad var nu att gra? Hvart skulle han nu g fr att icke ndgas tillbringa
natten p gatan? Det var sent p aftonen, men nnu voro butikerna ppna.
Booker var frfrligt hungrig. Hufvud och lemmar vrkte af trtthet och
mattighet, och stor var frestelsen att p ngot orligt stt skaffa sig
fda. Det hade varit ltt fr honom att taga ett brd ur en bagarbod eller
en korf, som hngde som skylt p en drr.

"h, s hungrig jag r!" suckade den stackars gossen. "Jag ville grna
frsaka all den bildning, om hvilken jag drmt, bara jag kunde f en bit
brd och en af de dr stekta kycklingarna drborta."

Men beslutsamt vnde han sig ifrn alla dessa lckerheter fr att blifva
fri frn sina frestande tankar. D mrkte han, att trtrottoaren lg mycket
hgre n gatan. "Hr kan jag f ett kryp-in fr natten", sade han fr sig
sjlf, "kvickt bara!"

Ingen gaf akt p honom, och s krp han in, lade sin rda pse under
hufvudet och somnade.--

Flera r eftert, nr Booker Washington, d en firad talare, en gng
upptrdde i staden Richmond och mottogs med bifallsrop af mngden, d gingo
hans tankar ofrivilligt till den dr trtrottoaren, under hvilken han ssom
en stackars ddstrtt, utsvulten gosse fann skydd under natten.

Nr han vaknade fljande morgon, var han tmligen uthvilad, endast hungern
plgade honom fortfarande. D varsnade han vid kajen ett stort skepp, hvars
last skulle lossas. Genast gick han till kaptenen, som ledde arbetet.

"Herr kapten", sade han, "fr jag hjlpa till med arbetet fr att f ngra
re till brd?"

"Ja, visst fr du det", svarade denne vnligt.

Och trots sin trtthet och den hunger, som plgade honom, arbetade Booker
flera timmar och frtjnade drmed s mycket, att han kunde kpa sig ett
ml mat, och aldrig i hela sitt lif hade han tit med sdant vlbehag som
den gngen. Huru glad var han icke nu, att han kunnat motst frestelsen
dagen frut!

(Forts.)


----


Brefvxling med de sm.

Prisuppgift n:r 5.

        ---
         A
      -------
       E E E
    -----------
     E G G I I
  ---------------
   I I I L L S M
  ---------------
     N N N P S
    -----------
       S Z Z
      -------
         Z
        ---

  Ofvanstende bokstfver ordnas s, att de vgrta raderna beteckna: 1. en
  bokstaf. 2. ett namn p en person frn gamla testamentet. 3. En flod i
  Frankrike. 4. En stad i Tyskland. 5. En stad vid Medelhafvet. 6. En frn
  gamla tider knd flod. 7. En bokstaf.

  Den mellersta raden bildar samma namn, antingen den lses frn vnster
  till hger eller uppifrn nedt.


Prisuppgift n:r 6.

  Du har lst om mig och du knner mitt namn.
  Jag _ljg_ en gng infr Herran;
  Och domen kom uti ddens bleka hamn.--
  M lgnen frn dig vara fjrran!

  Om bort frn mitt namn du en bokstaf blott tar,
  D genast ett nytt ord du danar:
  Ett namn p en frukt s lskande och rar.
  Raskt efter de orden du spanar.


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 28 Aug.-3 Sept. 1905.

  M. 28. 2 Mos. 2: 1-10. _Moses fdelse och barndom._

  T. 29. v. 1-2. _Moses fdes och dljes i hemmet._

  O. 30. v. 3-4. _Han utsttes i Nilfloden._

  T. 31. v. 5-6. _Han rddas genom Faraos dotter._

  F. 1. v. 7-8. _Hans syster erbjuder sig att skaffa en fostermoder._

  L. 2. v. 9. _Moses fostras i sitt eget frldrahem._

  S. 3. v. 10. _Moses i Faraos hof._


_Sndagsskoltext fr den 3 Sept._

2 Mos. 2: 1-10.

  _Minnesvers_: Es. 43: 1 b, 2 a. Frukta icke, ty jag har frlossat dig,
  jag har kallat dig vid ditt namn, du r min. Om du ock mste g genom
  vatten, s r jag med dig, eller genom strmmar, s skola de icke
  frdrnka dig.



  -------------------------------------------------------------------------
                                 BARNAVNNEN
  -------------------------------------------------------------------------
  N:o 35 | Illustrerad Veckotidning fr Sndagsskolan och Hemmet. | 31 rg.
  31 Aug.|           Redaktr: J. B. GAUFFIN, Uppsala.            |  1905
  -------------------------------------------------------------------------




Moses fdelse och barndom.

2 Mos. 2: 1-10.


Gamla frbundets strste man fddes i Egypten under frtryckets svraste
tid. Hans mma moder fruktade hvarje dag att konungens knektar skulle
uppska barnet fr att kasta det i lfven. Hon dolde sitt barn s godt hon
kunde, men slutligen kom en tidpunkt, d hon ej lngre kunde frdlja det.
D tnker modershjrtat ut en djrf plan, hon anfrtror detta barn t Guds
bevarande krlek. Den lilla rrkistan kunde ej erbjuda ngon trygghet mot
nilkrokodilerna, hvilka fordom liksom nu ro Nildalens farligaste rofdjur.
En rrkista r en farkost utan styre, men vid detta tillflle var Gud
styresman och han ledde rrkistan just till det prktiga marmorhus, hvarest
Faraos dotter brukade bada. Nr prinsessan fick se den lilla kistan och
kanske fven hrde det lilla barnets jmmer, fick hon den skna tanken att
blifva en moder fr detta vrnlsa, fvergifna barn. S kom moderns tro
icke p skam och det underbara hnde, att rddarinnan var medlem af den
konungatt, som utfrdat befallningen att dda de sm barnen. Ett delt
kvinnohjrta hade bedt till Gud fr detta barn och en annan lika del
kvinna ppnade sin famn och sitt hem fr den lille. Herrens afsikter med
barnet anade ingen af dem, men de fingo utfra det stora verket att till
Guds tjnst uppfostra det utvalda redskapet till Israels rddning.

lskade barn, huru underbart r det ej, att ett enda litet mnniskobarn kan
hafva inflytande p ett helt folks framtid och hela dess kommande historia.
Nr Gud s vill, kan han gra ngot stort af ett litet fattigt barn. Icke
veta vi, hvilken framtid Herren har beredt barnen, men det veta vi, att
hvarje barn r kalladt att vara en medlem i Guds rike. Ett barn, som hller
p att frgs i syndens strm, det kan rddas fr att varda en Guds
tjnare. Ett barn, som vid sitt intrde i vrlden mtes af mmaste
frldrakrlek och omvrdnad, br fostras fr det himmelrike, dr ingen
synd skall vara. Det br framfr allt f blicken drp att det r Jesu
tillhrighet.

Jag vet ej, om det genast synes s mycket, hvad frldrabnen och tukten
utrtta, men det kommer att visa sig en gng, att bttre arf frn
barndomstiden fr ingen med sig ut i lifvet n en god uppfostran. Och god
r endast den uppfostran, som fostrar de sm fr det, som Gud har mnat dem
till: medborgare i Guds rike.

S ville jag bedja fven fr dig, att du m ljufligt frnimma ett fadersga
och en fadershand, som fljer dig genom alla lifvets skiften. Och den
lrdomen vilja vi fven gmma frn den berttelse, som vi lst i dag om
Mose barndom.

_Fr. E._


----


Frn slafbojor till frihet.

(Forts. fr. freg. n:r.)

Hans ifver hade vunnit kaptenens bifall. "Vill du, s kan du f arbeta hr,
till dess vi slutat lossa lasten?" sade han till Booker.

Denne antog med tacksamhet anbudet. Han hoppades att drigenom kunna
frtjna s mycket penningar, att han kunde n Hampton, dit han nnu hade
en strcka af 15 svenska mil.

Fr att icke ndgas gifva ut s mycket penningar, fortfor han att sofva om
ntterna under trottoaren, dock var han alltid s hungrig, att det kostade
honom ganska mycket att tillfredsstlla sin aptit. Nr han ndtligen
uppndde Hampton, hade han jmnt tv kronor i sin ficka. I sanning ingen
stor summa att bekosta sin uppfostran med.

D Booker Washington frsta gngen fick sikte p skolans byggnader, blef
han s gripen af rrelse, att han fll ned p sina knn. De frekommo honom
sknare n det hrligaste palats. Men ack--hvad som var lngt ifrn sknt,
det var det tillstnd, hvari han sjlf befann sig. Hans enda drkt var idel
trasor. Visserligen gjorde han hvad han kunde fr att synas ngorlunda
snygg, men det lyckades icke srdeles vl. Och nu mste han upptrda p
detta jmmerliga vis infr lrarne. Hvad skulle blifva af detta?

"Man skall skert visa bort mig", tnkte han bedrfvad, nr han trdde fram
infr de frsamlade lrarne. Han darrade i alla lemmar, ty han mrkte
redan, att han gjort ett dligt intryck p dem. Ingen sade ett ord.--

D tog pltsligt en af lrarinnorna till orda. "Den stora salen hr bredvid
mste skuras och gras ren, det kan han gra till en brjan", sade hon.

Aldrig har vl en sdan befallning mottagits med strre frtjusning. Booker
knde, att han var rddad. Han skurade, han gned, han torkade och putsade,
till dess golfvet och alla bnkar och bord blnkte ssom om de varit
polerade.

"Sdana dr dugliga arbetare f vi inte lta g ifrn oss", sade lrarne
till hvarandra. Booker utnmndes snart till portvakt med tilltelse att
deltaga i de viktigaste delar af undervisningen. Hans lycka var grnsls,
ehuru det icke just var en srdeles ltt plats han ftt. Han mste arbeta
oafltligt icke blott om dagen utan ocks en stor del af natten fr att
hinna skta bde sin plats och sina studier.

Hans fattigdom var stor. En lng tid gde han endast ett par strumpor, som
han mste tvtta om kvllarna fr att ter hinna f dem torra till
morgonen. Det fanns nog mnga fattiga gossar i Hampton, men vr lille vn
var skert den fattigaste af dem alla. Fr att kunna betala ngot fr sina
klder och skor, mste han alltid under ferierna antaga ngon plats ssom
arbetare eller betjnt. Fr frsta gngen under sitt lif fick han dock nu
ligga i en sng med hvita lakan, och det syntes honom ssom ngot underbart
stort, likasom fven servietter och hvita borddukar, som han nu ocks lrde
knna.

Nr slutligen efter flera r den unge Washington lmnade skolan, hade han
de bsta betygen. Men negrerna voro d nnu mer n i vra dagar fverallt
fraktade. Expresstg, fina hotell, o. s. v. voro tillslutna fr honom. Den
lrde ynglingen, hvilkens framstende begfning redan lt tala om sig,
mste arbeta ssom kypare fr att kunna f ta ngonstdes. Frst s
smningom brt han sig dock en bana ssom lrare och folkuppfostrare, och
ehuru det frsta skolhuset, i hvilket han undervisade, var mycket dligt,
s att bde lrare och elever mste sitta under uppspnda paraplyer, s
trttnade han dock ej, frrn han ftt ihop ndiga medel att kunna upprtta
strre negerskolor.

Och nu finnes i staden Tuskegee folkskolor, elementarskolor, gymnasier fr
negergossar och negerflickor, lrareseminarier, handtverksskolor, tekniska
skolor, handelsskolor och till och med hgre lroanstalter liknande
universitet, som beskas af mnga tusende negrer.

Booker r nu en lycklig make och far och en ansedd medborgare. Men han
fortfar att med ifver arbeta fr sina kra svarta brders och systrars vl
och p samma gng fr mnsklighetens. Han har stdse bibehllit sitt
dmjuka, gudfruktiga sinne och ger Gud ran fr allt hvad han kunnat
utrtta. Ty det r ju Gud, som hos den stackars lille slafgossen nedlagt
det okufliga begr efter kunskap, som icke kunde undertryckas. Genom Guds
underbara ledning har han frts framt steg fr steg, s att han nu r en
hgt bermd vetenskapsman och p samma gng en folkets man. Presidenten
Roosevelt, den frnmste mannen i frenta staterna, hedrade honom fr ngon
tid sedan med ett besk och inbjd honom att spisa middag vid hans bord, en
sak, fver hvilken mnga hjrtlsa, negerfientliga tidningar utgto gift
och galla.

Om ngon af vra sm vnner ngonsin skulle komma att resa till Amerika, s
ville jag gifva honom det rdet att ska upp herr professor Washington, det
skulle helt visst blifva till msesidig gldje. Hans adress r Tuskegee i
staten Alabama.

(Slut.)


----


Svenska bilder.

FRN NORRBOTTENS LN. PITE.

Med fyra teckningar.

Det var en solklar dag med tropisk vrme och ett spegelblankt haf, d vi
lmnade Haparanda och vinkade farvl till vra vnner, som fljt oss ned
till hamnen. De voro ngra lskliga troende, som under vr vistelse i deras
stad sknkt oss mycken krlek och vlvilja, och drfr var det icke utan
saknad vi lmnade dem, och litet vemod smg sig in i den fr frigt
solljusa stmningen, nr vi tnkte p, att vi kanske aldrig mer skulle
terse ngon af dem hr nere p jorden.

[Illustration: PITE STAD.]

[Illustration: PITE: Hamngatan.]

Vr gamla bekanta ngare "Haparanda" frde oss snart bort frn stad och
vnner ut p det i dag underbart vackra hafvet. fven Finlands kust sjnk
snart ned bortom vgen, och vra blickar skte fr minnet fotografera och
gmma de vackra strandlinjerna af Vsterbottens kust och arna i dess
skrgrd. Kvllen kom, men sol och ljus drjde kvar, natten kom, och solen
syntes ej vilja g ned, det var full dag. Klockan var fver elfva. Jag hade
stigit upp p fversta kommandobryggan. Sju minuter fver elfva rullade
solen ned bortom skogstopparna, men hennes strlar frgyllde himlen rtt i
norr, ja, det var som om strlarna tagit i ring och dansat lngdans rundt
omkring den vida synranden. Ty det var afton- och morgonrodnad p en gng
omkring hela himlaranden. Och hvilka frgskiftningar! Nederst violett, s
marinbltt och fverst skrt och guld i de mjukaste fvergngar. h,
hvilket hrligt land vrt Sverige nd r!

[Illustration: PITE: Uddmansgatan med lroverket och kyrkan.]

[Illustration: Storfors sgverk utanfr Pite.]

S skulle vi d ndtligen g till hvila i vr hytt och sofva till Lule.
Men innan vi hunnit ned i vra smala bddar, tittade morgonsolen vnligt in
genom det runda hyttfnstret. Klockan var d ngra minuter fver tolf. Vi
mste ska stnga henne ute s godt sig lt gra, och s sofvo vi i Guds
hgn och vaknade frst in p frmiddagen, sen ngaren legat i hamn ngra
timmar i Lule.

Hr i Lule stannade vi nu blott p genomfrd. Klockan fyra p
eftermiddagen stego vi i inre hamnen p en mycket liten ngare som hette
Trafik, hvilken fre kvllen skulle aflmna oss i Pite stad.

Resan p Trafik gaf en tskilligt att tnka p. Det var en demokratisk bt
utan alla klasskillnader. Men de gjorde sig sjlfva alldeles som i lifvet
rundtomkring oss. En stor skara arbetare intog mellandcket,
brnnvinslitern och lflaskorna anlitades duktigt, skrl och fula visor
ljdo hela vgen. P akterdck samlades en annan skara. Nyktra arbetare,
helgdagskldda med blbandet, s en mngd troende, hvilka ifrigt samtalade
om det som intresserade dem. S vid aktersalongen tv fverklassfamiljer
med fem sm lskliga barn, hvilka fingo se sina fder dricka punsch och
konjak under hela resan. S ser det ut i vrt land: underklassen r och
lysten efter sprit, fverklassen lika sprittrstig. Gud hjlpe oss ur allt
dryckenskapens elnde!

Vid norra hamnen i Pite lade vr lilla ngbt till, och hr mttes vi af
vnner, som togo hand om oss. Redan samma kvll var en sammankomst utlyst i
det rymliga och vackra Betel, ssom vra vnners kapell dr kallas. Rtt
mycket folk hade samlats p torsdagskvllen och solen lyste in genom
fnstren till bortemot klockan elfva under det Walldn och jag hllo
hvarsin kort predikan. S frgade jag, innan vi skildes, om ngot mte vore
utlyst fr barnen. Men vra vnner hade ingen sndagsskola. Vi kommo d
fverens om att i alla fall gra ett frsk med ett mte fr barnen nsta
dag klockan sex. De nrvarande lofvade att sga till de barn, som de kommo
i berring med. Fljande dag p eftermiddagen var mte utlyst i stadsparken
och fven hr kommo tskilliga tillsammans, och nr vi klockan sex kommo
till Betel hade en rtt stor barnskara infunnit sig. Hr hade vi nu en
riktigt skn stund tillsammans med de sm. Jag lste Guds ord med dem,
talte om en berttelse ur lifvet och sjng snger fr dem, och vi tyckte
nu, ssom fordom Jakob om natten, att detta Betel ocks var en ljuflig ort
och ett Guds hus.

Senare p kvllen samlades ter en stor skara ldre och srskildt ungdom
till vrt sista mte i Pite. Det var skna stunder vi hr hade tillsammans
med vnnerna, och vi tyckte, att uppbrottet fr oss kom allt fr hastigt.

Under fredagsfrmiddagen hade vi sett oss litet omkring i staden och dess
nrmaste omgifningar. Sjlfva staden r liten med omkring 3,000 invnare,
men den r vacker. Husen ligga inbddade i sina trdgrdar, gatorna ro
icke stenlagda men rena och vl hllna samt skra hvarann i rta vinklar.
Kyrkan r af tr och synnerligen vl inredd. Hr finnes ett femklassigt
lroverk, en prktig folkskola samt ett lroverk fr flickor. Staden visar
tendenser att vilja vxa i folkmngd och affrsverksamhet, och om blott en
jrnvg blir dragen hit ned frn Elfsbyn vid norra stambanan, komma vl
ljusare tider fr Pite i mer n ett afseende. Friskare vindar frn Herrens
ansikte frbidar ock den lilla troende skaran, som vi lrde knna och
vrdera under vrt korta besk dr.

Pite har under tidernas lopp haft att kmpa med stora svrigheter och
mnga olyckor ha hemskt den. r 1621 fick den sina frsta privilegier af
Gustaf II Adolf. Den byggdes d invid sockenkyrkan en half mil lngre in i
landet. Den orten kallas nu Gammelstaden. r 1666 brann staden ned,
hvarefter den flyttades till sin nuvarande plats. r 1717 plundrades Pite
af en rysk mordbrnnarflotta och brndes ned. Under kriget med Ryssland
1808-1809 led Pite ocks genom fiendens inkvartering och genom den
pestsjukdom de frde med sig.

En af vra folkrikaste socknar r Pite landsfrsamling, som i sina 19 byar
har bortt 20,000 invnare. Trakten lngs Pite lf r bermd fr sin
fgring och vid dess utlopp i hafvet ligga flera sgverk, bland hvilka
Storfors r det frmsta.

Strax intill staden ligger ett storartadt sjukhus fr sinnessjuka. Det
ligger i en hrlig trakt och omfattar med tomter, trdgrdar och parker ett
omrde af 197 tunnland. Anstalten kan emottaga nda till 300 patienter.

(Forts.)


----


Stormfloden.

Lyktorna i fyrtornet lyste en kulen november-afton ned p ett stormigt haf.
Fyrvaktaren underskte med mer n vanlig noggrannhet lset p den kedja,
hvarmed hans bt var fastgjord vid kajen.

P en hg klippa, som sprang lngt ut i hafvet, reste sig fyrtornet. Denna
klippa hade fordom varit frenad med fastlandet, men vgornas oafltliga
ntning hade spolat bort den lilla landtungans lgsta och smalaste del. En
trbro var dock spnd drfver, och drigenom underlttades frbindelsen
med fasta landet. Lngre ut i hafvet kunde man nr ebben intrdt sknja en
mrk bergrygg, som stack upp ur vattnet. Denna kallades "Ryggraden", och
den hade under gngna tider varit orsak till att mnget sttligt skepp
krossats till spillror, innan nnu fyren stod dr ssom ett varningsmrke.

Fyrvaktaren hade nstan hunnit fram till sin lilla stuga, som lg alldeles
bredvid tornet, nr drren hftigt ppnades inifrn, och tv
kvinnogestalter syntes i ppningen. Den ena var en ldre kvinna, den andra
en ung flicka, och bda spanade med oroligt forskande blickar ut i mrkret.

"Hvar r Greta?" ljd frgan frn dem bda p samma gng.

"I godt frvar. Skolrdet har skjutit upp valet tills i morgon, och drfr
beslt Greta att stanna i staden fver natten. Hu, s vinden tjuter!"

Hastigt drog fyrvaktaren sin hustru och dotter med sig in i huset. En
hftig vindstt for i detsamma mot drren och slog hastigt igen den efter
dem.

"Tror du, pappa, att Greta fr platsen?"

"Det kan jag inte veta, Lisa. Men att Greta skulle bli en bra lrarinna,
det r jag viss om, ty hon r varmt fstad vid detta kall."

Greta och Lisa voro fyrvaktarens dttrar. De voro tvillingar och s lika
hvarandra, att frmlingar knappt kunde skilja dem t. Men vid nrmare
betraktande mrkte man en strre liflighet i Gretas stt. Hennes skratt var
muntrare och hon upptrdde med mera skerhet n den blyga Lisa. Hon hade nu
gtt igenom ett lrarinneseminarium och dr ftt hgsta betyget, hvilket
storligen gladde hennes frldrar.

Lisas egentliga hg lg dremot t husliga groml. Hennes sm flitiga
fingrar voro outtrttliga uti att sy, laga och lappa.

Dagen efter den afton vi skildrat satt fyrvaktaren och lagade nt vid
skenet af en lampa, medan hans hustru och dotter tillredde den enkla
kvllsmltiden. Vinden hade nu lagt sig, och hafvet lg stilla och lugnt
som en spegel. Lisa sg oupphrligt p klockan.

"Vill du rra i grten, mamma, s skall jag g ut och se efter, om inte
Greta syns till", sade hon.

Drp kastade hon en sjal fver axlarna och ilade ut till btbryggan. Hon
tyckte sig dr kunna urskilja en liten svart punkt som lngsamt nrmade
sig. Snart sg hon tydligt, att det var Greta, som med kraftiga rtag frde
bten framt. Nu lade den till, och den unga flickan hoppade i land. En
blick p det sorgsna uttrycket i hennes ansikte gaf Lisa svar p den frga,
som svfvade p hennes lppar.

"Greta, kra Greta, du har inte ftt platsen", ropade hon.

"Lugna dig, lilla syster, det var nog bst som skedde", ljd svaret.

Men Gretas lppar darrade vid dessa ord, och hennes bruna gon fylldes med
trar. Hon satte sig p en sten och gmde ansiktet i hnderna, medan Lisa
knbjde bredvid henne och skte trsta henne.

"Berta Lang har ftt platsen", sade Greta slutligen. Jag hade bttre betyg
annars, men fr att Berta ftt mera undervisning i sng och musik n jag,
s valde man henne.

"Berta Lang?--Hon som alltid var s stygg mot oss i skolan!"

"Ja, just hon."

"Vi ha d aldrig ftt rna ngon vnlighet af henne. Jag minns, nr vi
frst kommo i skolan, blyga och tafatta, hur hon fick oss att grta, fr
att hon skrattade t vra gammalmodiga klder och skmtade p vra
frldrars bekostnad. Och likadan har hon varit alltsedan, stolt, elak och
hnfull."

Greta reste sig upp. "Jag trodde mig vara s sker om platsen", klagade
hon. "Nr jag i gr morse for hemifrn, sg allt s rosenrdt ut, och nu r
allting s dystert som djupet drnere."

Lisa slog armarna omkring systern och tryckte henne ttt intill sig.

"Var inte s bedrfvad", lskade Greta, bad hon, "vi ro i Guds hand, och
s lnge han lter oss f vara tillsammans, kan det aldrig bli riktigt
mrkt fr oss. Det r bara fr din skull jag r bedrfvad; fr min egen del
r jag hjrtligt glad, ty nu behfver jag inte ligga vaken om ntterna och
grta fver skilsmssan frn dig. Vi behfva nu inte skiljas--nnu
tminstone."

"Du har rtt, Lisa. Hvad som n hnder oss, s r det Gud, som skickar det,
och ingenting kan bli fr svrt, s lnge vi f bra det gemensamt."--

(Forts.)


----


Brefvxling med de sm.

Prisuppgift n:r 7.

        A A A
        A A A
        A A A
  A B B C C E E E E
  H I I L L M N N N
  N N P P R R S S S
        S S S
        S T T
        U U U

Ofvanstende bokstfver kunna ordnas s att bde de vgrta och de lodrta
raderna bilda samma namn.

  1. En by, som ofta nmnes i evangelierna.
  2. En fstning i Spanien.
  3. Ett forngrekiskt berg.


Prisuppgift n:o 8.

  Ett vackert kvinnonamn jag r
  Det fagraste p jorden
  Och mngen m det namnet br
  I sdern och i norden.

  En stafvelse stt framfr mig
  Af tvenne tecken bara,
  En stad du genast har fr dig,
  Som af dig knd br vara.

  Hr sddes uti forna dar
  En sd frutan like
  Med ens i mnskors hjrtan bar
  Den skrd fr himlens rike.


----


_Bibellsning_

eller hvad str det i nsta sndags text?

Veckan 4-10 Sept. 1905.

  M. 4. 2 Mos. 3: 1-10. _Moses kallas till Israels rddare._

  T. 5. v. 1. _Moses i Midjan._

  O. 6. v. 2-3. _Herren uppenbarar sig fr Moses._

  T. 7. v. 4. _Han kallar honom vid namn._

  F. 8. v. 5-6. _Han lter Moses knna sin hrlighet och makt._

  L. 9. v. 7-8. _Han uppenbarar sitt frbarmande med Israel._

  S. 10. v. 9-10. _Han kallar Moses till att frlsa Israel ur trldomen._


_Sndagsskoltext fr den 10 Sept._

2 Mos. 3: 1-10.

  _Minnesvers_: Ebr. 11: 25.


UPPSALA 1905. K. W. APPELBERGS BOKTRYCKERI.





End of the Project Gutenberg EBook of Barnavnnen, 1905-08, by Various

*** END OF THIS PROJECT GUTENBERG EBOOK BARNAVNNEN, 1905-08 ***

***** This file should be named 48657-8.txt or 48657-8.zip *****
This and all associated files of various formats will be found in:
        http://www.gutenberg.org/4/8/6/5/48657/

Produced by Juliet Sutherland, Keith Edkins and the Online
Distributed Proofreading Team at http://www.pgdp.net

Updated editions will replace the previous one--the old editions will
be renamed.

Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright
law means that no one owns a United States copyright in these works,
so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United
States without permission and without paying copyright
royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part
of this license, apply to copying and distributing Project
Gutenberg-tm electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG-tm
concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark,
and may not be used if you charge for the eBooks, unless you receive
specific permission. If you do not charge anything for copies of this
eBook, complying with the rules is very easy. You may use this eBook
for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports,
performances and research. They may be modified and printed and given
away--you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks
not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the
trademark license, especially commercial redistribution.

START: FULL LICENSE

THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE
PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK

To protect the Project Gutenberg-tm mission of promoting the free
distribution of electronic works, by using or distributing this work
(or any other work associated in any way with the phrase "Project
Gutenberg"), you agree to comply with all the terms of the Full
Project Gutenberg-tm License available with this file or online at
www.gutenberg.org/license.

Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project
Gutenberg-tm electronic works

1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg-tm
electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to
and accept all the terms of this license and intellectual property
(trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all
the terms of this agreement, you must cease using and return or
destroy all copies of Project Gutenberg-tm electronic works in your
possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a
Project Gutenberg-tm electronic work and you do not agree to be bound
by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the
person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph
1.E.8.

1.B. "Project Gutenberg" is a registered trademark. It may only be
used on or associated in any way with an electronic work by people who
agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few
things that you can do with most Project Gutenberg-tm electronic works
even without complying with the full terms of this agreement. See
paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project
Gutenberg-tm electronic works if you follow the terms of this
agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg-tm
electronic works. See paragraph 1.E below.

1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation ("the
Foundation" or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection
of Project Gutenberg-tm electronic works. Nearly all the individual
works in the collection are in the public domain in the United
States. If an individual work is unprotected by copyright law in the
United States and you are located in the United States, we do not
claim a right to prevent you from copying, distributing, performing,
displaying or creating derivative works based on the work as long as
all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope
that you will support the Project Gutenberg-tm mission of promoting
free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg-tm
works in compliance with the terms of this agreement for keeping the
Project Gutenberg-tm name associated with the work. You can easily
comply with the terms of this agreement by keeping this work in the
same format with its attached full Project Gutenberg-tm License when
you share it without charge with others.

1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern
what you can do with this work. Copyright laws in most countries are
in a constant state of change. If you are outside the United States,
check the laws of your country in addition to the terms of this
agreement before downloading, copying, displaying, performing,
distributing or creating derivative works based on this work or any
other Project Gutenberg-tm work. The Foundation makes no
representations concerning the copyright status of any work in any
country outside the United States.

1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg:

1.E.1. The following sentence, with active links to, or other
immediate access to, the full Project Gutenberg-tm License must appear
prominently whenever any copy of a Project Gutenberg-tm work (any work
on which the phrase "Project Gutenberg" appears, or with which the
phrase "Project Gutenberg" is associated) is accessed, displayed,
performed, viewed, copied or distributed:

  This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and
  most other parts of the world at no cost and with almost no
  restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it
  under the terms of the Project Gutenberg License included with this
  eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the
  United States, you'll have to check the laws of the country where you
  are located before using this ebook.

1.E.2. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is
derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not
contain a notice indicating that it is posted with permission of the
copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in
the United States without paying any fees or charges. If you are
redistributing or providing access to a work with the phrase "Project
Gutenberg" associated with or appearing on the work, you must comply
either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or
obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg-tm
trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.3. If an individual Project Gutenberg-tm electronic work is posted
with the permission of the copyright holder, your use and distribution
must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any
additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms
will be linked to the Project Gutenberg-tm License for all works
posted with the permission of the copyright holder found at the
beginning of this work.

1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg-tm
License terms from this work, or any files containing a part of this
work or any other work associated with Project Gutenberg-tm.

1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this
electronic work, or any part of this electronic work, without
prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with
active links or immediate access to the full terms of the Project
Gutenberg-tm License.

1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary,
compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including
any word processing or hypertext form. However, if you provide access
to or distribute copies of a Project Gutenberg-tm work in a format
other than "Plain Vanilla ASCII" or other format used in the official
version posted on the official Project Gutenberg-tm web site
(www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense
to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means
of obtaining a copy upon request, of the work in its original "Plain
Vanilla ASCII" or other form. Any alternate format must include the
full Project Gutenberg-tm License as specified in paragraph 1.E.1.

1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying,
performing, copying or distributing any Project Gutenberg-tm works
unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9.

1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing
access to or distributing Project Gutenberg-tm electronic works
provided that

* You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from
  the use of Project Gutenberg-tm works calculated using the method
  you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed
  to the owner of the Project Gutenberg-tm trademark, but he has
  agreed to donate royalties under this paragraph to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid
  within 60 days following each date on which you prepare (or are
  legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty
  payments should be clearly marked as such and sent to the Project
  Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in
  Section 4, "Information about donations to the Project Gutenberg
  Literary Archive Foundation."

* You provide a full refund of any money paid by a user who notifies
  you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he
  does not agree to the terms of the full Project Gutenberg-tm
  License. You must require such a user to return or destroy all
  copies of the works possessed in a physical medium and discontinue
  all use of and all access to other copies of Project Gutenberg-tm
  works.

* You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of
  any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the
  electronic work is discovered and reported to you within 90 days of
  receipt of the work.

* You comply with all other terms of this agreement for free
  distribution of Project Gutenberg-tm works.

1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project
Gutenberg-tm electronic work or group of works on different terms than
are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing
from both the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and The
Project Gutenberg Trademark LLC, the owner of the Project Gutenberg-tm
trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below.

1.F.

1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable
effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread
works not protected by U.S. copyright law in creating the Project
Gutenberg-tm collection. Despite these efforts, Project Gutenberg-tm
electronic works, and the medium on which they may be stored, may
contain "Defects," such as, but not limited to, incomplete, inaccurate
or corrupt data, transcription errors, a copyright or other
intellectual property infringement, a defective or damaged disk or
other medium, a computer virus, or computer codes that damage or
cannot be read by your equipment.

1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the "Right
of Replacement or Refund" described in paragraph 1.F.3, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project
Gutenberg-tm trademark, and any other party distributing a Project
Gutenberg-tm electronic work under this agreement, disclaim all
liability to you for damages, costs and expenses, including legal
fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT
LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE
PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE
TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE
LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR
INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH
DAMAGE.

1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a
defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can
receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a
written explanation to the person you received the work from. If you
received the work on a physical medium, you must return the medium
with your written explanation. The person or entity that provided you
with the defective work may elect to provide a replacement copy in
lieu of a refund. If you received the work electronically, the person
or entity providing it to you may choose to give you a second
opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If
the second copy is also defective, you may demand a refund in writing
without further opportunities to fix the problem.

1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth
in paragraph 1.F.3, this work is provided to you 'AS-IS', WITH NO
OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT
LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE.

1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied
warranties or the exclusion or limitation of certain types of
damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement
violates the law of the state applicable to this agreement, the
agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or
limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or
unenforceability of any provision of this agreement shall not void the
remaining provisions.

1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the
trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone
providing copies of Project Gutenberg-tm electronic works in
accordance with this agreement, and any volunteers associated with the
production, promotion and distribution of Project Gutenberg-tm
electronic works, harmless from all liability, costs and expenses,
including legal fees, that arise directly or indirectly from any of
the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this
or any Project Gutenberg-tm work, (b) alteration, modification, or
additions or deletions to any Project Gutenberg-tm work, and (c) any
Defect you cause.

Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg-tm

Project Gutenberg-tm is synonymous with the free distribution of
electronic works in formats readable by the widest variety of
computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It
exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations
from people in all walks of life.

Volunteers and financial support to provide volunteers with the
assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg-tm's
goals and ensuring that the Project Gutenberg-tm collection will
remain freely available for generations to come. In 2001, the Project
Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure
and permanent future for Project Gutenberg-tm and future
generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see
Sections 3 and 4 and the Foundation information page at
www.gutenberg.org



Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation

The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non profit
501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the
state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal
Revenue Service. The Foundation's EIN or federal tax identification
number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by
U.S. federal laws and your state's laws.

The Foundation's principal office is in Fairbanks, Alaska, with the
mailing address: PO Box 750175, Fairbanks, AK 99775, but its
volunteers and employees are scattered throughout numerous
locations. Its business office is located at 809 North 1500 West, Salt
Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to
date contact information can be found at the Foundation's web site and
official page at www.gutenberg.org/contact

For additional contact information:

    Dr. Gregory B. Newby
    Chief Executive and Director
    gbnewby@pglaf.org

Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg
Literary Archive Foundation

Project Gutenberg-tm depends upon and cannot survive without wide
spread public support and donations to carry out its mission of
increasing the number of public domain and licensed works that can be
freely distributed in machine readable form accessible by the widest
array of equipment including outdated equipment. Many small donations
($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt
status with the IRS.

The Foundation is committed to complying with the laws regulating
charities and charitable donations in all 50 states of the United
States. Compliance requirements are not uniform and it takes a
considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up
with these requirements. We do not solicit donations in locations
where we have not received written confirmation of compliance. To SEND
DONATIONS or determine the status of compliance for any particular
state visit www.gutenberg.org/donate

While we cannot and do not solicit contributions from states where we
have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition
against accepting unsolicited donations from donors in such states who
approach us with offers to donate.

International donations are gratefully accepted, but we cannot make
any statements concerning tax treatment of donations received from
outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff.

Please check the Project Gutenberg Web pages for current donation
methods and addresses. Donations are accepted in a number of other
ways including checks, online payments and credit card donations. To
donate, please visit: www.gutenberg.org/donate

Section 5. General Information About Project Gutenberg-tm electronic works.

Professor Michael S. Hart was the originator of the Project
Gutenberg-tm concept of a library of electronic works that could be
freely shared with anyone. For forty years, he produced and
distributed Project Gutenberg-tm eBooks with only a loose network of
volunteer support.

Project Gutenberg-tm eBooks are often created from several printed
editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in
the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not
necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper
edition.

Most people start at our Web site which has the main PG search
facility: www.gutenberg.org

This Web site includes information about Project Gutenberg-tm,
including how to make donations to the Project Gutenberg Literary
Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to
subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.

